Brukar ni kolla noga på era hundar? Jag kan sitta länge och bara titta på min hund när hon sover i mitt knä. Se varenda drag i ansiktet, varje linje, varje pälsstrå. 

Ändå kunde jag inte tro att det var så här hon såg ut på riktigt nära håll....

Vad säger ni om en närbild på ett par klor? 

Eller en mungipa... någon som är sugen på en puss?

En svanstipp kan kännas mjuk att svepa över ansiktet, men här ser det ut som en sopborste ;)

Detta är DD's pigmentfläck uppepå nosen..

En nos med tillhörande "nos"vinge... nosgos, någon? ;)

När DD somnade tappade hon hakan lite, och då passade jag på att ta denna bilden.
En tandrad med tillhörande slem ;)
 

Och sist, men absolut mest! En blick som får mig att smälta...

//Paula & DD             

Jag har köpt VIKTMANSCHETTER till DD. Man använder dom på liknande sätt som vi använder handleds- och ankelvikter. Jag skaffade dom främst för att träna upp DD's ryggmuskler, med hjälp av att ha dom på bakbenen. 

Man har dom bara på korta stunder åt gången, och anpassar vikten efter hundens kropp och vikt. Man ändrar vikten med hjälp av mynt. 

Vikt schema över mynt.

• 50 öre = 3 gram
• 1 kr = 7 gram
• 5 kr = 10 gram
• 10 kr = 6 gram

 

     

http://kamphund.bloggsida.se/pernilla-bloggar/egenheter

Våran före detta blogg-kollega Pernilla med Lennox skrev för snart ett år sedan ett inlägg om sin hunds egenheter. Nu är det min tur! DD har en hel del udda egenheter för sig, i stort sett alla lockar till skratt! :D

Jag har dessvärre inte foton på alla, men några finns det självklart. 

HÖGERTRAFIK. 

Ibland när vi går ut så vill hon gärna gå på höger sida. Detta beteende är allra vanligast när hon är skendräktig, då är hon så trött. Jag har försökt komma på varför hon gör det, men kan inte komma på någon förklaring som håller.  

SMILE!

Ända sedan DD var liten så har hon kunnat le. Det är sällsynt, men hon ler! Det brukar visa sig när man kommer hem, så kommer hon svansande från soffan och slänger med huvudet, och då lyfter hon upp överläppen framtill så att framtänderna syns. När hon busar ler hon också, men då är det nog mer att hon visar tänderna för att låtsas se farlig ut. ;)

SOVMASK BESTÄLLD.

DD ogillar att sova när det är för ljust. Man kan märka tydligt att hon inte får riktig ro när det är för ljust. Hon vill gärna stoppa in huvudet under en arm, eller ett ben då, för att få mörker. Jag brukar då lägga en filt över huvudet som inte täcker över nosen, för då får hon ju andnöd ;) 

Kan man beställa en sovmask, specialsydd för hundar?

MIN PLATS! 

Och så har vi soffan! DD älskar att ligga i soffan med oss, det är en självklarhet för oss att hon får vara i den, men ibland blir det trångt. Det slutar ofta med att DD "rinner ner" från soffan med en stor suck och går in till sin bädd med sänkt huvud ;) 

Men! Soffan har en väldigt populär plats. Det är den som är närmast fönstret, DD tycker om att man kan lägga huvudet på armstödet och kika ut. Daniel brukar alltid sitta på den ändan av soffan också, så dom har en liten "maktkamp" om vems plats det egentligen är.. Innan vi förstod detta blev hon ofta bråkig mot Daniel när han satt där, hon började busa med honom, putta honom, och vara allmänt störig! Hon fick självklart inte vara kvar i soffan när hon betedde sig på det sättet, men DIREKT när Daniel reste sig för att gå på toaletten, eller hämta något i köket så rusade hon upp och la sig till rätta på den platsen. Sen blängde hon på honom när han kom tillbaka. ;) 

Daniel flyttade alltid på henne, det var ju hans favoritplats. Men än idag - trots att hon slutat "bråka" med honom om platsen - så slinker hon dit så fort hon får chansen. ;)

NOSDUTT.

DD puttar ofta med nosen på oss, om hon vill något, vill starta ett "bråk" eller bara är allmänt uttråkad ;) Hon kan bli riktigt hård"hänt" ibland med. Jag undrar om hon inte får ont i nosen när hon puttar så hårt! Fördelen med ett sådant beteende är att hon är lätt att lära in targeting med :D 

LUKTAR GOTT. 

En av de roligaste egenheterna som jag tycker att DD har, som jag varken sett eller hört om hos någon annan hund är hennes beteende när hon känner igen en lukt. Hon viftar glatt på svansen då. Om jag t.ex har varit hemma hos någon hon känner och tycker om, och ställer ifrån mig en sak från deras hem så hälsar hon självklart först på mig, sen - lite senare - kan hon utforska den nya prylen som kommit in i vårt hem, och då börjar svansen veva. Oj, så lycklig hon är då! Är det någon helt okänd doft så kan hon utforska den noga, men hon viftar inte på svansen. Jag ser tydligt skillnad på om hon känner igen en doft eller inte. 

KLAPPA MIG! 

När hon vill bli klappad så blänger hon på en upp och ner… detta blir svårt att förklara, vilken tur att jag har en bild på det! Hon ligger ner och lyfter upp huvudet ovanför sin axel, och blänger. Öronen ställer sig åt alla håll och kanter, läpparna kan också stå ut åt sidorna och hon ill-blänger tills man klappar på henne. Jag vet att man inte ska uppmuntra sådana beteenden, men detta tycker jag är så förbannat charmigt att jag inte kan låta bli ;) 

FÖR REN?

Den senaste tiden har hon börjat med någon ny grej.. varje gång (!!!) vi ska gå från omklädningsrummet på jobbet (där hon är när jag jobbar) så rusar hon längs korridoren och kastar sig raklång på mattan. Hon rullar och bufflar runt. Ibland till och med stångar hon huvudet ner i mattan, och gnider pannan mot den. När hon känner att hon har sketnat ner sig rejält så reser hon på sig och tittar på mig, då är hon redo att gå. 

Samma gäller när man är ute, om hon får springa lös och busa så passar hon ofta på att rulla sig i någon lerpöl, ju smutsigare desto bättre, tycker hon. Lerinpackning är mycket bra för hyn! 

Annars kan man äta lera.. det är en stor delikatess för DD. Hon är en väldig finsmakare vad gäller lera, hon nosar länge och sedan tar hon en liten tugga, provsmakar. Om den känns bra så smaskar hon vidare. Jag tror att det är mycket nyttiga mineraler i det, så hon får äta lite när hon känner för det :) 

Är det några, eller flera, av DD's egenheter som även era hundar har?

//Paula & DD   

I söndags morse åkte jag och DD in till MyDog på Svenska Mässan. Vi hade inte anmält till utställningen, utan hade planerat att sitta i rasmontern. Dessvärre hade vi ingen egen rasmonter i år, så vi hade en del i Västsvenska Terrierklubben's monter. Det är ju trevligt att dela monter, och visa upp olika raser, men vi saknade vår egna monter! :) 
Planerna för en egen monter MyDog 2013 har redan börjat smidas på.

Jag och DD var först till montern, så vi satte oss på en stol och tog det lite lungt i väntan på resten av gänget. 

Det tog inte många timmar innan DD var helt slut, hon låg ner och sökte ingen kontakt med besökarna. Jag lät henne självklart vila sig, och när monterhund nummer 2 kom så fick DD vila i en bur under bordet, där det var mörkt och lugnt ..lugnare.. 

Man får höra så mycket fina saker om rasen, och om sin hund när man sitter i montern. Det är så härligt! Det kom en familj, en mamma, pappa och en dotter. Jag skulle tippa på att tjejen var runt 13-14 år. Hon sa att hon så gärna ville ha en amstaff. Vi pratade en lång stund och hennes engagemang, hennes kunskapstörstande och hennes vilja gjorde sig påmind under hela samtalet. Hon ville verkligen ha en amstaff, men var lite osäker på storleken och styrkan. Jag sa att hon fick låna DD och gå en liten promenad, så hon traskade iväg. DD följde henne som en liten ängel, så inte fick hon demostrerat något dragande inte ;) 

Jag tror den familjen kommer utöka sin flock med en amstaff till sommaren, och jag tror den amstaffen kommer få ett fint hem och ett fint liv! :) 

För att skryta lite så var jag så glad över min DD hela dagen igår! När vi gick så strosade hon snällt vid min sida, hon stannade ibland för att nosa på någon kisse-fläck, men inte mer. Ibland drog hon nyfiket mot någon hund, men inte argt. 
När man såg - i stort sett - alla andra hundar gå förbi så drog dom som tokar, dom hängde i kopplet, matte/husse släpades mer eller mindre bakom. Hundar käftade mot varandra osv osv. Men DD skötte sig utmärkt! Då blir man så glad över sin egna hund! :) 

Monterlivet ur DD's synvinkel

När klockan var strax innan 2 så frågade någon oss vem som skulle gå rasparaden för dagen. Alla raser som har montrar ska visa upp sig i rasparaden, varje dag. Jag antog att någon annan hade ansvarat för det, eftersom vi inte hade fått någon information. Eftersom DD var ensam monterhund för stunden så sprang vi bort till Finalringen i alla fall, för säkerhetsskull. Nej, det var ingen annan där, så vi fick snällt ställa oss i led med de andra terrier-raserna. Utanför ringen, bakom det svarta skynket, så var DD stökig och antagligen lite stressad. Hunden som stod bakom oss var inte alls särskilt trevlig, så jag tror att hon blev påverkad av dennes humör. 
Samma sekund som vi kom in i finalringen så travade hon fint vid min sida, hon hade bra kontakt med mig hela tiden. Vi fick stå still allihopa och kliva fram mot mitten av ringen när vår ras presenterades. DD försökte leka lite med bullterriern bredvid oss, men hon skötte sig bra. När vi stod i mitten så stod hon stilla och höll ögonkontakt med mig! Min ängel!

Tyvärr hann jag inte fixa någon som kunde fota oss, och jag har letat runt massa bloggar och frågat massa folk, men hittills utan resultat :( 
Är det någon av er som vet någon som fotat under söndagens MyDog, och då helst rasparaden så får ni gärna be dom titta bland sina bilder om nån liten amstaff-flicka fastnade på bild. :) 

Väl tillbaka i montern så var DD om möjligt ännu tröttare.
   

Den sista timmen blev det inte alls mycket hälsande från DD's sida. :) 
Bästa kritiken från dagen var när man fick höra att våra hundar var bra representanter för rasen! Sådant värmer in i hjärtat. :)

När vi kom hem åt vi middag och sen slappade vi i sängen. Jag somnade innan 8 på kvällen!!! DD hann knappt svälja sista tuggan innan hon sov ;) 
Måndagen blev total vilodag för allas skull! 

I det stora hela är jag så himla nöjd med DD. Hon var grinig mot 3 hundar under hela dagen, och alla tre var under sista timmen. Det var så uppenbart att det var trötthet, och jag förstår henne!
Om jag hittar parad-bilder så återkommer jag självklart med dom! :) 

//Paula & DD 

Vi har skapat en grupp på Facebook, den heter "www.KAMPARNA.se - bloggen" 

Gå in och bli medlem! Där kommer vi uppdatera varje gång ett nytt inlägg kommer upp i bloggen, vi kommer använda gruppen om vi efterlyser något - bilder, gästbloggare m.m m.m

I gruppen kan du lämna kritik, ställa frågor om bloggen, dela tips och ideér med oss.

Varmt välkomna till vår grupp, glöm inte att bjuda in dina vänner! 

http://www.facebook.com/groups/kamparna/ 

Jag vet att detta är löjligt, men samtidigt betyder det mycket för mig.. så därför skriver jag om det. :) 

Ibland tycker jag att det känns viktigt att hunden får vara naken ibland, inga halsband, täcken eller annat krimskrams. Inte för att man brukar klä ut sin hund med massa krusiduller, men ni förstår kanske vad jag menar..? 

En naken hund är härligt att se. Här hemma har varken DD eller besökshundar halsband på sig, men jag har vänner som alltid har halsband på sina hundar - även inomhus. När jag låter DD springa lös så brukar jag oftast ta av allt, så hon är helt lös. På något konstigt sätt så känns det som om hunden är friare när den inte har halsband på sig.. men en hund som är van vid halsband går ju knappast och tänker på att den har halsband.. 

Nakenfisen DD
   

Däremot brukar jag vara väldigt noga med att ta av halsband - och särskilt stryplänkar - när hundar ska leka. Jag har aldrig varit med om det själv, men fått flertalet varningar om hur lätt det händer att en tand fastnar i kedjan och förstörs. Visst är det svårare att "fånga in" hunden, men det går ju faktiskt rätt smidigt att lägga en ögla runt halsen med kopplet, tills man fått på halsbandet. 

Hur gör ni, tycker ni att hundarna känns påklädda med halsband? 

//Paula & DD 

Snart är det nyårsafton! God mat, med nära vänner, eller stor fest med sena snurriga timmar. Vi firar den väldigt olika, men en sak som alla nog kopplar samman med nyår är raketer! Smällare är ju förbjudna numera, men används ändå flitigt. 

Hur mår då våra fyrbenta? 

Vissa hundar bryr sig inte om det, medans andra mår fruktansvärt dåligt. Vissa ägare måste fly ut i skogen, ge hundarna lugnande, låsa in sig i källarförråd m.m för att hunden inte ska få ett nervöst sammanbrott. 

Tänker ni på det, när ni står och iakttar detta vackra spektakel?

Jag ska erkänna att jag har aldrig tänkt på det innan jag hade hund! Jag tänker sällan på det numera också, faktiskt. DD har hittills inte visat någon rädsla för smällare eller fyrverkerier. Men samtidigt är jag ju medveten om att det finns många hundar som lider ofantligt mycket, och deras ägare med dom. 

Ett tips, som är för sent att göra något åt nu, men som ni kanske kan ha med er till nästa år, är att fyrverkeri-träna hunden med hjälp av en CD-skiva som spelar ljudet från smällare och raketer. Man börjar med att ha väldigt låg volym för att inte skrämma hunden, sedan höjer man allteftersom hunden är van vid ljudet. Slutligen har man på detta under tiden det smäller och sprakar utomhus, på nyårsnatten.

Jag hittade en blogg där en tjej som heter Matilda skriver och tipsar om hur man kan göra före, och under nyår. Hon har själv en hund som är rädd, och hon delar gärna med sig av sina tips. Jag citerar hennes inlägg nedan, ni hittar hennes blogg på den här adressen: 
www.amoresperros.se

Valeriana – flytande form

Tas upp snabbt av kroppen och har en lugnande inverkan.
Små hundar 1/4 tsk
Medium stora 1/2 tsk
Stora 1 tsk
Mkt stora hundar 1 1/2 tsk

Valerina Forte – tabletter
Har en lugnande inverkan på hunden och kan ges under längre perioder.
2 tabletter per 5 kilo kroppsvikt.

Jag brukar ge Kora tabletterna 1-2 veckor innan nyårsafton och fortsätter att ge dom 1-2 veckor efter. På själva nyårsafton, när det börjar närma sig, ger jag henne en dos flytande Valeriana.
Om hon blir extra rädd dagarna innan, eller efter, ger jag henne också flytande.
Doseringarna har jag hämtat från Dorwest Herbs, där man även kan beställa Valerianan i flytande form. Tabletterna går att köpa i hälsokostbutiker eller på apotek.
Fler lugnande medel; DAP, Zylkéne.

- Om det är möjligt, åk någonstans där du vet att det inte kommer att smälla. Annars är det bra att försöka skapa en så lugn plats som möjligt. Dra ner alla persienner, så att även eventuella synintryck kan uteslutas. På IKEA kan man köpa ljuddämpande gardiner. Ha på TV och radio för att dämpa och avleda ljuden utifrån.

- Se till att du har rastat hunden ordentligt på morgonen/förmiddagen. Resten av dagen räcker det med korta kisspromenader, så fort hunden har gjort sitt kan ni gå in igen. Om det smäller när ni är ute, behåll lugnet och fly inte ifrån situationen. Erbjud godis, om hunden inte vill ha gör det inget, och gå sedan sakta hemåt igen.
Gör gärna uttröttande aktiviteter, exempelvis spår!

- Det kan vara en bra idé att ordna en bur som du ljudisolerar med filtar, där kan hunden lägga sig om den vill. (Ha burdörren öppen).

- Fetvadd/bomull i öronen

- Prata med dina grannar och sätt upp lappar i området där du vädjar om att fyrverkerierna ska skjutar på tolvslaget, inte dagarna innan och efter! Tipsa om Khom Loy – den svävande lyktan!

- Avled, avdramatisera, distrahera! Se till att ha riktigt gott godis hemma – i mängder! Rester från julskinkan, grillad kyckling… något alldeles extra ska det vara. Prova dig fram, kanske hjälper det att distrahera genom att göra enkla konster som sitt, ligg, sitt fint. Om hunden är för rädd för det, testa att bara mata den med små bitar och prata lugnt med den. Uppmuntra istället för att ömka!
När det smäller, titta inte på hunden det första du gör för att se dess reaktion, försök att låtsas som ingenting och erbjud godis.
Ha gott tugg framme, gärna blandat – exempelvis en tjurmuskel som tar längre tid att äta och grisöron som går lite fortare att tugga upp.
En kong med fryst färskfoder i!

Det viktigaste är att behålla lugnet själv och inte ryckas med  i hundens rädsla! Den har det förmodligen jättejobbigt, men tänk framåt istället. Nu ser vi till att överleva detta nyår, och så fort fyrverkerierna har tystnat börjar vi jobba med ljudträningen. Är ni med mig?!

Har ni fler tips, skriv gärna det i kommentarsfältet så fyller jag på inlägget!

För att se bilderna till inlägget så klickar ni HÄR, så kommer ni direkt till inlägget. TACK MALIN (inte Matilda som jag skrev tidigare) FÖR ATT JAG FICK "STJÄLA" DITT INLÄGG! :) 

När jag ändå är inne på ämnet så vill jag ge Ica Maxi i Häggvik en stor eloge då dom tagit ställning mot fyrverkerier! 

Gott nytt år på er! Jag hoppas era djur får en lugn och trygg nyårsafton!

//Paula & DD  

Man vill så gärna att alla ska se hur underbara våra hundar är! Man vill så gärna att folk ska förstå att en väl uppfostrad hund (märk skillnaden mellan väl uppfostrad och väluppfostrad) inte är farlig för allmänheten. Undantag finns, men det finns inom alla rastyper! 

Helst av allt skulle jag vilja samla ett stort gäng med "kamphundar" mitt i stan och visa upp våra älsklingar för allmänheten. Kanske skulle dom förstå att det är snälla hundar, om dom bara såg oss, om dom fick komma fram och klappa och prata med oss ägare? 
Kanske skulle dom gå hem och sprida vårat budskap vidare!?

Jag önskar att det var så lätt.

Tyvärr tror jag att minsta misstag skulle stärka fördomarna om vår typ av hund. Jag tror att ett litet utfall, ett skall, en lite för hård korrigering, skulle ge "vatten på deras kvarn". Med tanke på att vi har ögonen på oss, så skulle dessa ögon också syna oss extra hårt. 
Kan ni själva tänka er ett 10-tal "kamphundar" i en samlad grupp, där flera av dom aldrig träffat varandra innan, och vi ägare står med hundarna lugnt vid vår sida, hundarna viftar lugnt på svansen och småpussar kanske lite på grannhunden?Vi har kopplet hängande löst vid vår sida, och står avslappnat och småpratar sinsemellan. Främmande människor kommer fram och klappar på hundarna, som hälsar artigt och respekterar varandra. 

Jag kanske själv är fördomsfull, men helt ärligt så kan jag inte tänka mig det! 

Jag tror att flera av hundarna hade gruffat, mer eller mindre. Jag tror vi som ägare hade hållt hundarna i kort koppel, och fått säga åt dom gång efter gång att sitta ner, inte dra, inte hoppa på de främmande människorna osv osv. 

Har jag fel? 

Jag ger en STOR ELOGE till er som - med handen på hjärtat - kan säga att era hundar hade klarat det här galant! 

Förr hade schäfern ögonen på sig, dobermann och rottweiler har också varit drabbade. Nu är det "pitbulls" som är hatade. Tyvärr tror jag att någon ras alltid kommer vara mer eller mindre drabbad, och just nu är det "vår ras". Så hur ska vi nå ut till folk? 

Ska jag vara helt ärlig så tror jag inte att personer som har fördomar tror på snacket om hur "urgulliga och supersnälla" dessa hundarna är! När man ser - väl menade - insändare i tidningar där en "kamphundsägare" skriver om hur dundersnäll deras hund är, och hur den leker med alla andra hundar, hur den älskar familjens och grannens barn, hur den aldrig aldrig aldrig skulle skada någon, så tvivlar jag starkt på att den går in i rätt personers hjärta. 

Alltså i den personen som behöver ta in det. 

Jag tror att man måste vara ärlig. Våra hundar är snälla, men dom är hundar! Dom är kraftfulla hundar!!! Hamnar dom i en situation där dom slåss, så kommer dom åsamka stora skador, kanske till och med döda! Det vet vi, eller rättare sagt: Vi måste vara medvetna om det! 

Visst kan vi inte ställa oss på stan och berätta detta för folk med fördomar, men vi kan informera dom om att detta är hundar som behöver fysisk och mental stimulans, att dom behöver ansvarsfulla ägare, och att dom kräver en engagerad förare. 
Vi kan informera om vikten att stödja seriös avel, och hur noga det är att hålla sin hund frisk och välmående.

Detta gäller självklart alla raser, men en kraftfull hund gör ju självklart mer skada om den försvarar sig/eller går till angrepp. 

Vill du sprida kunsap om våra hundar? Sprid då sann kunskap! Bädda inte in dom i små bulliga moln av spunnet socker, för visst må det vara din vardag, men det är inte hela sanningen. 

Jag hoppas detta inlägg mottages på rätt sätt! 

//Paula & DD