De senaste veckorna har vårat liv gått ut på att umgås och ta det lugnt. Att inte stressa genom vardagen utan njuta av dagarna hela familjen. Detta har även gällt vårat liv med hundarna. Vi har inte ägnat oss åt ngn träning så som lydnads övningar osv utan sett till att ta med oss dom överallt istället. Lekparker där det vimlat av barn och vuxna. Helt enkelt krävt att de inte ska stressa upp sig, ta det lugnt vid våran sida, inte sitta och pipa av upphetsning.

Våra killar älskar människor, stora som små och kan ibland ha svårt att inte gå fram på ett framfusigt sätt och hälsa. I dessa fall fick de inte hälsa och de har skött sig galant båda två i alla situationer. Det kom fram barn och hälsade på dom och de stressade inte upp sig. Behövde barnen gunga har jag tagit med Malte och han har stått brevid mig och väntat lugnt – bara han fått vara med så har han varit nöjd. Inget pip, inget trampande runt. Malte har även cyklat med mig till sonens fotbolls träningar. Vi satt vid sidan av planen ca 2-3 m ifrån själva träningen där det som mest var 25 bollar i rull. Inget fokus alls på bollarna från hans sida. Lite leta godis i gräset gjorde timmarna på planen ännu bättre tyckte Malte. Efter träningen gjorde vi alla grabbar sällskap upp till omklädningsrummet bland kickande bollar och springande grabbar. Så stolt!

(Musse i lekparken)

Jag har under dessa veckor även studerat killarna i andra situationer. Vi var i Västerås för en vecka sen och när vi passerade ett staket så sprang det fram några små hundar och skällde och förde ett fasligt väsen. I det läget reagerade Malte på hundarna, han var ca en halv meter från staketet och blev lika överrumplad som jag över hundarna på andra sidan. Jag stannade och försökte få kontakt men han var alldeles för fixerad. Jag gav kommandot ligg och till slut la han sig. Jag la honom på sidan (inte i en sån där klassisk dominans grej på rygg som många utövar) och strök honom lugnt över kroppen för att få honom att slappna av.

Denna position är enklast att få honom att lugna sig i, små hundarna gav sig rätt snabbt och gick tillbaks till sitt. När jag kände att Malte var redo så reste vi oss lugnt och gick vidare. Efter 2 timmar i lekparken skulle vi gå samma väg tillbaks. När vi närmade oss hörnet för att runda tomten igen började Malte lyfta öronen och spänna kroppen. Petade till honom i ljumsken – reaktion. Stelnade igen – petade till honom en gång till – reaktion. Bestämde mig för att han skulle få bestämma vägen i slakt koppel och se hur han skulle lösa det. Jag ville verkligen studera honom. Han vände sig mot tomten när vi skulle runda hörnet och började lyfta öronen men då sa jag ett skarpt nej och han slappnade av direkt. Han valde sedan att ta ur svängen ordentligt. Upp på en liten gräsmatta som går längs med gångbanan och nosade runt där lugnt och fint. Små hundarna kom ut och skällde även denna gång men han vände bort huvudet från dom och jag såg klart och tydligt att han inte alls ville komma nära dom och utsättas för det som hände på vägen dit. Han rusade inte ifrån situationen som han annars kan göra utan han tog det lugnt och öronen och kroppen var avslappnad hela tiden. Ingen flackande blick, vände sig inte för att kolla bakåt utan skötte sig jätte bra.

Detta stärkte min tidigare känsla av att han inte är ute efter bråk utan ger gärna lugnande signaler och tar ett annat håll om han kan. Ställs han däremot i en nära situation med andra hundar kommer osäkerheten fram och han gör sig beredd på att försvara sig istället för att fly. Detta var verkligen en konkret situation där vi ställdes inför samma hundar två gånger och det gick mycket bättre när jag visste vad som skulle komma, kunde förbereda honom och det fanns utrymme för honom att välja en annan väg än tidigare.

(Zacke & Musse sover gott)

Slutsatsen av detta för våran fortsatta träning är följande: vid kontrollerade hundmöten på längre avstånd där han får sitt utrymme är det avslappnad attityd som gäller. Möter vi en hund på nära håll som jag vet att han har problem med så kommer skvallerträningen och godis belöning in i bilden. Oftast belönar jag skvallret när mötet är över och det blir även lite lek belöning. Är det ett tufft nära möte så kommer det bli godis för varje skvaller och kanske även i stilla sittande position för honom.

Dessa veckor när de fått mycket mental träning egentligen utan att vi tänkt på det har varit väldigt harmoniska. Hundarna har varit lugnare, man ser att tom Malte nu kan lägga sig ner och vila i olika situationer som tidigare stressat honom enormt mycket. Jag tror att min numera 4 åring börjar bli ”gammal” och mogen. Underbart!

(Zacke och Malte "kollar" fotboll)

//Sofia & grabbarna