Som de flesta som känner mig vet har jag alltid varit för kastrering, jag har alltid sagt att alla hundar som inte ska gå i avel bör kastreras - oavsett om dom har problem som kan vara kopplade till hormoner eller inte. Jag kastrerade Diza, har i flera år försökt få DD's överlåtare att förstå att hon behöver en kastrering, har gett upp och insett att hon får stå ut tills hon är 5 år innan hon kan få sin välförtjänta kastrering. Ja, jag har skrivit om det i både denna och den gamla bloggen.. inte många har missat min åsikt om just kastrering. 

Men! Nu kommer ni få se en vändning från mig som ni inte alls trodde var möjlig. Man är aldrig fullärd! Det är mitt motto.. jag är verkligen fullt medveten om att man lär sig nya saker hela tiden, och att man kan ändra sina åsikter lite när man lär sig nytt. Men detta trodde jag inte var möjligt, att göra en sån här hel-omvädning som jag har gjort.

Jag går - som jag skrivit om tidigare - och utbildar mig till Hundinstruktör. Redan första dagen fick jag höra att en av våra lärare (som vi skulle ha dag nr 2) är emot kastrering. Jag gned mina händer, fick ett hånleende på läpparna och tänkte "Det här kan bli väldigt intressant!" Jag fick höra från en tidigare kursdeltagare att denna lärare är väldigt bra på att argumentera och diskutera, så jag hade ingen oro över att vi skulle bli osams eller något sånt. 

Så dag nr 2 kom vi osökt in på att prata om kastrering. Hon fick mig verkligen att tänka! 

Våra hundars identitet är ju lukten, om vi kastrerar en hund så tar vi bort deras lukt. 

En hund som tidigare varit lite osäker, kanske inte har en trygg självkänsla, kommer troligtvis känna sig mindre trygg i sig själv när denne inte har kvar sin lukt - sin identitet. 

Kastrering är det enda ingrepp vi gör i förebyggande syfte.. man tar inte bort juver för att förhindra juvertumörer, som man egentligen borde kunna göra - om man ska se rent krasst på det.. 
Det var några argument hon hade.. men jag stod på mig; "En hund som mår dåligt av att löpa då? Som blir skendräktig, får "valpar" och som är allmänt deprimerad under dessa perioder?" - som DD alltså.. hon frågade vad det var som fick mig att tro att DD mådde dåligt under dessa perioder. Jag svarade att hon inte viftar på svansen, inte "svarar på tilltal", knappt vill gå ut, knappt vill leka.. hon vill bara sova och gräva gropar till sina "valpar". 

Läraren vände på det hela och frågade mig om det kanske var så att DD mådde dåligt för att hon vill ta hand om sina "valpar" och hon vill gräva gropar, men jag tillåter inte det. Kanske är det därför hon inte är glad? Kanske hon inte är deprimerad, hon kanske bara helt enkelt har tankarna på annat håll just för tillfället.. hon kanske bara inte är lika intresserad av sånt som annars är roligt, nu när "valparna" är prio 1. 

Jag blev helt stum.. vad sjutton vet jag!? Jag har ju trott att hon varit deprimerad, att hon mått dåligt osv.. jag har ju sett att hon varit mer utåtagerande under dessa perioder, något som jag tolkat som att hon har ont i magen eller mår dåligt rent allmänt. Men det kan ju likväl vara så att resursförsvaret faktiskt ökar under tiden dom ska ha sina valpar (riktiga eller inte spelar ju ingen roll i detta fall). Så kanske är det resursförsvaret som ökat, inte hon som mått dåligt. Vad vet jag? 

Jag fick mig en rejäl funderare. När jag kom hem bestämde jag mig för att göra raka motsatsen till vad jag gjort tidigare! Istället för att hindra henne från att boa in sig, adoptera mina fötter som valpar osv osv så tillåter jag det. Kanske är det precis vad hon behöver? Jag kan ju inte kastrera henne förrän hon fyller 5 oavsett (det är nästa sommar), så vad har jag att förlora på det? Ingenting! 

Så nu har jag stoppat upp två strumpor som hon kan adoptera som valpar när hon känner att det är dags. Och jag ska fälla upp buren och täcka över den så den blir som ett litet gryt, fylla den med filtar så hon har mycket att bädda med. Sen får hon ha den buren själv om hon vill, så får Frank inte vara där om inte DD tillåter det. 

Det låter helt sjukt i mina öron att göra så här, det är så rakt emot det som folk alltid sagt.. man ska INTE tillåta dom att ha valpar, man ska INTE tillåta dom att bädda osv osv.. men kanske är det precis vad dom behöver? Varför jobba mot naturen? Som sagt, jag känner inte att jag har något att förlora på det nu.. så jag kör på och ser hur det går att göra på detta sättet. 

För övrigt så fick hon mig att fundera en hel del över "inavel" (linjeavel) också... men det kan jag ta i ett annat blogginlägg om jag hittar tid och ork till det. Herregud, denna människa får mig att vackla på allt jag trodde var sanning. Så för några veckor sedan var jag för kastrering och för linjeavel. Nu är jag inte säker på något av det längre....... 

Visst är det härligt att man kan ändra sig? ;) 
Och med facit i hand så är jag jätteglad idag att jag inte fick kastrera DD när jag ville göra det.. med denna kunskap, och med den erfarenhet min lärare delade med sig av så tror jag DD mår bättre av att vara okastrerad och ha sina löpperioder, än att vara kastrerad och förlora sin lukt och identitet. 

Heja Jenny! Jag älskar att gå på hennes lektioner, hon är så jäkla rolig att lyssna på och dessutom får hon en själv att tänka.. hon lär inte bara ut, hon får oss i klassen att komma fram till svaren på våra egna funderingar själva. Grymt! 

//Paula, DD & Frank

 

Titti

21 oktober 2013 12:27

Jag ser fram emot uppdateringen hur det går! Hälsningar från hon som har en mjökkossa hemma just nu..

http://the0911.blogg.se

kamphundblogg

3 december 2013 09:52

DD fick lite mjölk, men hon var glad som tidigare. Något segare än vanligt, men ville hänga med på långpromenader, ville leka och verkade vara på bra humör. Ute ville hon iofs gärna hitta lyor att gräva ner sig i, men annars tyckte jag inte att hon verkade påverkad av sin skendräktighet. Inte alls så starkt som tidigare löp! Sen om det beror på mitt ändrade tänk, eller om det är för att Frank bor här nu och hon därmed inte kan lägga samma fokus på det vet jag inte..
//Paula

 

Patricia

22 oktober 2013 11:17

Jag vill gärna läsa om er konversation om inavel i samma stil som du nu berättade om kastrering. Vår uppfödare till bullen Edgar markerade tydligt att man skär inte i friska hundar och därför skulle vi inte kastrera Edgar. Vi har inte haft problem med att han är okastrerad, löptikar är inte så intressant som man tycker att de borde (han är två år) och fungerar bra med tikar och hanar som det ser ut idag. Tyvärr är han en tjuvparning mellan släkt och med en dold dräkighet så blev han till (ensamvalp, saknar helt kullsyskon), därav att det är intressant att veta vad som sägs om linjeavel och inte. Det var på grund av denna linjeavel som vi ville kastrera honom för att inte det inte kändes bra om han skulle gå vidare i avel av misstag (så som han blev till trots allt). Han är en ofta sjuk så oavsett om linjeavel vore bra eller ej så är han inte alls lämpad för att avlas på. Möjligt att han är ofta sjuk på grund av denna oplanerade linjeavel... Däremot är vi inte oroliga för tjuvparning då han är ensam hund i familjen och släpps aldrig ur sikte någonsin, speciellt inte med andra tikar som skulle kunna löpa ;) Men dela gärna med dig!

Med vänlig hälsning, Patricia

 

victoria

4 november 2013 01:00

Ser framemot inlägget om inavel/linjeavel. Hur kan man vara för det? ;-)

http://www.musklertillbruks.weebly.com

kamphundblogg

3 december 2013 09:50

Det är väldigt vanligt att vara för linjeavel. Det är oerhört många uppfödare som avlar på det sättet.
//Paula

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Min underbara tant Cilla blev nästan 12 år. Nu har hon vandrat vidare till Enzo och Trolla <3   Iris och jag var ensam någon månad sen kom en fråga från uppfödaren om jag kunde tänka mig att vara jourhem/hundvakt åt Nero på obestämd tid. Då Ne...

Jag tappade tyvärr all lust till bloggande, här och på min egen blogg, efter Trolla och Enzo. Saknaden och sorgen har varit överväldigande även fast jag haft Iris och Cilla…   Jag vet inte hur det kommer bli framöver heller, förmodligen än...

..eller mjukt eller hårt..   Jag vet inte om det ens är någon mening med att be om ursäkt för de dåliga och sällsynta uppdateringarna.. jag blir ju uppenbarligen inte bättre på det! Har så många idéer om inlägg men får inte ner de i ord. Mitt i s...

Enzo och jag tackar för allt stöd vi fått från er som följt oss under dessa år, nu ska jag sörja och bearbeta att han inte är vid min sida längre    ...

Jag vill börja med att efterlysa "mm" som skickade en fråga till oss förra veckan. Jag ber så mycket om ursäkt att vi inte har svarat på den förrän nu, men jag hoppas verkligen att mitt svar kan vara till någon hjälp!!    Sen kommer jag till huvu...