Jag och DD har kommit igång lite bättre med hennes träning nu, vi drar kedjor ungefär varannan dag. De andra dagarna går hon med klöjveväska och så varierar vi med viktmanschetter. De gånger jag gått med kedjorna så har folk reagerat, och när man bor i ett lite mindre samhälle - som jag gör - så är jag rädd för att folk ska ha fördomar och tro att det är något farligt jag håller på med. 

Förra helgen promenerade jag med en kompis och hennes jämnåriga amstaff-tik. Båda tjejerna drog kedjor. Vi passerade tre personer med en liten Yorhshireterrier, dom blängde på oss. Jag räknade med att få höra glåpord eller att deras snackis under resten av dagen skulle handla om de farliga kamphundarna med de stora kedjorna. 

Men då förvånade ena mannen mig, han tog ögonkontakt och sa: "Nu får du förklara för mig.. vad är det här?"
Jag stannade och förklarade lite kortfattat. Han lyssnade och tackade sedan. Jag kände mig glad när vi gick vidare.

När vi gått med klöjveväskan, eller viktmanschetter så har det hittills inte varit någon som frågat eller sagt något. Antaligen för att DD är så förbannat söt i sin ryggsäck    

I fredags var det lite svalare i luften, (eller rättare sagt; det blåste svinkallt!) så jag tänkte passa på att dra lite kedjor direkt efter jobbet. Jag och DD kom inte särskilt långt innan hon störtdök ner på den kalla asfalten och la sig med benen rakt bak, "amstaffstyle". Jag vill inte pusha henne för hårt, utan tyckte att hon kunde få vila lite, jag vet att hon drar när hon vill, och hon lägger sig inte i "protest" utan för att hon behöver vila. Jag satte mig på huk och klappade lite på henne, masserade lite förstiktigt musklerna. 

Då kommer en kvinna gående, och när hon får syn på oss så stannar hon upp och säger förvånat med lite rädsla i rösten: "Oj!!?"

Jag förstod direkt hur detta såg ut.. en hund liggandes på marken, med nån konstig sele "intrasslad" och en "stor" kedja bredvid, medan jag sitter på huk över och klappar på henne. Klart hon trodde hunden hade tuppat av eller nåt.  

Jag log och sa "Hon bara vilar lite." Kvinnan la huvudet på sned och sa "Är det en liten bebis?"     Jag är van, DD ser ut som en bebis.. jag svarade att hon är snart 3 år. 

Vi pratade en stund, jag berättade om DW, varför man gör det, och hur mycket DD älskar det. Hon frågade om jag ställde ut henne, jag sa att jag bara ställer henne lite grann. Jag förklarade att domarna tycker hon är lite för tunn, särskilt i nosen. Hon höll med om att hon - för att vara boxer - var väldigt snipig.  

Då kom vi att prata om amstaff, jag förklarade lite mer om rasen och när jag nämnde att dom ofta förväxlas med "pitbull" så såg jag reaktionen.. Jodå.. den hade hon säkert hört och läst om... men hon stod kvar och lät mig förklara skillnanderna, likheterna och vad detta är för typer av hundar. Hur dom är med andra hundar, människor och hur dom är överlag. Då dyker det upp en kvinna med 3 golden retrivers. DD reagerar inte alls på att dessa passerar, utan håller sig helt lugn hela tiden. Tack och lov, eftersom även hennes glada "utfall" kan se hemska ut i en okunnig människas ögon. 

Jag var så glad att kvinnan faktiskt stod kvar och lyssnade hela tiden, och frågade saker när hon undrade.. man märkte att hon verkligen tog till sig informationen.

Jag önskade henne en trevlig helg och sen fortsatte vi vår runda i vårskogen. 

Tidigare i veckan gick vi en runda i motionsspåret, där har dom haft snökanoner i vinter för att göra skidspår.. mycket av snön ligger kvar, och det var en liten donna som blev mycket glad över att få återse sin kära vita kamrat. 

Man hör ofta folk som säger att dom har "fått nog" och snäser av kommentarer, är elaka, spydiga och otrevliga. På ett sätt kan jag förstå, jag blir inte utsatt för fördomar alls ofta här "på landet", men det beror på att folk tror att DD är en boxer, eller boxerblandning. Men de fördomsfulla som bor i stan har säkert fått vatten på sin kvarn vad gäller dessa farliga hundar, och kanske inte är lika lätta att förändra.

Jag möter alltid fördomar med ett leende, och information till den som vill lyssna. Om någon slänger ur en kommentar, och man märker att dom inte kommer stanna för att lyssna eller ens vill ändra sin åsikt, så brukar jag bara låtsas som om jag inte hör dom och kanske göra något kul "bus" med DD så att dom ser.. kanske slänger jag in någon lydnadsträning just när vi passerar, så att dom ser att hunden har samarbetsvilja och är glad. 

  Hur möter ni fördomar?

//Paula & DD