Hej på er! 

Jag har semester och har därför inte uppdaterat som jag borde. Förra veckan var jag, min sambo och DD uppe hos min pappa och njöt av lediga dagar och lite utflykter.. inget särskilt med hundtema, så jag tänkte köra en liten uppdatering om vad som hände INNAN vi åkte till pappa, och avsluta med en liten furunkolos-rapport! 

Helgen innan vi åkte till pappa var jag och DD i Eskilstuna. Vi åkte dit på lördag morgon (fröken tyckte det var dags att gå upp klockan 5, inte kl 7 som jag hade tänkt....), när vi kom fram mötte vi upp en tjej som heter Lina. Hon har en amstaffhane som heter Wiggo. DD och Wiggo var kompisar när Wiggo bodde hos sin uppfödare, då brukade dom busa i valplådan :) Sedan dess har dom inte träffat, men jag har haft kontakt med Lina ett tag på mail. Eftersom Lina bor i Eskilstuna passade det bra att ses när jag var där :) 

Dom trivdes bra ihop.. 
 

Och lite mys.. tänkte väl Wiggo.. men DD bara manglade honom ;) 
 

Både DD och Wiggo är ju lättstressade hundar, och det är därför jag och Lina fått kontakt. Vi har gett varandra tips och råd, spytt galla över motgångar och jublat över framgångar. Jag var helt ärlig lite orolig över att dom skulle ses, jag trodde att dom skulle stressa upp varandra, men båda var riktigt lugna tillsammans! Imponerande, och glädjande :) 

DD var trött efter lekstunden. 
 

Vi sov på vandrarhem den natten, och morgonen efter (som DD återigen tyckte var lämplig att starta kl 5!!) gick vi ut på en liten morgonrunda, jag städade ur rummet, åt frukost och begav mig ner till ängen där RASSPECIALEN skulle äga rum! :) 

Vi hade anmält oss till Klubbmästerskap i rallylydnad, och hade tränat i ganska exakt 3 veckor ;) 
Mitt mål var att överleva, vilket jag gjorde :D Det gick inte jättebra, men eftersom många ekipage missade en skylt så placerade vi oss på 4:e plats, av 11 startande. Poäng-mässigt blev det inte jättebra, men jag är så jäkla nöjd ändå!
Vi fick 66 poäng, och flera av dom vet jag var pga slarv från mig. Jag vet att vi hade klarat oss så mycket bättre om vi hade tränat med mer störning. Men det var inte vinsten jag var ute efter, det var erfarenheten, att få prova på det, att se om det kan vara något som vi vill satsa på. Och det känner jag nu! Jag satsar på att tävla officiellt till vintern :) 

Innan det hoppas jag vi hittar någon inofficiell tävling att träna mer på :) 

Här är några bilder som Maria Carneskog har tagit på mig och DD när vi tävlade. Tack för bilderna Mia! 

Fokus vid starten. 
 

Här tappade hon all fokus helt och hållet. Hon gjorde hela skylten helt fel, satte sig åt fel håll osv. Det var som om hon fick en total "mental breakdown". ;) Men hon var så trött, så det är förståeligt. 

Mallig blev jag när hon - trots detta - återhämtade sig och återfick fokus på några moment.
 

Visst är bilderna helt underbara?!

På utställningen gick det som jag trodde; hon fick VG och blev oplacerad. Men det var en noggrann domare, som var "snål" på sina Exc. Men något jag reagerade över - och ni som har koll får rätta mig om jag har fel - men jag tror inte en enda brindle-hund placerade sig. 

DD fick kommentaren "greyhound underline" på kritiken. Jag undrar om de andra fick "bullterrier underline" som dom borde fått, men jag antar att dom inte fick det eftersom några av dom placerade sig rätt bra. ;) 

Förresten så bidrog DD till Forskningsprojektet för Demodikos. Det var veterinär på plats som utförde blodprovet. Jag visste inte alls hur DD skulle reagera på att lämna blod, och var beredd på att få hålla henne hårt. Hon ryckte till när veterinären satte nålen, sen satt hon helt still och till och med slumrade lite i min famn. 

Och som avslut: FURUNKLERNA ÄR NÄSTAN HELT BORTA!!! Den elaka "vårtan" hon hade mellan tårna går knappt att urskilja längre, och man ser bara lite lite missfärgning där de gamla har suttit. På torsdag är pennicillin-kuren slut, och jag hoppas att hon aldrig mer behöver gå igenom detta! 

//Paula & DD 

Pga bristande uppkoppling så har jag inte kunnat publicera detta tidigare. Det skrevs för ca en vecka sen men ni får leva er in i det ändå   

Oj oj oj vilken vecka. I lördags packade vi in barn och hundar i bilen och styrde kosan mot Öland. Våran första riktiga camping semester med husvagnen. Jag hade med omsorg valt ut campingen som på hemsidan lovade mycket aktiviteter för barnen men även för hundarna. En sk ”hundcamping” med agilitybana, rastgård, hundbad/hunddusch och gratis kurser varje kväll med instruktör. Perfekt för oss!   

I lördags kväll anlände vi i ös regn och medans vi höll på med förtältet så rusade tankarna genom huvudet. Vad hade jag gett mig in på? Det var hundar ÖVERALLT! I varenda husvagn var det minst EN hund, i vissa var det 5!!! Inte ett steg kunde vi gå utan att man mötte eller såg hundar. Jag blev alldeles svettig. Hur skulle detta gå med Malte??  

Som ni vet har ju Malte det väldigt jobbigt när vi möter hundar. Hur skulle jag lösa detta? Vilken strategi skulle jag välja? Bara gå och ”dra” med mig en hund mitt i ett utfall? Stänga in oss i husvagnen och inte gå ut? Godis i massor? Rycka och slita?

Jag valde GODIS varianten. Jag tror att Malte är en labrador egentligen   – han ÄLSKAR godis och mat så om man har en godis i handen så ser han inget annat.

(Malte på agilitybanan - i stormen)

Första dagen var han hyper stressad så fort vi gick utanför dörren. Huvudet for och han kunde inte fokusera på ngt. Varje promenad började med att jag satte honom så han fick lugna sig och jag kunde se att han började varva ner och dofta i luften. Malte är sån att han aldrig haft ”ro” att gå och lukta på marken eller ngt sånt. Ett lyx problem tycker säkert många med hundar som man får dra med sig från olika fläckar men jag uppmuntrar Malte att lukta på olika saker och jag kan stanna och kasta godis i gräset för att han ska börja lukta. På detta ställe har det förstås varit MASSOR av dofter så här har han faktiskt börjat lukta en hel del vilket jag är glad för. Oj nu hamnade jag lite ur spår – tillbaks till våra promenader.

När jag sett att han varvat ner så har vi börjat gå. Sen har jag kört skvaller metoden med honom. Dvs när han ser en hund ska han vända sig mot mig, titta på hunden, titta på mig osv. GODIS! Vi har kört detta mycket hemma men eftersom man inte alltid får hundmöten hemma så har vi inte kunnat öva detta jätte intensivt. Men nu blir det intensivt. Även om det bara är en liten kissrunda på några minuter så får man minst 3 hundmöten. I början gick jag med en hand i fickan hela tiden och när jag såg att det kom en hund, även om inte Malte sett det än så satte jag honom ner för att enklare ha kontroll på honom när han väl skulle få syn på den. När han fick syn på den började han skvallra och det blev förstås godis och beröm. Ibland har vi passerat en hund som kommit lite för nära och då har jag ändrat våran riktning med ngn meter för att Malte ska få mer utrymme och det har verkligen gått kanon!

I söndags tog vi en tur ner mot havet/stranden där agilitybanan och de övriga aktiviteterna är och Malte drog så in i bomben, jag fattade inte vad han höll på med och blev ganska frustrerad på honom för jag fick honom inte alls att lyssna. Till slut tänkte jag att jag skulle testa vart det var han ville egentligen och gav honom lång koppel och Malte satte fart, mot HAVET! Han ville bada. Jag som inte alls trodde han gillade vatten. Han klättrade ner för höga stenar för att komma ner i vattnet. Där stod han med vatten upp till magen, sniffade upp i den starka vinden och slöt ögonen. Jag har sällan sett honom njuta så mycket. Det var verkligen underbart att se. Så varje gång vi går ner mot stranden så ser Malte till att det blir en tur till vattnet.    

(Malte blickar längtande ut mot havet)

Vi har testat agilitybanan, det var en himla fart genom tunneln, över hindren och allt annat. Utom vipp brädan. Den har vi aldrig provat och jag ville inte göra det nu heller. Mellan agilitybanan och rastgården finns en yta där de ställt ut stora däck och trädstammar som hundarna kan gå igenom, hoppa över och gå upp på. Jag blev väldigt imponerad av Malte när vi var och hoppade på däcken och det var fullt ös inne på agility banan med flera hundar som skällde och rusade mot staketet, hundar sprang löst inne i rastgården och Malte var helt avslappnad. Det var nog runt 15 hundar i rörelse runt oss – snacka om störning!

För varje dag som går märker jag att Malte förstår mer och mer hur man ”ska” bete sig. Att en hund betyder titta på matte. Om de kommer för nära så kan han dock hoppa ut från mig men jag ser att mitt i hoppet så kommer han på sig själv och nästan rusar tillbaks till mig, sätter sig och börjar skvallra. Jag har börjat släppa efter mer i kopplet än tidigare och det går riktigt bra. När jag ser att han får ett möte som gör att han stelnar till så säger jag: Malte och ibland Kom efter. Är det fusk? Eller ska han helt själv fatta alla beslut? På den punkten är jag lite osäker om jag gör rätt? Men det funkar. Jag kanske ”curlar” honom som man säger i barnuppfostran men jag vill bryta honom INNAN det eskalerar och då är det väl bättre att göra en form av inkallning än att det antingen blir ett utfall som är negativt för honom eller att jag måste korrigera honom under ett utfall som både är lönlöst för oss båda då han är för uppjagad för att förstå den och inte spec trevlig heller. Eller tänker jag helt galet? För det är väl samma sak som att man har en lös hund som man kallar in vid ett möte?   

Det har varit några bakslag under veckan, jag tror det varit 2 riktiga utfall (vilket är bra för att vara han) och sen några där han flugit ut men ångrat sig mitt i. Men jag är väldigt nöjd med veckan hittills. Så här mycket intensiv träning har de inte fått förut och de är helt slut på kvällarna både Malte och Musse. Det är riktigt härligt att se.

Häromdagen var Malte och jag med på Rallylydnads kurs och det gick super bra! Han älskar ju verkligen rallyn. Förutom en incident med en odräglig unghund som kaxade sig mot Malte som Malte svarade på förstås.    Så där fick jag det lite svettigt, men sen fortsatte vi att visa upp våra färdigheter på rally banan haha.

När de är inne i husvagnen är det lugnt och stilla även om det skälls och härjas på hundar utanför. För det är ett väldigt liv på många hundar här, jag är riktigt glad att våra hundar aldrig skäller. Just nu är kl 22:20 och det skälls ute så man hör hundar hela tiden. En annan sak som är skillnad mot hemma här är att vi går med en hund i taget. Mest för att man ska hinna med att styra upp Malte men även för att Musse ska fortsätta med sitt fina beteende runt andra hundar. Han är verkligen klockren. Han rör inte en min. Om det inte kommer en lekfull hund förstås för då går svansen i 180 och han vet inte hur glad han ska bli. Han ser verkligen ut som en liten valp i sina rörelser. Häromdagen fick han hälsa på en gammal tax och han blev så himla glad.

(Musse i rastgården)

Även min man har fått en aha upplevelse denna vecka. Jag har i alla år vi haft Malte sagt till honom att det är hjärngympan som tröttar ut mest och inte den fysiska aktiviteten. NU har han verkligen sett det för här blir det inga långa jobbiga promenader fysiskt utan ute vistelse bland andra hundar utan större fysisk ansträngning och hundarna är helt slut.

 Jag tror inte att ngn den här veckan sneglat snett på våra hundar pga deras ras. I alla fall inte pga deras beteende. Om de sen gjort det pga deras utseende så får det stå för dom. Jag åker inte ifrån den här campingen och skäms i alla fall.

Här är vi: www.eriksore.com

I mitt nästa inlägg ska ni få höra mer om våran Ölands vecka. Besöket på Ölands Djurpark och Sollidens slott  

(Staffe mys i husvagnen)

//Sofia med staffe herrarna

Jag måste ju säga att jag skäms väldigt att jag "hoppat över" någon torsdag men jag får väl skylla på att det är så mycket att göra och så är det sommar (eller något som ska likna sommar....)

Förutom att vi kört Valp- & Unghundskurs, Specialsökskurs och Ungdomsläger så tränar jag faktiskt med Mina hundar också   

Det vi har fokuserat på mest dessa veckor är fysisk träning och kroppskontroll. Fysiska träningen har bestått i Springpole och Kickbike (drag). Jag blev inte så rädd av olyckan när huvudet och asfalten bestämde sig för en date med smällande resultat    och det går fantastiskt bra. Häromdagen sprang min härliga kille förbi en gående, en cyklist och en liten vit dammvippa till hund utan att ens höja ögonbrynet ungefär som "Jag är cool för jag är ute på jobb nu så er bryr jag mig inte om"   

Kroppskontrollen har vi lite olika övingar till både fysiska och mentala. De mentala kan vara att kunna sitta stilla när jag sparkar iväg en boll, stå kvar på klossen fast jag går runt hörnet, balansera på stenar/stubbar i skogen och stå på händerna (läs tassarna)

Enzo har blivit superduktig på alla övningarna jag hittat på men allra bäst har han nog blivit på Handstands. Idag missade han stödet så han stod helt riktigt några sekunder    Naturligtvis filmade jag inte och naturligtvis är det inte riktigt aktuellt med det än då han måste bygga lite mer muskler men jag trodde inte ens han skulle klara det alls

Det är så bra att filma det man tränar för här ser jag ju att jag har belöningsplaceringen alldeles för långt ut och därför har han framtassarna för långt ut....
Har ni fler övningar för just kroppskontroll får ni gärna dela med er, jag skulle ju vilja att han kunde hoppa upp på mina fötter och balansera medan jag ligger ner med benen upp men det är nog en fysisk omöjlighet   

Idag tänkte jag skriva lite fakta om Furunkolos, eller "Boxersjuka" som den kallas. Jag har hittat fakta på en sida på nätet, och tänkte kopiera rakt av. 

FURUNKULOS / BOXERSJUKA 
Furunkulos är en inflammation i hudens hårsäckar. 
Vid furunkulos brister hårsäckarna och hår och hornämne läcker ut och ger en inflammation i det djupa hudlager. 
Många hundar får varbölder mellan tårna, furunkulos kan även uppstå på andra ställen på kroppen. 
När hunden får furunkulos under /mellan tårna är det smärtsamt för den att gå och hunden kan hälta. 

Symptom: Hälta, går försiktigt på stenig mark m.m - allmänt påverkad. Slickar sig under trampdynorna, röd , sårig , varig, irriterad hud - tass, öppet sår m.m. 

Behandling: Har man tur har hunden bara fått detta tillfälligt, men en del får det återkommande. 
Veterinär kan behöva ta prov för att se vilken bakterie det rör sig om.
Man ska hålla tassen [området] rent och torrt, antibiotika kurer, ibland kan hunden behöva gå på mycket långa behandlingar för att ta död på bakterien. 
En del veterinären kan skriva ut Malaseb, som är väldigt bra att tvätta tassarna i å som verkar lindra smärtan. 
Man kan också prova att surgöra tassen med ättika/ättiksprit spädd med lika delar vatten och tvätta tassen med detta. 

En del kan bli kvitt eller bättre med hyposensibilisering, vilket betyder att man injicierar små mängder av det hunden reagerar mot, t.ex bakterien som orsakar furunkulosen - detta i sin tur kan få kroppens immunförsvar att reagera å på så sätt skaffa sig ett bättre försvar.

Källa: Hundportalen

Varför skriver jag om detta? Jo, för att DD har fått furunkler på tassarna. Hon har tidigare haft furunkler på vulvan efter löp,  detta gick bort av sig själv och hon verkade inte särskilt besvärad av det. Antagligen uppkom det eftersom hon tvättade sig väldigt mycket . 
Här är länk till en bild på det, vill inte lägga upp bilden eftersom det är lite "äckligt" och vissa är känsliga. 
Furunkler 1

Men så för en tid sedan upptäcte jag att hon fått fula utslag på ena tassen. Vid närmare koll såg jag det även på två tassar till. Jag är inte den som rusar till veterinären för "minsta lilla", utan försöker avläsa om hunden verkar må dåligt av åkomman. Bara några dagar efter att jag upptäckt utslagen skulle jag till Lena, som jag vet har erfarenhet av diverse åkommor - både tack vare att hon haft hund i så många år, men också för att hon arbetat på veterinärklinik.
När vi kom till Lena fick DD busa med två av hennes hundar, hon studsade omkring, var glad och kändes som sig själv. Även när hundarna lekt en stund och allt började lugna ner sig så märkte man att DD rörde sig normalt och inte hade ont av det. Lena kollade ändå utslagen. 

Furunkler 2

Jag visste ju att jag inom en ganska snar framtid skulle till veterinären för årlig vaccination, så jag bestämde mig för att avvakta, så länge DD inte led av det. Jag förstod väldigt fort att det var pga fodret som hon hade fått denna reaktion, så jag bytte genast foder till ett som jag visste att hon tålde sedan innan. 

Furunklerna utvecklades, vissa sprack, läkte och försvann. Men det kom nya hela tiden. DD verkade forfarande helt oberörd och planerat vaccinations-datum närmade sig med stormsteg. 
Så i onsdags var vi hos veterinären. Vi gjorde sedvanlig undersökning, tömde analsäckar och vaccinerade. Hon kollade dessutom furunklerna. Jag trodde dom var på 3 av 4 tassar, men veterinären upptäckte även på den fjärde tassen. Dom syntes inte lika tydligt, men dom kändes. Jag har inte klämt och känt, utan bara tittat. 
Veterinären satte in antibiotika och tass-bad som behandling. Jag fick köpa en typ av djupverkande schampoo som hon ska behandlas med. 

4 dagar i rad ska hon genomgå denna behandling, sedan en dag i veckan nästkommande 2 veckor. 
Behandlingen går till så att hon ska blötas ner om varje tass, sedan schamponeras. Schampoot ska verka i 10 minuter och sedan ska det sköljas ordentligt. 
Efteråt ska tassarna fönas torra. DD har aldrig blivit fönad innan, och de gånger hon mött hårtorken så har det varit när jag har busat med henne och "skjutit" henne med luften. Hon har huggt efter blåsten och sen sprungit iväg, för att snart återvända och busa mer. Så jag trodde det skulle bli väldigt jobbigt att vänja henne vid att ligga avslappnat och bli fönad. Men icke! Hon klarar det galant. 

Efter några dagars behandling och antibiotikakur så börjar furunklerna se otroligt mycket bättre ut! Dom har torkat igen en hel del, och börjar bli skorpiga. Jag hoppas - av hela mit hjärta - att det räcker med denna kur och att hon slipper få detta igen. Om inte denna 3 veckor långa antibiotikakuren räcker så kommer hon behöva genomgå allergi-utredning. 

En vän tipsade mig då om att göra ett "HESKA-test" istället för att göra en vanlig allergi-utredning. Det tipset tar jag med mig! 
Läs mer om HESKA här.

Här är bilder på hennes tassar 3 dagar efter påbörjad behandling. 

Det syns tydligt att såren är under läkning. 
Furunkler 3
Furunkler 4
Furunkler 5
Furunkler 6

Det är ju utan tvekan nummer 5 som är värst! 

Jag tycker det är tråkigt med så här långa inlägg utan bilder, så därför har jag spridit ut lite "tratt-bilder" åt er i inlägget. Jag vill skona de som är känsliga för bilder på furunklerna. 

En kort förklaring: Jag har ett foder som jag är jättenöjd med - Fodax färskfoder. Men vi har planer på att vara hemifrån på vår semester och det försvårade det för DD att äta färskfoder under denna tiden. Jag köpte därför ett torrfoder som jag succesivt skulle vänja henne vid och som vi kunde ha under de veckorna vi inte är hemma på semestern. Tyvärr köpte jag det billigaste, eftersom det handlar om så kort tid så snålade jag. Det blev ändå dyrt, eftersom jag fick köpa ett nytt - dyrare torrfoder - och gav bort det billigare. Jag snålar sällan vad gäller min hund, men denna gång fick jag lära mig min läxa. Synd bara att DD drabbades av det. 

Jag kommer hålla er uppdaterade om utvecklingen i detta!

//Paula & DD 

Som många vet har hundutställningarna lett till osund avel, och den så kallade "förädlingen" har oftast bara förstört rasen och gjort den till en ohälsosam och extrem version av det ursprungliga utseendet av rasen. 

Några exempel är följande: 

Bullterrier

Tax

Engelsk Bulldog

Basset

Schäfer
  

Bilder lånade från Daniel Sandén

Men nu har SKK tagit sig i kragen, och inför diverse åtgärder på utställningar för att förändra raserna till det mer hälsosamma igen. Här är en informations-film från SKK ang. andningen hos hundar.

Jag tycker det är fantastiskt bra att SKK inför sådant här, och jag hoppas verkligen att domarna följer dessa råd!

Jag var på hundutställning i helgen, och den domaren som dömde vår ras var väldigt noga med hälsan! Hon hade t.ex vid ett tillfälle två tikar som var lika fina i hennes ögon, men den ena hade något svårare för att andas och därför placerade hon den sämre. Hon sa "Hälsan går före utseendet!"

Denna domare var också noga med att kolla tänderna på hundarna. Hon kollade inte antal tänder, men var otroligt noga med bettet. Tyvärr verkar det som om amstaffarna får allt trängre underkäkar, vilket leder till att huggtänderna växer på insidan och går upp i gomen. Ni kan själva tänka er hur det känns... alla har vi väl haft tandvärk någon gång i våra liv.

En av de anmälda var en uppfödare från södra Sverige, hon deltog med två kullbröder. Båda dessa hanar hade detta bett-fel och blev placerade därefter. När det var dags för junior-tikarna så saknades det plötsligt en tik. De som stod i ringen visste att det var samma uppfödare till tiken, och också hon som skulle ställa den. Ringsekreteraren gick fram och frågade om det var hon som skulle gå in, hon ville inte delta. Hon frågade om tiken var med, och det var hon ju. Ringsekreteraren sa att hon då måste delta. Uppfödaren påstod att tiken haltade. 
Ringsekreteraren förklarade att hon då måste gå in och få "KEP" (Kan Ej Prisbelönas). När uppfödaren kommer in med tiken i ringen (som är från en annan kull, alltså inte syster med bröderna) så ser alla klart och tydligt att hon inte haltar. 

Det var ju tur att det var en så snabbt övergående hälta! ;) 

Domaren blev snabbt varse om varför uppfödaren inte ville delta, tiken hade samma bettfel. 
Även veteran-hanen och hans deltagande avkomma hade detta. 

Denna domare var - som sagt - noga med hälsa och hon skulle lämna in förslag till SKK att Amstaffens tänder och bett skulle vara med på deras lista över vad som ska kontrolleras noggrannare på utställningar. 

Allt som gynnar rasens hälsa känns otroligt bra! Fram med fler sådana här domare!! 

Avslutar med ett BIR och BIM foto från utställningen, ni kan då dra slutsatsen att dessa hundar inte har detta bettfel. 

//Paula & DD 

Tisdagen den 26 juni tog jag pick och pack (och alla djur) och åkte till vårt nya hem; Nordiska Hund (alltså, jag fattar fortfarande inte att jag sagt upp mig från en heltid, tillvidaretjänst och kastat mig in detta okända.....)

Resan var ett rent helvete! Enzo skrek, skakade, fällde och bet sönder hela bakdörren innan vi var framme    Jag hade ont i magen, blev arg och irriterad, blev ledsen, frustrerad. Har nog aldrig haft så många känslor i kroppen som dessa 2 timmar.... Reaktionen från honom var ändå väntad då han började reagera redan när vi packade släpet. Men när vi kom fram och installerat oss i lägenheten lugnade han sig betydligt.

Vis av vad han tidigare lärt mig så har det varit en extremt passiv vecka. Endast promenader och samma runda varje gång. Bara varit i lägenheten. Ingen fysisk eller mental träning alls. Cilla har nästan gått åt av tristess för hon har ju hängt med några gånger och vet att här händer det massa roliga saker   

Denna passivitet har lönat sig. Räknar man bort dagen vi kom så tog det 2 dagar för Enzo att lägga sig och slappa när jag inte var hemma och 4 dagar innan han sov själv en hel natt i soffan och även fortsatte sova när jag klev upp! Definitivt klart godkänt för att vara han   
 
Sen varför han ska in under sängen när han inte kan ta sig ut är en gåta (han gör så hela tiden???)....
 

Det har varit helt galet mycket från det jag satte foten här i tisdags. Inslängd på valpkurserna, det var så många anmälda att det blev två stycken samma dag, en kurs i specialsök-grundfärdigheter, ett av diabetesekipagen har varit här i flera dagar (ofattbart att hundarna lär sig så fort!!!! jag står helt mållös....), medan de var här var gick valpkursen igen! Jag blev så glad, en kursare hade en cockapoo som hade samma stressnivå som Enzo och jag kunde hjälpa henne och säga att det går att få till då hon var så ledsen att hon grät. DET rörde mitt hjärta! Jag kanske kan hjälpa andra ändå.....

Jag ska avrunda här men ska visa att det inte varit såååå passivt att det är synd om mina hundar dom fick springa av sig lite efter valpkursen när vi kom  

/ Pierina, Enzo & Cilla

I januari bokade vi våran allra första utlandssemester. Det kändes som en evighet till Juni då det skulle bära av mot de grekiska öarna – Rhodos. Däremot så hade jag smått panik över vart vi skulle göra av hundarna. Vi har ingen given hundvakt, speciellt inte för en så lång tid som det gällde. Jag började febrilt leta på nätet efter olika hundpensionat. Jag gick igenom MÅNGA, allt från Värmländska skogarna till Stockholm. Man kan sålla bort rätt många bara genom att läsa på deras hemsidor. Korta små promenader, att de har hundarna inomhus, att det ska vara problem fria hundar som går ihop med andra hundar utan problem osv osv. Sen hittade jag ETT ställe som jag fastnade för DIREKT! Ett pensionat utanför Arboga. Jag mailade till pensionatet och utelämnade medvetet rasen på mina hundar. Jag fick för mig att de skulle säga att det var fullt pga deras ras, jag ville istället att de skulle få sig en bild av killarna om vi träffades. Rätt eller fel – jag vet inte. Vi bestämde att vi skulle åka dit och titta och känna hur det kändes.

Efter att åkt en stund på en mysig grusväg med massa vackra gårdar på sidorna svängde vi in på gården. Ett fint rött hus på högersidan och en gårdsplan som vi åkte ner och parkerade på. En mycket trevlig kvinna mötte oss och visade oss runt på gården och inne i hund ”stallet”. Det var rymliga boxar med fina bäddar. De flesta boxarna hade utgång till en egen rastgård så de kunde gå ut och in som de ville under dagen. Stora ängar som utsikt runt rastgårdarna gav ett mysigt och harmoniskt intryckt. När vi kom ut till bilen igen så öppnade vi bagage luckan så hon skulle få hälsa på grabbarna. När hon fick se dom utbrast hon: Den här rasen är ju så trevlig. DÅ släppte en stor sten, och jag kände bara att här ska mina herrar vara när vi åker. Vi bokade in vilka datum som gällde och åkte hemåt med en härlig känsla i kroppen.

I slutet av maj började jag få rejäl ångest över att lämna hundarna en hel vecka och åka så långt ifrån dom. Jag skickade återigen ett mail till pensionatet och frågade om vi kunde lämna hundarna där över en natt vi nationaldagen. Dels för att jag skulle känna att det verkligen var rätt och för att de skulle få umgås med hundarna ett dygn och sen kunna ställa frågor osv till oss innan vi lämnade dom en vecka. Sagt och gjort vi körde dit grabbarna över ett dygn och när vi hämtade dom var även husse på pensionatet hemma och han var minst lika delaktig som matte i huset. De berättade att allt gått bra, de hade gått långa promenader i skogen och killarna verkade glada och nöjda.

Förra söndagen var det då dags att lämna killarna en hel vecka. Jag kände mig riktigt lugn och nöjd hela veckan och kunde verkligen koppla bort hundarna. Det som är skönt med att lämna dom på pensionat är att man betalar för att de är där. Dvs inget dåligt samvete för att ngn ställer upp och tar dom när de kunde gjort ngt annat. Men det är klart att jag ägnade några tankar åt dom under veckan, men resonerade som så att så länge jag inte hör ngt från dom så är allt okej.

På måndags morgonen, en vecka efter att vi lämnat dom svängde vi återigen upp på gården för att hämta dom. Det var glada killar som kom ut springandes från stallet. Malte hoppade snabbt in i bilen och Musse strax därefter. I stort sett omgående sov de gott i sin bur. Det är jobbigt att sova borta. Pensionats ägarna var mycket nöjda med veckan och gick igenom allt de gjort under veckan. Det var långa promenader på dryga milen varje dag och Musse som vi inte riktigt satt igång med så långa promenader efter hans träningsschema pga höfterna hade magrat av under veckan märkte de. Då hade de gjort om matransonen åt honom och även gett honom ett bra foder som de hade. Det kändes tryggt att de tog saker på allvar och gjorde vad de kunde för att rätta till det. De var dock lite besvikna över att de inte kunde ta in grabbarna på sin tomt så de kunde vara med dom mer. En av deras tikar löpte och de ville inte riskera ngt även om inte just den tiken var ute. De underströk flera ggr att hundarna var välkomna tillbaks och att de var vänliga killar som skulle gå jätte bra ihop med deras hundar. De hade även hämtat hem en valp som nu var 14 veckor som de gärna hade släppt ihop med våra så att lill killen hade fått busa ordentligt. Tikarna var tydligen inte så lek sugna haha.

När vi kom hem med killarna gick de direkt ut i trädgården och bara stod och blundade med nosen i vädret, de busade och Malte gick snabbt och la sig i våran säng och bara mös. Jag ser på dom att de haft det bra men de njuter av att vara hemma.

Vi kommer definitivt att vända oss till det pensionatet igen och idag ringde husse från pensionatet i ett ärende och underströk återigen att det var mysiga killar och att de är välkomna tillbaks. Underbart!

Många är emot att lämna hundar på pensionat, och självklart finns det mindre bra ställen där det bara är förvaring och för att tjäna pengar men var kräsna. Åk hellre lite längre för att verkligen se till att hundarna ska ha det bra medans ni är borta. Ställ frågor, åk och besök och lita på magkänslan.

//Sofia & Musse & Malte

Vilket fantastiskt initiativ! Skicka in ditt/dina stryphalsband, få en gratis sele.

LÄS HÄR!

Så här gör du:

1. Lägg ner ditt stryphalsband i ett kuvert tillsammans  med en lapp där du skriver din adress samt vilken storlek och vilken färg du vill ha på din sele. Selarna finns i fem olika storlekar och tre olika färger - sand, blå och skog. Storlekarna ser du längst ned.

2. Skicka kuvertet till oss, adressen är:

3. Få din nya sele hemskickad med posten!

Så här mäter du:

Selarna finns i fem olika storlekar, numrerade
mellan 3 och 7. För att hitta rätt storlek för din
hund måste du ta hundens bröstmått. Det mäter
du runt hundens största del av bröstkorgen,
precis före armhålorna.

Heja AdCanis!!!!! 

//Paula&DD