Idag välkomnar vi en ny gästbloggre; 

Victoria Bengtsson, en hundnörd som är helt insnurrad på brukslydnad och rallylydnad, med en underbar Amstaff. Jag är 22år gammal bor i radhus med min sambo och jobbar på Willys där jag sitter i kassan. En grymt bra egenskap som jag tycker varje människa borde ha är att inte döma någon människa eller hund, jag tycker det är viktigt att vara ödmjuk mot alla, ingen vinner på att vara dryg eller högfärdig.
Alla är vi nybörjare någon gång och ingen är perfect.

En kamphund utan kamp?
 
Texas är en renrasig Amstaff som fyllde 3år i sommar, en perfect första hund enligt mig om du vill jobba med din hund.
Det första jag lärde Texas va "loss", då jag har små sysckon så tycker jag att det är jätte viktigt att han kan släppa vad han än har i sin mun. Visst han släpper allt ibland lite för mycket, när jag tränar lydnad med honom så vill jag ha med hans kamplust i våran lek. Han släpper allt direkt vilket inte blev det lättaste när jag vill belöna med lek, så nu efter ca 1år har jag fått upp hans kamp och vi har skit roligt när vi tränar.

 
 
 
Det hela började när vi skulle börja på Tävlingslydnadskurs, vilket jag hade sett framemot jättemycket. 
När jag stog där med Texas vid min sida runt om alla dessa brukshundar så började jag klia mig i huvudet och undrade; "Vad gör jag här?" 
Det va 4 schäfrar med på kursen, jag är livrädd för schäfrar då jag aldrig har träffat en schäfer med bra mentalitet. 
Så där stog jag stel som en pinne och visste knappt in eller ut, vad vi än gjorde så var det otroligt stelt inte alls som den träning vi har nu.
Vi skulle genomföra linförighet med hunden på vänster sida i slakt koppel, ja sa "fot" till Texas och han tittade på mig sen var det näsan i marken och helt okoncentrerad. 
De andra hundarna gick så fint vid deras förare och hade full fokus, de lekte med sina hundar mellan passen på låg nivå och jag va på ännu lägre nivå. 
Inte konstigt att våran träning gick åt fel håll när ja inte vågade bjuda på mig själv!

Jag försökte att hoppa, studsa och kampa med Texas men han bara satt som Ferdinand luktade på blommorna. 
Ni som vet hur hundar gör för att ge ut lugnande signaler, vet då hur det såg ut när vi försökte träna lydnad. 
Han kände av att jag inte var trygg i kursen med en massa schäfrar och instruktörer som inte visade mig hur jag skulle göra.
En gång när vi skulle köra en inkallning så satte jag ner honom gick ca 18 meter från honom, stog rakt upp och ner  gjorde en inkallning. Hunden vänder på sig, ställer sig och KISSAR...pinsamt... fast han ville ju bara visa mig att jag skulle lugna ner mig.
 
Sen hade vi ju även denna apportbock som han inte alls fattade varför han skulle ha den i munnen, alla de andra hundarna greppade apporten precis som ingenting.  Min instruktör visade mig hur jag skulle göra, jag visade Texas apporten och sa "apport" han satt så fint och bara tittade på mig. 
Om min instruktör hade varit mer utbildad så kanske apporten inte hade varit några problem. 
Han gick vidare till nästa förare och hjälpte dom, han såg väll mig och Texas som ett hopplöst fall, jag var så ledsen och besviken.
 
Nu när jag lär in linförigheten så har jag Texas på vänster sidan och viskar till honom "ska vi gå å ta haren där borta?, komigen då" och värkligen hettsar honom till att ha fokus på mig och mot haren. Detta har visat sig gå åt helt rätt håll, jag har nu en hund som tycker om att träna med mig. 
För jag bryr mig INTE om vad andra tycker och tänker om hur vi tränar. Vi går ca 4 steg under dessa 4 steg så pratar jag med honom hela tiden och leker som bara den, för det ska vara ROLIGT med lydnad inte STELT.

 
Angående Apportbocken som ja har försökt lära honom så länge med alla möjliga knåp och knep, så har jag honom sittandes på vänster sida, visar honom apporten och precis när han ska ta den så tar jag den, drar den i marken kastar iväg den ca 2 meter. Då hämtar han den med en viftande svans och kommer stolt tillbaka till mig med den, vi kampar då ännu mer. 
Nu när ja säger "Apport" så tar han den i munnen och släpper den inte, för han är ju rädd att jag ska ta den.
När man tränar på detta sätt med en hund som inte har mycket kamp i sig så gör det absolut ingenting att öka kamplusten, så länge det är under kontrollerade former.
En kamphund utan kamp, japp precis så är Texas! 
 
Jag använder inte kommandot "loss" om jag verkligen inte behöver för då släpper han ju allt han får inklusive leksaker, apportbock eller vad det nu kan vara. Det är viktigt under inlärning av apport att det ska vara roligt, och vem har sagt att man bara kan använda kommando "apport" med en apportbock? 
 
Detta va lite om mig och Texas hur vi har haft det och hur vi just nu har det.
 
Om man inte tränar inför tävling så kan man ju anmälla sig huxflux till tävling som antagligen kommer gå skit bra ;-) 

Idag tänkte jag göra en efterlysning till.. nämligen vad ni har hört för Dåliga argument gällande hundar/hundträning/avel/uppfostran osv osv.

Det jag nog klassar som det sämsta argumentet är det som tidningen ofta slänger sig med efter att en "kamphund" (med andra ord en hund med tänder och muskler) har bitit en annan hund:
"Nästa gång kanske det är ett barn!"

Det argumentet håller inte alls! En hund som har agg mot andra hundar - eller av någon anledning kände att den hade anledning att ge sig på en annan hund - kan faktiskt se skillnad på en hund och ett barn! Till och med om barnet skulle krypa - tro det eller ej    
Det argumentet används enbart för att skrämma och tyvärr tror jag det fungerar på okunniga läsare.

Ett annat argument som man ofta hör om man diskuterar om blandrasuppfödning är:
"Alla hundar var blandraser från början!"

..och det är ju sant. Många kanske tycker det är svårt att argumentera emot. Men det jag tycker är ohållbart i detta argument är att personen alltså väljer att jämföra dåtidens kontrollerade blandrasavel som utfördes för att skapa en ras med dagens blandrasuppfödning som ofta sker utan någon som helst kontroll, framtidsplan eller vettig baktanke! Det är ju vida känt att våra blandraser idag är uppföda av okunniga människor som vill tjäna pengar, och att föräldrarna till valparna ofta är hundar utan någon som helst bevisad hälsa, mentalitet eller bakgrund.
Det håller inte att jämföra detta!

Och ett som jag tagit upp tidigare..
"Lämna inte hunden utanför affären, det finns ligor som stjäl hunden använder den som lockbete när dom tränar kamphundar."

Som sagts tidigare: Jag tror inte på det! Nä, jag tror inte att det finns ligor som stjäl hundar utanför affären för att träna sina kamphundar på. Jag tror att även det är skrämselpropaganda, och i mina ögon är det mycket sorgligt att man måste skrämmas på det sättet för att folk inte ska sätta sina hundar utanför affären. Jag tror att de hundar som stjäls (självklart beroende på ras) säljs vidare illa kvickt.. till första bästa, för att få in några snabba tusenlappar. Vad för typ av hem dom hamnar i, om dom blir väl behandlade, eller om dom kanske rentav får flytta många gånger efter varandra, spelar väl egentligen ingen roll?? Du blir av med din hund, och högst troligt kommer du aldrig få se den igen! Räcker inte det som argument för att inte lämna sin hund oövervakad?? 

Ok, säg att du har en hund som inte skulle följa med en främling, som kanske rentav skulle markera om en främling kom förbi.. har du någon gång själv stått utanför affären och iakttagit vad människor (främst barn) gör mot hundar som sitter ensamma? Jag har sett barn kasta pinnar på hundarna, göra hotfulla utfall mot dom, och "skälla" (voff voff) på dom. Jag har sett hundägare släppa fram sina egna hundar för att hälsa på den ensamma hunden. Är det något du vill utsätta din hund för? Och vad händer om ett barn rusar fram till din hund, och den markerar? 

Säg vad man vill, men det är så mycket mer som är troligt att din hund blir utsatt för något obehagligt än att den blir stulen.. och jag hoppas inte det är något du tycker är okej...? 

Jag tänkte be er skicka in dåliga argument som ni har hört, och "svar på tal". Jag kommer inte publicera era kommentarer, utan samla in dom och göra ett eget inlägg med dom. Tänk på att skriva i kommentaren om ni vill vara anonyma, annars kommer ert namn finnas med i inlägget.

Kamphundar låser sina käkar.

Om man kampar med en hund blir den aggressiv.

Rödnosade hundar är mer aggressiva.

mfl argument/myter har jag redan tagit upp i ett tidigare inlägg. (som jag tyvärr inte hittar nu...)

//Paula & DD 

Jag har ju skrivit om flytten till Jämtland och att jag bor på en hundskola som startade i mars i år, men jag har inte skrivit så mycket om vad vi verkligen gör här så nu ska jag berätta   

Anledningen till att mina inlägg varit lite sporadisk under sommaren är att vi haft fullt upp med Specialsökläger, Ungdomsläger och Diabetessök och under dessa veckor har vi alla även våra egna hundar att aktivera.

Ungdomslägret hade vi mellan 9-13 juli och det var helt fantastiska ungdomar som deltog, utan föräldrar! Det dom fick prova på var; Specialsök, Spår, Agility, Frisbee och Freestyle. Sista dagen fick dom visa sina föräldrar ett enkelt freestyleprogram och specialsök   
 

Direkt därefter hade vi Specialsöksläger där deltagarna kom från Norge, Danmark, Norrbotten och Stockholm. Underbart gäng där några även kommer på vårt Nyårsläger   
På dessa läger får deltagarna köra Plattform, Golvbana, Ytsök, Läcksök, Rumsök och Spår enligt HITT-modellen. De får även bestämma "sitt" preparat som de även kör optimering på, när de åker hem får de med sig smittade bomullspads med sitt ämne för att kunna fortsätta jobba hemma.
 

Direkt därefter kom två ekipage för Älghundsträning, två valpar och en unghund. Detta är inget som är direkt vanligt för älg/björnjägare att träna men fler och fler inser att om hunden vet vad den ska spåra/söka i skogen innan den blir släppt så ökar sannolikheten för träffar.

Mellan detta och nästa Specialsöksläger har vi jobbat med vårt pilotprojekt att kunna utbilda Diabeteshundar fortare och billigare än SOS. De har hittills bara utbildat 30 hundar på de åren de hållit på och även fått massa statliga bidrag. Vi har för tillfället 4 ekipage som kommer och tränar här.
Nästa läger hade vi också ett underbart gäng, vi måste nog få nordens härligaste hundmänniskor hit   
 

Det som är absolut roligast på dessa läger är att jag lär mig så otroligt mycket av kursarna, förmodligen mer än de lär sig här    Och så är det det här med att alla hundar är så olika att man inte kan köra på efter en mall utan det är bara att gå efter hundarna och försöka lösa vissa situationer eftersom....

Så, det var lite vad vi pysslar med här i Jämtland

//Pierina, Cilla, Enzo & Trolla   

Visar ni upp era hundar i olika sammanhang?

Det jag menar med visa upp har inte med utställning att göra utan om ni tar med dom på olika aktiviteter, inte alltid för hundens skull utan för omgivningens skull. För rasens skull.

Vi tar när vi har möjlighet med oss hundarna eller ngn av dom på olika saker vi gör. Tex på fotbolls träningar, till lekparker, minigolf banan, ner på stan osv.

Många ggr handlar det förstås om att hundarna behöver komma ut och träna passivitet, få lite hjärngympa eller bara få komma ut och bara vara, slippa lydnads träning.

Men många ggr handlar det också om att jag vill passa på att visa upp rasen, inte för att få alla att köpa en staffe för det budskapet vill jag inte sända till folk, att det är en ras som passar alla. Jag är väldigt noga med att påpeka vad som krävs och vad man ska tänka lite extra på när det gäller rasen.

Utan mitt budskap är att sudda ut media bilden om att rasen är farlig mot människor!

Min man har även med sig hundarna på jobbet. Han har egen byggfirma och antingen ligger hundarna ute på gräsmattan om han jobbar där det finns trädgård, annars sitter de inne i skåpbilen med skjutdörren öppen och spanar. Alla som vill får gå fram och hälsa på dom och alla han haft dom med sig hos har blivit glada att se dom och ger dom så mycket beröm.

(Hjälper Husse att "bygga")

Det är mycket positiva möten vi får med andra människor när vi är ute och "minglar". De flesta vill komma fram och hälsa, tycker de är så fina och sköter sig bra. Eftersom rasen inte är så vanlig i vår stad är det många som inte vet vad en Staffordshire Bullterrier är. Och ngt som är lite roligt och som hänt många ggr är att de sitter och myser med grabbarna och sen frågar de om rasen, de ser ut som frågetecken när man säger vilken ras de har. Och då brukar jag säga: Det är bla den här rasen som kallas "kamphundar" i media. Då blir de helt chockade. Va? Den här? Som ligger på rygg i mitt knä?   Ja precis den, farlig va?

Flera ggr har det hänt att folk tycker de är så fina och vill ha dom till att vara av annan ras. Boxer valpar har jag fått avfärda ett antal ggr. Kan det vara så att människor inte riktigt vill inse att de kan tycka att en "kamphund" faktiskt är söt och snäll?

Det är framför allt äldre män (60+) som kommer och klappar och pratar. Det tycker jag är så himla kul!

Vi har ju alltid våra barn med oss och jag vet inte hur många ggr jag fått frågan av de som först är lite skeptiska: men hur går det med den här rasen och barnen? Vad är det som inte skulle gå? Jag skulle aldrig utsätta mina barn för ett djur som jag inte litar på. Därav att jag inte skulle ta mig an en omplacerings hund tex medans barnen är små. senare  i livet kanske.

(Husse, Malte & Lillmatte snarkar ikapp en söndags morgon)

Jag älskar dagar när man är ute så här och visar upp rasen och man ser leende människor som tittar varmt mot våra hundar. Det känns som att vi ger en mer rättvis bild av rasen och får en del att få upp ögonen för rasen och även får dom att inse att allt som står i tidningen inte stämmer.

(Musse på fotbolls match)

//Sofia och prinsarna

För en tid sedan blev jag medlem i en facebookgrupp, där några personer hade för avsikt att samla folk att träna, aktivera hundarna och umgås tillsammans. Allt lät så bra, och när man läser på hemsidan känns det som en riktigt bra tanke bakom detta. Jag tänkte att jag skulle kopiera delar av deras filosofi för att ni skulle få läsa, men dom har ändrat hemsidan och det som lät så himla bra i mina ögon är plötsligt borta. Enda som är kvar är: 

Respekt är alltid ömsesidigt och totalt fritt från rädsla.

Första gången jag deltog på någon aktivitet dom hade var på en träningsträff. Det gick bra, vi fick väl inte jättemycket tips och råd, men någon kanske kände att dom fick ut något av träffen. Det jag fick ut av den var att ha DD bland andra hundar, men jag hade fått ut mer av att hålla mig på avstånd och träna kände jag i efterhand. Min farmor var med som åskådare på träningen, (hon älskar nämligen hundar) och hon sa efteråt att hon tyckte ledaren var den som hade minst pli på sin hund, och hon tyckte att hon var så arg på den hela tiden. 
Sedan deltog jag och en vän på en promenad med gruppen. Under promenaden, och särskilt under pausen, såg jag så mycket som gjorde så ont i mig, att jag valde att hålla mig väldigt mycket för mig själv och med min vän. Vi delade åsikt om det vi såg, och det som ledarna minst anammade var just det stora orden ovanför, enligt mig. 

Jag är alltid inställd på att jag vill förändra, jag vill hjälpa andra att upptäcka det jag har upptäckt: "Mjuka metoder fungerar!" men i detta fall var jag ytterst tveksam till om det skulle gå att förändra denna skara människor. Jag kunde tyvärr inte gå på flera av de efterföljande träffarna, men planerade hela tiden att jag ville gå på en sista träff och vara såpass ärlig och rak att jag sade till personerna ifråga vad jag tyckte. 
Tyvärr blev det inte av, efter en diskussion på deras facebook-grupp kunde jag inte riktigt vara tyst.. *dumt av mig*
Jag sa det snällt; att jag inte delade åsikt om en av ledarnas sätt att träna hund.. hon menade på att hon anpassade sig efter varje individ. Jag svarade att - i mina ögon - passar inte det jag sett någon individ. 

Då fick jag ett mail från en annan administratör och blev ifrågasatt varför jag var medlem om jag inte delade deras åsikter. 

Jag svarade: (delar ur mitt mail.) 

Hej, 

Jag har funderat länge på hur jag vill göra med mitt medlemskap, och har väl mer eller mindre bestämt mig nu. Men så hade jag planerat att prata med er personligen på nästa träff, eftersom jag själv uppskattar konstruktiv och ärlig kritik och själv vill ge detta. 

Tyvärr verkar det som om jag inte kommer kunna gå på fler träffar på ett tag framöver, så det blir svårt. 

Jag tycker det är synd att ni inte lever upp till er egen filosofi som ni skriver om på hemsidan, det står mycket bra där men tyvärr ser jag inte mycket av det på era träffar. 

Jag mår dåligt av att se hur du - t.ex - tränar dina hundar.. hur du inte värmer upp eller varvar ner eller stretchar efter ett långt DW-pass, och hur du låter en ung valp gå med på långa promenader. 

Jag ogillade verkligen hur XXXX hanterade sin hane's stress när hon skulle bada med sin nya tik. Massor av småsaker som fick mig att fundera på om ni själva tycker att ni lever upp till det ni skriver om på hemsidan, jag tycker inte det. 

Tyvärr är det tråkigt att man inte kan ge er konstruktiv kritik i gruppen eftersom någon raderar kommentarer som inte är till er eller era vänners fördel! ..................borttaget.......................
...

Sådant gör att jag tvivlar mer på er grupp, eftersom jag uppfattar att ni har svårt för att ta emot konstruktiv kritik. 

//Paula

I gruppen postade jag följande inlägg: 

Jag har bestämt mig för att lämna XXXXX XXXXXXX, både er Facebook-grupp och som deltagare på kommande träffar. Anledningen är enkel: Jag anser inte att ni som är ledare för gruppen lever upp till er egen filosofi. De två träffar jag varit med på har ni ledare inte visat upp de egenskaper ni påstår att ni strävar efter. Jag ser inte att ni har en god kommunikation med era egna hundar, då ni vid flertalet tillfällen tog till er fysiska styrka mot hundarna när er kunskap om hur ni skulle hantera situationen verkade brista. Att höja rösten och fysiskt korrigera en stressad hund leder - i mina ögon - inte till en god kommunikation, och jag tvivlar på att respekten mellan föraren och dennes hund förstärks. 

För mig är det ömsesidig respekt som gäller, och som ni själva skriver - totalt fritt från rädsla.  

Jag har själv varit där ni är idag, men har utvecklats som hundägare och ser inte längre någon som helst lösning i fysiska korrigeringar. Alla är mänskliga och kan fela när tålamodet brister, det är jag helt införstådd med, men de jag sett på de två träffar jag varit med på kändes mer än bara små misstag. 

Att sätta en person som träningsledare som inte har tillräcklig kunskap om anatomi och träning känns också fel. OM nu personen har kunskapen som krävs, så ser jag det ännu mer beklagligt då den inte utövar denna.. och hur ska personen då kunna föra den vidare? 

Enda anledningen till att jag har dröjt med denna information (trots att jag bestämde mig redan förra gången i Delsjön) är för att jag har funderat på om jag gör rätt. Jag har alltid viljan att förändra saker jag ser som inte känns bra, men i detta fall vet jag inte om jag kan det.

Jag önskar er lycka till i framtiden och hoppas ni tar till er detta inlägg som konstruktiv kritik och inget annat! 

För övrigt hoppas jag att detta inlägg får ligga kvar, och inte raderas. 

//Paula 

Direkt efter att jag postat detta var jag raderad ur gruppen och jag tvivlar starkt på att mitt inlägg ligger kvar. 

På ett sätt är det en stor sten som har lättat, jag behöver inte längre se diskussionerna i gruppen, kommentarerna som stärker min uppfattning och jag slipper påminnas av hundarna jag sett på träffarna som gjorde att jag tyckte det var jobbigt att se. Samtidigt vet jag ju att det fortsätter.. men jag måste stänga av. Jag kan inte förändra, jag kan inte nå fram. Kanske även dessa människor utvecklas, lär sig något nytt och inser att det finns andra sätt att nå fram till sina hundar. Jag får hoppas det. 

Tills dess kommer jag omge mig med människor som tar väl hand om sina hundar och som jag delar åsikt med vad gäller uppfostran. 

//Paula & DD 

Finns ett ekipage som jag ser upp till på många sätt och vis. Dom är verksamma inom flera olika grenar och är så duktiga i allt vad dom tar sig för. Jag hoppas och önskar att jag en dag kommer iallafall vara lite i närheten av de prestationer som Tereze Lindberg och hennes Amstaff Bosse erövrar och får uppleva tillsammans.

Idag skrev dom svensk historia inom hundvärlden och Bosse är alltså den FÖRSTA AMSTAFFEN SOM KAN TITULERA SIG SOM SVENSK LYDNADSCHAMPION!!!!!

Ett Jätte Mega Grattis till Tess och hennes Bosse!!!! Ni visar att amstaffar kan och det ni gör för rasen är så betydelsefullt att det inte finns ord som kan beskriva hur bra det är.

Jag önskar er fortsatt lycka till med allt ni tar er för och jag är övertygad om att det inte är sista gången vi får höra om fina framgångar från detta fantastiska ekipage!

//Camilla

Jag ber om ursäkt, typiskt nog har jag lagt ut fel mailadress i inlägget där jag ber om hjälp!
Rätt adress är:
kamphundsbloggen@gmail.com
Jag hoppas alla som försökt skicka mail gör ett nytt försök på denna adress!
Tack.
//Paula

Som om jag inte hade nog med Enzo   

Lördagen den 11 augusti kom min pappa upp med ena av deras katter som dom inte kunde ha kvar och som jag sagt jag skulle ta hand om. Egentligen skulle han komma i slutet av augusti och det hade väl varit mer optimalt men nu blev det som det blev....
Så vi välkomnar Smokey till flocken
  
Han är en renrasig Devon Rex, väldigt mysig och go och älskar att krypa in/under allt som är varmt så man får kolla en extra gång att man inte mosar honom när man sätter sig i soffan eller i sängen   
Tyvärr är han inte van vid hundar och tyckte dom var hemskt otäcka varelser, Cilla har iaf vett att vända sig bort när han morrar men det vettet har inte Enzo så han har fått sig en skrapa på nosen. För att lilla Smokey ska få tid på sig att känna sig hemma har han fått vara med Roffe i sovrummet där jag även ställt in kattlådan.

Sen på måndagen åker jag till Stockholm och hämtar ett nytt stjärnskott som jag döpt till Trolla. Hon har åkt bil från Skåne till Stockholm och därifrån åkte vi tåg, buss och bil hem till Kälarne, lite över 100 mil åkte Trollet....
Här sitter vi på T-centralen och väntar på tåget 
 

På resan var hon som en ängel och jag tänkte "gud så skönt med en lugn hund", hon klev in i alla transporter utan problem, la sig och sov i mitt knä, var snäll mot alla människor som ville prata lite med henne. Helt fantastisk hund!

Precis hemkommen och väldigt trött Trolla la sig i soffan
 
Tills jag kom hem och presenterade Cilla för henne, hon ville äta upp min älskade tant!!! Jaja, på med munkorgar och kolla kroppsspråket. Eftersom jag inte vet om Trolla är chippad så har jag inte kunnat försäkra henne och jag ville inte ha några skador första dagen. Hon verkade lite osäker och gjorde nog utfallen pga det, även om Cilla visade alla lugnande signaler jag kunde se men vid ett tillfälle så vek Trolla med blick och huvud så då visste jag att hon inte är helt obildad   

Sen började pysslet....
Kunde inte ens prova Enzo och Trolla då han har lite svårt att släppa när han blir utmanad så i sovrummet bor Smokey och Roffe med dörren stängd, i vardagsrummet bor Trolla med en sektion av en hundgård som avskärmning till hall och kök, i köket bor Enzo och Cilla. När jag ska ut med Trolla får Cilla och Enzo gå in i badrummet.....
Några hetsiga gräl på var sin sida av gallret har det blivit men Trolla och Cilla släpper lätt när jag bryter, däremot måste Enzo ha en extra försäkring att det verkligen är OK från mig innan han kan släppa, lillgrisen min   
Så nu delar jag upp halvtimmar på alla djur så alla ska få lika mycket gos, tid och träning.....

Enzo och Cilla väntar på sin tur....
 

Det som slagit mig under dessa dagar är dels hur duktig Enzo ändå blivit, han lyssnar verkligen på mitt kroppsspråk och bryter lättare även om han har svårt att släppa riktigt utan en försäkring från mig. Han muckar heller inte utan svarar bara på Trollas utfall, dels att Cilla och han har aldrig varit bästa polare men visar nu att de tillhör samma flock och agerar tillsammas. Man lär så länge man lever   

Tillbaka till Trolla. Jag vet absolut ingenting om henne! Det jag sett under dessa dagar är att hon tyr sig väldigt till mig, hon verkar lite osäker, släpper gruff på sekunder, gillar att arbeta men har inte riktigt lärt sig att tänka själv än, väldigt lätt att bryta (jag behöver bara lägga en hand på henne), väldigt mjuk och trevlig hund att arbeta med.
Efter mina misstag med Enzo så har jag bara tagit lugna promenader med "stanna-metoden" för hon drar kopiöst i kopplet, börjat med att shejpa in sitt och det har tagit några gånger då hon inte verkar fått ta ansvar över sitt "egna" arbete, handtarget och omvänd lockning. Allt lugna övningar som även lockar fram tankeverksamheten hos henne och styrker vårt samarbete. Förhoppningsvis kommer hon få bättre självförtroende också när vi sen påbörjar att shejpa in ligg och får känna mer ansvar över samarbetet   
Första filmen på Trolla in action finns här: http://youtu.be/4A5UhwsGbI0

Gott var det med märgben
 

Tills dess att jag kan föra ihop alla medlemmar tillsammans får jag pussla och dela min tid med alla mina kära så nu ska jag fortsätta med att träna in flyt med Enzo och Cilla där jag börjat om helt från början med "Sitt" och "Ligg" som numera heter "Hatt" och "Däck" för att få momenten mer positiva