När vi planerade att skaffa en staffe kille till här i huset så möttes det av väldigt blandade åsikter. Vi har fått höra otaliga gånger av både vänner och uppfödare att 2 staffe killar är dömt att misslyckas med. De kommer förr eller senare att ryka ihop och det kommer sluta med omplacering av den ena. Vi har självklart lyssnat på detta och övervägt fram och tillbaks innan vi bestämde oss för att köpa Musse. Vi ville ha 2 staffar och skulle vi då välja en tik bara för att de skulle funka ihop trots att vi inte ville ha en tik? Nej! Vi var ändå beredda att ta chansen/risken att skaffa en pojke till.

När Musse hämtades var Malte 2.5 år gammal. Visserligen kastrerad men jag tror faktiskt inte att det hade varit någon skillnad om han hade varit okastrerad. Malte är en rätt vass kille, han ger lugnande signaler mot omgivningen men händer det något så backar han inte för en fight. Även om han tycker det är riktigt obehagligt och man ser på hela honom efteråt hur dåligt han mår. Vi pratade med uppfödaren och beskrev att vi ville ha en ”lugn” valp som inte var någon jätte tuffing och jag tror vi fick helt rätt kille. Musse pussar Malte i mungiporna JÄMT och viftar valpigt på hela kroppen. När vi hämtade Musse så satt Malte bak i sin bur. Jag gick inte fram till honom i buren med Musse för jag ville inte att han skulle känna sig trängd även om det var en liten bebis. Vi tog Musse i baksätet och Malte nosade och vädrade en hel del under resan hem. Vi stannade till under vägen hem för att rasta dom och då fick de träffas. Inga problem!

  (första kvällen hemma i soffan)

Nu är Malte 3.5 år och Musse 15 mån. Jag tror att de ”rykt ihop” 2 ggr och det har varit när Musse försökt sno märgben från Malte. Men det har mest låtit. När vi höjt rösten så har de gett sig. Jag är väldigt förvånad över att Malte ALDRIG sagt ifrån till Musse. Hur mycket buset än bitit honom i kinder, lår, svans, ridit på honom, hoppat på honom i buren när han vill hälsa på folk – ja Malte har fått utstå det mesta. Han visar tydligt för Musse med kropps språket att han inte vill. Han viker bort huvudet, går därifrån och ser allmänt deppig ut. Jag har varit väldigt noga med att ta bort Musse när jag ser att Malte faktiskt inte vill. Även om jag trodde att han skulle säga till Musse och ”uppfostra” honom på sitt eget sätt så är jag ändå glad att han vänder sig till mig för hjälp att få bort ”lillebror”. Jag vill inte att han ska ta egna beslut och behöva säga ifrån på skarpen till Musse. Egentligen samma som med barnen, barnen ska respektera hundarna och att de inte alltid vill mysa eller leka. Samma sak för Musse mot Malte.

Jag fick en sån hemsk känsla i magen en kväll när jag gick med båda grabbarna själv. Tänk OM det händer ngt en dag och de inte kan leva ihop. Jag fick PANIK och började prata med olika hundfolk om detta. Fick bla höra att Musse vet ju att Malte är ledaren för det märks ju när Malte får mat först och får gå ut före Musse genom dörren och liknande. Jag satt och funderade över våra rutiner här hemma i vardagen för jag märker inte på ngt sätt att Malte är en ledare. När vi hade gammeltaxen så märkte man att han var en ledare och det är inget jag ser på Malte. Våra hundar får sitt varsågod samtidigt, den vars koppel man får upp ur lådan först får koppel på sig först och ut genom dörren är varierande. Ibland går jag ut först, ibland Musse och ibland Malte. Det viktigaste just vid dörren för mig är vilken sinnes stämning de är i. De får inte RUSA ut. Och märker jag att Musse har svårt att hålla sig lugn så går jag och Malte ut först och sen får Musse sitta kvar en stund i öppningen eller tvärtom.

Kan det vara just detta – att vi behandlar dom exakt lika som gör att de är på samma nivå? Musse har inget att vinna på att börja utmana Malte? Ja jag vet inte.

Självklart ska man inte ropa hej för Musse är som sagt bara drygt ett år och en staffe är inte färdig utvecklad psykiskt förrän vid 3 års ålder men jag tycker ändå vi byggt upp en bra grund för dessa killar.

Och precis som med sina barn och deras syskonkärlek så blir man lika varm i kroppen när man ser hur mycket de njuter av varandras sällskap.

//Sofia med staffe pojkarna

 

Paula

5 november 2011 06:47

Man vet ju aldrig med något kön, två tikar kan ryka ihop, tik och hane kan ryka ihop osv. Jag tror att hanar har lättare för att BÖRJA slåss, men tikar slutar ju däremot inte att slåss....
Nä, behåll lugnet och var uppmärksam, jag tror det ska mycket till för att nån bara ska flyga på den andra helt oprovocerat. Du verkar vara väldigt uppmärksam på minsta sinnesförändring hos någon av dina hundar, så jag tror du kan märka om nån av om förändras och behöver extra tillsyn.

Dom är så himla söta tillsammans! :)

 

Titti

5 november 2011 15:02

Vilka härliga bilder! :D

http://the0911.blogg.se

 

Kane og Ida

6 november 2011 16:48

Vi var litt redd det ikke skulle funke med Dooley og Kane... Dem er jo forskjellig kjønn! Men Dooley er ikke en veldig tolerant hund og ho hadde da vært alene med oss i 5 år! Ho sier liksom i fra kan du si!
Meeeen... Det har egentlig gått veldig bra! Bedre og bedre sånn dem i mellom ettersom dem har lært å kjenne hverandre! :)

Jeg hadde aldri trodd at Dooley skulle ta på seg rollen som reservemamma for Kane når han først kom til oss! Men det gjorde ho! Ho liksom passa på han, hjalp han i situasjoner der han var usikker valp osv (f eks hvis han synes en søppelpose var skummel så gikk ho bort til den å lukta, da fulgte han etter og sniffa også:)):) Ho har kjefta på han noen ganger, men det er stort sett i situasjoner der Kane har prøvd å stjele bein fra ho, eller han har vært uforsiktig å trampa på henne osv..(Noen tilfeller har Dooley prøvd seg på litt hersking, men det har vi bare tatt der og da ferdig med det og ho har skjønt at ho ikke får herske over han) Litt knuffing tror jeg man må regne med:)

Her er det egentlig ganske klar forskjell på dem... Men det kan jo hende fordi dem er av forskjellig kjønn og rase! Dooley knurrer hvis ho ikke vil at Kane skal komme, og selvom mange ser på et knurr som nesten noen livsfarlig gjør jeg ikke det i de situasjonene det skjer her... Ho sier rett og slett i fra at nå vil jeg være i fred! Og i begynnelsen brøy ikke Kane seg så mye om dette... Han bare gikk til henne allikevel og ville kanskje leke osv, men nå snur han å legger seg kanskje litt unna henne i steden:)

Kane er generelt mer tolerant enn Dooley:) Han knurrer ikke å sånn liksom:) Hvis dooley vil spise maten hans så lar han henne gjøre det osv for eksempel:)Vi har også vært påpasselige med at vi har sagt at Kane skal gå unna Dooley når vi har sett at ho ikke vil, sånn at ho skal slippe å si i fra med mer enn med demping evnt svak knurring... Dette fordi vi ikke ønsker at Dooley skal overreagere og tro at det er oppførsel som er ok liksom! Og fordi vi ville at ho skulle be oss om hjelp hvis det ble for mye, noe som har funka fint:)

Dooley har blitt mye flinkere til å bruke demping nå enn før og det har alt å gjøre med at vi har fått Kane! Kane er en veldig snill hund, som har vært litt uheldig med noen opplevelser... Han er nå en unghund:) Og vi merker at han har en del hormoner, han er litt lett stressa, men allikevel så er han bare snill:)

Jeg angrer ikke på at vi fikk en hund til, men jeg var litt redd for at dem ikke skulle like hverandre... Dem har tilpassa seg hverandre veldig godt og dem er helt klart venner:)

http://www.staffordshriekane.blogg.no

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Min underbara tant Cilla blev nästan 12 år. Nu har hon vandrat vidare till Enzo och Trolla <3   Iris och jag var ensam någon månad sen kom en fråga från uppfödaren om jag kunde tänka mig att vara jourhem/hundvakt åt Nero på obestämd tid. Då Ne...

Jag tappade tyvärr all lust till bloggande, här och på min egen blogg, efter Trolla och Enzo. Saknaden och sorgen har varit överväldigande även fast jag haft Iris och Cilla…   Jag vet inte hur det kommer bli framöver heller, förmodligen än...

..eller mjukt eller hårt..   Jag vet inte om det ens är någon mening med att be om ursäkt för de dåliga och sällsynta uppdateringarna.. jag blir ju uppenbarligen inte bättre på det! Har så många idéer om inlägg men får inte ner de i ord. Mitt i s...

Som de flesta som känner mig vet har jag alltid varit för kastrering, jag har alltid sagt att alla hundar som inte ska gå i avel bör kastreras - oavsett om dom har problem som kan vara kopplade till hormoner eller inte. Jag kastrerade Diza, har i fle...

Enzo och jag tackar för allt stöd vi fått från er som följt oss under dessa år, nu ska jag sörja och bearbeta att han inte är vid min sida längre    ...