Min nya "Gud"   
Inlägget kommer lite sent men jag har haft galet mycket att göra idag och som man säger "Bättre sent än aldrig"

Kommer inte ihåg riktigt hur jag ramlade över BAT först för det var en sån där sak som Det där ska jag läsa mer om sen  och när jag väl gjorde det blev jag rätt fast i tänket på en gång. Jag kan/vet absolut inte mycket men grundidén tilltalar mig och att det kan användas till alla slags "problem" man kan ha.

Det påminner lite om Skvallerträning men man belönar när hunden visar lugnande signaler (slicka sig om munnen, gäspar, tittar bort, nosar i backen mm) och låter hunden göra ett aktivt val till slut.

Jag tog hjälp av en kompis och hennes amstaff Mr G som satte sig på en gräsmatta en bit från oss så började Enzo och jag gå mot dom. När jag ser att Enzo ser Anna och G stannar jag och när han vänder sig mot mig klickar jag och ökar avståndet till störningen. Så gjorde vi rätt många gånger och första gången vi går förbi (10 meter ifrån) så hoppar han fram lite men vänder emot mig så jag belönar med att öka avståndet. Till slut idag så kunde Enzo och jag gå förbi utan knappt en reaktion men fortfarande på 10 meters avstånd och med den lyckade gången avslutade vi dagens träning     Men jag undrar vem som bytt ut mitt monster mot den här charmgrisen....

G tyckte att Anna var lite tråkig som bara sitter så där men han uppförde sig helt exemplariskt! Jag tror jag är lite förälskad i denna grabb   

Jag fick även låna en DW-sele av Anna så i em har vi provat dra ca 2 kg i 30 min och det var verkligen hans grej!

Kan även meddela att hans klor blev klippta idag utan en tillstymmelse till reaktion   , fortfarande stående men ändå    BILEN, HERE WE COME! (snart bara bilproblemet kvar att lösa   )

Redan i höstas blev jag tipsad om "VGW-bältet" av en kompis, hon förklarade att det är en snäll typ av "anti-drag-sele", som inte gör ont på hunden. Man fäster kopplet framtill så när hunden drar så vänder den automatiskt mot en. 

Det lät ju bra, men det rann ut i sanden, för jag bytte till att använda vanlig sele, och jag tyckte hon verkade trivas bra med den. 

Tiden gick och selen slets, den var ju gammal redan innan DD började använda den. Det var dags att leta efter en ny sele, helst innan denna gick sönder och hon råkade komma lös i fel situation - tänkte jag. 

DD drar ju ytterst sällan när vi går ensamma, men när vi promenerar med någon mer hund så drar hon en hel del, och det är inte bra varken för hennes stress eller min rygg, så jag tänkte att jag skulle kika lite mer på den här selen. När jag satt och läste info om en föreläsning jag och Lena ska åka på, så såg jag att detta stället även var återförsäljare av VGW-bätet! Jag läste lite mer om det, och även Lena blev intresserad. Jag tänkte vänta till föreläsningen och beställa en då, men Lena tipsade mig att kika på deras hemsida - jag hade nämligen återförsäljare mycket närmre! Jag såg att "min" lilla Arken Zoo i Bollebygd sålde dessa, och självklart vill man stödja sin lilla butik så den får finnas kvar! 

Jag åkte dit för att prova ut en. Hon hade ingen Large inne, så vi provade Medium. Hon sa att den var för liten, och gick och hämtade sin hunds Large, den tyckte hon passade. Klart att det var svårt att se exakt, men det var ingen tvekan om att Medium var för liten. 

Jag beställde en Large och en vecka senare åkte jag och hämtade den. Vi justerade så gott det gick, men hon sa att man får finjustera lite i efterhand, när selen mjuknat och man ser vart det behövs spännas. 

Efter första promenaden var jag mycket skeptisk, och faktiskt lite besviken. Bältet levde inte alls upp till mina förväntningar, och såg inte alls så ergonomiskt och "vänligt" ut för hunden.. DD vände inte upp mot mig när hon drog, hon saktade bara ner, alternativt tog i hårdare så att selet hamnade på sned! 

Första promenaden med en annan hund gjorde att selet låg snett hela tiden, vilket innebar att remmen som skulle ligga bakom hennes vänstra framben nu låg över bicepsen, och tryckte mot armbågen. Det såg inte särskilt ergonomiskt ut - vill jag erkänna! Jag retade upp mig, tyckte det var falsk marknadsföring och blev riktigt irriterad. Det är inget sele för 150:- direkt, och jag tycker man ska få vad man betalar för! 

Jag var inne och läste på deras sida, för att se om dom hade någon "Nöjd kund"-garanti. Hittade ingen info om det, så jag mailade dom. Dagen efter fick jag svar. Lena - som hon heter - tyckte min beskrivning lät väldigt konstig, hon undrade om jag inte fått fel storlek.. hon bad om att få ringa upp mig. 

I fredags när jag var ute på långrunda så ringde hon mig. Hon bad mig känna på lite olika ställen på selet, för att se om hennes teori stämde. Under bröstkorgen fick jag in en knuten näve, vilket bekräftade hennes misstankar om att selet är för stort. 

Hon förklarade att hon verkligen vill att alla ska bli nöjda, och eftersom hundar är så olika byggda så är det svårt att göra selar som passar alla. Dom har 8 olika storlekar, men det är ju inte säkert alla dom passar ändå. Efter lite funderande så sa hon att hon kommer specialsy en sele till mig, och skicka den, så får jag returnera min som jag har nu. Hon vill inte att jag skulle behöva vara utan sele i de dagarna, så hon väljer alltså att - kostnadsfritt - byta ut min sele mot någon som förhoppningsvis passar. 

Under samtalet fick jag även lite tips om hur man kan förenkla användningen av selet. Eftersom man kopplar fast kopplet framtill så kommer man ju inte undan att det hänger och slänger i vägen, ibland hamnar mellan frambenen osv. Så Lena tipsade om att trä kopplet genom ena öglan som sitter vid skuldran. Hon tipsade också om att variera, särskilt om man har en hund som alltid går på samma sida. Jag trädde i kopplet direkt när vi hade lagt på, och vilken skillnad det var att slippa hålla på att "slänga runt" kopplet, stanna och lyfta på tassar osv osv. Verkligen smidigt! 

När jag läste lite på deras Facebook-sida så hittade jag denna film.. där var ett hundansikte jag kände igen! 

Jag tycker verkligen att kundbemötandet från detta företag har varit otroligt bra! Och jag hoppas - och tror - att nya selet kommer passa bra och fungera som det ska! 

Tack NovaDog!

Självklart återkommer jag med rapport om hur nya selet fungerar! 

//Paula

Åh va jag tycker det är härligt att kika på bilder på läsarnas hundar. Underbara bilder allihop!

Det verkar dock som att det var svårt att få fram genuina sommar bilder så vi får se det som "vår & sommar" bilder istället.Vilket kanske passar lite bättre i dessa dagar ändå  

Först ut har vi Charlie som är 14 mån och blandning pitt/amstaff. Ägaren Nadia skickade in bilderna på den här fina killen.

Här springer 3 kompisar: Dobermannkillen Igor 4år, rottismixen Kira 4år & amstaffmixen Deamon 2år. De ser ut att ha riktigt roligt! 

Kramar är mysigt! Rottismixen Kira 4år & amstaffmixen Deamon 2 år
  

Amstaffmixen Deamon 2 år & rottis/labben Puff 3år vill ha samma pinne

Rottismixen Kira 4år & amstaffmixen Deamon 2 år tar en promenad i vattnet. Otroligt fin bild!

Dessa 4 bilder är inskickade av Deamons ägare Kat Bylund.

Sommarlata dagar är temat på dessa två bilder. Överst Staffordshire Bullterriern Smilla (Atomkrafts Mums mums) 6 år och under Smilla hittar vi Alaskan Malamuten Yra (wintermorning´s evening frost) 9 månader

Vita boxertiken Smilla och Cane Corso killen Fuji springer på stranden.

Efter en massa bus tycker Smilla att det är skönt att svalka sig i vattnet.

DD sitter på klipporna och njuter av utsikten.

 Badsugen DD tar sig i från bryggan.

Min egen röda herre älskar solen och ligger gärna mitt i solen och myser.

Även min svarta herre gillar solen - dock klarar han inte av den så länge som Malte pga sin mörka färg. Men då och då passar han på och njuta av den.

Jag vill tacka alla som skickat in sina bidrag! Så himla roligt att se era fina hundar av olika raser!

//Sofia , Malte & Musse

Lång rubrik :)

Den här veckan är jag och Cilla i Kälarne på Nordiska Hund där vi ingår i ett forskningsprojekt i samarbete med Berlins Univerisitet.

Detta forskningsprojekt leds av en kvinna som är veterinär och specialist på insemination. Det går ut på att kolla effektiviteten för att använda hundar i stora kostall för att markera när en ko är brunstig. För en människa tar det 3x20 minuter per dag och ko att se om en ko är brunstig och det listar man snabbt ut att det inte är lönsamt och för varje ko som bonden "missar" brunsten på är en ren förlust

Vi har hållit på i två dagar och det är helt fantastiskt hur fort hundarna lär sig!
Man börjar på en liten plattform och en burk med rätt doft och sex tomma burkar. Hunden har alltid fyra alternativ och ett rätt. När hunden lärt sig vilken doft den ska markera lägger vi i störningsdofter i de sex negativa burkarna och hundarna ska markera den rätta, fortfarande fyra alternativ och ett rätt. Därefter flyttar vi burkarna till en större plattform med längre skena och gör precis på samma sätt till att börja med. Därefter är det bara kontrollanten som vet vilken burk som är rätt och föraren måste lita på att hunden markerar rätt :)

Sen går vi över till en golvbana med åtta burkar, varierande ett eller två rätt. Först får föraren veta vilken/vilka burkar som är positiv så klick och belöning kommer från föraren. Sen går vi över till en kontrollant som vet och sköter klickern, föraren vet inte var den/de rätta burkarna är så då är det dags att lita på hunden igen :)

Sju hundar är med i projektet i ålder 5 månader till 9 år. ALLA hundar kan efter två dagar rätt doft och markera med störningsburkar :D

Det som väntar härnäst är miljöträning i ett kostall och senare ska hundarna kunna gå runt och markera brunstiga kor :D

Andra hundar som är här men inte med i projektet är:

Det är såå bra att alla hundar kan specialsök, raserna här denna vecka är
Pudel, 2 blandisar, 2 Berger des Pyréneés à poil long, 2 Labradorer, Berner Senner, Border Collie och Tysk jaktterrier

Halloj!

Nu tror jag hela Sverige har fått en försmak av sommaren - eller?? Här i Värmland har vi haft några underbart soliga och varma dagar. Det börjar bli rejält grönt ute och våren/försommaren har verkligen sin charm! det är så underbart vackert ute nu.   

Nu är jag så himla nyfiken på att se era hundar och hur de njuter av sommaren. Som vanligt så är ALLA bilder välkomna oavsett ras. Så se till att bomba mig med bilder! skriv gärna med vad hunden heter, ev ras/raser och ägare.

Skicka era bidrag till lundqvist.sofia@tele2.se

Senast lördag kväll vill jag ha era bilder så kommer de publiceras på söndag   

Malte ÄLSKAR solen och ÄLSKAR att ligga på studsmattan och sola/mysa

/Sofia

För er som inte vet bakgrunden så får ni här en kort sammanställning av DD's historia. Hon kom till Sverige från Österrike som 11 veckors valp, en kennel som då låg i Göteborg köpte in henne. Jag var nära vän med kennelinnehavarna, och att hon skulle hamna hos mig var självklart från båda håll. Drygt ett halvår efter detta tog jag och några andra vänner (som också var nära vänner med kennelinnehavarna) det svåra beslutet att anmäla dom till Länsstyrelsen. Deras hundhållning hade spårat ur - enligt oss - och vi hade försökt prata med dom utan att nå fram. 

Som ni förstår avslutades vår vänskap i den vevan, och efter det har kontakten mellan oss handlat om löp-perioder. 

Redan vid DD's första löp hade hon stora problem, hon mådde uppenbart dåligt och efteråt följde en rejäl skendräktighet. Andra löpet likaså.. tredje närmade sig och redan långt innan löpet började förändringarna, hon blev nervös och lättskrämd. Betedde sig som om hon var i spökåldern igen. 
Vid denna tidpunkt kontaktade jag kennelinnehavarna och förklarade för dom att hon mådde dåligt, att jag hade varit i kontakt med veterinär och att hon rådde mig att kastrera henne.

Jag fick ett svar som antydde att jag var en dålig hundägare pga hur jag gjort mig av med mina tidigare hundar. De tre hundarna jag tidigare haft var ju innan DD kom till mig, så jag tyckte mest det var sorgligt att kennelinnehavarna - för det första - inte hade sagt sin ärliga åsikt till mig innan (när vi var så nära vänner) utan då hållt mig om ryggen och stöttat mig i de beslut jag tagit med de hundarna. Och - för det andra - hade placerat ut en hund på foderavtal till en person som dom inte ansåg ha bra hand om hundar, och god kunskap om rasen. 

Löpen fortsatte som vanligt, med mer eller mindre problem för DD, furunkler, beteendeförändringar, nedstämdhet osv. Skendräktighet är standard efter varje löp, hon har fått 1-2 omgångar Galastop varje gång, och hennes betennde och humör förändras kraftigt. Hon är inte alls sig själv, hon blir trött, hängig och grinig.

Ett tag senare fick kennelinnehavarna 3 års registreringsförbud hos Svenska Kennel Klubben pga de brister som framkom vid Länsstyrelsens första besök, förbudet innebär att dom inte kommer kunna registrera valpar efter DD, eftersom hon hinner bli 5 år innan det hävs. Jag kontaktade dom då återigen om kastrering. Jag fick ett nej igen. 

Löpet som var i vintras efterföljdes även det av skendräktighet, jag upptäckte att DD hade åkt på en liten mjölkstockning. Jag satte genast in Galastop! Hon matvägrade i flera dagar, bråkade med andra hundar för "ingenting", och däremellan låg hon avtuppad i sängen. Det var ingen tvekan om att hon mådde dåligt.
Jag var just då och hälsade på min pappa, så både han och hans fru såg hur förändrad hon blev. Som tur var så släppte mjölkstockningen, Galastop och massage hade gjort sitt. 

Under vinterhalvåret som gick kom det till min kännedom att kennelinnehavarna hade ansökt om dispens att få registrera en valpkull efter DD. Dom fick avslag på sin ansökan. Dom valde då att överklaga detta avslag, men även där tog det stopp. 

Anledningen till att dom ville använda DD i avel - trots registreringsförbud - var bland annat att "Tiken är importerad från Österrike för en ansenlig summa pengar." I ansökan nämndes pengar och omkostnader flertalet gånger som argument. 

Med tanke på hur DD's avelsvärde ser ut i dagsläget så finns det inga andra argument - än just pengar - till att använda henne. Hon har inte känd HD-status, hon har inte klarat av att genomgå ett helt MH, och hon har som bäst en slät etta på utställning (jämförbart med dagens "Very Good"). 

Efter att dispensansökan var avslutad, och det nu är helt säkert att dom inte kommer att kunna registrera valpar efter DD så kontaktade jag dom på nytt med frågan om kastrering. Svaret blev fortfarande nej. Jag frågade då om varför dom fortsatte neka kastrering, eftersom dom ju inte kan registrera valpar efter henne och hon lider av sina löp. 

Jag har fortfarande inte fått svar på den frågan, som jag skickade i sluet av mars. 

Nu är det snart dags igen, DD har de senaste veckorna varit mycket förändrad, hennes frustration och mående har gått ut över mina armar. Hon har varit osäker ena stunden, lätt-retlig nästa stund. Snart kommer hon gå in i löp, och jag hoppas det blir förlösande vad gäller hormonerna i hennes kropp. Sen är det bara att börja hårdträningen - som vanligt - för att förhoppningsvis minska symtomen vid skendräktigheten som kommer. 

Som ni kanske förstår så känns det frustrerande att en se en hund genomgå detta lidande, till ingen som helst nytta. Hon ska alltså stå ut med detta i två år till, alltså ytterligare fem löp! 

För er som undrar så har bilderna inget annat samband med texten förutom att det är DD på bilderna. Jag ville bara "spä" ut texten lite, med bilder ;) 

//Paula & DD