Sofia & Malte

25 december 2011 19:35

Detta du beskriver med en hund träff är exakt vad vi gjorde i Sthlm som jag bloggat om tidigare :)
Vi var nog ca 10 st kamphundar som träffades och gick promenad genom Sthlm. Nu gick vi inte i jätte tätt ihop allihop för det var trångt och mycket folk så man kan säga att vi gick 2 och 2 på led...Självklart höll vi avstånd till varann men det tycker jag att de flesta ansvarsfulla hundägare alltid gör på kurser och sånt oavsett raser. Så det tycker jag inte är ngt särskilt för våra raser. Många av de som var med på promenaden hade hundar som har svårt för andra men jag tyckte det gick SÅÅÅ bra och vi fick många blickar och leenden mot oss. Vi hade förberett oss på många skeptiska blickar men inte en enda på hela dagen! Det var en alldeles underbar upplevelse :)

kamphundblogg

25 december 2011 19:51

Vad kul att läsa att jag hade fel :D Kanske jag som har dåliga erfarenheter av vissa hundägare med denna typ av hund? :P
Jag tror alldeles säkert att ni gjorde en stor skillnad med detta event! :D

Titti

27 december 2011 09:02

Jag skulle nog kunna säga att min hund skulle klara av följande scenario. Skulle hundgruppen innehålla stabila, lugna hundar skulle han inte bry sig om dom andra över huvud taget och han bara ääääälskar människor som vill klappa på honom (unga, gamla, utvecklingsstörda) utan att hoppa eller naffsa någon.

Något han däremot inte skulle klara är om man skulle släppa en grupp hundar lösa för att "leka". Det vet jag och jag skulle aldrig utsätta honom för det heller. Jag vet vad han är avlad på och tar ansvar för det (man behöver bara backa 2 led för att börja hitta wins/losts i stamtavlorna).

Håller helt med dig om vikten av att inte linda in något i kampen om acceptans av raserna. Man måste framhäva de positiva sidorna men samtidigt inte försöka gömma de negativa. Det är starkt att kunna se sina begränsningar.

kamphundblogg

28 december 2011 20:06

Härligt att höra att du har en så stabil hund! :D
Jo, min hade nog också uppfört sig med andra lugna och stabila hundar, men hon hade varit stissig och glad.
Samtidigt är det ju terriers vi har, dom ÄR ju livliga. :)

Carro

28 december 2011 22:07

Välvalda ord Paula, jag önskade jag med att folk spred denna fakta i stället för att påstå nåt som inte är.
Självklart finns det bull och terrier raser som kan uppföra sig i grupp, som Sofia skrev var vi faktiskt 10 hundar i sommras alla av bull och terrier typ, inte en enda hund som gruffade eller betedde sig illa.

Men det kan lika gärna vara åt andra hållet, räcker ofta med att en börjar sen hakar resten på.
Vi ska sprida den bild som är av rasen och inget annat, tyvärr har vi alltför många som du säger som ska ge dem bilden av att vara nåt dom inte är.

Sen hamnar dom också i fel händer pga av detta, hur många har inte skaffat sig dessa raser utan att ha kollen vad dom kräver och vad dom kan utveckla om dom inte får vad dom behöver.

Ja det är bara kolla på hund stallen och på blocket, vad är största majoritet hundar som finns där? Jo bull och terrier mixar och det för den oseriösa blandras aveln samt alla okunniga människor som tror dom skaffar sig en liten pudel, som sen växer upp och blir en enormt stark och ibland svår hund med diverse problem beteenden som den okunnige inte fixar att lösa. Vips så orkar man inte, sen är karusellen för den hund igång..

Anna

31 december 2011 14:19

Bra skrivet!

Jag tror att min hund skulle klara den situationen väldigt bra men tyvärr skulle nog inte jag. Jag har haft hundar hela mitt liv men sen jag skaffade min Amstaff har min tro på folk och speciellt på hundmänniskor förändrats. Jag tycker det är konstigt att till och med personer jag träffar på tävligslydnadskurser har såna grova fördomar mot den här typen av ras. Jag blev förvånad över att vissa vägrade att träna på samma plan som mig pga. den ras jag har. Det slutade med att min hund fick spendera hela kursen kopplad medan andra tränade lösa.

Jag tycker det är otroligt sorligt hur hundarna bemöts i samhället eftersom det oftast är så underbara hundar och jag tycker att det är synd att det pågår sån mobbing mot hundägare som jag har varit utsatt för.

Jag tycker du har en jättebra blogg och tror du har helt rätt i att det alltid kommer finnas raser som är mer utsatta än andra, jag hoppas bara att det byter ras snart.

kamphundblogg

1 januari 2012 08:32

Jo, samtidigt som man hoppas att det byter ras, så vill man ju inte att någon annan blir drabbad av det här! Men det är nog ofrånkomligt att någon alltid kommer det.. så vi kanske förtjänar en paus nu..

Visst är det skrämmande när folk har sådana fördomar, och att dom dömer din hund för hur den ser ut, inte för hur den beter sig. Du går ju på kurser med din hund, det om något borde väl vara ett tecken på att du vill lyckas med din hunds uppfostran!? Istället för att motarbeta sådana som dig så ska ni lyftas fram!

Tack för kommentaren om vår blogg!
//Paula, Sofia, Jennica, Camilla och Lena.

Mathilda

7 januari 2012 10:37

Bra skrivit! Jag har själv växt upp i en familj som fött upp staffar, sunstaffs kennel. Nu har vi bara en urgo gammel staff kvar :)

Och när jag läser ditt inlägg så önskar jag att fler vore så förståndig som du.

Jag delar kärleken till staffar och det är en underbart trevlig ras. Men hur trevlig och stabil hund man än har, så måste man vara medveten om deras bakgrund och inte sätta dem i situationer där den där lilla gnistan från dess bakgrund väcks igen.

kamphundblogg

7 januari 2012 16:55

Tack för din kommentar, det värmer :)
Ja, man kan ha en helt underbar och snäll hund, men att låta den lattja med alla hundar man möter på promenaden, det är något man kanske får välja bort om man valt denna typ av hund.
Men vi får så mycket annat härligt att det känns inte som någon större förlust ;)