Jag bor i ett hyreshus, i vårt hus finns totalt 14 lägenheter, uppdelat på 4 våningar. Jag bor i lägenheten närmast porten. I vårt hus finns för tillfället 7 hundar, den äldsta är runt 5 år, den yngsta bara några månader.

Det är tre hanar, resten tikar. 
När jag flyttade in här fanns det bara en hund i huset; Vincent. Han är DD's stora kärlek! Hon föll för honom direkt när hon såg honom genom fönsterrutan. Ingen annan hund får går förbi utanför utan att DD morrar eller skäller, men när Vincent går förbi så håller hon på att krypa ur skinnet, hon rusar till ytterdörren och nosar längs tröskeln. 

Detta beteende hade hon alltså från första gången hon såg honom. Ägarna höll alltid honom åt sidan när vi möttes, så jag tolkade det som att han inte var pålitlig. Det tog alltså flera månader innan dom fick hälsa, och kärleken blev besvarad! Dom är så söta ihop :) 

Sen flyttade Ridgeback-tiken Vilda in. Det tog lång tid innan DD och Vilda sågs, men första gången blev det lite fel och DD bestämde sig för att avsky Vilda. Enda hunden hon någonsin visat avsky mot! Detta avsky har växt till rent hat!  

Efterhand flyttade det in fler och fler hundar och senast för ett par veckor sedan flyttade det in en valp här. 

Med så många hundar i huset och så få av dom som kommer överens så är det alltid en jobbig situation när man ska in och ut i lägenheter. Vilda går ofta med matte och barnvagnen, och vi har haft ren tur när vi har mötts i trappuppgången. 

Vem vill leva så här!? 

Jag funderade länge på en lösning på problemet och efter att ha pratat med två av grannarna så bestämde jag mig för att sätta upp en lapp om Gemensam flockpromenad! 
Jag bjöd även in en vän som bor i huset bredvid som också har problem när hon möter 'våra' hundar.
Första gången blev det bara jag och vännen. Tjejen med valpen kom ut och förklarade att den inte kunde gå i koppel än, men vi sa att hon var välkommen att stå med oss på parkeringen en stund innan promenaden, tills valpen är stor nog att kunna följa med.

Eftersom det var så kort varsel för första promenaden så satte jag upp en ny tid med längre framförhållning. I onsdags var vi ute, och vet ni vad?  7 av 9 inbjudna hundar kom! 

Valpen kom inte, och ena hanen kom inte. 
Vi fick en ren helvetes-start. Alla hundar skällde på varandra, DD var tok-arg på Vilda och Vincent var tokarg på de andra hanarna som var med. Jag började tro att detta var en riktigt dålig idé. Jag skämdes inför grannarna att jag kommit på denna idén!
När vi hade gått en tur i olika grupperingar (det var stört omöjligt att ha hanarna i närheten av varandra), så möttes vi på parkeringen. Då försökte jag gå närmare Vilda och klicekrträna DD, och det gick bra! :D 

Alla som hade deltagit sa att detta var en strålande idé och att dom gärna kommer fler gånger! Jag blev riktigt glad!!

Imorgon har vi nästa planerade promenad, och då har en av oss hyrt in en hundinstruktör som ska hjälpa de ägare som har de största bekymren med sina hundar.

Jag vill verkligen uppmana er läsare att stjäla denna idén från mig! Har ni problem vid hundmöten pga era grannhundar? Stäm träff och promenera tillsammans. Tanken är inte att hundarna ska bli vänner och lekkamrater, utan bara att dom ska kunna acceptera varandra och att vi ägare ska slippa oroa oss vid möten!  

Återkom gärna med en kommentar om hur det gick, om ni beslutar att göra detta :D 

//Paula & DD 

 

Katrin

1 november 2011 10:45

Åh, va glad jag blir när jag läser om sånt här! :)Bra gjort av dig!!!!

http://katriin.blogg.se

kamphundblogg

5 november 2011 06:52

Tack, det var väldigt lyckat faktiskt :D

 

Kat & Deamon

1 november 2011 11:07

Lite roligt att det här inlägget publicerades just idag :P
Vi bor också i hyreshus med ett antal lägenheter. Vårt problem är inte trapphuset för vi är inte så många i varje uppgång att vi inte hör varandra på vägen utan att vi har en gemensam innergård där vi ofta möts i valvet ut på vägen. Här är det dessutom bara bull och terrierhundar som bor vilket ju gör att vi som ägare gärna ser att de inte ser ut och låter som att de vill äta upp varandra... Vi funderar på att först gå ut och promenera tillsammans med tiken som bor ovanför oss. Dels för att de ska kunna acceptera varandra och kanske att hon kan vara här sen istället för ensam hemma när jag ändå är mammaledig. Jobbigt när hon sitter och ylar helt ensam när hon kunde slippa :(

Bra idé av er som vi kanske snor. Kan ju vara trevligt om alla kan acceptera varandra. Just nu är det 2 staffar, Deamon, en engelsk bulldog och en pit/amstaff :)

http://www.maxfemhundracelsius.blogg.se

kamphundblogg

5 november 2011 06:51

Jag tycker absolut att du ska sno idén! Den har gjort skillnad för oss på bara två promenader. I onsdags kunde DD slutligen komma väldigt nära sin ärkefiende, och då viftade hon på svansen och ville hälsa :D Så glad jag blev :)
Skönt samtidigt för er att ha "jämnlikar".. här stirrade dom som sjutton på DD när hon fick sina små utbrott (vare sig dom var av glädje eller ilska).. men nu verkar dom förstå att hon är en VÄLDIGT energisk men glad hund :)

 

Malin & Cera

1 november 2011 22:38

Vilket härligt och superbra initiativ du tog! =D Tänk om fler kunde göra så, vad mycket mindre problem det skulle vara mellan hundar som kanske stöter på varandra ofta! Jag och en granne tog hjälp av varandra eftersom vi hade problem med att våra hundar skäller när någon går i trapphuset. Vi turades om att gå ut och skramla och prata på bestämd tid så att den andra fick en förberedd chans att träna sin hund! Var superbra och det gjorde stor skillnad även om det inte är helt bra än. Men så fort vi får mer tid ska det jobbas på. Ta mer hjälp av varandra helt enkelt, det tror jag är bra =)

kamphundblogg

5 november 2011 06:49

Ja, varför motarbeta varandra när man kan samarbeta! :D
Det kom ingen instruktör, men denna gången gick det skitbra mellan DD och hennes ärkefiende :) Det slutade med att dom till och med råkade krocka i dörren, och båda bara nosade och viftade på svansen :D :D :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Min underbara tant Cilla blev nästan 12 år. Nu har hon vandrat vidare till Enzo och Trolla <3   Iris och jag var ensam någon månad sen kom en fråga från uppfödaren om jag kunde tänka mig att vara jourhem/hundvakt åt Nero på obestämd tid. Då Ne...

Jag tappade tyvärr all lust till bloggande, här och på min egen blogg, efter Trolla och Enzo. Saknaden och sorgen har varit överväldigande även fast jag haft Iris och Cilla…   Jag vet inte hur det kommer bli framöver heller, förmodligen än...

..eller mjukt eller hårt..   Jag vet inte om det ens är någon mening med att be om ursäkt för de dåliga och sällsynta uppdateringarna.. jag blir ju uppenbarligen inte bättre på det! Har så många idéer om inlägg men får inte ner de i ord. Mitt i s...

Som de flesta som känner mig vet har jag alltid varit för kastrering, jag har alltid sagt att alla hundar som inte ska gå i avel bör kastreras - oavsett om dom har problem som kan vara kopplade till hormoner eller inte. Jag kastrerade Diza, har i fle...

Enzo och jag tackar för allt stöd vi fått från er som följt oss under dessa år, nu ska jag sörja och bearbeta att han inte är vid min sida längre    ...