För några veckor sedan var en vän till mig på besök hos en "djurpratare". Hon berättade för mig om besöket och det var en hel del saker som hennes hundar hade "sagt" som imponerade på mig.. men realisten i mig tog över och skeptismen ökade. 

Min vän sa väldigt omgående att hon så gärna ville att DD skulle få "prata" genom den här personen: "Jag är såå nyfiken på vad DD har att berätta, det hade varit så himla kul att få veta vad som rör sig i hennes huvud!" …"Ja, om hon hinner med att uppfatta alla saker DD tänker.." kontrade jag med ;) 

När Annika skulle tillbaka på besök så bokade hon in mig och DD, det kunde bli en kul utflykt, tyckte jag. Så häromdagen åkte vi till Emelie Cajsdotter, som hon heter. Hon hade rid-träning för ett handikappat barn när vi kom, så vi stod och pratade med hennes man en stund.

Sedan var det Annika's tur, så jag och DD tog en promenad så länge. 

När det sedan blev min tur så gick jag, DD och Emelie in i rummet. Jag kopplade loss DD så hon kunde strosa runt och nosa in sig i rummet. 

Jag frågade Emelie hur det går till när hon "pratar" med djur. Hon sa att hon enklast kan beskriva det som om det är en väldigt stark känsla av empati som gör att hon kan känna och uppfatta så mycket.

Under hela besöket sitter Emelie på en bar-stol och de enda gångerna hon tittar mot DD är när hon med beundran i blicken säger att hon tycker att hon är otroligt vacker! 

Under första 10 minuterna av vårt besök så berättar hon om saker som DD "säger" till henne, och hon förklarar hur DD är. Att lyckas beskriva henne så detaljerat på så kort tid gör mig otroligt imponerad! Hur hon än gör det, så är hon skicklig på det.. den saken är säker!

Emelie jobbar med bilder och intryck, hon får upp bilder och i de korta bilderna får hon förmedlat känsla och intryck på samma gång. Hon måste alltså skriva snabbt och uppfatta fort. 

Första bilden hon får upp när DD och jag kommer in i rummet är DD som fintar.. när hon visar med kroppspråket hur hon menar så är det precis som det inlägg jag skrev för en kort tid sedan, hur DD fintade mig vid de två tillfällen.. 

Hon skrattar när hon ser bilden, och förklarar att det här är en hund med en otroligt humor! Hon förmedlar att den här hunden mår så jäkla bra, att hon trivs otroligt bra med mig och känner sig balanserad och nöjd med livet. Emelie påpekar att det är så härligt att möta en sådan energi, en så okuvad och levnadsglad själ och hon säger att DD ser hela världen som en lekplats. En hund som får vara hund, helt enkelt! 

Enligt Emelie är DD en väldigt intelligent hund som är mycket skärpt. Hon är "för smart" på många sätt, och Emelie säger att det är ovanligt att möta så här smarta hundar. Vi människor tenderar att inte vilja avla på det, eftersom dom är "jobbiga" då dom är smartare än oss. Så hon tyckte det var kul att möta en hund med så mycket "urhund" i sig. Vi skojade om att DD var en faraohund i amstaff-förpackning.   

DD's uppgift i livet - ur hennes synvinkel - är att hitta lösningar på saker och ting, "orsak och verkan" är det hon lever för. Alltså: "Om jag gör så här, vad händer då.. och om jag gör så här då, vad händer då?" så för varje sak hon testar och får en reaktion så är det en belöning, eftersom hon alltid vill hitta en verkan på allt hon gör. Oavsett om verkan blir en bestraffning. 

Det har jag märkt på henne, det är lönlöst att bestraffa henne, hon tycker bara det blir ännu roligare då. Den biten stämde väldigt bra på henne, och det är inte många andra som har förstått det när jag förklarat det för dom, de flesta tror att DD är "som de andra" som bara behöver rätt typ av bestraffning, men jag har försökt förklara att hon inte fungerar på det sättet. Många människor som har träffat henne flera gånger har ändå inte lyckats se och förstå det, men Emelie såg det på bara några minuter. 

Rätt var det är så tystnar Emelie, man ser att hon fokuserar och sen börjar hon skratta högt för sig själv samtidigt som hon skriver snabbt på anteckningsblocket. Hon säger efter en stund att hon har fått upp en bild till. Då ser hon DD som sitter, jag står bredvid och pratar med någon person, och det enda hon hör är (i slow motion) "Blaaaa blaaaa blaaaaaa!" för det är ungefär så tråkigt hon tycker det är att lyssna på när folk pratar. Det är inte bara SÅÅÅ himla tråkigt, det är så att hon tror att hon ska avlida av tristess! Hon är så snabb i tankarna och sitt sätt, så när vi pratar så är vi ju som i slow motion och det är trist! Dessutom tycker hon att vi människor ältar saker jämt ;) 

Två meningar som Emelie har skrivit i anteckningarna, som också beskriver DD väldigt bra är dessa: 

"Alla ytterligheter är logiska för henne, det däremellan är oförståeligt." och "Äventyr prioriteras." 

Säga vad man vill om sådan här "hokus pokus" men ingen människa har lyckats pricka in så mycket rätt på DD ens när dom träffat henne både 4 och 5 gånger som Emelie lyckades med på de första 10 minuterna av vårt samtal.

Högst troligt kommer vi åka tillbaka till Emelie igen, kanske om några månader, och då återkommer jag såklart med en ny rapport om vad DD hade att säga ;) 

//Paula & DD