(Alice och Malte myser en härlig sommardag)

Det skrivs och pratas ofta om det här med barn och hundar. Att barnen ska respektera hunden och låta den vara ifred och aldrig lämnas ensam med den osv. I vårat hem finns 2 hundar och 3 barn (de blir 8,5 och 2 i år). Jag är av den uppfattningen att respekten ska finnas åt båda håll. Det är inte okej att barnen är hårdhänta mot hundarna men det är heller inte ok att hundarna springer omkull barnen eller hoppar på dom. Nu är ju våran ras väldigt ”klumpig” och det är klart att det händer att barnen fälls som käglor här hemma.   Speciellt den yngsta tjejen. Men från det att valpen kommer hem till oss så övas den ändå med barnen på olika sätt. Jag som förälder kan omöjligt vara med varenda sekund här hemma för då skulle jag vara tvungen att stänga in hundarna eller ta med mig barnen så fort jag går på toa, hämtar posten, lagar mat, duschar – ja ni förstår. Jag måste veta att inget händer när jag vänder ryggen till. Många säger att man aldrig kan lita på en hund till 100% och det gör jag inte med mina herrar, förutom när det kommer till barnen. Hundarna avgudar barnen och söker alltid tillfälle att få vara nära dom. Även om det innebär att de får låtsas örhängen fastklistrade i öronen, blir nerbäddade under dockornas täcken eller får sina ben tagna från dom. (Sen kan jag endast veta att detta gäller våra hundar och är vi hos ngn annan så ser jag till att barnen inte går fram om andras hundar äter eller sover osv)

(Malte ser inte ut att lida av att vara med i Alice lek)  

Vi hade en gammal tax förut och honom litade jag inte på med barnen. Han hade en integritet som startade ungefär en meter ifrån honom, var de närmare så kunde det komma ett morr eller ett nafsande i luften mot dom för att visa att de var för nära. Han hade inte växt upp med barn utan var 7 år när våran äldsta föddes. Han blev dessutom jagad av ett barn när han var liten och blev jätte rädd. För våra staffe killar så finns det bara ett motto, ju närmre ju bättre.  

(Alice och Malte)

Tillbaks till hur vi övar när valparna kommer hem till oss. Vi övar att barnen får gå fram och plocka ifrån dom saker, sticka ner händerna i deras matskålar och såna saker. Det är inte för att de ska ha för vana att gå och plocka saker ifrån dom eller ta deras mat. Men jag vägrar ha en situation där det räcker med att man går förbi hunden när den äter och nuddar vid den och hunden flyger runt och morrar, vaktar sin mat. Det händer att hundarna har tagit barnens leksaker och då måste både vi och barnen kunna plocka bort dom från hundarna utan problem.

(Leija vill oxå smaka Maltes mat)

Leija är den enda av barnen som kommit efter att vi skaffade Malte. Och vi har alltid låtit Malte vara med. När vi kom hem från sjukhuset med henne så ställde vi ner hennes bilbarnstol i hallen och han fick lukta och pussa igenom henne. Så vi har heller aldrig fyat och nejat när han kommit nära bebisen.

(Malte har tryckt ut Leija för att själv få plats i babygymet - så nära som möjligt)

Självklart har barnen regler men det är nog mer sunt förnuft som de växt upp i och våra barn kan absolut skrika och röja, men de får inte jaga hundarna, självklart inte slå dom, inte rikta svärd,pinnar, hockey klubbor etc mot dom. Hundarna har en frizon i tvättstugan där de har sina korgar att ligga i och där får inte barnen störa dom. Men av ngn konstig anledning så är tvättstugan oftast tom och istället hittar man hundarna mellan barnen i soffan.    

(Malte agerar skrivbord åt Alice)

Ett exempel på detta med barnen och hundarna där jag verkligen kände att våra staffar är stabila var för 2 år sen när Malte låg i soffan och tuggade ben. Taxen hoppade upp i soffan precis där Malte låg (taxen visste inte att Malte låg där) och Malte vaktar sitt ben och gör ett utfall i luften mot taxen. I samma stund går Alice då 2 år fram till Malte och tar benet för honom och han tittar bara på henne och låter det vara. 

(Leija provsmakar Maltes ben)

En annan sak som hände var när Leija precis lärt sig resa sig mot stöd när hon var ca 10 mån. Jag får syn på att hon står vid Malte mitt på golvet och han ser lite olycklig ut. Jag går närmre och ser att hon tagit tag i hans läpp och håller stöd där. Alla som blivit nypt av ett litet barn vet att det gör riktigt ont. Jag kan fortfarande förvånas över att de inte går ifrån barnen oftare, som den gången med Leija. Malte skulle enkelt kunnat tagit ett steg åt ngt håll och Leija hade ramlat så hade han sluppit henne. Men han gjorde inte det.

Att ha barn och hundar ser jag som en stor fördel. Speciellt om hundarna kom efter barnen. Barnen får lära sig hur man hanterar djur, varelser som inte kan tala för sig. Hundarna lär sig hur man uppför sig runt barn. Att det krävs att man är försiktig men att man kan få ut så mycket kärlek från barn. Hundarna blir även väldigt ljudtåliga, kastruller kan fara ut ur skåp precis där hundarna ligger och de tittar inte ens upp för att se vad som hände.  

Våra tre barn är väldigt olika när det gäller hundarna. Zackarias som är 7.5 år tycker om hundarna man han söker inte upp dom för att mysa och tycker de är klumpiga när de vill mysa. Alice som är 4.5 ÄLSKAR hundarna. Hon ropar gärna på dom när hon sitter i soffan, de får vara med i hennes lekar och hon vill vara ”djurdoktor” när hon blir stor.  Sen har vi nummer 3, Leija. Lilla goa Leija. Hon är så pass liten att hon inte riktigt förstår det här med hundarna. Hon gillar inte att de lägger sig på henne i soffan men hon är med och uppfostrar dom på sitt eget illa vis när de försöker sno mat ur hennes tallrik när hon ska ställa den på bänken, hon tar i för kung och fosterland och vrålar åt dom.   

(Radarparet Alice och Malte)

För att ni ska få en bild av vardagen här hemma med hundarna och barnen så lägger jag in bilder på hundarna och barnen. Vi har massa såna bilder men jag ska välja mina absoluta favoriter och sen får jag nog göra en egen bildtråd en annan dag med bara barn/hund bilder.

(Fredags mys hos familjen Lundqvist - alla får popcorn)

Jag vill understryka att detta är hur VI socialiserar våra hundar och barn med varann. Däremot betyder inte det att detta är det enda sättet – detta är bara ETT sätt.

Sofia & Malte (och resten av Lundqvist klanen)

(Va ska vi hitta på kompis?)