Lolloh

20 juli 2013 20:56

Varför avlivar man hundarna? Varför ger man upp, hundarna själva försöker ju säga att de aldrig ger upp? Men de kanske inte kan förstå våra lagar utan att vi lär oss se genom deras ögon, när vi gör de kanske hundarna accepterar våra lagar och läker innifrån... Jag vet inte, men jag undrar när ger man upp? Och hur ofta försöker man byta strategi innan? Springer man in i väggen tillräckligt många gånger så tvingas man ge upp, men om man stannar framför väggen och börjar gå längs med så kommer man troligare runt?

kamphundblogg

21 juli 2013 15:52

Jag känner att jag inte riktigt förstår vart du vill komma så du får gärna läsa på om Pitbull, selektiv avel och rehabiltering av misshandlade hundar för att sen återkomma till mig och utveckla din tes...

/Pierina

Lena

21 juli 2013 17:03

"Om man springer in i väggen tillräckligt många gånger, så tvingas man ge upp"
Jo, om du inte kan inse att det är fullständigt meningslöst att fortsätta!!
"Gå längs med väggen så kommer man troligare runt"
Jo, om väggen har ett slut, så att du kan komma runt!!

"Hundarna själva försöker ju säga att de aldrig ger upp"
Och vem är du som kan tolka hundarna språk?
Kanske är det precis tvärtom med många av dessa osociala hundar som hamnat snett redan från start, kanske försöker de säga oss att de vill sluta försöka, att de varken vill springa in i fler väggar eller traska utefter en vägg som aldrig har något slut?
Kan bara bli spekulationer, men om du återkommer och berättar om dina erfarenheter med- och om missanpassade hundar, och de olika "strategier" du använt dig av i ditt arbete med att få hundarna att fungera i samhället igen, så kanske att jag ändrar mig vad gäller mina tankar om ditt kunnande, och din förmåga att "viska med hundar"

Lolloh

21 juli 2013 19:34

Hej

Ursäkta om jag lät fördömande det var inte min mening, inte heller att trampa någon på tårna. Jag ställde några frågor rakt ifrån hjärtat, kanske på ett klumpigt sätt. Jag kan inte allt och har inga svar men tänkte att genom frågor så lär jag mig något. Jag tror alla kan prata med djur, mer eller mindre. Jag har dock inte lärt mig de än, men det var ett bra förslag - vad säger en djurpratre om en sådan kontaktar en sådan här hund? Det var egentligen precis dit jag ville komma, men jag kan själv inte prata med djur på så sätt. Jag vill dock tro att allt är möjligt. Jag tänker inte lägga mina papper på bordet för att någon ska tro mig, det är upp till er. Just angående oavanstående kan jag själv heller inte avgöra om jag hade gjort annorlunda - ibland vill jag bara öppna upp mina och ett försök till andras tankebanor. Men de lyckas inte alltid. Precis som med hunden ovan anser jag dock att alla goda försök är ett frö till något gott. Jag kanske låter väldigt otydlig, de ger er isåfall en fri tolkning. Jag önskar er från hjärtat all lycka. // lolloh

Emmely

27 juli 2013 23:05

Kram på dig Pierina! <3 Jag vet vad du gått igenom. Det var starkt gjort och det enda rätta. Hon fick ro nu, fina Trolla, precis som min Lucy.