Idag har vi en gästbloggare i form av en blivande kämpar-hundsägare, Tommie! Tro det eller ej, men han är - om allt gått enligt planerna - iväg och hämtar sin blivande familjemedlen idag!! Tänk så spännande, vi ska få följa honom från första dagen, för Tommie har redan visat intresse för att gästblogga med en uppföljning på dagens inlägg. 

Vi ska få läsa om hur han och hans familj gick till väga för att välja rätt ras, och rätt uppfödare i hans första inlägg. 

Välkommen Tommie! 

Hej hej alla läsare!

Idéen med det här blogginlägget är att förklara min väg till att köpa en valp och frågorna kring detta som kan uppstå på vägen och förhoppningsvis kanske hjälpa någon annan till sitt val av ras!

Jag heter Tommie, är 24 år och bor i Stockholm med min sambo, 22 år, och våran lilla son på 16 månader. Vi har i dagsläget 2 st greyhounds som är 10 & 6 år. Jag (Tommie) har haft hund i hela mitt liv och även tävlat i hundkapp där jag tycker att jag var mycket framgångsrik och fick många duktiga hundar. Mina föräldrar håller fortfarande på och har försökt tvinga på mig en greyhound sedan jag slutade för ca 4 år sedan.

Mitt första problem var att hitta en ras som jag behövde då mina äldre hundar inte kräver något längre förutom 3-4 promenader och lite kärlek, och jag vill ha hund för att pyssla med dem och träna/tävla sen var jag tvungen att tänka på min sambo som inte har så stor erfarenhet av hundar utom mina 2 som jag tog med mig när vi flyttade ihop. Nu var det ju även min son som skulle tänkas på, vad kan passa honom?

Jag hade läst på om AST/SBT samt APBT sedan 15års åldern och jag visste att vilken av dem som helst skulle passa perfekt som våran första valp/hund tillsammans. Nu kanske detta låter jätte konstigt då min sambo är oerfaren och min son är lite för liten för att kunna styra en sådan här hund. Jag håller inte med. Har man intresset som min sambo har och är villig att lära sig så kommer det gå mycket bra. Dessa raser är som guld med barn så där var det ju klappat och klart.

Vi tittade runt bra länge efter uppfödare för alla dessa 3 raser och ja det var inte lätt att få tag i en APBT uppfödare så det gav jag upp rätt fort. AST/SBT träffade vi på mycket när vi var ute och gick och vi fick då en uppfattning av dessa 2 raser. SBT är mycket mer ettriga och framåt nästan lite barnsligt knasiga. Medans en AST är lugnare till sättet men fortfarande väldigt framåt och barnslig, det gick dock aldrig för fort.

     

Vi bestämde oss senare för att om det blir en valp så blir det en AST. Vi började leta annonser och skrev till en massor men fick aldrig några vettiga svar tillbaka. Dem krävde inte så mycket och för just mig kan dem gå ner i pris si och så mycket. Det kändes inte seriöst, vi hade ju inte ens träffat dem eller valparna?

Till slut hittade vi en annons på blocket där uppfödaren gick ut med information om vad som krävdes av köparen samt länkar till SKK där man fick titta igenom lite osv. Vi mailade direkt och fick svar lite senare om att det skulle vara bra om vi fick träffas innan valparna är födda.

När vi väl kommer dit så möter vi uppfödaren utanför då hon var tvungen att rasta deras SBT. Han var en glad och framåt kille, muskelös och mycket ivrig att hälsa oss välkomna. Vi går in och i dörren möts vi av den dräktiga tiken. Hon var hur aktiv och mysig som helst. Inget skällande och accepterade oss fort även fast vi var helt nya till henne och hon var dräktig. Hon verkade vara glad i barn och hade inga som helst problem med att slappna av och ta det lugnt så då passade vi på att fråga uppfödaren vad hennes mål var med uppfödningen och varför hon just parade dessa två.

Hon lät verkligen energisk när hon förklarade varför och vad hon satsar på med uppfödningen. Efter mycket prat och fika så sa vi att vi jätte gärna tar en valp från hennes kull och att vi längtar tills vi får träffa dem små liven. Vi hade bra kontakt ända fram till förlossningen och det blev 10 jätte fina valpar varav 6 tikar och 4 hanar. Tyvärr dog den ena hanen vilket inte är helt onormalt vid en förstföderska med så många valpar.

Vi åkte dit och fick träffa valparna när dem endast var 4 veckor gamla. Dem hade börjat få tänder och hade öppnat ögonen. Dem var framåt och busade och var så försiktiga med våran son. Han vart aldrig rädd och var jätte intresserad av dem små liven. Det var en underbar syn helt enkelt. Vi fastnade för två av hanarna, den ena hade lite mer vitt än den andra annars var dem nästan identiska. Vi kunde helt enkelt inte bestämma oss för vilken av dessa två underbara valparna som skulle följa med oss hem när vi skulle hämta vid 8-9 veckor.

   

Vi åkte hem och bestämde oss för att tänka på det men utan lycka. Vi åkte dit 2 veckor senare och bestämde oss då för den hanen med lite mer vitt. Han verkade vara lite mer "förstående" han lyssnade på mamman och han var inte alls så ivrig och på som dem resterande valparna. Han accepterade ett nej så att säga. Det är ju ett måste för oss.. vi vill ju inte ha den där överenergiska valpen som man vet är extra svår att få bukt på. Jag måste ju tänka på vår son och sambo som inte är vana vid hundar.

Planerna med valpen börjar smidas! Vad ska vi göra med den lille när han väl växer upp och blir större? man måste ju sysselsätta en sådan här ras för att dem ska må bra. Jag (Tommie) hade fått försmak av DW/WP när jag hjälp en vän med hans blandras. Kanon! men min sambo då? Jo vi var på sthlms hundmässa och hon vill då börja med utställning och lydnad. Det är ju perfekt. Då får han verkligen lite av allt, han kanske inte blir champion i något utav det men han kommer alltid vara tillfredställd!

Nu när vi hade valt en valp som skulle hem till oss var det dags att förbereda hemmet!

Vi köpte kompost galler och gjorde en inhägnad med en bädd och lite plats för "wops" saker som händer som små. Det är här han ska vara när han sover och ska slappa. Han får inte vara överallt då det kan bli för mycket för en liten valp med så mycket yta från första början.

Vi har köpt ett bra koppel samt lite annat nödvändigt och vi tycker att det ska bli jätte roligt att han ska komma hit  idag. Vi har döpt honom till Turbo som passar väldigt bra in på husses kärlek till bilar 

Jag kommer förhoppningsvis skriva ett inlägg lite senare där jag förklarar hur det har gått samt lite bilder på Turbo medans han växer och tar sig an nya utmaningar!

Jag får tacka för mig och jag hoppas att detta kanske hjälper någon annan också än bara mig själv?

Med vänliga hälsningar
Tommie med familj

 

Titti

24 februari 2012 21:55

Åh så roligt! Ser fram emot en följetong! :D

http://the0911.blogg.se

 

Katrin

25 februari 2012 09:03

Roligt att läsa och hoppas att det kommer en fortsättning :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Min underbara tant Cilla blev nästan 12 år. Nu har hon vandrat vidare till Enzo och Trolla <3   Iris och jag var ensam någon månad sen kom en fråga från uppfödaren om jag kunde tänka mig att vara jourhem/hundvakt åt Nero på obestämd tid. Då Ne...

Jag tappade tyvärr all lust till bloggande, här och på min egen blogg, efter Trolla och Enzo. Saknaden och sorgen har varit överväldigande även fast jag haft Iris och Cilla…   Jag vet inte hur det kommer bli framöver heller, förmodligen än...

..eller mjukt eller hårt..   Jag vet inte om det ens är någon mening med att be om ursäkt för de dåliga och sällsynta uppdateringarna.. jag blir ju uppenbarligen inte bättre på det! Har så många idéer om inlägg men får inte ner de i ord. Mitt i s...

Som de flesta som känner mig vet har jag alltid varit för kastrering, jag har alltid sagt att alla hundar som inte ska gå i avel bör kastreras - oavsett om dom har problem som kan vara kopplade till hormoner eller inte. Jag kastrerade Diza, har i fle...

Enzo och jag tackar för allt stöd vi fått från er som följt oss under dessa år, nu ska jag sörja och bearbeta att han inte är vid min sida längre    ...