tja får hem min eng staffe i sommar som kommer vara 10v gammal!min fråga är, jag ska försöka få min lille staffe att bli vän med min kära mors hund som är en 2årig tax ,, taxen kan vara lite reserverad mot andra hundar,, har ni några små tips som kan hjälpa dem att bli goda vänner :)tacka på förhand!

Jag svarade i gästboken, men tänkte utveckla lite hur jag ser hundar som "umgås". Något jag älskar att se är just hundar som "umgås".. när jag skriver "umgås" så menar jag att dom bara är tillsammans. Dom kanske strosar på varsitt håll och nosar på sitt, dom kanske tuggar på varsitt ben utan att bry sig om varandra. Dom kanske ligger och slappar, tillsammans eller var för sig. 
Hundar som "umgås" busar inte frenetiskt tills dom är så trötta att dom inte orkar busa mer. Hundar som "umgås" behöver inte fungera ihop, men dom kan vara i samma hem, och kanske till och med lösa tillsammans på promenad utan att börja slåss. Det älskar jag att se! Det är en så fin respekt mellan två djur, och en så avslappnad kontakt sinsemellan. 

Tyvärr har jag dåligt med foton på hundar som umgås, eftersom min hund saknar den genen   Hon vill ju bara busa hela tiden. Jag hoppas ändå att ni förstår hur jag menar. Den dagen ni ser det, den dagen tror jag ni förstår det. 

Hur lär man då två hundar att "bara vara" tillsammans? Jag personligen hade börjat med att promenera, utan att hundarna får hälsa. Bara gå och gå och gå. När dom vant sig vid det och kan gå tillsammans utan att bry sig om varandra så kan man börja passivitetsträna tillsammans. När dom klarar det så blir nästa steg ganska enkelt.. då kan man gå en långpromenad med dom kopplade och sedan släppa lös den som är lugnast (självklart förutsatt att hundarna kan vara lösa, antingen att man har så bra inkallning på dom, eller att man är på inhägnat område). Om detta går väl kan man även koppla lös den andra. Det är en självklarhet att man själv måste klara av att vara lugn, att inte måla upp en bild av vad som kan hända och att hellre ta de första stegen extra sakta än att stressa fram ett resultat. Ett alternativ - om hundarna är av den livligare typen - är att koppla lös dom när man passivitetstränar. När båda har lugnat ner sig så mycket att dom ligger och slöar. Då kan man lite försiktigt koppla lös dom - utan att säga något, inte ge frikommando eller busa upp dom. Bara koppla lös som om det vore den mest naturliga saken i världen och bara sitta kvar som om inget har hänt. Om man vill så kan man sedan testa att resa på sig och gå en lugn promenad därifrån. Hundarna kommer ju följa efter och förhoppningsvis behåller dom sin sinnesstämning tillsammans och håller sig lugna ihop. 

När DD var liten träffade hon sin favorit-tant "mormor Dhiva" med jämna mellanrum. Dom fick busa tillsammans, men eftersom både jag och Dhiva's matte är noga med att ha lugna hundar så brukade vi bryta deras lek efter en stunds intervall och hjälpa dom att lugna ner sig. Det var inte så svårt för Dhiva, eftersom hon är en gammal tant. Men DD fick ligga i mitt knä och bli klappad tills hon somnade. Då lade jag henne försiktigt bredvid Dhiva och klappade på henne tills hon somnade om. 

Denna träning har gett resultat, för Dhiva är den enda hunden som DD inte har några problem att gå och lägga sig intill. Hon älskar att busa med henne, men när vi kommer in och ber dom att ta det lugnt så lägger dom sig gärna tätt ihop och snarkar ikapp. Underbart att se denna fridfullhet! 

Man vet aldrig om två hundar kommer att fungera tillsammans, även om första mötet blir lyckat. Därför tycker jag det är viktigare att fokusera på att hundar som ses ofta kan "umgås" och "bara vara". Har ni hundar i er närhet som ses ofta, så vill jag rekommendera er att träna på detta sätt (eller liknande sätt för att nå samma resultat). 

Tänk också om ni ska ha familjemiddag och det är flera hundar inblandade, vad härligt det är om hundarna bara kan "umgås" och inte busar konstant med allt vad det innbär. 

//Paula & DD