Egentligen borde alla hundägare ha lika stort ansvar, men jag kan tycka att jag som äger en amstaff behöver axla mer ansvar ändå. Varför? Jo för att jag ser det som ett sätt att förebygga och bekämpa folks negativa syn på en viss grupp raser som svartlistats och som har förbjudits i olika länder till och med.

Så fort jag är ute med Aysha så har jag det i bakhuvudet att andra ser oss och det gör att jag vill i så stor mån som möjligt ge människor ett bra intryck av oss som ekipage. Nu är det säkert många gånger så att personerna vi möter eller som ser oss inte ens reflekterar över oss ens, men jag känner att om det är så, då har vi gjort skillnad bara där.

När vi är ute på promenad är det super viktigt för mig att så fort vi möter någon så ska Aysha genast gå vid min sida och jag ska vara mellan Aysha och den vi möter, varför? Jo för att jag vill att den vi möter ska känna sig trygg och tillfreds med att möta oss. Nu tror jag inte att någon skulle vara rädd att möta oss bara för att Aysha är en amstaff, men jag brukar tänka på de hundrädda människorna som finns och eftersom jag inte har en aning om vilka som är rädda eller inte, vill jag förebygga och gör lika jämt då jag möter människor på promenaden.

När vi möter hundar är det samma sak där, jag ska ha full fokus på min hund och försöka se till att mötet blir så bra det bara går. Och eftersom jag inte haft Aysha så länge ännu och inte riktigt lärt känna henne ordentligt brukar jag undvika hundmöten som innebär att vi möts rakt på varandra. Har jag möjlighet går jag undan eller gör en båge ut på en gräsmatta till exempel. Ibland väljer jag även att gå över till andra sidan vägen för att inte få ett hundmöte rakt på och gör även så om jag möter hundar som jag vet är skälliga eller gapiga.

Om vi ska gå runt en husknut ser jag alltid till att Aysha är vid min sida och nästan lite bakom mig, varför? Jo för att möter vi en hund eller en människa så vill jag inte att Aysha ska vara framför mig och först möta personen eller hunden.

Jag vill utstråla att jag har kontroll över min situation och min hund och lyckas jag med det, så sår jag ett litet frö varje gång hos de människor jag möter där de får en positiv bild över att möta en sån hundtyp som gärna hängs ut i kvällstidningarna.

Jag tror att i längden är det den här vägen man måste gå för att kunna påverka och förändra folks syn på dessa raser som det gärna gapas förbud emot då och då. Det är även viktigt för mig att alltid bemöta människor utifrån där dom befinner sig. Är någon rädd för Aysha just för att hon är amstaff så börjar jag inte prata om hur snäll hon är eller hur ofarlig hon är, för det är inget om hjälper personen i fråga att bearbeta sin rädsla. Utan jag bekräftar alltid dom och försöker få dom att känna att jag verkligen förstår deras rädsla och inte alls förminskar den men att jag gärna vill hjälpa till att komma över den om det går. Jag brukar fråga vad dom tror skulle hjälpa och så lägger vi upp situationen utifrån hur dom vill göra, på så vis känner dom att dom har kontroll och blir lättare att jobba med sin rädsla.

Hur resonerar ni kring det här med ansvar? Håller ni med mig i mitt tänk att vi med raser som det hänger förbud över då och då bär ett lite större ansvar än andra hundägare eller tycker ni att det är samma för alla?

Aysha är en Amerikansk Staffordshire Terrier, en väldigt snäll sådan, men som uppfattas som läskig av många.

//Camilla