Det här med att ha hunden i sängen gör vi ju alla olika, jag har själv gjort olika med mina hundar. Varga sov inte i sängen, Tyra sov i sängen och gärna på mig och nu när Aysha kom hade jag lite funderingar hur jag skulle göra, eller nä, nu ljög jag, det hade jag inte alls, jag var snarare rädd att jag skulle banga ur och inte fullfölja det jag hade bestämt, att sängen tillhör mig och ska inte förvandlas till en 180 stor bred hundbädd.

Visst är det mysigt att ha hunden i sängen, det tycker jag verkligen, man får något speciellt band, fast det där speciella bandet kan man få på andra sätt med, det är jag helt övertygad om.

Tyra sov som sagt i sängen vilket ledde till att jag vissa nätter faktiskt la mig på soffan för att få sova. När jag tänker tillbaka och inser hur vi faktiskt hade det jag och Tyra, så kan jag konstatera att jag inte sov en hel natt så länge vi sov ihop hon och jag, varför? Jo för att hon skulle ha allt på sitt sätt, annars...

Varje kväll var det en procedur, hon kom och la sig på mitt bröst, jätte mysigt med en söt liten valp, men när hon började bli året kändes det snarare tungt än sött *skratt* Så låg hon där och tittade på mig tills hon somnade och visst var det mysigt, det ska jag inte sticka under stolen med!

Sen när jag skulle sova flyttade hon på sig för jag ville ligga på sidan och då la jag mig på sidan och lyfte på täcket och hon kröp in och la sig till rätta och med det menar jag först åla sig tills hon hittat rätt plats längs hela mig och sen sparka mig några gånger för att veeerkligen se till att hamna i rätt sovställning. Sen på natten så fick jag mig en spark då och då och vips hade hon sparkat ut sig själv från det varma goa täcket så då kom hon upp till mig vid huvudändan, dunkade med sin söta lilla svarta nos som kändes som ett bowlingklot till slut om jag inte var snabb nog att lyfta på täcket och så var proceduren igång igen. Så höll vi på nätterna i ända!!!!!

Ibland när jag lyckats somna sådär riktigt tungt och inte märkte att hon försökt nocka mig med sin nos för att lyfta på täcket, så gav hon sig inte förrän jag vaknade och lyfte på täcket, och när jag väl gjorde det kunde hon sitta och sura precis som att jag skulle få mig en läxa och lyfta på täcket fortare nästa gång minsann och efter en stund fnös hon och sen kröp hon in under täcket *skratt*

Visst låter det helt vansinnigt och det här ligger till grund för att nu Aysha inte ska få sova i sängen. De första nätterna var jag för svag och vips sov hon i sängen, hon skulle inte in under täcket men promt ligga på mig och då kände jag att nä det här går inte, så då fick jag ta några nätter då hon försökte smyga upp i sängen från sin bädd, men nu sover hon fint i sin bädd hela natten och jag får sova gott jag med och det är ju enbart en win och win situation =)

Hur gör ni därhemma? Trängs ni med vovvar i sängen, har ni vovvar som sover i sängen men som gärna låter dig ha din plats?

Tyra älskade att sova under täcket och på mornarna när jag gått upp kunde hon sticka ut huvudet som hon gjort på översta bilden och bara ligga och titta på mig tills hon själv behagade kliva upp =) Och när ingen fanns till hands att lyfta på täcket så la hon sig alltid i mitten av sängen mellan mina och min sambos kuddar och sov.