Ganska ofta tycker jag att tiden rasar förbi och man tycker att en själv eller ens hund inte utvecklas alls. Man går i samma hjulspår med skygg lappar på sig, man ser inga förändringar överhuvudtaget och tycker man sliter utan att komma någonstans. Men är det för att man inte har tiden att stanna upp och verkligen ”se” förändringen eller finns där ingen förändring?   

Vissa perioder under Maltes snart 4 år hos oss har jag slitit mitt hår, gråtit, funderat över omplacering (omplacerade honom under ca 3 v), gett upp hoppet 100 ggr om och sen insett att ja det är nog så här det ska vara tills han blir gammal.

Men sen när det kommit vänner till oss som inte träffat honom på flera månader så har de sagt till oss: Va lugn Malte blivit, vad duktig han är, va lydig han är. Alltid när detta händer så tänker jag: va? Malte? Nä de måste ha fel. Men sen när tanken lagt sig lite så har jag verkligen tagit mig tiden att tänka tillbaks ett år i tiden hur det var då och verkligen studera honom i såna situationer som han inte alls fixat förut utan att stressa iväg eller bli helt uppskruvad och det är då jag ser det: Han gör enorma framsteg. Det är JAG som inte ser det.   Jag antar att det är som med barnen som man ser varje dag, man ser ju inte hur de förändras och växer förrän man ser tillbaks på gamla kort eller filmer.

Jag har tidigare skrivit här om Maltes relation till bollar. Hur han tidigare inte ens kunde se en boll ligga still utan att ta den och ”döda” den. Detta tränade jag massor på med honom eftersom sonen älskar fotboll och jag vill att han på vintern ska kunna träna med sin teknik boll inomhus. Jag hade med mig Malte vid sidan av fotbolls planen och jag tränade mycket på att gå med Malte i koppel brevid mig och sen sparka en boll framför oss medans vi gick. Idag bryr han sig inte om man inte bjuder in honom till lek med bollen. Då är det kört ;) Men nu spelar sonen inomhus och det kan vara ett väldigt liv på honom och Malte bryr sig inte ett dugg. SÅ skönt!

Som jag skrev förra veckan så går ju vi på Rally Lydnad nu och det är  alltid lika intressant att sättas ihop med en grupp okända förare och hundar under en kurs. Det finns andra hundar i gruppen som av olika anledningar skäller ut övriga hundar och gör utfall mot resten av gruppen. Hade detta varit för ca 6-12 mån sedan så hade Malte svarat upp i dessa fall REJÄLT! Men i tisdags på kursen märkte jag att när detta hände i övriga gruppen så vände sig min röda herre mot mig istället och började skvallra på dom andra. Ingen spänd kropp, inga uppfällda öron. Utan avslappnad kropp och öron men dock lite orolig blick så han tycker inte det är en trevlig situation utan verkar tycka att det är lite otäckt. Men detta gjorde mig så glad. Dock har vi lite svårare när det är på riktigt nära håll men även detta hoppas jag kommer tränas bort med tiden. Bara att han väljer MIG istället för de andra känns som en enorm vinst för oss.

Så stanna upp i den stressiga vardagen full med krav på oss själva, jobbet, hundarna, träning osv och sätt er ner och studera era hundar. Visst har de trots allt förändrats under en period? Perioden kanske är på 3 år men jag lovar att ni ser en förändring oavsett hur stor eller liten den är.

Ni får jätte gärna dela med er av era upptäckter och förändringar. Om det är ngt spec ni jobbat med att lära in eller ändra i ett beteende.

Ha en fortsatt härlig torsdag kväll!

//Sofia & Malte