När vi planerade att skaffa en staffe kille till här i huset så möttes det av väldigt blandade åsikter. Vi har fått höra otaliga gånger av både vänner och uppfödare att 2 staffe killar är dömt att misslyckas med. De kommer förr eller senare att ryka ihop och det kommer sluta med omplacering av den ena. Vi har självklart lyssnat på detta och övervägt fram och tillbaks innan vi bestämde oss för att köpa Musse. Vi ville ha 2 staffar och skulle vi då välja en tik bara för att de skulle funka ihop trots att vi inte ville ha en tik? Nej! Vi var ändå beredda att ta chansen/risken att skaffa en pojke till.

När Musse hämtades var Malte 2.5 år gammal. Visserligen kastrerad men jag tror faktiskt inte att det hade varit någon skillnad om han hade varit okastrerad. Malte är en rätt vass kille, han ger lugnande signaler mot omgivningen men händer det något så backar han inte för en fight. Även om han tycker det är riktigt obehagligt och man ser på hela honom efteråt hur dåligt han mår. Vi pratade med uppfödaren och beskrev att vi ville ha en ”lugn” valp som inte var någon jätte tuffing och jag tror vi fick helt rätt kille. Musse pussar Malte i mungiporna JÄMT och viftar valpigt på hela kroppen. När vi hämtade Musse så satt Malte bak i sin bur. Jag gick inte fram till honom i buren med Musse för jag ville inte att han skulle känna sig trängd även om det var en liten bebis. Vi tog Musse i baksätet och Malte nosade och vädrade en hel del under resan hem. Vi stannade till under vägen hem för att rasta dom och då fick de träffas. Inga problem!

  (första kvällen hemma i soffan)

Nu är Malte 3.5 år och Musse 15 mån. Jag tror att de ”rykt ihop” 2 ggr och det har varit när Musse försökt sno märgben från Malte. Men det har mest låtit. När vi höjt rösten så har de gett sig. Jag är väldigt förvånad över att Malte ALDRIG sagt ifrån till Musse. Hur mycket buset än bitit honom i kinder, lår, svans, ridit på honom, hoppat på honom i buren när han vill hälsa på folk – ja Malte har fått utstå det mesta. Han visar tydligt för Musse med kropps språket att han inte vill. Han viker bort huvudet, går därifrån och ser allmänt deppig ut. Jag har varit väldigt noga med att ta bort Musse när jag ser att Malte faktiskt inte vill. Även om jag trodde att han skulle säga till Musse och ”uppfostra” honom på sitt eget sätt så är jag ändå glad att han vänder sig till mig för hjälp att få bort ”lillebror”. Jag vill inte att han ska ta egna beslut och behöva säga ifrån på skarpen till Musse. Egentligen samma som med barnen, barnen ska respektera hundarna och att de inte alltid vill mysa eller leka. Samma sak för Musse mot Malte.

Jag fick en sån hemsk känsla i magen en kväll när jag gick med båda grabbarna själv. Tänk OM det händer ngt en dag och de inte kan leva ihop. Jag fick PANIK och började prata med olika hundfolk om detta. Fick bla höra att Musse vet ju att Malte är ledaren för det märks ju när Malte får mat först och får gå ut före Musse genom dörren och liknande. Jag satt och funderade över våra rutiner här hemma i vardagen för jag märker inte på ngt sätt att Malte är en ledare. När vi hade gammeltaxen så märkte man att han var en ledare och det är inget jag ser på Malte. Våra hundar får sitt varsågod samtidigt, den vars koppel man får upp ur lådan först får koppel på sig först och ut genom dörren är varierande. Ibland går jag ut först, ibland Musse och ibland Malte. Det viktigaste just vid dörren för mig är vilken sinnes stämning de är i. De får inte RUSA ut. Och märker jag att Musse har svårt att hålla sig lugn så går jag och Malte ut först och sen får Musse sitta kvar en stund i öppningen eller tvärtom.

Kan det vara just detta – att vi behandlar dom exakt lika som gör att de är på samma nivå? Musse har inget att vinna på att börja utmana Malte? Ja jag vet inte.

Självklart ska man inte ropa hej för Musse är som sagt bara drygt ett år och en staffe är inte färdig utvecklad psykiskt förrän vid 3 års ålder men jag tycker ändå vi byggt upp en bra grund för dessa killar.

Och precis som med sina barn och deras syskonkärlek så blir man lika varm i kroppen när man ser hur mycket de njuter av varandras sällskap.

//Sofia med staffe pojkarna