Först måste jag tacka alla för stödet jag fått :) och även de andra tjejerna som bloggar då jag fått "Fast tjänst" här, massa kramar till er alla   

Jag har aldrig förut haft en hund som det varit problem med kloklippningen förutom Cilla som skakade och klapprade tänder i början, det åtgärdade jag med att ignorera hennes beteende och belönade efteråt så det försvann rätt fort.

Men Enzo, den lilla pansargrisen, var/är helt hopplös! Han behöver bara se klotången så attackerade han den och mig så det blev till att fundera ut en lösning.... Jag var helt på det klara med hur jag INTE ville att det skulle gå till; Inget tvinga ner på sidan, ingen munkorg, inget krav. Det ska vara trevligt att bli fin om fötterna   
I absoluta början så blev det till att träna omvänd lockning, dvs attackerade han tången så försvann den men lät han bli så klickade jag och belönade. Belöningen kunde vara godis, kamptrasan, ett trixutförande mm

När det gick bra och han hade förväntningar istället för "döda den dj*veln" så gick jag vidare till att lägga klotången på hans tassar medan jag matade på med godis sen utökade vi till att torrklippa. Jag har alltid haft mina hundar liggande på sidan då jag tycker jag ser bäst hur långt jag kan klippa men Enzo vägrar stenhårt att lägga sig på sidan så det blir till att klippa hans klor stående. Inte heller blir det lättare av att han inte fullt ut accepterar att man tar i honom   

Parallellt med tillvänjningen av klotången så tränar vi in "död hund", alltså att han måste ligga på sidan! Det är nog det trix som tagit längst tid att träna, fattar inte vad som kan ha hänt som gör honom sååå anti mot att ligga på sidan.... Så här långt har vi kommit hittills, det är en bit kvar innan man kan lägga ihop "död hund" och klotången men det går sakta framåt (som allt annat)   

Fortfarande är det en väldig procedur; Ta fram klotången och lägga den på golvet, köra omvänd lockning. Torrklippa och belöna, Kommendera "lyft tass" och belöna, klippa en klo och belöna tilla alla klippta    Inget man gör i en handvändning, dessutom har jag insett att förmiddagar är bättre tidpunkt (trött och slö) än eftermiddagar (mer vaken och aktiv) så eftersom jag vill att det till slut ska vara ett trevligt hanterande och något han ska se fram emot så är det viktigt att hans känsloregister är i rätt mood     

Förresten blev jag kär i en ny hundras i helgen när jag var på Nordiska Hund för specialsöksutbildning för diabetes; Tysk jaktterrier! Banne mig vilket temprament, humör och arbetsvilja *WOW*    
   

Ärret hon har på sidan är efter ett slagsmål med den andra jaktterriern i familjen, dom var tvungen att stoppa dom i duschen och spruta kallvatten på dom för att sära dom...