Jag ska berätta om en händelse jag var med om för ca 2 år sedan. Jag och DD var på väg hem från jobbet, jag var hundvakt och hade båda lösa. När vi närmade oss ett ställe där jag inte hade så bra uppsikt så ville jag koppla hundarna. Lånehunden kom direkt och jag kopplade henne. DD stod framför mig, och jag böjer mig ner för att ta tag i hennes halsband. Då får hon för sig att hon ska busa. Hon hoppar iväg och busar runt. Jag blir irriterad och säger åt henne att komma på direkten! 
Hon får dampryck och drar iväg i en stor vid cirkel runt mig, och springer som en tok. Jag ropar gång på gång, mer och mer irriterat!  

Hon stannar, så jag säger åt henne att komma, hon böjer ner frambenen, baken rätt upp i luften och viftar på svansen. Hon gör lekinviter mot mig! 
(Bilden är tagen vid ett annat tillfälle) 

Jag blir förbannad och säger åt henne att komma. Hon springer och studsar runt mig, kommer nära mig, men kastar sig undan direkt när jag böjer mig mot henne. 

Jag sätter mig ner och gör "godistuvan" (vänder ryggen mot, och låtsas att jag har hittat något jättegott på marken.) Lånehunden kommer fram och jag låtsas att vi smaskar på det goooda vi hittat. DD kommer fram, men direkt när jag vänder mig lite för att ta henne så kastar hon sig bort igen. 

Vi höll på med den här katt- och råttaleken ett bra tag! Hon gjorde lekinviter och jag tolkade det som om hon skrek "Pilutta dig, du kan inte ta mig!" och min irritation växte mer och mer. Till slut lyckades jag fånga henne. Arg som ett bi traskade jag hem och tjurade! Jävla hundjävel! (Jag är ärlig, så tänkte jag!)

Ett tag därefter var jag på kurs och på något sätt kom detta på tal. Jag förklarade hur jävlig hon hade varit, och då berättade Malin (med Cera, som gästbloggade hos oss för en tid sedan) att det DD egentligen gjorde var att sända mig lugnande signaler! 
Att göra lekinviter är ett annat sätt att visa lugnande signaler, och att röra sig i cirklar runt någon är också lugnande signaler. Visa tänder likaså.
   

Så när jag trodde att hon i stort sett pekade finger åt mig, så skrek hon "Lugna ner dig matte, jag är inte farlig!" Och det gjorde bara mig mer arg!!! 
Så fel det kan bli! Hon ber mig att lugna sig, och jag blir argare! Detta samtal mellan mig och Malin har jag burit med mig, och de få gånger hon bara har antytt detta beteende så har jag direkt vänt ryggen mot, satt mig på huk och pillat med annat.. för att meddela tillbaka "Jag är lugn."

Tills för ett par veckor sedan.  

Jag och en vän var ute med hundarna, hon sina två och jag med DD. DD var uppe i varv, eftersom vi promenerade med andra hundar, och vid ett ställe fick vi hundmöte. Jag tog in DD vid sidan och vi passerade. Hon gick iofs på bakbenen och var väldigt uppe i varv, men vi kom förbi alla fall. Min vän stod still med sina två hundar som skäller och är väldigt uppe i varv. 
När jag och DD har passerat hunden så ska jag ta ett nytt grepp om kopplet, och lyckas tappa henne! Hon tar ett skutt och inser att hon är lös, då springer hon iväg från mig. Först är hon på väg fram till min vän och hennes hundar, men då får hon syn på hunden vi precis har passerat och sätter av i full fart mot henne! 
En liten stund blev jag orolig att hon skulle ge sig på hunden, av ren stress och iver, då de andra hundarna hetsade henne med sitt skällande.

När hussen får syn på DD blir han väldigt besämd och vrålar till DD: " Kom inte hit! Gå bort med dig!"
Han stampar i marken och markerar med armen att DD ska hålla sig borta, vilket hon gör. Då kommer jag fram och DÅ börjar katt- och råttaleken igen. DD sprätter runt och gör lekinviter, lägger sig ner och rullar på rygg, men kastar sig bort så fort jag kommer nära. 

Hon springer fram till mannen och hunden gång på gång, och mannen fortsätter med sitt agerande. Jag säger åt honom att det är bra att han gör så, under tiden jag svär för mig själv över hunden.

Till slut kommer jag ikapp mig i tankarna och sätter mig på huk och gör godistuvan, DD kommer fram och jag får tag i kopplet. Jag går direkt till mannen med hunden och ber tusen gånger om ursäkt. Jag skäms jättemycket, men mannen ber själv om ursäkt för att han var så hård mot DD.

Jag säger åt honom att det var JÄTTEBRA att han gjorde på det sättet, för då visar alla inblandade att detta inte är ett acceptabelt beteende, och hon fick ingen belöning för det hon gjorde.

Vad jag ville komma fram till var just detta med lugnande signaler. Hur ett beteende kan vara flera olika signaler, just på bilderna jag har lagt upp så leker DD med hundar, så här är signalerna bara lekinviter. Tycker att bilderna är roliga och ville visa dom därför :) 

//Paula & DD

 

Pierina, Cilla & Enzo

24 april 2012 09:21

Jag ääälskar när jag får ngt att filurefundera på och det fick jag efter det här inlägget! Det passar så bra på när Enzo härjar med katten och jag gör min "nu räcker det"-pose med tillhörande arm som pekar mot filten. Jag som trott att han stöddar sig och protesterar.... Allt han säger är ju just -luuuugn matte, jag har ju slutat :)

Tur det aldrig är för sent att lära sig nya saker :D

http://mixtomax.se/blogg

 

Malin och freddie

24 april 2012 18:59

åå vad jag känner igen den katt och råtta leken, nu förstår jag varför han gör så...
skall testa så som du gör och se om det fungerar för oss!

 

Kat&Deamon

25 april 2012 13:23

Ååååh vad jag känner igen mig. Alltid när jag blir förbannad hoppar han runt sådär, även på sin husse. Ofta är det när han inte bryter lek med pinnar (stockar ;P) som man tillslut tröttnar och ryter i. Har iofs också upptäckt sen när han väl håller på och hoppar i cirklar att det bästa är att bara sitta på huk med ryggen mot och inte bry sig. Då kommer han oftast direkt. Eller gå åt andra hållet, då kommer han springande och typ "vänta på meeeeej!" :D

http://www.maxfemhundracelsius.blogg.se

 

Carolina

26 april 2012 11:03

Vilka snygga bilder, superillustrativa. Någon som inte är så hundvan hade säkert kunnat tro att det var ett aggressivt beteende man ser... Hon är ju supersnygg, din pärla! Vilken enorm tur att den mannen du träffade var så lugn och sansad, det underlättar hela situationen och så slipper man känna sig så fårskallig. Var med om en liknande situation häromsistens när jag badade med hundarna (det vill säga, jag stod på stranden och kastade en leksak en bit ut i vattnet och de sprang glatt efter, de hade provbadat på eget bevåg redan tidigare så det var inte mitt initiativ att blöta ner dem OCH de blev ordentligt avtorkade direkt och fick värma sig framför brasan när vi kom hem). Vi var vid en enslig väg och jag tyckte att jag hade stenkoll men plötsligt dyker ett par med två hundar upp ur tomma intet. Mastiffen tog jag i halsbandet men boxern smet iväg och ville fram och hälsa, men mannen i paret sa till min boxer att gå till mig och ställde sig i vägen så att hon inte kom fram till hundarna, själv försökte jag med alltmer ilskna och misslyckade inkallningar och samtidigt få tyst på grizzlybjörnen jag hade i kopplet, puh. Mannen lyckades dock valla min boxer lite närmare och då kom hon till slut och jag kunde koppla henne och få tyst på den andre och paret var inte ett dugg sura utan supertrevliga och förstående när jag berättade att jag inte haft henne så länge och att hon aldrig tidigare dragit iväg sådär, så vi stod ett tag och pratade hund. Slutet gott, allting gott :)
Jag tycker att Turid Rugaas bok om lugnande signaler är fantastisk, trevligt skriven, lättläst och med mängder med bra bilder, jag fick en helt annan förståelse för hundspråk efter att ha läst den, slutade med att jag köpte DVD:n också!

 

Malin & Cera

1 maj 2012 16:08

Haha! Tok-DD =P Jättekul att höra att du (och nu även andra) har lärt dig något från mig som fungerar =) Det är så vansinnigt pinsamt när odågorna får för sig att smita och inte har lust alls att bli fasttagna ;) Tur att just denna man var förstående =) Håller med dig Caroline, Turid Rugsaas bok är superbra och den är ju så kort så ingen kan säga att de inte har tid att läsa den. Såg en DVD med henne någon gång, hon är en väldigt speciell person måste jag säga, kanske inte den bästa pedagogen i världen =P Lärde mig också massvis i boken och blir så ledsen varje gång jag ser en hund som försöker kommunicera med sin matte/husse och inte får någon respons. Tänk vad fantastiskt det måste vara för dem när de kommunicerar något och faktiskt får rätt respons på det =)

kamphundblogg

2 maj 2012 07:28

Du har lärt mig mycket på din kurs och även när vi umgåtts. Jag gillar att jobba med att kommunicera med hunden, och att kommunikationen ska vara ömsesidig. Det var ju du som formade oss, eftersom vi gick valpkurs hos dig! :D

 

B

3 maj 2012 20:24

Rekommenderar boken "I samspråk med hunden: Lugnande signaler" av Turid Rugaas

http://adcanis.se/product.html/rugaas-lugnande-signaler

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Min underbara tant Cilla blev nästan 12 år. Nu har hon vandrat vidare till Enzo och Trolla <3   Iris och jag var ensam någon månad sen kom en fråga från uppfödaren om jag kunde tänka mig att vara jourhem/hundvakt åt Nero på obestämd tid. Då Ne...

Jag tappade tyvärr all lust till bloggande, här och på min egen blogg, efter Trolla och Enzo. Saknaden och sorgen har varit överväldigande även fast jag haft Iris och Cilla…   Jag vet inte hur det kommer bli framöver heller, förmodligen än...

..eller mjukt eller hårt..   Jag vet inte om det ens är någon mening med att be om ursäkt för de dåliga och sällsynta uppdateringarna.. jag blir ju uppenbarligen inte bättre på det! Har så många idéer om inlägg men får inte ner de i ord. Mitt i s...

Som de flesta som känner mig vet har jag alltid varit för kastrering, jag har alltid sagt att alla hundar som inte ska gå i avel bör kastreras - oavsett om dom har problem som kan vara kopplade till hormoner eller inte. Jag kastrerade Diza, har i fle...

Enzo och jag tackar för allt stöd vi fått från er som följt oss under dessa år, nu ska jag sörja och bearbeta att han inte är vid min sida längre    ...