För en tid sedan blev jag medlem i en facebookgrupp, där några personer hade för avsikt att samla folk att träna, aktivera hundarna och umgås tillsammans. Allt lät så bra, och när man läser på hemsidan känns det som en riktigt bra tanke bakom detta. Jag tänkte att jag skulle kopiera delar av deras filosofi för att ni skulle få läsa, men dom har ändrat hemsidan och det som lät så himla bra i mina ögon är plötsligt borta. Enda som är kvar är: 

Respekt är alltid ömsesidigt och totalt fritt från rädsla.

Första gången jag deltog på någon aktivitet dom hade var på en träningsträff. Det gick bra, vi fick väl inte jättemycket tips och råd, men någon kanske kände att dom fick ut något av träffen. Det jag fick ut av den var att ha DD bland andra hundar, men jag hade fått ut mer av att hålla mig på avstånd och träna kände jag i efterhand. Min farmor var med som åskådare på träningen, (hon älskar nämligen hundar) och hon sa efteråt att hon tyckte ledaren var den som hade minst pli på sin hund, och hon tyckte att hon var så arg på den hela tiden. 
Sedan deltog jag och en vän på en promenad med gruppen. Under promenaden, och särskilt under pausen, såg jag så mycket som gjorde så ont i mig, att jag valde att hålla mig väldigt mycket för mig själv och med min vän. Vi delade åsikt om det vi såg, och det som ledarna minst anammade var just det stora orden ovanför, enligt mig. 

Jag är alltid inställd på att jag vill förändra, jag vill hjälpa andra att upptäcka det jag har upptäckt: "Mjuka metoder fungerar!" men i detta fall var jag ytterst tveksam till om det skulle gå att förändra denna skara människor. Jag kunde tyvärr inte gå på flera av de efterföljande träffarna, men planerade hela tiden att jag ville gå på en sista träff och vara såpass ärlig och rak att jag sade till personerna ifråga vad jag tyckte. 
Tyvärr blev det inte av, efter en diskussion på deras facebook-grupp kunde jag inte riktigt vara tyst.. *dumt av mig*
Jag sa det snällt; att jag inte delade åsikt om en av ledarnas sätt att träna hund.. hon menade på att hon anpassade sig efter varje individ. Jag svarade att - i mina ögon - passar inte det jag sett någon individ. 

Då fick jag ett mail från en annan administratör och blev ifrågasatt varför jag var medlem om jag inte delade deras åsikter. 

Jag svarade: (delar ur mitt mail.) 

Hej, 

Jag har funderat länge på hur jag vill göra med mitt medlemskap, och har väl mer eller mindre bestämt mig nu. Men så hade jag planerat att prata med er personligen på nästa träff, eftersom jag själv uppskattar konstruktiv och ärlig kritik och själv vill ge detta. 

Tyvärr verkar det som om jag inte kommer kunna gå på fler träffar på ett tag framöver, så det blir svårt. 

Jag tycker det är synd att ni inte lever upp till er egen filosofi som ni skriver om på hemsidan, det står mycket bra där men tyvärr ser jag inte mycket av det på era träffar. 

Jag mår dåligt av att se hur du - t.ex - tränar dina hundar.. hur du inte värmer upp eller varvar ner eller stretchar efter ett långt DW-pass, och hur du låter en ung valp gå med på långa promenader. 

Jag ogillade verkligen hur XXXX hanterade sin hane's stress när hon skulle bada med sin nya tik. Massor av småsaker som fick mig att fundera på om ni själva tycker att ni lever upp till det ni skriver om på hemsidan, jag tycker inte det. 

Tyvärr är det tråkigt att man inte kan ge er konstruktiv kritik i gruppen eftersom någon raderar kommentarer som inte är till er eller era vänners fördel! ..................borttaget.......................
...

Sådant gör att jag tvivlar mer på er grupp, eftersom jag uppfattar att ni har svårt för att ta emot konstruktiv kritik. 

//Paula

I gruppen postade jag följande inlägg: 

Jag har bestämt mig för att lämna XXXXX XXXXXXX, både er Facebook-grupp och som deltagare på kommande träffar. Anledningen är enkel: Jag anser inte att ni som är ledare för gruppen lever upp till er egen filosofi. De två träffar jag varit med på har ni ledare inte visat upp de egenskaper ni påstår att ni strävar efter. Jag ser inte att ni har en god kommunikation med era egna hundar, då ni vid flertalet tillfällen tog till er fysiska styrka mot hundarna när er kunskap om hur ni skulle hantera situationen verkade brista. Att höja rösten och fysiskt korrigera en stressad hund leder - i mina ögon - inte till en god kommunikation, och jag tvivlar på att respekten mellan föraren och dennes hund förstärks. 

För mig är det ömsesidig respekt som gäller, och som ni själva skriver - totalt fritt från rädsla.  

Jag har själv varit där ni är idag, men har utvecklats som hundägare och ser inte längre någon som helst lösning i fysiska korrigeringar. Alla är mänskliga och kan fela när tålamodet brister, det är jag helt införstådd med, men de jag sett på de två träffar jag varit med på kändes mer än bara små misstag. 

Att sätta en person som träningsledare som inte har tillräcklig kunskap om anatomi och träning känns också fel. OM nu personen har kunskapen som krävs, så ser jag det ännu mer beklagligt då den inte utövar denna.. och hur ska personen då kunna föra den vidare? 

Enda anledningen till att jag har dröjt med denna information (trots att jag bestämde mig redan förra gången i Delsjön) är för att jag har funderat på om jag gör rätt. Jag har alltid viljan att förändra saker jag ser som inte känns bra, men i detta fall vet jag inte om jag kan det.

Jag önskar er lycka till i framtiden och hoppas ni tar till er detta inlägg som konstruktiv kritik och inget annat! 

För övrigt hoppas jag att detta inlägg får ligga kvar, och inte raderas. 

//Paula 

Direkt efter att jag postat detta var jag raderad ur gruppen och jag tvivlar starkt på att mitt inlägg ligger kvar. 

På ett sätt är det en stor sten som har lättat, jag behöver inte längre se diskussionerna i gruppen, kommentarerna som stärker min uppfattning och jag slipper påminnas av hundarna jag sett på träffarna som gjorde att jag tyckte det var jobbigt att se. Samtidigt vet jag ju att det fortsätter.. men jag måste stänga av. Jag kan inte förändra, jag kan inte nå fram. Kanske även dessa människor utvecklas, lär sig något nytt och inser att det finns andra sätt att nå fram till sina hundar. Jag får hoppas det. 

Tills dess kommer jag omge mig med människor som tar väl hand om sina hundar och som jag delar åsikt med vad gäller uppfostran. 

//Paula & DD 

Jag ber om ursäkt, typiskt nog har jag lagt ut fel mailadress i inlägget där jag ber om hjälp!
Rätt adress är:
kamphundsbloggen@gmail.com
Jag hoppas alla som försökt skicka mail gör ett nytt försök på denna adress!
Tack.
//Paula

En favorit i repris. Tyvärr är det sådant som inte går att upprepa för många gånger.. och om det kan hjälpa en person och en hund, så är det gott nog - enligt mig! Jag hoppas att ni förstår att detta inlägg är helt okej att sprida vidare. Vill ni kopiera det till er egen blogg så är det också okej, så länge ni har mig eller www.kamparna.se som källhänvisning. 
Fick även ett mail ang. inlägget, som gjorde mig riktigt glad, här är delar ur det: 

"Av en slump hittade jag ditt blogginlägg "Varning för annonser" när jag letade runt lite på internet.

Jag tycker att det du skriver är helt fantastiskt rätt och riktigt och som även kan användas på/till andra raser och annonser.

Så jag undrar om jag kan få använda din text när jag har mina kurser som en del av informationen som är så viktig och intressant för blivande och nuvarande hundägare?

Självklart kommer jag att uppge dig som upphovsmakare och källa.

Hoppas att detta skulle vara ok och ser fram emot att höra av dig!"

Så det gav mig inspiration att köra en "favorit i repris" idag. 

_______________________________________________________________________

Varning för annonser!

Det är allt för ofta man ser oseriösa annonser på olika annons-sidor och jag tänkte tipsa om en del återkommande texter som bör få varningsklockorna att ringa! Om ni stöter på en annons med någon liknande text så bör ni dra öronen åt er och vara noggrannare med kontroller av uppfödaren/hundarna.

    Mamman och pappan är reggade
Det SKA stå VART mamman och pappan är reggade.
I Jordbruksverket? Bra! Det är nämligen lag på att alla hundar skall ägarregistreras i Jordbruksverket. Detta görs för alla raser, oavsett om man vet rashärkomst eller inte. Med andra ord intygar det ingen rasrenhet hos hunden.
I SKK? Kolla då upp så att hunden inte bara är ägarregistrerad, detta kan nämligen göras även för blandraser. Om en hund är registrerad i SKK så kan du lätt kolla upp om hunden innehar stamtavla genom att söka på hundens registreringsnummer på denna sida. Ett registreringsnummer kan se ut på lite olika sätt, men ett svensktregistreringsnummer ser ut på nåt av följande sätt:
S14434/99 - så här såg dom ut innan 2000-talet
S14434/2009 - så här såg dom ut från 2000-2010
SE14434/2010 - detta gäller för hundar födda efter 2010. (Detta är DD's registreringsnummer.)
De 5 första siffrorna är individuella för alla hundar, efter /-tecket står året då hunden registrerades alltså inte året då hunden är född! Detta kan variera på t.ex hundar som är födda på slutet av året, eller hundar som är importerade. Dock står födelsedatum med på sidan.

 Valparna har bluenose-anlag

Blue/rednose är endast en färg, och gör inte hunden bättre, friskare, trevligare eller mer värd! Ibland ser man annonser där hunden sägs vara blue-nose när den i själva verkat har svart nos. Folk verkar tro att bluenose är en ras, men jag vill understryka att det är endast ett uttryck för en färg!

Renrasig utan stamtavla

Inom vissa raser finns det krav för att få registrera valparna, t.ex HDAD-röntgen. Om två renrasiga med stamtavla som inte uppfyller dessa kraven paras så får inte valpen registreras hos SKK. Visst är valpen renrasig, men om det finns krav inom aveln så är det av en anledning, antagligen lider rasen av ex. dåliga höfter. Uppfyller föräldradjure inte dessa kraven så är dom inte avelsdugliga och bör alltså inte ens få valpar över huvud taget!
Detta är undantagsfall, de flesta är blandraser men påstås vara renrasiga. Om ena föräldern har stamtavla men paras med en blandras eller oregistrerad hund, så kan man ställa sig frågan: "Varför duger inte den renrasiga hunden i renrasaveln, utan måste paras med en blandras?" Jag ser det därför inte som en merit att valpens ena förälder har stamtavla, utan ser det som en varning att hunden egentligen inte ens är avelsduglig.

Hundarna är friska

Om föräldrarna påstås vara friska så ska det finnas intyg på detta! Vilka tester brukar göras inom rasen?  HD/AD-röntgen? Patella? Ögonlysning? Ataxi? Det finns många olika, och på rasklubbens hemsida bör du finna information om detta. Lita inte på att "en veterinär har kollat dom, och dom mår bra".  Många sjukdomar/åkommor går inte att se med blotta ögat utan hunden måste genomgå ett test. Antingen röntgen, eller att man tar ett prov som skickas på analys. T.ex inom amstaffen så kan föräldrarna vara bärare (carrier) utav sjukdomen ataxi, sjukdomen kommer då inte att bryta ut hos föräldrarna men valparna lider stor risk att få sjukdomen!
Det går inte heller att se om hundarna har bra höfter (t.ex) utan detta måste röntgas. Om hunden har blivit röntgad så ska det finnas avläsning från SKK där resultatet står. Detta går att få även på blandraser och oregistrerade hundar!

Föräldrarna är mycket bra mentalt

Återigen är detta "upp till bevis" eftersom det är svårt att se hundens riktiga mentalitet om du inte har stor kunskap. Om föräldrarna är renrasiga hundar så går det att göra mentalbeskrivningar på dom, och du bör få se resultaten på dessa. Blandraser får genomgå mentalbeskrivningar om dom har tävlingslicens hos SKK. Lita inte på att dom sägs vara bra mentalt. Inom alla raser görs inte mentalbeskrivningar, men se då till att försöka möta hunden i många olika situationer och se hur den verkar handskas med livet i allmänhet.

 Rednose valp 10.000:-

Ofta ser man sådana här ockerpriser för blandraser och det som gör den dyrare är färgen på nosen. Varför skulle valpen vara värd mer pengar för att den har en avvikande nosfärg? Kom ihåg att du aldrig kan livförsäkra en blandras för mer än 5000:- och det säger en del om vilka överpriser dom tar ut för vissa blandraser.

Efter ovanligt kraftiga föräldrar

Personligen så avskyr jag när föräldrarna beskrivs genom sin storlek, oavsett om det är litenheten hos en liten ras eller "kraftigheten" hos en större ras. En hund ska väl ändå följa ras-standarden? Är då hunden större/mindre än ras-standard så tycker jag inte det ska ses som en merit.

9 veckor gammal, säljes pga tidsbrist

Om man säljer en valp som man haft knappt en vecka pga tidsbrist, så är det dålig planering! Antagligen var valpen ett totalt spontanköp och ni kan då fundera på hur valpen haft det den veckan den varit hos ägaren. Min andra tanke är: Var finns uppfödaren i detta? Efter en vecka's tid bör uppfödaren finnas kvar och hjälpa, anser jag! Annars är inte uppfödaren seriös. Dessutom kan det handla om smuggelvalpar, så var extra vaksamma när sådana här annonser dyker upp! 

 Säljes billigare vid snabb affär

Varför? Har det blivit för jobbigt att städa efter valparna?
(Bilden är tagen vid ett djurskyddsärende där valpar föddes upp i ett badrum.)
Man ska aldrig stressa sig in i ett hundköp, så att få folk att fatta beslut snabbare för att få ner priset är mycket oseriöst och gynnar absolut inte valpen/hunden! En bilaffär kan påskyndas med detta erbjudande, men om du ångrar dig så mår inte bilen dåligt av att säljas en gång till. Kanske svider det lite i plånboken, men ingen själ skadas.

Båda föräldrarna finns i hemmet

Kanske ser ni det som en fördel att båda föräldrarna bor tillsammans, och att ni då kan träffa båda föräldrarna när ni hälsar på valpen. Men hur stor är chansen - tror ni - att just dessa två hundarna utgör en bra kombination? Jag tror att den är väldigt liten. Jag tror att det mer handlar om pengar, det är ju alltid billigare att använda hanen man har hemma, för då behöver man inte lägga ut några pengar på att låna en hane till avel.
Detta gäller inte i alla fall, men i många!

Priset kan diskuteras

Varför skriver man en sådan sak, det lockar ju bara folk att höra av sig och pruta. "Du får 6000:- för valpen, annars vill jag inte ha den" Vill man inte ha valpen för att den kostar för mycket, då var man inte intresserad av just den valpen, utan bara av en valp. Att man väljer att sänka priset till rätt hem ser jag inte som något dåligt, men jag ogillar att det skrivs ut i annonsen.

Valparna är 90% amstaff och 10% rottweiler

Nej, valparna kommer inte vara 90% av en ras och 10% av en annan.. inte heller 50/50, 75/25 eller 12,5% av nån ras. En valp kan visa mer än 10% av rottweiler i ovanstående kombination, kanske så mycket att den ser ut  och beter sig som en renrasig rottweiler. Man kan aldrig säga procentuellt hur mycket som ärvs ner hos valparna. Därför det är fel att räkna i procent, man kan däremot säga att valparna har rottweiler i sig. Men det går inte att säga att dom är nästan renrasiga bara för att det är så lite av en ras.

Valparna är unika

Jag tycker inte det behövs skrivas ut, eftersom alla individer är unika! Ingen är identisk med någon annan, alla är egna individer och har egna personligheter. Se det inte som en positiv sak att valparna beskrivs som unika, se det som en självklarhet som inte egentligen behövs nämnas.

Andra saker att tänka på när ni kollar annonser:

Titta noga på bilderna i annonsen, ser det rent och fint ut runtomkring? Hur ser klorna ut på hundarna, är dom långa och ovårdade? Har hundarna utslag på kroppen, eller mycket ärr från bitskador?
Sådana saker kan tyda på att hunden inte blivit bra omhändertagen.
(Bilden ovan är tagen vid ett djurskyddsärende. Hundarna hade övergetts då deras ägare flyttade. Dom blev lämnade instängda i buren utan mat och vatten, i sin egna avföring.)

Funderar du på att ta dig an en omplacering?

Har du inte kunskapen och tiden som krävs för att rädda en omplaceringshund som haft det svårt i sitt tidigare hem så ta dig inte an den! Det kan bli en mycket krävande uppgift och du gör hunden en s.k. björntjänst om du inte klarar av det du tagit på dig.

När jag läser annonser så slås jag av hur mycket hundar det säljs, och jag undrar hur stor chans det är att alla får ett bra hem. Enligt uppgifter är det en av ca 200 omhändertagna (av polisen/länsstyrelsen i Sthlms län, 2010/2011) som är renrasig. Detta säger en hel del om blandrasuppfödning, tycker jag.

Se det inte som om ni räddar en valp från ett trist öde när ni köper en blandras, se det som att ni bidrar till att blandrasuppfödningen kan fortsätta. För så länge valparna går att sälja så kommer dom fortsätta att produceras.

//Paula & DD 

Ni märker ju själva att aktiviteten på bloggen är ovanligt låg just nu. Vi är flera som är "aktiva" bloggare, men även vi tappar orken emellanåt. Man tappar inspiration, vet inte vad man ska skriva om.. många gånger tror man inte att ett "vardags-inlägg" är roligt för er att läsa. ..även om vi fått höra att det många gånger är just de inläggen som uppskattas mycket.. 

Tyvärr har två ordinarie bloggare tackat för sig, och det är tråkigt tycker vi andra - även om vi självklart stöttar dom och förstår deras beslut. Men vi gillade ju att ha med dom i vårt "gäng". Vi blir alltså färre, vilket sätter lite större "press" på oss som är kvar, och den "pressen" slutar ju (i alla fall för mig) ofta i att jag helt enkelt inte orkar. 

Jag tänkte därför skriva ett inlägg och fråga om ni läsare kan tänka er att hjälpa till? Har ni hittat något bra inlägg ute i blogg-djungeln som ni tycker vi borde uppmärksamma? Har ni tips på saker vi kan skriva om? Bilder ni vill visa upp med någon liten historia till? Vill ni skryta om några framgångar ni gjort, i träning eller tävling? 

Maila isf detta till: kamphundblogg@gmail.com 

Självklart är vi fortfarande intresserade av gästbloggare, vill du gästblogga, eller har du tips på någon som du tycker skulle passa som gästbloggare? Hör av dig! 

Era bilder, tankar och idéer kan väcka inspiration i oss andra. 

Tack på förhand! 
//Paula

Hej på er! 

Jag har semester och har därför inte uppdaterat som jag borde. Förra veckan var jag, min sambo och DD uppe hos min pappa och njöt av lediga dagar och lite utflykter.. inget särskilt med hundtema, så jag tänkte köra en liten uppdatering om vad som hände INNAN vi åkte till pappa, och avsluta med en liten furunkolos-rapport! 

Helgen innan vi åkte till pappa var jag och DD i Eskilstuna. Vi åkte dit på lördag morgon (fröken tyckte det var dags att gå upp klockan 5, inte kl 7 som jag hade tänkt....), när vi kom fram mötte vi upp en tjej som heter Lina. Hon har en amstaffhane som heter Wiggo. DD och Wiggo var kompisar när Wiggo bodde hos sin uppfödare, då brukade dom busa i valplådan :) Sedan dess har dom inte träffat, men jag har haft kontakt med Lina ett tag på mail. Eftersom Lina bor i Eskilstuna passade det bra att ses när jag var där :) 

Dom trivdes bra ihop.. 
 

Och lite mys.. tänkte väl Wiggo.. men DD bara manglade honom ;) 
 

Både DD och Wiggo är ju lättstressade hundar, och det är därför jag och Lina fått kontakt. Vi har gett varandra tips och råd, spytt galla över motgångar och jublat över framgångar. Jag var helt ärlig lite orolig över att dom skulle ses, jag trodde att dom skulle stressa upp varandra, men båda var riktigt lugna tillsammans! Imponerande, och glädjande :) 

DD var trött efter lekstunden. 
 

Vi sov på vandrarhem den natten, och morgonen efter (som DD återigen tyckte var lämplig att starta kl 5!!) gick vi ut på en liten morgonrunda, jag städade ur rummet, åt frukost och begav mig ner till ängen där RASSPECIALEN skulle äga rum! :) 

Vi hade anmält oss till Klubbmästerskap i rallylydnad, och hade tränat i ganska exakt 3 veckor ;) 
Mitt mål var att överleva, vilket jag gjorde :D Det gick inte jättebra, men eftersom många ekipage missade en skylt så placerade vi oss på 4:e plats, av 11 startande. Poäng-mässigt blev det inte jättebra, men jag är så jäkla nöjd ändå!
Vi fick 66 poäng, och flera av dom vet jag var pga slarv från mig. Jag vet att vi hade klarat oss så mycket bättre om vi hade tränat med mer störning. Men det var inte vinsten jag var ute efter, det var erfarenheten, att få prova på det, att se om det kan vara något som vi vill satsa på. Och det känner jag nu! Jag satsar på att tävla officiellt till vintern :) 

Innan det hoppas jag vi hittar någon inofficiell tävling att träna mer på :) 

Här är några bilder som Maria Carneskog har tagit på mig och DD när vi tävlade. Tack för bilderna Mia! 

Fokus vid starten. 
 

Här tappade hon all fokus helt och hållet. Hon gjorde hela skylten helt fel, satte sig åt fel håll osv. Det var som om hon fick en total "mental breakdown". ;) Men hon var så trött, så det är förståeligt. 

Mallig blev jag när hon - trots detta - återhämtade sig och återfick fokus på några moment.
 

Visst är bilderna helt underbara?!

På utställningen gick det som jag trodde; hon fick VG och blev oplacerad. Men det var en noggrann domare, som var "snål" på sina Exc. Men något jag reagerade över - och ni som har koll får rätta mig om jag har fel - men jag tror inte en enda brindle-hund placerade sig. 

DD fick kommentaren "greyhound underline" på kritiken. Jag undrar om de andra fick "bullterrier underline" som dom borde fått, men jag antar att dom inte fick det eftersom några av dom placerade sig rätt bra. ;) 

Förresten så bidrog DD till Forskningsprojektet för Demodikos. Det var veterinär på plats som utförde blodprovet. Jag visste inte alls hur DD skulle reagera på att lämna blod, och var beredd på att få hålla henne hårt. Hon ryckte till när veterinären satte nålen, sen satt hon helt still och till och med slumrade lite i min famn. 

Och som avslut: FURUNKLERNA ÄR NÄSTAN HELT BORTA!!! Den elaka "vårtan" hon hade mellan tårna går knappt att urskilja längre, och man ser bara lite lite missfärgning där de gamla har suttit. På torsdag är pennicillin-kuren slut, och jag hoppas att hon aldrig mer behöver gå igenom detta! 

//Paula & DD 

Idag tänkte jag skriva lite fakta om Furunkolos, eller "Boxersjuka" som den kallas. Jag har hittat fakta på en sida på nätet, och tänkte kopiera rakt av. 

FURUNKULOS / BOXERSJUKA 
Furunkulos är en inflammation i hudens hårsäckar. 
Vid furunkulos brister hårsäckarna och hår och hornämne läcker ut och ger en inflammation i det djupa hudlager. 
Många hundar får varbölder mellan tårna, furunkulos kan även uppstå på andra ställen på kroppen. 
När hunden får furunkulos under /mellan tårna är det smärtsamt för den att gå och hunden kan hälta. 

Symptom: Hälta, går försiktigt på stenig mark m.m - allmänt påverkad. Slickar sig under trampdynorna, röd , sårig , varig, irriterad hud - tass, öppet sår m.m. 

Behandling: Har man tur har hunden bara fått detta tillfälligt, men en del får det återkommande. 
Veterinär kan behöva ta prov för att se vilken bakterie det rör sig om.
Man ska hålla tassen [området] rent och torrt, antibiotika kurer, ibland kan hunden behöva gå på mycket långa behandlingar för att ta död på bakterien. 
En del veterinären kan skriva ut Malaseb, som är väldigt bra att tvätta tassarna i å som verkar lindra smärtan. 
Man kan också prova att surgöra tassen med ättika/ättiksprit spädd med lika delar vatten och tvätta tassen med detta. 

En del kan bli kvitt eller bättre med hyposensibilisering, vilket betyder att man injicierar små mängder av det hunden reagerar mot, t.ex bakterien som orsakar furunkulosen - detta i sin tur kan få kroppens immunförsvar att reagera å på så sätt skaffa sig ett bättre försvar.

Källa: Hundportalen

Varför skriver jag om detta? Jo, för att DD har fått furunkler på tassarna. Hon har tidigare haft furunkler på vulvan efter löp,  detta gick bort av sig själv och hon verkade inte särskilt besvärad av det. Antagligen uppkom det eftersom hon tvättade sig väldigt mycket . 
Här är länk till en bild på det, vill inte lägga upp bilden eftersom det är lite "äckligt" och vissa är känsliga. 
Furunkler 1

Men så för en tid sedan upptäcte jag att hon fått fula utslag på ena tassen. Vid närmare koll såg jag det även på två tassar till. Jag är inte den som rusar till veterinären för "minsta lilla", utan försöker avläsa om hunden verkar må dåligt av åkomman. Bara några dagar efter att jag upptäckt utslagen skulle jag till Lena, som jag vet har erfarenhet av diverse åkommor - både tack vare att hon haft hund i så många år, men också för att hon arbetat på veterinärklinik.
När vi kom till Lena fick DD busa med två av hennes hundar, hon studsade omkring, var glad och kändes som sig själv. Även när hundarna lekt en stund och allt började lugna ner sig så märkte man att DD rörde sig normalt och inte hade ont av det. Lena kollade ändå utslagen. 

Furunkler 2

Jag visste ju att jag inom en ganska snar framtid skulle till veterinären för årlig vaccination, så jag bestämde mig för att avvakta, så länge DD inte led av det. Jag förstod väldigt fort att det var pga fodret som hon hade fått denna reaktion, så jag bytte genast foder till ett som jag visste att hon tålde sedan innan. 

Furunklerna utvecklades, vissa sprack, läkte och försvann. Men det kom nya hela tiden. DD verkade forfarande helt oberörd och planerat vaccinations-datum närmade sig med stormsteg. 
Så i onsdags var vi hos veterinären. Vi gjorde sedvanlig undersökning, tömde analsäckar och vaccinerade. Hon kollade dessutom furunklerna. Jag trodde dom var på 3 av 4 tassar, men veterinären upptäckte även på den fjärde tassen. Dom syntes inte lika tydligt, men dom kändes. Jag har inte klämt och känt, utan bara tittat. 
Veterinären satte in antibiotika och tass-bad som behandling. Jag fick köpa en typ av djupverkande schampoo som hon ska behandlas med. 

4 dagar i rad ska hon genomgå denna behandling, sedan en dag i veckan nästkommande 2 veckor. 
Behandlingen går till så att hon ska blötas ner om varje tass, sedan schamponeras. Schampoot ska verka i 10 minuter och sedan ska det sköljas ordentligt. 
Efteråt ska tassarna fönas torra. DD har aldrig blivit fönad innan, och de gånger hon mött hårtorken så har det varit när jag har busat med henne och "skjutit" henne med luften. Hon har huggt efter blåsten och sen sprungit iväg, för att snart återvända och busa mer. Så jag trodde det skulle bli väldigt jobbigt att vänja henne vid att ligga avslappnat och bli fönad. Men icke! Hon klarar det galant. 

Efter några dagars behandling och antibiotikakur så börjar furunklerna se otroligt mycket bättre ut! Dom har torkat igen en hel del, och börjar bli skorpiga. Jag hoppas - av hela mit hjärta - att det räcker med denna kur och att hon slipper få detta igen. Om inte denna 3 veckor långa antibiotikakuren räcker så kommer hon behöva genomgå allergi-utredning. 

En vän tipsade mig då om att göra ett "HESKA-test" istället för att göra en vanlig allergi-utredning. Det tipset tar jag med mig! 
Läs mer om HESKA här.

Här är bilder på hennes tassar 3 dagar efter påbörjad behandling. 

Det syns tydligt att såren är under läkning. 
Furunkler 3
Furunkler 4
Furunkler 5
Furunkler 6

Det är ju utan tvekan nummer 5 som är värst! 

Jag tycker det är tråkigt med så här långa inlägg utan bilder, så därför har jag spridit ut lite "tratt-bilder" åt er i inlägget. Jag vill skona de som är känsliga för bilder på furunklerna. 

En kort förklaring: Jag har ett foder som jag är jättenöjd med - Fodax färskfoder. Men vi har planer på att vara hemifrån på vår semester och det försvårade det för DD att äta färskfoder under denna tiden. Jag köpte därför ett torrfoder som jag succesivt skulle vänja henne vid och som vi kunde ha under de veckorna vi inte är hemma på semestern. Tyvärr köpte jag det billigaste, eftersom det handlar om så kort tid så snålade jag. Det blev ändå dyrt, eftersom jag fick köpa ett nytt - dyrare torrfoder - och gav bort det billigare. Jag snålar sällan vad gäller min hund, men denna gång fick jag lära mig min läxa. Synd bara att DD drabbades av det. 

Jag kommer hålla er uppdaterade om utvecklingen i detta!

//Paula & DD 

Som många vet har hundutställningarna lett till osund avel, och den så kallade "förädlingen" har oftast bara förstört rasen och gjort den till en ohälsosam och extrem version av det ursprungliga utseendet av rasen. 

Några exempel är följande: 

Bullterrier

Tax

Engelsk Bulldog

Basset

Schäfer
  

Bilder lånade från Daniel Sandén

Men nu har SKK tagit sig i kragen, och inför diverse åtgärder på utställningar för att förändra raserna till det mer hälsosamma igen. Här är en informations-film från SKK ang. andningen hos hundar.

Jag tycker det är fantastiskt bra att SKK inför sådant här, och jag hoppas verkligen att domarna följer dessa råd!

Jag var på hundutställning i helgen, och den domaren som dömde vår ras var väldigt noga med hälsan! Hon hade t.ex vid ett tillfälle två tikar som var lika fina i hennes ögon, men den ena hade något svårare för att andas och därför placerade hon den sämre. Hon sa "Hälsan går före utseendet!"

Denna domare var också noga med att kolla tänderna på hundarna. Hon kollade inte antal tänder, men var otroligt noga med bettet. Tyvärr verkar det som om amstaffarna får allt trängre underkäkar, vilket leder till att huggtänderna växer på insidan och går upp i gomen. Ni kan själva tänka er hur det känns... alla har vi väl haft tandvärk någon gång i våra liv.

En av de anmälda var en uppfödare från södra Sverige, hon deltog med två kullbröder. Båda dessa hanar hade detta bett-fel och blev placerade därefter. När det var dags för junior-tikarna så saknades det plötsligt en tik. De som stod i ringen visste att det var samma uppfödare till tiken, och också hon som skulle ställa den. Ringsekreteraren gick fram och frågade om det var hon som skulle gå in, hon ville inte delta. Hon frågade om tiken var med, och det var hon ju. Ringsekreteraren sa att hon då måste delta. Uppfödaren påstod att tiken haltade. 
Ringsekreteraren förklarade att hon då måste gå in och få "KEP" (Kan Ej Prisbelönas). När uppfödaren kommer in med tiken i ringen (som är från en annan kull, alltså inte syster med bröderna) så ser alla klart och tydligt att hon inte haltar. 

Det var ju tur att det var en så snabbt övergående hälta! ;) 

Domaren blev snabbt varse om varför uppfödaren inte ville delta, tiken hade samma bettfel. 
Även veteran-hanen och hans deltagande avkomma hade detta. 

Denna domare var - som sagt - noga med hälsa och hon skulle lämna in förslag till SKK att Amstaffens tänder och bett skulle vara med på deras lista över vad som ska kontrolleras noggrannare på utställningar. 

Allt som gynnar rasens hälsa känns otroligt bra! Fram med fler sådana här domare!! 

Avslutar med ett BIR och BIM foto från utställningen, ni kan då dra slutsatsen att dessa hundar inte har detta bettfel. 

//Paula & DD 

Vilket fantastiskt initiativ! Skicka in ditt/dina stryphalsband, få en gratis sele.

LÄS HÄR!

Så här gör du:

1. Lägg ner ditt stryphalsband i ett kuvert tillsammans  med en lapp där du skriver din adress samt vilken storlek och vilken färg du vill ha på din sele. Selarna finns i fem olika storlekar och tre olika färger - sand, blå och skog. Storlekarna ser du längst ned.

2. Skicka kuvertet till oss, adressen är:

3. Få din nya sele hemskickad med posten!

Så här mäter du:

Selarna finns i fem olika storlekar, numrerade
mellan 3 och 7. För att hitta rätt storlek för din
hund måste du ta hundens bröstmått. Det mäter
du runt hundens största del av bröstkorgen,
precis före armhålorna.

Heja AdCanis!!!!! 

//Paula&DD