Idag välkomnar vi en ny gästbloggre; 

Victoria Bengtsson, en hundnörd som är helt insnurrad på brukslydnad och rallylydnad, med en underbar Amstaff. Jag är 22år gammal bor i radhus med min sambo och jobbar på Willys där jag sitter i kassan. En grymt bra egenskap som jag tycker varje människa borde ha är att inte döma någon människa eller hund, jag tycker det är viktigt att vara ödmjuk mot alla, ingen vinner på att vara dryg eller högfärdig.
Alla är vi nybörjare någon gång och ingen är perfect.

En kamphund utan kamp?
 
Texas är en renrasig Amstaff som fyllde 3år i sommar, en perfect första hund enligt mig om du vill jobba med din hund.
Det första jag lärde Texas va "loss", då jag har små sysckon så tycker jag att det är jätte viktigt att han kan släppa vad han än har i sin mun. Visst han släpper allt ibland lite för mycket, när jag tränar lydnad med honom så vill jag ha med hans kamplust i våran lek. Han släpper allt direkt vilket inte blev det lättaste när jag vill belöna med lek, så nu efter ca 1år har jag fått upp hans kamp och vi har skit roligt när vi tränar.

 
 
 
Det hela började när vi skulle börja på Tävlingslydnadskurs, vilket jag hade sett framemot jättemycket. 
När jag stog där med Texas vid min sida runt om alla dessa brukshundar så började jag klia mig i huvudet och undrade; "Vad gör jag här?" 
Det va 4 schäfrar med på kursen, jag är livrädd för schäfrar då jag aldrig har träffat en schäfer med bra mentalitet. 
Så där stog jag stel som en pinne och visste knappt in eller ut, vad vi än gjorde så var det otroligt stelt inte alls som den träning vi har nu.
Vi skulle genomföra linförighet med hunden på vänster sida i slakt koppel, ja sa "fot" till Texas och han tittade på mig sen var det näsan i marken och helt okoncentrerad. 
De andra hundarna gick så fint vid deras förare och hade full fokus, de lekte med sina hundar mellan passen på låg nivå och jag va på ännu lägre nivå. 
Inte konstigt att våran träning gick åt fel håll när ja inte vågade bjuda på mig själv!

Jag försökte att hoppa, studsa och kampa med Texas men han bara satt som Ferdinand luktade på blommorna. 
Ni som vet hur hundar gör för att ge ut lugnande signaler, vet då hur det såg ut när vi försökte träna lydnad. 
Han kände av att jag inte var trygg i kursen med en massa schäfrar och instruktörer som inte visade mig hur jag skulle göra.
En gång när vi skulle köra en inkallning så satte jag ner honom gick ca 18 meter från honom, stog rakt upp och ner  gjorde en inkallning. Hunden vänder på sig, ställer sig och KISSAR...pinsamt... fast han ville ju bara visa mig att jag skulle lugna ner mig.
 
Sen hade vi ju även denna apportbock som han inte alls fattade varför han skulle ha den i munnen, alla de andra hundarna greppade apporten precis som ingenting.  Min instruktör visade mig hur jag skulle göra, jag visade Texas apporten och sa "apport" han satt så fint och bara tittade på mig. 
Om min instruktör hade varit mer utbildad så kanske apporten inte hade varit några problem. 
Han gick vidare till nästa förare och hjälpte dom, han såg väll mig och Texas som ett hopplöst fall, jag var så ledsen och besviken.
 
Nu när jag lär in linförigheten så har jag Texas på vänster sidan och viskar till honom "ska vi gå å ta haren där borta?, komigen då" och värkligen hettsar honom till att ha fokus på mig och mot haren. Detta har visat sig gå åt helt rätt håll, jag har nu en hund som tycker om att träna med mig. 
För jag bryr mig INTE om vad andra tycker och tänker om hur vi tränar. Vi går ca 4 steg under dessa 4 steg så pratar jag med honom hela tiden och leker som bara den, för det ska vara ROLIGT med lydnad inte STELT.

 
Angående Apportbocken som ja har försökt lära honom så länge med alla möjliga knåp och knep, så har jag honom sittandes på vänster sida, visar honom apporten och precis när han ska ta den så tar jag den, drar den i marken kastar iväg den ca 2 meter. Då hämtar han den med en viftande svans och kommer stolt tillbaka till mig med den, vi kampar då ännu mer. 
Nu när ja säger "Apport" så tar han den i munnen och släpper den inte, för han är ju rädd att jag ska ta den.
När man tränar på detta sätt med en hund som inte har mycket kamp i sig så gör det absolut ingenting att öka kamplusten, så länge det är under kontrollerade former.
En kamphund utan kamp, japp precis så är Texas! 
 
Jag använder inte kommandot "loss" om jag verkligen inte behöver för då släpper han ju allt han får inklusive leksaker, apportbock eller vad det nu kan vara. Det är viktigt under inlärning av apport att det ska vara roligt, och vem har sagt att man bara kan använda kommando "apport" med en apportbock? 
 
Detta va lite om mig och Texas hur vi har haft det och hur vi just nu har det.
 
Om man inte tränar inför tävling så kan man ju anmälla sig huxflux till tävling som antagligen kommer gå skit bra ;-) 

Tommie bloggade hos oss innan han fick hem sin lilla krabat; Turbo. Nu har dom levt tillsammans ett tag, deras lilla familj. Här uppdaterar han oss, i både text och bilder, om hur den första tiden har gått. 

Här kan ni läsa hans första inlägg: 

http://kamphundblogg.bloggplatsen.se/2012/02/24/7405891-gastbloggare-tommie-och-turbo/

Tja alla! Jag vet att det har tagit lång tid innan det blev ett nytt inlägg från mig men har inte riktigt haft chansen att sätta mig ner och fundera över situationen. Turbo växte så det knaka dem första veckorna så han blev lite stel i bakbenen. Jag minskade på maten och la i extra kalk ersättning och det tog väl ca 1 vecka innan han vart helt 100% igen. Jag hoppas att det inte blir några problem med hans höfter för det skulle förstöra mina planer på WP och DW som jag längtar efter att få börja med! Om nu skulle vara fallet blir jag inte besviken utan får väl hitta på något annat istället som skulle passa honom.   Lydnad.. Självklart ska man låta en valp vara en valp men samtidigt är det viktigt med regler både hemma i huset/lägenheten och när man är ute på promenad. Första 2-3 veckorna så fick han busa en hel del både inne och ute för att dränera honom på energi. Vår GH tik Bella var under dessa veckorna.. väldigt trött minst sagt men det har även fått fart på henne och hon är mycket gladare nu än innan vi hade Turbo, Skitkul!   När det var dags att gå ut var det viktigt att lugnt och sansat sätta på honom kopplet. Han fick lära sig att ha ögonkontakt innan man öppnar dörrar och alltid gå in efter mig eller sambon. Detta lärde han sig jätte fort och det går per automatik i nuläget. Han har också nu dem senaste 2-3 veckorna lärt sig att gå fint löst och alltid ha uppsyn över vart jag går. Detta är väldigt enkelt att träna in hos en valp.. dock lite svårare när dem blir äldre. Jag började med att visa att det är alltid roligast att gå nära Husse/Matte.. hade tex en pinne/boll eller kanske lite godis som jag med jämna mellanrum fick honom att leka med osv. För att slå 2 flugor i en smäll fick han lära sig loss/släpp efter lite lek.   Detta räckte en stund men vartefter kände han sig nästan trygg vart vi än gick och han började ta ut svängarna lite. Detta ordnade man lätt med att bara vända på klacken och gå åt andra håll, säg ingenting då de lärt sig att ha ögonkontakt under dem första försöken ute så tittar dem på dig ibland men väljer att gå sin egna väg. Genom att jag gjorde så här har han ännu större koll och går inte mer än 5 meter framför för att snabbt kunna vända om jag nu skulle byta håll eller dylikt. När det kommer en korsning så stannar han nästan tvärt och tittar på mig vart jag väljer att gå istället för att bara ta första bästa och fortsätta i sin egna takt. Säger man fint så går han bredvid en tills man säger varsegod. Detta var inte ens något jag behövde lära in det kom automatiskt efter gå lös träningen. Vi har hunnit med vår första utställning. Den 15:e April var vi i sundsvall på en inofficiel tävling. Dock var det bara Turbo och hans bror Lex som ställde i valpar 4-6. Turbo kom tvåa med HP och Lex vann med HP. Lex gick vidare och blev senare BIS, vilket är jävligt kul! Nästa utställning blir i Strängnäs den 1:a Maj.. såg att det bara var 4 st som skulle ställa ut varav alla är Turbos syskon! Tråkigt som fan då jag hade hoppats på att få stöta på fler valpar, tji fick jag...   Måste också ge en stor eloge till min sambo som tränat stenhårt med det sociala. Varje morgon efter att hon lämnat vår son på dagis har hon gått ner till Danderyds station och gått runt samt åkt buss och tunnelbana. Han är skit duktig och bryr sig allt mindre om alla människor man stöter på så det är kanon.   Dock vet vi båda att vi måste träna mer på hundmöten med hundar som skäller/morrar. Han reagerar fortfarande mot dessa och svarar gärna med rest ragg, svansen rakt upp och lite morr/skällande. Men som med allt annat tränas det bort med tiden..   Jag återkommer gärna lite senare med en uppdatering om det skulle vara intressant! Med vänliga hälsningar Tommie

Amanda blev kontaktad av mig (Paula) när jag hittade hennes blogginlägg om "Varenda hundägares plikt", jag tyckte inlägget var så bra att jag ville sprida det. Jag frågade om hon ville gästblogga och det ville hon. 

Hennes blogg hittar ni här:
http://bruggeamanda.blogspot.se/ 

Varenda hundägares plikt!

 

ÅTGÄRDER VID VANLIGA AKUTA SITUATIONER

Följande text är menad som råd i akuta situationer tills veterinär kan kontaktas. Rådgör alltid med veterinär så snart som möjligt.

 

 

NOS SNARA

Vid hantering av skadad hund kan man munkorg för mindre risk att hunden biter dig vid hantering, finns inte en sådan i närheten kan man enkelt göra en nos snara.

Gör en ögla genom att göra en vanlig kärringknut med två slag.

För öglan över nosen (knuten ska hamna på ovansidan av nosen) och dra åt försiktigt så att munnen inte kan öppnas.

Ändarna korsas under nosen och knyts sedan bakom öronen.

TASSBANDAGE

 

1.Tvätta såret och lägg på en steril kompress närmast såret.

2. Lägg bomullssträngar mellan tårna för att undvika hudirritation. Glöm inte att lägga bomull under sporren.

3. Lägg bomull runt hela tassen och en bit upp på benet.

5. Linda gasbindan eller liknande fram och tillbaka på ovan- och undersidan av tassen och längs med benet. Fäst med plåstertejp.

5. Linda ett varv med självhäftande stödförband tills bandaget är täckt.

 

Skydda gärna bandaget med ett yttre lager elastisk linda eller förstärk med några remsor tejp för att förhindra att bandaget glider.

OBS! Ett bandage måste bytas dagligen, oftare om det blir blött. Skydda mot väta t.ex med en plastpåse eller en tass-sko vid rastning.

 

 

SÅRSKADOR

Ytliga småsår liknande skrubbsår behöver vanligen inte mer åtgärd än regelbunden rengöring med t.ex klorhexidinlösning. Djupare skador som går genom hela huden bör undersökas av veterinär eftersom även ett litet hål kan dölja en stor skada. Små bitsår drar snabbt ihop sig men bakterier som blir kvar under huden kan orsaka bölder. Tvätta sår med vatten eller fysiologisk koksaltlösning, bandagera och kontakta veterinär.

 

 

 

BRÄNNSKADA

Skölj med kallt vatten i minst 15 minuter (tag tid), skydda med kompress och bandage. Kontakta veterinär.

 

 

 

VÄRMESLAG

Lämna aldrig djur i bilen under den varma årstiden. Symtom är kraftigt hässjande (hunden/ katten flåsar med tungan hängande ut ut munnen) och svaghet följt av medvetslöshet. Är olyckan framme, kyl hunden/katten med vatten eller fuktiga handdukar under transport till djursjukhus. Djur som drabbats av värmeslag bör alltid undersökas av veterinär eftersom inre skador kan ha uppstått.

 

 

 

ORMBETT

Ett ormbett svullnar snabbt upp och är mycket smärtsamt. Bett i tassar är farligare än i nosen. Håll hunden/katten lugn och bär den till bil/båt för transport till veterinär och vidare behandling. Kortison har ringa eller ingen effekt men kan vara motiverat om man har långt till veterinär.

 

 

 

FÖRGIFTNING

Försök inte få hunden/katten att kräkas. Du gör bara situationen värre. Om djuret inte är mentalt påverkat (svårt att kontakta) ge det något att äta för att späda ut/neutralisera giftet. Tag med förpackningar, växter, svampar eller annat prov på giftet till veterinären. Hos veterinären kan kräkmedel ges om det är lämpligt samt vidare vård beroende på gift.

 

 

 

FRÄMMANDE FÖREMÅL I MUN OCH SVALG

Behövs vanligen två personer. En som står bakom hunden/katten för att hindra den från att backa och en som håller upp käkarna med grepp precis bakom hörntänderna samt en som försöker få bort föremålet som sitter fast. Runda föremål i svalget (boll) kan vara mycket svåra men försök att få en pincett eller ett finger bakom föremålet och dra ut det. Var beredd på att djuret kan försöka bita i panik. Är tungan svår att hålla, kan man förbättra sitt grepp med en handduk, hushållspapper, kompress eller dylikt.

 

 

 

KRAMPANFALL

Hunden/katten faller ihop med ryckningar i huvud, kropp och ben. Djuret är ofta okontaktbart och kan bajsa och kissa på sig. Hunden/katten behöver lugn och stillhet. 
Släck ljuset, täck gärna över ögonen med en handduk men lämna nosen fri för andning. Stäng av TV/ stereo och andra ljudkällor. Undvik att röra hunden/katten och stoppa inte in något i munnen. Ring veterinär och rådgör. Anfall går ofta över på några minuter men om det inte verkar gå över, måste du till veterinär för kramplösande behandling.

 

 

 

 

 

 

NORMALVÄRDEN FÖR HUND & KATT

Hjärtfrekvens (puls)

Katt 140-220 slag/minut
Stora hundar 60 -100 slag/minut
Små hundar 100-160 slag/minut

   

 

Andningsfrekvens

Katt 20-40 andetag/minut

Hund 10-30 andetag/minut

 

 

Temperatur
Hund och katt 38,0 °C - 39,0 °C (ändtarmen, väldigt individuellt. Kolla därför tempen när du vet att din hund är frisk så du får ett hum om normaltemp på just denna hund)

 

 

(taget från djurhalsobutiken.se)

 

 

 

 

FÖRSTA HJÄLPEN FÖR HUND

Någonting varenda hundägare borde kunna!

 

 

Att utföra första hjälpen med L-ABC metoden på hundar skiljer sig inte mycket från motsvarande metod på människa. Att tänka på är att även en medvetslös hund kan instinktivt bita, därför iakttag försiktighet vid all hantering!

1) Fria luftvägar:

Första steget vid andningsstopp är att kontrollera luftvägarna så att det inta finns något som hindrar hunden att andas själv. Inblåsning skall inte ske förrän detta kontrollerats.

a) Dra försiktigt ut tungan ur hundens mun. Försiktighet så att hunden inte instinktivt biter, även en medvetslös hund kan bitas.

b) Sträck försiktigt ut nacken, helst skall huvud och nacke vara i linje med varann. Försiktighet vid sträckningen, det kan finnas någon form av nackskada.

c) Försök att göra två inblåsningar genom att stänga hundens mun och blås genom hundens nos, mun - till - nos metod. Om luften kommer ned till lungorna fortsätt till steg 2, Andning, hemlich

d) Om luften inte passerar försök att ändra vinkeln på huvud/nacke och gör ett nytt försök.

e) Om detta försök också misslyckas, öppna munnen stort och titta ned i luftstrupen. Till skillnad mot människor finns det hos hunden möjlighet att se lång ned i strupen och även att komma ned och lossa synliga föremål. Akta fingrarna - bitförsök!!!!

f) Om det fortfarande finns föremål som inte lossnar måste detta tas bort innan fortsatt behandling är möjlig. Detta kan ske med:

2) Andning, Heimlich:

a) Vänd hunden upp och ned med ryggen mot ditt bröst.

b) Med båda armarna ge hunden fem stora "björn kramar" över magen. Var inte rädd för att ta i hårt, varje kram skall vara så kraftig att det är just den som ger resultat.

c) Kontrollera om föremålet har lossnat, om så är fallet ta bort det och ge två mun/nos inblåsningar. Om luften fortfarande inte passerar, fortsätt med ytterligare kramar. Eventuella föremål som hindrar luftvägarna måste bort innan HLR påbörjas. Även om hunden har hjärtstillestånd.

3) Andning:

När fria luftvägar konstaterats skall det avgöras om hunden andas själv eller inte. Om hunden inte andas själv måste mun/nos inblåsning omedelbart ske.

(a) Dra försiktigt ut tungan ur hundens mun. Försiktighet så att hunden inte instinktivt biter, även en medvetslös hund kan bitas.

(b) Sträck försiktigt ut nacken, helst skall huvud och nacke vara i linje med varann. Försiktighet vid sträckningen, det kan finnas någon form av nackskada.

(c) Gör 20 inblåsningar per minut med mun/nos metoden. Om luften inte passerar kontrollera att det finns fria luftvägar eller att tungan/nacken blockerar luftvägen.

(d) Kontrollera om hunden har puls. Om inte fortsätt med HLR och inlåsning.

4) Cirkulation (HLR)

Hundar har ingen kännbar puls utmed halsen som vi människor har. Pulsen är endast kännbar på insidan av ljumsken. HLR skall endast startas efter det att fria luftvägar skapats och inblåsning är möjlig.

a) Kontrollera att det inte finns några större yttre blödningar finns, åtgärda med tryckförband.

b) Lägg hunden på högra sidan (vänster sida upp).

c) Placera båda händerna där hundens vänstra armbåge vidrör bröstet, ungefär mitten på bröstkorgen.

d) Komprimera bröstkorgen 15 gånger vilket skall gå på ca: 10 sekunder (3 komp/2 sekunder). Efter varje omgång kompressioner följ upp med 2 inblåsningar.

e) Kompressionen av bröstkorgen skall vara:

i) 10 - 15 mm för små hundar.

ii) 20 - 30 mm för medelstora hundar.

iii) 35 - 40 mm för stora hundar.

f) Upprepa kompressioner och inblåsning tills andning och cirkulation fungerar.

g) Transport till djursjukhus eller veterinär.

Visitation av hund

 

1. Kontroll av hud och hårrem.

Ge akt på små sår, fästningar, mjäll eller kraftig fällning.

 

2. Kontroll av extremiteter.

Jämför höger och vänster sidas leder samtidigt. Ge akt på olikheter. Om en led är onormalt varm kan detta vara tecken på någon form av skada.

 

3. Kontroll av tassar.

Trampdynorna skall vara elastiska och fasta. Huden mellan tårna skall kontrolleras noga. Rodnader och blåsor skall behandlas. För långa klor skall klippas av kunnig personal.

 

4. Kontroll av buk och ljumskar.

På tikar skall juvren kontrolleras.

 

5. Kontroll av ändtarmsmynningen och yttre könsdelar.

Ansvällningar, fistlar och rodnader behandlas. Ge akt på flytningar. Kontrollera löpningstendenser.

 

6. Kontroll av nos.

Torr nos behöver inte betyda feber. Kontrollera med termometer.

 

7. Kontroll av ögon och öron.

Observera eventuella flytningar från ögonen. Kontrollera slemhinnorna. Extremt röda och irriterande slemhinnor kan vara tecken på inflammation. Kontrollera ytterörat. Rodnad kan tyda på inflammation. Lukta i öronen. Om det luktar illa kan det tyda på en begynnande infektion.

 

8. Kontroll av tänder samt slemhinnor i munnen.

Bleka eller röda slemhinnor kan vara tecken på sjukdom.

 

Texten hämtad från HvR Hundtj. (Hemvärnsreglementet Hundtjänst)

Idag har vi en gästbloggare i form av en blivande kämpar-hundsägare, Tommie! Tro det eller ej, men han är - om allt gått enligt planerna - iväg och hämtar sin blivande familjemedlen idag!! Tänk så spännande, vi ska få följa honom från första dagen, för Tommie har redan visat intresse för att gästblogga med en uppföljning på dagens inlägg. 

Vi ska få läsa om hur han och hans familj gick till väga för att välja rätt ras, och rätt uppfödare i hans första inlägg. 

Välkommen Tommie! 

Hej hej alla läsare!

Idéen med det här blogginlägget är att förklara min väg till att köpa en valp och frågorna kring detta som kan uppstå på vägen och förhoppningsvis kanske hjälpa någon annan till sitt val av ras!

Jag heter Tommie, är 24 år och bor i Stockholm med min sambo, 22 år, och våran lilla son på 16 månader. Vi har i dagsläget 2 st greyhounds som är 10 & 6 år. Jag (Tommie) har haft hund i hela mitt liv och även tävlat i hundkapp där jag tycker att jag var mycket framgångsrik och fick många duktiga hundar. Mina föräldrar håller fortfarande på och har försökt tvinga på mig en greyhound sedan jag slutade för ca 4 år sedan.

Mitt första problem var att hitta en ras som jag behövde då mina äldre hundar inte kräver något längre förutom 3-4 promenader och lite kärlek, och jag vill ha hund för att pyssla med dem och träna/tävla sen var jag tvungen att tänka på min sambo som inte har så stor erfarenhet av hundar utom mina 2 som jag tog med mig när vi flyttade ihop. Nu var det ju även min son som skulle tänkas på, vad kan passa honom?

Jag hade läst på om AST/SBT samt APBT sedan 15års åldern och jag visste att vilken av dem som helst skulle passa perfekt som våran första valp/hund tillsammans. Nu kanske detta låter jätte konstigt då min sambo är oerfaren och min son är lite för liten för att kunna styra en sådan här hund. Jag håller inte med. Har man intresset som min sambo har och är villig att lära sig så kommer det gå mycket bra. Dessa raser är som guld med barn så där var det ju klappat och klart.

Vi tittade runt bra länge efter uppfödare för alla dessa 3 raser och ja det var inte lätt att få tag i en APBT uppfödare så det gav jag upp rätt fort. AST/SBT träffade vi på mycket när vi var ute och gick och vi fick då en uppfattning av dessa 2 raser. SBT är mycket mer ettriga och framåt nästan lite barnsligt knasiga. Medans en AST är lugnare till sättet men fortfarande väldigt framåt och barnslig, det gick dock aldrig för fort.

     

Vi bestämde oss senare för att om det blir en valp så blir det en AST. Vi började leta annonser och skrev till en massor men fick aldrig några vettiga svar tillbaka. Dem krävde inte så mycket och för just mig kan dem gå ner i pris si och så mycket. Det kändes inte seriöst, vi hade ju inte ens träffat dem eller valparna?

Till slut hittade vi en annons på blocket där uppfödaren gick ut med information om vad som krävdes av köparen samt länkar till SKK där man fick titta igenom lite osv. Vi mailade direkt och fick svar lite senare om att det skulle vara bra om vi fick träffas innan valparna är födda.

När vi väl kommer dit så möter vi uppfödaren utanför då hon var tvungen att rasta deras SBT. Han var en glad och framåt kille, muskelös och mycket ivrig att hälsa oss välkomna. Vi går in och i dörren möts vi av den dräktiga tiken. Hon var hur aktiv och mysig som helst. Inget skällande och accepterade oss fort även fast vi var helt nya till henne och hon var dräktig. Hon verkade vara glad i barn och hade inga som helst problem med att slappna av och ta det lugnt så då passade vi på att fråga uppfödaren vad hennes mål var med uppfödningen och varför hon just parade dessa två.

Hon lät verkligen energisk när hon förklarade varför och vad hon satsar på med uppfödningen. Efter mycket prat och fika så sa vi att vi jätte gärna tar en valp från hennes kull och att vi längtar tills vi får träffa dem små liven. Vi hade bra kontakt ända fram till förlossningen och det blev 10 jätte fina valpar varav 6 tikar och 4 hanar. Tyvärr dog den ena hanen vilket inte är helt onormalt vid en förstföderska med så många valpar.

Vi åkte dit och fick träffa valparna när dem endast var 4 veckor gamla. Dem hade börjat få tänder och hade öppnat ögonen. Dem var framåt och busade och var så försiktiga med våran son. Han vart aldrig rädd och var jätte intresserad av dem små liven. Det var en underbar syn helt enkelt. Vi fastnade för två av hanarna, den ena hade lite mer vitt än den andra annars var dem nästan identiska. Vi kunde helt enkelt inte bestämma oss för vilken av dessa två underbara valparna som skulle följa med oss hem när vi skulle hämta vid 8-9 veckor.

   

Vi åkte hem och bestämde oss för att tänka på det men utan lycka. Vi åkte dit 2 veckor senare och bestämde oss då för den hanen med lite mer vitt. Han verkade vara lite mer "förstående" han lyssnade på mamman och han var inte alls så ivrig och på som dem resterande valparna. Han accepterade ett nej så att säga. Det är ju ett måste för oss.. vi vill ju inte ha den där överenergiska valpen som man vet är extra svår att få bukt på. Jag måste ju tänka på vår son och sambo som inte är vana vid hundar.

Planerna med valpen börjar smidas! Vad ska vi göra med den lille när han väl växer upp och blir större? man måste ju sysselsätta en sådan här ras för att dem ska må bra. Jag (Tommie) hade fått försmak av DW/WP när jag hjälp en vän med hans blandras. Kanon! men min sambo då? Jo vi var på sthlms hundmässa och hon vill då börja med utställning och lydnad. Det är ju perfekt. Då får han verkligen lite av allt, han kanske inte blir champion i något utav det men han kommer alltid vara tillfredställd!

Nu när vi hade valt en valp som skulle hem till oss var det dags att förbereda hemmet!

Vi köpte kompost galler och gjorde en inhägnad med en bädd och lite plats för "wops" saker som händer som små. Det är här han ska vara när han sover och ska slappa. Han får inte vara överallt då det kan bli för mycket för en liten valp med så mycket yta från första början.

Vi har köpt ett bra koppel samt lite annat nödvändigt och vi tycker att det ska bli jätte roligt att han ska komma hit  idag. Vi har döpt honom till Turbo som passar väldigt bra in på husses kärlek till bilar 

Jag kommer förhoppningsvis skriva ett inlägg lite senare där jag förklarar hur det har gått samt lite bilder på Turbo medans han växer och tar sig an nya utmaningar!

Jag får tacka för mig och jag hoppas att detta kanske hjälper någon annan också än bara mig själv?

Med vänliga hälsningar
Tommie med familj

Idag är det Malin's tur att gästblogga! Jag lärde känna Malin när jag gick på valpkurs hos henne som hon höll under sin utbildning och hon berättade redan då att hon var intresserad av att skaffa en amstaff. Hon blev inte mindre säker på sitt rasval när hon träffade DD, som charmade henne rejält ;) 
Nu har hon sin egna amstaff-flicka och här kommer hennes första inlägg hos oss. Hon är självklart välkommen att gästa oss fler gånger!

Mitt namn är Malin, jag är 23 år och bor i Skara tillsammans med min renrasiga amstaff Cera (Anbardiz Cherish) som blir två i maj. Vi har tidigare tränat och tävlat lite i rallylydnad men nu kör vi mer vardagsträning och trick. 

Borsta tänderna

Jag har tidigare varit den som tyckte att det här med att borsta tänder på hundar var urlöjligt! Varför skulle det behövas för, det är väl ingen som borstar tänderna på en varg eller?! Jag bodde och jobbade ett tag i England med två rottweilers och fick än mer vatten på min kvarn. Hundarna var då 7-8 år och hade finfin munhälsa! Deras ägare har definitivt aldrig satt en tandborste i deras mun, istället fick de märgben direkt hämtade från slaktaren att gnaga på och det räcker tydligen för att hålla deras tänder i trim. 

 Rocco visar upp sina fina gaddar i ett brett rottis-leende

Tyvärr fick jag snart inse att tandborstning visst kan vara nödvändig när Cera kom in i mitt liv. Mamma övertalade mig ganska snart att hålla efter tänderna och med tanke på allt jag hade hört och läst vid det laget om dåliga tänder gav jag mig utan större motvilja. Jag vill ju ha en hund med friska fina tänder även när hon är gammal. 

Ceras lilla mjölktandsglugg

Den första ”tandborsten” vi köpte när Cera fått sina ”vuxentänder” var en mjuk ”strumpa” som man drog på pekfingret och som man sedan gnuggade tänderna med. Den fungerade faktiskt hyfsat bra men det var meningen att man skulle byta den rätt ofta vilket inte hade blivit gratis i längden. Efter diverse försök med barntandborstar och tandborstar på plasthylsor som man trädde på fingret hittade jag tillslut en tandborste som är specialgjord för hund.

Tandborste specifikt för hund tillsammans med enzymtandkrämen med kycklingsmak

Jag köpte även en enzymtandkräm med kycklingsmak som min kära vovsa är superförtjust i. =) Men att borsta tänderna på en amstaff som tycker att det är så där mysigt är inte så lätt. Tandkrämen underlättar förstås men trots att det är en myt att ”kamphundar” kan låsa sina käkar så kan de åtminstone knipa igen dem rätt så hårt ;) Nåja, så illa är det inte, Cera går rätt så snällt med på att borsta i alla fall utsidan av tänderna. Värre är det att behöva gapa så att matte kommer åt ordentligt även innanför. Konstigt nog så vinner Ceras tunga nästan alltid brottningen med tandborsten och det slutar med att tänderna antagligen är rätt så halvdant rengjorda. Av den enkla anledningen att det är så himla bökigt blir det inte tandborstning mer än någon gång i veckan (samtidigt som klorna klipps) vilket egentligen är alldeles för sällan.

Ceras fina gaddar (ja hon har underbett), man ser att hon har lite tandsten och en röd kant på hörntanden, inte bra =( 

För att underlätta tandborstningen passar jag på att göra det när jag klipper Ceras klor, vilket jag gör i badkaret. Det började med att jag passade på att klippa klor och städa tänder när jag badade henne (Cera har haft demodex och fick under en längre period bada en gång i veckan). När jag sedan försökte utanför badkaret började hon bara bråka och jag insåg snart att det var lättare att klippa klosingarna i badkaret. Sagt och gjort, numer är det badet som gäller, både för klorna och för tänderna. Cera är så där måttligt förtjust men går snällt med på det. 

”Kan jag inte bara få tandkrämen som den är?” tycker Cera

Trots mina försök att hålla efter tänderna med tandborstning har hon idag lite tandsten och ibland röda tandköttskanter. Jag fick tips om PlaqueOff som jag provar nu men jag har inte märkt någon större skillnad. Bara för att prova köpte jag en påse DentaStix. På reklamen ser det så himla bra ut när vovvarna tuggar och tuggar och pinnen håller flera bett. Jag höll fram stickan till Cera och jösses, jag har nog aldrig sett hennes ögon så stora, så gott luktade det tydligen! =)

          Cera smakar på något som är MINST lika gott som DentaStix av ögonen att döma

Hon fick varsågod och inom loppet av två sekunder var stickan sönderdelad och svald. Jaha, DentaStix funkar inte, åtminstone inte om man har amstaff! Däremot hade jag upptäckt en av Ceras absoluta ”favoritgodis”. Numer får hon en sticka någon gång då och då, bara för att jag vet att hon gillar dem, men för tänderna gör de ingen nytta alls.

Jaha, så vad återstår nu för att hålla efter de där tänderna då? Precis som mina Englands-rottisar får Cera märgben men det är inte av samma sort. De vi köpte i England var knotor och så som hundarna kunde tugga på. De Cera får är från mitten av benen (köper på ICA) och det enda hon kan göra med den är att slicka ur det goda och sedan gnaga lite på benet. För tänderna gör det ingen skillnad. Hon får även vanliga hudtuggisar men hon tröttnar lätt på dem så det går bara i perioder.

Så mina frågor till er är nu: Hur ser era hundars tänder ut? Hur sköter ni dem? Borstar ni eller håller de sig fina ändå? Har ni några andra tips på hur man ska göra för att hålla efter tänderna eller på hur man kan göra tandborstningen lättare? Alla tips mottages tacksamt =D

Malin & Cera

Neutral inställning till Cesar Millan!

Det har varit så mycket prat om Cesar Millan och hans metoder i några år nu och jag blir matt i kroppen och funderar på hur alla orkar, kan de inte bara bilda sig en helt egen uppfattning och sen bestämma sig för om de gillar det eller inte eller bara vissa saker och sen låta det vara. Detta görs med andra hundtränare och hundkännare så varför inte med Cesar? Jag har rehabiliterat djur i runt 16 år nu och jag har aldrig sett på maken till uppståndelse angående en hundkännare. Alla har vi bra och mindre bra sidor, ingen är perfekt! Cesar har räddat och rehabiliterat flera hundra hundar från avlivning, mycket värt att tänka på.

Först och främst är det imponerande och fascinerande att Cesar är självlärd, av hundar dessutom! Medan många hundtränare och hundkännare har blivit lärda i ett klassrum och till viss del påverkade av lärarens synsätt. Cesar har aldrig klankat ner på någon så som många gör mot honom och jag tycker det säger en del om karaktären, kanske är en del av dem bara avundsjuka på hans framgångar… Cesar säger inte att hans sätt är det enda eller att man blint ska följa honom.

Han kan oerhört mycket om hundars psyke och flockdynamiken hur det går till naturligt, om deras kroppsspråk, energi och signaler. Därför har jag sett nästan alla hans avsnitt för de har hjälpt mig oerhört mycket när jag har rehabiliterat ”problemhundar” men jag tillämpar bara det som passar individen. Jag både kollar på och läser om andra hundtränare och hundkännare för att lära mig nya saker för mångsidighet i rehabilitering. Detta har fungerat utmärkt för mig alla dessa år samt att jag växt upp med djur runt omkring mig och sett hur de beter sig gemtemot varandra och tillämpat det såsom Cesar.

Det är mycket snack om olika halsband, koppel, ”el verktyg” av olika slag och hans metoder. Har märkt att oftast kommer detta snack från folk som bara hört talas om det och då kommer exempel som inte är sanna eller påspädda för att de ska låta som grymt handlande, sett korta klipp ur ett helt sammanhang här och där, sen vrängs sanningen till en helt annan eller så tror folk att bara för att han i ett fall kan prata om ett extremt beteende så pratar han om ALLA hundar. De har med andra ord inte ens all fakta innan de anklagar och håller fast vid denna åsikt om honom. Generellt känns det som att många missförstår honom. Ett ex är när han använder elhalsband gör han det i sammanhang då det kan rädda liv och det kan jag relatera till (elhalsband och dylikt är olagligt i Sverige och inget jag använder mig av). Ett bra ex är när han lär Daddy att undvika ormar såsom Jada Pinket Smith har gjort med sina. Sen å andra sidan så borde det nämnas att han påpekar ofta att han använder så svag el att det enbart vibrerar, precis som en personsökare eller mobiltelefon och det skadar inte hunden. Verkar som att de som är emot Cesar alltid tar extrema förklarningar till detta och påstår att han skadar hundarna när han gör vad en annan hund skulle ha gjort i hans ställe.

Stackel (vänster bild ovan) är inget han väljer utan använder det som ägarna redan använder till hunden (att vi i Sverige reagerar så starkt på detta är pga. att detta också är olagligt, klart att det blir reaktioner) men väldigt ofta byter han ut sådana halsband. Han förklarar dessutom detta flera gånger i sin serie. Sen detta eviga gnat om att han stryper hundarna med sina händer eller med retriver koppel (höger bild ovan), har ett ord till detta: NEJ! Om en hund är upphetsad och fixerad vid t.ex en annan hund och den drar i ett ”helt” halsband får du samma ljud från hunden. Han pressar inte ner hunden med våld så den ligger på sidan som många påstår, utan han hjälper hunden med lagom tryck för att den ska lägga sig på sidan för hundar har mycket enklare för att slappna av i det läget (åter igen så imiterar han vad en annan hund skulle gjort i hans ställe).

Cesars ”kick” ser många som en hård spark, vilket det inte är. Det är en stöt för att bryta ett oönskat beteende (hundar gör samma sak men de gör detta med munnen eller ”knuffas” med kroppen på olika sätt) och detta kan se illa ut men han skadar inte hunden, att hunden reagerar så snabbt på detta är för att den blir tagen på ”bar gärning”. Som om du kommer på ditt barn med något eller du får inte kontakt med en person, de hör inte att du ropar för de är så inne i något annat men lägger du handen på armen/axeln eller petar till på armen/axeln så vänder sig personen med uttrycket ”Va?”, detta är samma princip!

”Shh ljudet” är det många som flinar åt och tycker att folk är ”mini Cesar” eller wannabes men det ligger en funktion bakom ett ljud. Jag har använt ”shh ljudet” sen jag kunde prata i princip sen har jag tillämpat det på alla djur för att de skulle flytta på sig ex en kossa som kommit lös i ladan, när de skulle in från hagen eller när katten traskade på köksbordet. Sen att man märkte hur djuren slutade med vad de nu höll på med och riktade sin uppmärksamhet mot en gjorde att jag började använda ljudet i det sammanhanget också. Sen ser man Cesar på tv som använder samma ljud tyckte jag mest var komiskt, jag använder mig av fler ljud så klart. De flesta har ett ljud som har just denna funktion t.ex en klicker för att hunden ska fokusera på den som klickar.

Många gånger får man höra ”Cesar säger att hunden inte får vara i sängen eller soffan…” och de har missförstått hela poängen. Det handlar inte om att hundar inte får vara i säng eller soffa, utan att hunden inte ska ”försvara” sina ägare när ngn annan närmar sig samt att hunden inte ska ”äga” möbeln utan de ska bli inbjudna till att umgås på ägarens möbel. Många hundar kan morra osv när någon vill flytta på hunden och detta är inte önskvärt.

Han har erbjudit sig att byta eller helt adoptera en hund när han sett att det inte kommer fungera och detta har hänt i flera avsnitt under årens gång. Att han har en text ”prova inte detta hemma utan ha konsulterat ett proffs” är pga. att han är professionell och vet vad han ska göra jämfört en svensson utan kunnande, liknande denna text finns med i olika program av den anledningen att man inte ska ge sig in på saker man inte kan något om. Med ett logiskt tänkande tycker jag att detta säger sig självt!

Förstår inte vad som menas med att hans metoder är föråldrade när hundarna ursprungligen fungerar samt har samma instinkter som för flera tusen år sedan, inget har förändrats och även om hunden är släkt med vargen så är de helt olika i flera avseenden. Människan har allteftersom släppt sina instinkter (som vi faktiskt föds med men detta klassas ofta som primitivt beteende) för att passa in i en mall man uppfostras genom samhälle och skola. Många tillämpar mänsklig psykologi vilket är underligt för hundar fungerar INTE som människor, de fungerar som hundar. Alltså ska man använda sig av hundpsykologi/etologi i grund och botten oberoende av vilken metod man använder.

Människan påstås vara så smart men ändå är det svårt att med logiskt tänk förstå
att en hund är en hund, inte en människa!

Hur vi blev med Charlie (och hur det kommer sig att vi sover på soffan!)

 

Detta är Charlie. Han ligger i en bäddad soffa för att... Nej, vänta. Ni ska få höra hela historien. 

Charlie, eller snarare idéen om att skaffa hund, vaknade i mig då min barnlängtan blev så stor att jag hotade min sambo. Bra jobbat, säger ni, men då svarar jag att det var en jäkla tur att jag varit gravt djur- och hundintresserad sen barnsben, annars hade vi fått en till såndär "som förstör ryktet om våra kamphundar!" Skämt åt sido, jag hade tittat på hundar ganska länge innan jag tog steget att faktiskt ringa på en. En valp kvar. Hunden var röd, med röd näsa och vit mustasch, ljusa ögon och en ledsen blick. Jag åkte dit och träffade uppfödarna och hundarna samma dag. 

Han var den ballaste hunden i kullen. Mitt första intryck av flocken var att hans kullsyskon var hysteriska. Brodern och systern hoppade högt upp i ansiktet och ville slicka mungipa, de lät och gnydde och var fantastiskt kärleksfulla! Charlie var med på ett hörn och slickade fingrar, men sen gick han och la sig på vardagsrumsmattan. En cool kille, vi klickade direkt. Jag och min sambo blev kära och fick ta hem den lille efter några veckor. 

Vi hade några regler bestämda redan innan Charlie kom hem:

1. Ingen hund i sängen
2. Vänta på var så god i dörren
3. Inte jaga katterna

Alla dessa tre regler har följts till punkt och pricka under alla dessa månader vi har haft vår lille valp, Charlie har sovit på en egen liten bädd på golvet brevid sängen, han tar alltid ögonkontakt i dörren även fast han håller på att kissa på sig och ja, sista regeln går väl ärligt talat sådär... Regel nummer två går sådär när katterna springer ut samtidigt som jag och Charlie ska ut och Charlie är lös, då skulle man kunna säga att både regel nummer två och tre går käpp rätt åt helvete... Hur som haver så hade vi en regel kvar, den viktigaste då vi bara har en 120 cm bred säng och det är omöjligt att få plats alla tre (plus gammelkatten) om Charlie ska sova i sängen också. 

Sen. Sen ni. Sen reste jag bort i ett par dagar. Oskyldig liten semester till ett bröllop. När jag kommer hem så upptäcker jag till min stora fasa att vår hund, Charlie the Pitmix, vår lilla rödnäsa Red Nose á (då) 16 kilo, har fått ligga och sova i vår säng med husse under dessa dagar då jag har varit borta, och till min annu större förskräckelse så upptäcker jag hur mysigt det är att sova tillsammans alla tre (fyra)! 

Nu är Charlie äldre och tygnre. Vår 26 kilos best gillar att ligga vid fotändan (läs: nedre halvan av sängen), på täcket så att man måste ligga som en liten boll på övre halvan för att inte frysa arslet av sig. Och det är här vi kommer till början på detta blogginlägg. 

Jag och min sambo sover nu, tills vår nya 160 cm breda säng kommer, varannan natt i soffan. Den som sover i sängen sover med Charlie, och den som sover i soffan sover med Elvis (gammelkatten). Men vad i helsike gör Charlie i soffan då? Det var sambons tur i sängen, och han ville inte ligga och frysa av täcke-brist, så då tänkte jag att Charlie ligger redan och sover så lugnt i soffan, det kan inte skada. 

Jag fick alltså alla nitlotter i natt. Fast personligen tycker jag att sambon fick alla nitlotter, han sover själv i en stor säng, jag ligger varmt brevid en gosekno utan dess like, bloggar, kollar på Dexter och käkar chokladglass utan att frysa. Livet är fan bra härligt med en pitmix! 

Så går det till hemma hos oss, med vår "lilla" nio månaders valp Charlie. Busfröt, älskade vän, underbaraste rädd-för-sin-egen-skugga-hjälp-goseknot som finns på hela jorden. Jag hoppas att vi får många fler år, du och jag. 

Och jag då? Ja, frågan är det. Det är så roligt detta med hundar, jag var verkligen besatt av hundar när jag var liten, men fick ingen, sen i äldre ålder så har jag bara sett en hund som en ouppnåelig dröm. När min dåvarande kollega Angelica skaffade hund så förstod jag inte hur det gick till, hur hon hade tid och råd, alla hade ju sagt att det kostade så himla mycket och att det var så omöjligt att ha tid med en. Jag gick alltså och trånade efter en hund i flera tiotals år innan alla pusselbitar föll på plats. Jag och min pojkvän blev sambos och helt plötsligt så fanns tiden. Varje dag så tittar jag på Charlie och tänker att det är för bra för att vara sant. Varje dag går jag in på Blocket och tittar på alla omplaceringshundar i olika åldrar och tänker ”Vi har klarat oss förbi 16 veckor, sex månader, åtta”. För varje dag som går så älskar jag honom mer och mer, och för varje dag så blir jag mer och mer som en kamphund själv, jag är redo att kämpa till döden för min lilla älskling. 

Jag heter i alla fall Nadia och bor med Charlie, min sambo Christian (eller Chrillian, hans rymdnamn) och vår inneboende/låtsastonårsdotter Nathalie, hennes två katter och min omplaceringsgammelkatt Elvis (han är 17 – och INTE GLAD). Vi har en litet kollektiv i en gammal omisolerad (det märks inte) sommarstuga i förorten Nacka.
När jag inte fryser arslet av mig så pluggar jag in massa hundfakta då jag ska börja en hundinstruktörsutbildning på Hundsteg i Enköping, eller så ligger jag och Charlie och halvslaggar i soffan och kollar på Dexter, eller så är vi ute och rör på oss och försöker ducka fördomar!
Det gäller att se så söt och normal ut som möjligt för både mig och Charlie, och helst vänta lite med att berätta vad det är för hundras, tills Charlie har slickat klart personen i ansiktet och lekt en stund med dennes hund (eventuellt ljuga, Ungersk Vizla brukar funka) . Det är värre för Chrillian som har mörkt skägg, ”HJÄLP HAN ÄR TERRORIST OCH HAR EN KAMPHUND”, där blir det oftast syntax error/system overload för folk, ingen går ju på hans Ungerska Vizla. Vi försöker vägleda Charlie till att bli en så väluppfostrad hund som möjligt, för trots att han är en glad falukorv som inte viftar på svansen utan på hela kroppen och som gärna hoppar upp i ansiktet och slickar på folk istället för hoppa upp i ansiktet och bita folk, så fattar tyvärr inte folk med förutfattade meningar att han älskar allt på två eller fyra ben (inklusive bord och stolar). Att han är stor som ett hus hjälper inte till, man ser ju knappt att han är valp! Men jag har i alla fall ett ess i jackfickan, Charlie blev nämligen bäst i klassen i Vardagslydnad 1 Bull- & Terrier hos Irene Westerholm och Hundläroverket, och om inte det funkar, då finns det bara en sak kvar att säga, och det är att man är gravid och ska få barn snart, det tar bort all uppmärksamhet från hunden. Det funkar dock bara under vintertid med bylsig jacka… 

Det var en inblick i mitt liv. En helt normal vardag med kamphund, det vill säga! Kommentera gärna om ni känner igen er, jag börjar känna mig som ett UFO!