Jag lovade ju att uppdatera mer om Frank, så här kommer det. 
Första tiden hos oss var DD en riktig liten surbigga! Stackars Frank fick knappt andas utan att hon visade alla sina fina tänder.. Jag höll dom särade när jag inte kunde hålla koll på dom, och försökte vara ute mycket med dom, eftersom DD accepterade honom fullt ut där. 
När jag hade varit iväg en eftermiddag så hade jag dom särade när dom var ensamma. När jag kom in tänkte jag "Nä, nu får det bära eller brista.. nu släpper jag ihop dom så får det lösa sig, jag orkar inte hålla på med kompostgaller hit och dit!" och vips, så började dom leka!!! 
DD var fortfarande lite bitsk emellanåt efter det, men det var ändå en stor skillnad. Den natten fick Frank sova hos oss i sängen.. fast jag fick hjälpa DD lite, eftersom hon inte helt kunde slappna av när han kom för nära henne. Han sov vid mina fötter och DD i min famn. 

Några dagar senare såg jag att DD försiktigt kröp närmre honom i soffan och sen låg hon med huvudet på hans rumpa och sov.. efter det har dom kommit väldigt nära varandra och är så fina ihop. Jag är så tacksam, eftersom jag är helt såld på Frank och inte kan tänka mig att omplacera honom! Det får krävas oerhört mycket för att han ska få flytta, han är så fantastiskt underbar och lite koko - men sånt älskar ju jag hos hundar ;) 

Här kommer lite bilder på dom.

//Paula, DD & Frank :D 

Vi har ett problem med våran röda herre, Malte.

Han snor gärna mat från bordet och även om det inte finns mat på bordet så springer han på bordet och letar, tex på natten. Jag vet ärligt talat inte hur jag ska lösa detta. Elhalsband hade varit en skänk från ovan (skämt). Vi låter dom aldrig få något vid bordet, ramlar något ner så får de inte ta det osv. Det är inte så att vi lämnar saker framme på bordet men när man har barn så händer det att ngn blir kissnödig under middagen eller att telefonen ringer osv. Jag vet inte när jag sov en hel natt senast för så fort Malte rör sig så vaknar jag och ligger och lyssnar vad han gör och flyger upp och ryter till åt honom.

Vi har testat att ta honom på bar gärning, att "skälla" på honom när han är på bordet,vi har kört med blomspruta, vi har gillrat skrammelfällor men skramlet överraskar honom bara i stundens hetta. 2 sek senare är han där igen. Det känns som att oavsett vilken konsekvens det blir av så är ändå den ev matbiten värd så mycket att det inte gör ngt om han blir rädd eller får vatten på sig.

Just nu står mitt enda alternativ till att sätta upp kompostgaller på nätterna för att stänga honom ute från vardagsrummet. Vi har öppen planlösning och har matbordet i vardagsrummet så det finns inga dörrar. Det som hindrar mig från att sätta upp kompost galler är att Malte alltid sover ute i soffan och det kan han inte göra om vi ska stänga honom ute och det känns heller inte som att problemet kommer lösas. Dessutom har vi ju barn som inte kan öppna och stänga kompostgallret och därmed inte kommer kunna gå ner till oss på natten ifall de drömmer.

En annan sak jag funderat på är ett sånt där antiskall halsband med fjärrkontroll. Men det hjälper ju inte på natten men man kan iofs träna med det på dagtid. Vi lånade ett sånt för några år sen till våran tax och han lärde sig till slut att det var när han fick på sig halsbandet som det skulle börja spruta och jag tror att Malte kommer lära sig samma sak rätt snabbt så det är nog inget bra alternativ heller. 

Är det någon som har erfarenhet av detta? Något bra tips eller lösning till mig?

Ha en fortsatt härlig vårdag alla läsare!

/Sofia

Herregud vilket dåligt samvete jag har och har haft för bloggen under min frånvaro.

Det har hänt så himla mycket på det personliga planet att jag knappt orkat ta mig för något alls. Perioden feb-april var vi jourfamilj åt 2 tjejer, 5 och 6 år gamla och tiden med 5 barn i familjen var inte den lättaste. Vi har dessutom fått reda på att vi ska få tillökning i familjen i höst i form av en människovalp och jag blir alltid så himla sjuk de första månaderna och så även denna gång. Detta har däckat mig totalt och det är först nu som jag börjar få lite eneri tillbaks.

Under den här perioden har tyvärr hundarna fått stå tillbaks en hel del och även där tär samvetet.

Nu börjar vi komma igång och har hunnit med 2 st träningar inne i Kristinehamn med min favorit instruktör. Hon hade privatträning med ett ekipage där hunden hade svårigheter med hundmöten. Vi åkte dit för att agera störning med båda våra killar.

Vid första träningen så var det ganska stort avstånd som gällde, 3-4 meter som minst från hunden som hade privatträningen. Vi gick fram och tillbaks längs en väg och störde så gott vi kunde. Vi var totalt ca 7 hundar i rörelse och det var så nyttigt för båda våra killar.

Musse är ju en klockren hundmötes hund. Han sköter sitt och bryr sig verkligen inte om andra hundar. Det är knappt att han tittar men han blir ändå helt slut av att vara runt andra hundar. Malte skötte sig riktigt bra. Inga konstigheter alls. Detta var minst lika nyttigt för honom som för hunden som hade träningen. Han var avslappnad hela tiden, ingen spänd kropp, inga öron på skaft utan lugnt och fint. Mellan varven så övade vi lite Rallylydnads moment bara för att få upp uppmärksamheten plus att krydda tillvaron lite extra för Malte som älskar att jobba och tänka.

När vi kom hem så sov killarna i 2 dygn!! Snacka om att de varit understimulerade stackarna.

Helgen efter drog vi in igen när de skulle ha kurstillfälle nummer 2. Det var nu dags för lite mer utmaningar i hundmötena. En sak som vi fick göra var att vi en och en skulle gå runt hunden som hade lektion som då satt ner vid sin matte. När det var Maltes och min tur började han hoppa och studsa ju närmre den andra hunden och situationen vi kom. Instruktören tog sig då tid att förklara för mig varför han gör så här och hur jag ska få honom att sluta. Malte tycker det är väldigt jobbigt när hundar "stirrar" på honom och i den här situationen gick jag rakt mot den här jobbiga och han hoppade då för att "fråga" mig om vi verkligen ska gå in i det här. Jag fick då stanna, vänta på att han ska lugna sig och sen gå vidare runt hunden. Det fungerade så himla bra! Han ville inte riktigt titta på hunden och han visade tydliga tecken på osäkerhet. Jag tycker det är fantastiskt när instruktören trots att denne har kurs med en annan ändå tar sig några minuter att förklara och hjälpa en med saker som dyker upp. Även efter att lektionen är slut tog hon sig tid att stanna och prata med oss om olika saker som vi funderade på.

Det är egentligen såna här saker som våra killar behöver. De vardagliga mötena med andra hundar. Men jag blir så störd på mig själv för jag måste signalera något till Malte när vi är på kurs för då sköter han sig jätte bra och det blir inga stora problem, men när vi sen är på promenad och möter en hund så kommer det oftast ett utfall. Malte gjorde ett sånt utfall efter själva träningen i lördags och det var så bra att instruktören hann se det för då förklarade hon att det handlade om dumhet blandat med att han inte vill att andra hundar ska titta på honom. Jag fick tillfälle att korrigera honom på precis rätt sätt utan att vara spec hård och det syntes på honom att han tog det väldigt bra. Han såg ut att förstå att det var fel och det kändes skönt. Då vet jag hur jag ska göra vid ev utfall på promenad.

Nu ska jag försöka bli bättre på att blogga och träna mina herrar!

hur har ni det så här på våren? Blir det mer träning och promenader för er när snön och kylan är borta eller kör ni lika aktivt året om?

//Sofia & Musse & Malte