Jag har ju haft det lite tufft med min röda herre på olika plan men framförallt så är han ju outtröttlig. Vi spårar en hel del med honom som jag skrivit innan och vi är nu uppe på dryga kilometern i spårlängd, olika underlag och i total mörker. Han är helt klockren!

Vi försöker ju hitta hans "gräns" för vad han klarar av men den här gossen ser till att klara allt vi ger honom. Det är jätte kul förstås men det är ju ändå så att vi skulle vilja hitta hans gräns. En gräns där vi kan jobba vidare ifrån och se att han blir trött. Men på 3.5 år så har vi inte hittat den än. Men vi har ju många år kvar ;)

När vi testade på id spår i somras så började jag inse kapaciteten i hans nos. Med risk för att jag skrivit detta tidigare så gör jag det ändå igen. Id spåret vi testade var väldigt "basic" men ändå ngt nytt för oss båda. 2 för Malte helt främmande personen går armkrok X antal meter in i skogen. Vid ett utsatt märke så viker de av åt varsitt håll och gör en båge och går ur skogen. Vi starten av detta har den ena personen lagt ett föremål med dennes doft på. (I vårat fall en tröja). Samma person har lagt ett annat föremål på väg ut från skogen. Malte ska ju då alltså lukta på första föremålet. Följa deras spår och sen när de delar sig urskilja vilket spår som tillhör den som lagt föremålet, följa det och till slut hitta det andra föremålet. Det visade sig att jag missuppfattat vart personerna delat på sig så när Malte snabbt sticker av spåret åt ena hållet tror jag att det var där som de hade skiljts åt. Men det visade sig att han redan när han luktade på tröjan i starten att han visste vilket spår han skulle följa så när han var i jämnhöjd med det andra föremålet (många meter innan personerna skiljts åt) så går han direkt på doften av det och hittar föremålet. Hade detta varit en försvunnen person så hade ju han direkt hittat personen utan att följa spåret hela vägen runt. (snabbare i tiden alltså).

Jag är fortfarande djupt imponerad av Maltes id spår och mina tankar kring detta har snurrat rejält.

Jag vill ju verkligen använda hans nos och den energin som han har på ett positivt sätt.

Jag har ju en liten "dröm" om att jobba med missbrukare. Antingen på behandlingshem eller inom kriminalvården. Så när jag pratade med min instruktör om detta så blev jag ju överlycklig när hon säger att jag ska utbilda Malte till narkotika hund!

Jag har sökt och sökt efter detta på nätet och nu hittat 2 ställen som det finns förberedande kurser för detta på. I dagsläget så är det ju bara inom tullen och polisen som man kan utbilda hundar till detta men inom kort så kommer utbildningen av detta att släppas "fri" så att det finns möjlighet för övriga att utbilda sina hundar inom detta.

Tänk vilken dröm vardag att varje dag få jobba med min röding och faktiskt utföra uppgifter ihop med honom. Jag har fått erbjudande från det ena stället att gå en 3 dagars kurs i januari och från det andra stället en längre kurs som börjar i aug. Jag är ju helt överlycklig. MEN, ju mer jag tänker på det desto mer börjar jag tveka.

• Är han tillräckligt bra?
• Är JAG tillräckligt bra?
• Är jag alldeles för naiv som tror att detta skulle vara ngt för oss?

Ja massor av tankar som gör mig osäker virvlar runt i huvudet på mig och plötsligt är jag inte lika säker längre.

Drömmen kommer alltid finnas kvar och vi får se vad jag beslutar mig för. Men att jobba med mitt röda energi knippe är nog den största drömmen jag har.

//Sofia & Malte