Mig veterligen så är det otroligt vanligt att "våran" typ av hund ligger groda - som jag kallar det. Alltså bak med bakbenen, så att magen ligger platt på golvet. 

Jag får ofta höra kommentarer om att hunden måste ha bra och friska höfter om den kan ligga på detta sättet. Jag vill en gång för alla slå ihjäl denna myt! Att en hund kan ligga på detta sättet ger den inte bra höfter!! 
Mig veterligen kan valpar inom alla raser ligga på detta sätt, men det är ett fåtal raser som klarar det som vuxna.
Min väns rotweiler-hane kunde ligga så här som valp, men slutade med det när han blev större. Varför vissa raser inte kan det, vet jag inte. Jag antar att det bara har med uppbyggnad av kroppen att göra, att den skiljer sig såpass.
Jag vet alltså hundar med friska, fina höfter som inte kan ligga så här, och jag vet hundar med dåliga höfter som kan ligga så här. 

Welsh Corgie Cardigan kan det, här demostrerar Vera (Lena's hund) hur man bäst kliar magen: Man lägger ner bakbenen rakt bak, sen puttar man hela sin kropp bakåt med frambenen. 

Jag vet hundar med D-höfter (det är dåliga höfter, måttlig dyplasi), både med och utan pålagringar som kan och gillar att ligga på detta sätt. T. ex hunden här nedan, han har D på ena höften, och han låg ofta på detta sättet när han var på besök hos mig. 
   

Bredvid honom ligger Diza. 

Här har vi Vera igen, magen mot gräset :) 

Här är Fanny, när hon levde. Hon var gammal på bilden, runt 10 tror jag. Hon var en så kallad "Cockerpoo", alltså blandras mellan Cocker Spaniel och Pudel.

Så vi kan väl hjälpas åt att sprida detta budskap: Att hunden ligger på detta sätt bevittnar inte om friska höfter! 

Eftersom jag älskar bilder på hundar som ligger så här så bjuder jag på ett gäng. 

DD på en segelbåt

Messiah solar  

 

DD svalkar magen
 

Mystique och Messiah
 

DD svalkar magen igen ;) 
 

Diza svaklar magen en het sommardag :) 
 

DD på utställning, med kylduk. 
 

DD på stranden
 

DD inne på OnOff
 

DD låtsas som om det regnar? ;) 
 

//Paula & DD 

Jag vet att det inte är min bloggdag, men jag har ett annat inlägg på gång på tisdag, och ville uppdatera er om vår Flockpromenad som var i onsdags. Det kom ingen instruktör, trots att hon först hade sagt ja till Onsdag 19.00 så hade hon plötsligt kurs då.. hon vill att vi kommer till henne och möts på neutral mark först. Vi får se om vi går vidare med det, då skulle det ske på en lördag, och det kan bli väldigt svårt att hitta en dag som passar alla. 

I onsdags så bestämde jag mig för att vara först ut, och jag hade med mig skinost på tub. Jag stod redo när Annika kom med sin hane. Vi har ju promenerat och tränat ihop förr, så DD är bara glad att se honom. Men hon sket i honom när hon fick slicka på tuben :) Så kom Vilda.. jag kände att jag spände mig lite och DD slutade direkt att slicka på tuben, utan att ens ha sett Vilda. Jag tog ett djupt andetag och lockade med mig DD. Vilda och hennes matte kom och ställde sig ca 5 meter ifrån oss. DD hade fullt upp med tuben, men slängde oroliga blickar mot Vilda emellanåt. När Annika's pojk fick ett utbrott på en annan hane som kom ut så passade DD på att kasta sig argt mot Vilda. 

Men jag fick styrt upp det bra. Vi tog en längre promenad denna gången, vi gick långsamt och var ute i 1,5 timme. 

När vi hade gått ca 20-30 minuter så gick vi runt ett hörn och DD såg då att Vilda 'försvann'.. då stannade hon och vägrade gå innan Vilda dök upp runt hörnet. Hon viftade till lite med svansen och sen gick hon vidare. Innan detta hade vi ju förvisso gått bredvid varandra, men det var ständigt blickar mellan tjejerna och små försök till utfall. Men här någonstans vände det. Strax efter gjorde DD ett glädjeskutt mot Vilda. Vi avslutade med att stå på parkeringen och prata en bra stund, hundarna lugnade ner sig och till och med DD såg lugn ut. 

När vi skulle gå in genom trappuppgången så gick jag precis bakom Vilda, hon stannade lite tvärt och vände sig om, så DD gick in i henne. Dom nosade på varandra och viftade lite på svansarna innan dom gick vidare. 

Ni kan tro att jag blev lycklig!! Jag visste hela tiden att det skulle gå att få DD att acceptera Vilda, men jag kunde inte ana att det skulle gå så här fort!!!!! 

Jag ville bara dela med mig av detta! :) På återseende :) 

//Paula & DD 

Jag bor i ett hyreshus, i vårt hus finns totalt 14 lägenheter, uppdelat på 4 våningar. Jag bor i lägenheten närmast porten. I vårt hus finns för tillfället 7 hundar, den äldsta är runt 5 år, den yngsta bara några månader.

Det är tre hanar, resten tikar. 
När jag flyttade in här fanns det bara en hund i huset; Vincent. Han är DD's stora kärlek! Hon föll för honom direkt när hon såg honom genom fönsterrutan. Ingen annan hund får går förbi utanför utan att DD morrar eller skäller, men när Vincent går förbi så håller hon på att krypa ur skinnet, hon rusar till ytterdörren och nosar längs tröskeln. 

Detta beteende hade hon alltså från första gången hon såg honom. Ägarna höll alltid honom åt sidan när vi möttes, så jag tolkade det som att han inte var pålitlig. Det tog alltså flera månader innan dom fick hälsa, och kärleken blev besvarad! Dom är så söta ihop :) 

Sen flyttade Ridgeback-tiken Vilda in. Det tog lång tid innan DD och Vilda sågs, men första gången blev det lite fel och DD bestämde sig för att avsky Vilda. Enda hunden hon någonsin visat avsky mot! Detta avsky har växt till rent hat!  

Efterhand flyttade det in fler och fler hundar och senast för ett par veckor sedan flyttade det in en valp här. 

Med så många hundar i huset och så få av dom som kommer överens så är det alltid en jobbig situation när man ska in och ut i lägenheter. Vilda går ofta med matte och barnvagnen, och vi har haft ren tur när vi har mötts i trappuppgången. 

Vem vill leva så här!? 

Jag funderade länge på en lösning på problemet och efter att ha pratat med två av grannarna så bestämde jag mig för att sätta upp en lapp om Gemensam flockpromenad! 
Jag bjöd även in en vän som bor i huset bredvid som också har problem när hon möter 'våra' hundar.
Första gången blev det bara jag och vännen. Tjejen med valpen kom ut och förklarade att den inte kunde gå i koppel än, men vi sa att hon var välkommen att stå med oss på parkeringen en stund innan promenaden, tills valpen är stor nog att kunna följa med.

Eftersom det var så kort varsel för första promenaden så satte jag upp en ny tid med längre framförhållning. I onsdags var vi ute, och vet ni vad?  7 av 9 inbjudna hundar kom! 

Valpen kom inte, och ena hanen kom inte. 
Vi fick en ren helvetes-start. Alla hundar skällde på varandra, DD var tok-arg på Vilda och Vincent var tokarg på de andra hanarna som var med. Jag började tro att detta var en riktigt dålig idé. Jag skämdes inför grannarna att jag kommit på denna idén!
När vi hade gått en tur i olika grupperingar (det var stört omöjligt att ha hanarna i närheten av varandra), så möttes vi på parkeringen. Då försökte jag gå närmare Vilda och klicekrträna DD, och det gick bra! :D 

Alla som hade deltagit sa att detta var en strålande idé och att dom gärna kommer fler gånger! Jag blev riktigt glad!!

Imorgon har vi nästa planerade promenad, och då har en av oss hyrt in en hundinstruktör som ska hjälpa de ägare som har de största bekymren med sina hundar.

Jag vill verkligen uppmana er läsare att stjäla denna idén från mig! Har ni problem vid hundmöten pga era grannhundar? Stäm träff och promenera tillsammans. Tanken är inte att hundarna ska bli vänner och lekkamrater, utan bara att dom ska kunna acceptera varandra och att vi ägare ska slippa oroa oss vid möten!  

Återkom gärna med en kommentar om hur det gick, om ni beslutar att göra detta :D 

//Paula & DD 

För er som inte vet hur DD fick sitt namn (bokstäverna) så ska jag dra historien lite kort, det får bli bakgrunden till mitt inlägg. 

Innan DD kom till sverige så kallades hon Dessi (om jag minns rätt), hon heter Proudly Breed Destiny's Dream i stamtavlan. Hennes farmor hette Destiny och kallades Dessy.. därför var det uteslutet att använda det namnet.. Dessy levde nämligen när DD kom, och fanns i min närmsta umgängeskrets. Jag gillar när hundens tilltalsnamn härleder till det ev. stamtavle-namnet och funderade därför mycket på namn. 

Jag 'smakade' på namnet "Dream", och olika versioner av det.. men det kändes inte rätt. 

Så en natt vaknar jag, sätter mig upp i sängen och säger rakt ut "DeeDee! Hon ska heta DeeDee!" efter lite modifiering så blev det DeDe, men det tog inte lång tid innan jag började förkorta det till DD. Det är ju uttalet, två D, (på engelska) som är det viktiga, inte stavningen. 

Jag tyckte att jag hade det perfekta namnet! Hur mycket enklare kan det bli?? Två bokstäver, samma bokstäver och så blir det ett namn.. superenkelt! 

Ja, visst är det så.. i skrift.   

Men att ringa till en veterinär och beställa tid är inte lika lätt.. hon har fått namn som "Iibii", "HiiBii", "BiiBii" osv osv.. när vi sedan kommer till veterinären så får hon ofta heta "de de" alltså två D på svenska.  

Samma problem stöter vi på när hon ska presenteras för folk som vi möter. Men jag är van vid det nu, och jag tycker det är lite roligt samtidigt  

Vilket är det konstigaste hundnamnet ni stött på?

//Paula & DD

Nu har jag fått nog av det här! Jag blir så ledsen, upprörd och arg. I dagstidningen Metro publicerades denna artikel den 10:e oktober: 

LÄS HÄR

Den går i stora drag ut på att det är många försvunna/stulna hundar. Det är fruktansvärt! Vad som hänt dessa hundar kommer man ju inte att få veta, och det måste vara tragiskt för ägarna att förlora sin familje-medlem på det sättet. 

Dom skriver om Ozzy, den försvunna Chihuahua-hanen som - mig veterligen - inte är funnen än. 
Men så kommer det ett påstående i texten som jag reagerar mycket starkt på! Charlotta Fredriksson på Bosses hundhjälp påstår att det går rykten om att "hundarna används som "bete" för kamphundar." 
(Denna text ändrades sedan på nätbilagan till: för att träna kamphundar.) 
Min undran var nämligen var man fiskar kamphundar..?

Charlotta Fredriksson fortsätter: "Då tar de ofta småhundar och så tejpar de för nosen så de inte ska kunna försvara sig"

Min fundering är då direkt, varför? Vad tjänar det till att släppa fram en "småhund" till en kamptränad "kamphund"? Storleksskillnaden talar för sig själv, och det skulle inte bli en särskilt långvarig "träning" eller kamp. Och tejpen för nosen känns som riktigt slöseri.. den lilla hunden skulle inte ens hinna försöka försvara sig. 

Självklart startar ryktesspridningen och snart cirkulerade denna text på Facebook: 

VARNING TILL HUNDÄGARE!!! Det springer runt en man på Hisingen i Göteborg som tar kopplade hundar utanför affärer och tejpar nos och slänger in som träning till kamphundar. Med andra ord har den tejpade hunden ingen chans att försvara sig. SPRID DETTA!!!!

Polisen i Göteborg har dementerat detta varje gång denna ryktesspridning har cirkulerat (den kommer ett par-tre gånger om året). 

Detta verkar vara ett sätt att få folk att inte sätta sina hundar utanför affären. Det borde vara skäl nog att hunden kan bli stulen. Punkt slut.. eller? Varför måste något hemskt hända med hunden för att man ska förstå det? 
Tänk istället att hunden blir stulen för att utnyttjas sexuellt av en sjuk människa, och sedan torteras. Visst vore det illa nog? Varför sprids inte detta rykte då?
Det rykte som nu sprids drabbar ju oss seriösa ägare till "kamphundar" eftersom folk med fördomar som läser detta kommer inte se personen som gör det, utan mördarmaskinen som sliter deras lilla hund i stycken.

Stoppa ryktesspridningen och gå ut med fakta i fortsättningen. 

//Paula & DD

Jag läser Fredik Steen's blogg ibland, jag tycker han har mycket intressanta ämnen han tar upp. Detta inlägget fick mig att le

http://fredriksteen.se/component/content/article/14-startsidan/193-flirta-med-din-hund

Det som fick mig att le var att jag gör sådana här saker med DD ibland, och hon tycker det är så kul. 

Flirtar ni med era hundar? 

Jag brukar ibland peta på DD och sen titta bort och låtsas som ingenting när hon tittar på mig. Sedan gör jag så några gånger och till slut brukar jag inte kunna hålla mig för skratt och då avslöjar jag mig. Då vill hon genast busa. :D 

DD flirtar rätt bra med mig med, men då är det mer uppenbart ;) När hon ger en denna blicken så säger hon "Klappa mig!" 

Tror ni det går att motstå? Nej, det gör det sällan :) 

Jag tycker att det verkar uppskattat från DD när jag flirtar med henne, de perioder då jag gör det oftare så är hon också mer uppmärksam på mig. Ibland ute på promenaderna så kan jag ibland känna att jag är iakttagen, när jag tittar ner så går hon och tittar på mig. När jag då ler mot henne så viftar hon på svansen och går vidare. Precis som om hon bara ville se på  mig.. Eller bryta mig från mina tankar, jag har märkt att det oftast händer när jag går och är djupt i mina egna tankar. 

Hundar förstår ju inte att man flirtar, men dom förstår ju att dom blir uppmärksammade och när man själv får den där busiga känslan i kroppen så känner dom ju av det. 

Om ni inte har provat att flirta med era hundar, så tycker jag absolut att ni ska göra det! :) 

//Paula & DD 

Förra veckan passade jag en av Lena's hundar i två dagar. Jag hade honom för att ta med honom till Hund i Harmoni, där jag varit med DD tidigare. Anna - som har Hund i Harmoni - är utbildad Hundfysioterapeut. Lena hade misstankar om att Brasse hade ont, detta var det enda Anna visste innan vi kom. Hon vill veta så lite som möjligt om hunden innan, för att kunna lita på det hon känner när hon tar på hunden. 

Hon visste inte ens om vad det var för ras, bara vad han heter. 

När vi kom in satte hon sig på golvet, två av hennes praktikanter var också med. Brasse svansade runt och hälsade på de båda, och när Anna drog sin hand över hans rygg så kände hon direkt att något inte stod rätt till. Hon började försiktigt massera honom och hittade då onormala spänningar i hans ländrygg. 

Hon fortsatte att massera och berömde Brasse gång efter gång att han var så snäll och hade sådan otrolig tillit till främmande människor.

Hon frågade om han tränades hårt, jag svarade att han var gårdshund. Hon tyckte det var oroväckande att en så ung (1,5 år) gårdshund har sådana spänningar. Det kändes inte bra, sa hon.

Hon satte igång och laserbehandla honom

Brasse trivdes bra att sitta i knät på ena praktikanten, och eftersom han gillade det, så lät Anna honom göra det. För henne är det viktigt att hunden är helt bekväm. 

Hon masserade även loss spänningar i hans framben. Dom är påverkade av spänningarna i hans rygg, men även utsatta på grund av att han har för långa överarmar, vilket gör att benen växer lite snett, ni kan se det på bilden nedan. Det finns hos flera olika hundraser, men är ovanligt hos Corgien.  

(Ignorera läppstiftet som kikar fram)

Dessvärre kommer detta påverka Brasse i framtiden.

Han kommer få fortsätta vara Lena's älskade prins och skrota på gården tills hans kropp inte orkar mer. Med hjälp av massage hemma i soffan på kvällarna kan Lena lindra hans känningar i ryggen.

Det är jättetråkigt, på så många olika sätt. Jag trodde verkligen Lena's otur med hundar skulle vända nu - efter alla dessa år, men det verkar dessvärre hänga i! :( 

Jag vet att Brasse kommer få ett lyckligt liv, Lena kommer låta honom leva sitt liv som han alltid gjort - men utan att utsätta honom för onödiga påfrestningar. 

//Paula & DD 

Ämnet känns rätt aktuellt just idag eftersom jag både är hundvakt och har lämnat DD hos sin hundvakt ;) Eller ja, egentligen har vi bara bytt hund. 
Jag lånar en av Lena's hundar, en Welsh Corgie Cardigan-hane på ca 1,5 år. DD är hos Lena och lever bondeliv, vilket (enligt rapporter) betyder bland annat att hon hjälper till med städning i ladugården (med andra ord); Fixar frukosten själv.  

För "BrasseLasse" betyder det stadsliv att komma hit. Han som är van vid gårdslivet tycker det är väldigt mycket bilar här, men är väldigt enkel att ha med sig. Han kan tycka vissa saker är jättekonstiga, eller läskiga - särskilt vissa maskiner på jobbet - men han klarar det bra. Igår och inatt var han orolig och kunde inte slappna av. Idag har han röjt som sjutton här hemma med lite roliga leksaker. Det är aktiveringsleksaker som jag lagt i gott i, men han är inte så noga med det gottiga, bara han får leka ;) 

Nu till blogginläggets egentliga innehåll:

Har ni många hundvakter? Kan ni lämna era hundar till "vem som helst"? Man ser ofta annonser om hundpassning, vissa med väldigt kort varsel.. vågar man lämna bort sin hund hur som helst? 

Jag har två hundvakter som jag utan tvekan kan lämna DD till, där jag känner mig totalt lugn och trygg med att dom kan hantera henne, och att hon trivs hos dom. 
Det handlar ju inte bara om att dom ska orka hålla henne i kopplet om hon får för sig att dra, eller att dom ska veta hur dom på bästa sätt säger åt henne att lugna ner sig om hon trissar upp sig.. det handlar ju om att jag ska känna mig lugn med mitt samvete att jag vet att dom klarar det. Jag vet ju själv hur jobbig hon kan vara om hon sätter fel sida till, så jag behöver kunna känna mig lugn och inte oroa mig. 

Tyvärr får det bli ett lite kort och haspigt inlägg idag, det har varit lite för mycket energi-tömmande saker de sista dagarna och jag bara längtar (!!!) tills jag får stänga av datorn med alla krav. :)

//Paula & DD