Robbin hörde av sig till oss via vår grupp på Facebook (ni har väl inte missat den?) och önskade att få läsa om våra vardagsrutiner. Först och främst: TACK för denna önskan, Robbin! Jag hoppas att fler av er där ute kontaktar oss om ni har önskemål och ideér! Det går bra att skriva dessa i gruppen på facebook, i kommentar här på bloggen, i vår gästbok på bloggen eller till vår mail: kamphundsbloggen@gmail.com

Nu till inlägget!

Jag hade faktiskt tänkt att skriva ett inlägg om våra förändrade rutiner, eftersom vi gjorde en hel del förändringar i höstas. Jag bestämde mig efter mycket tänkande för att kontakta en hundinstruktör och få privat-träning. Många tror nog att privatträning är för problemhundar, och det var nog min inställning också. På hemsidor kan man ju läsa om just "Problemhunds-träning" och då kommer en hundinstruktör eller hundpsykolog hem till dig och reder ut problemen din hund har. 

Nej, så funkar det inte alltid. Jag anser inte att DD är någon problemhund, men ändå kände jag att jag hade kört fast och behövde få en förändring i vår vardag. 

Under sensommaren och tidig höst hade jag varit på så kallade "öppenträning" på Line's Hundskola, och det kändes helt naturligt att kontakta henne angående privat-träning. Jag trivs med hennes lugn och tycker att hon har ett bra sätt att se lösningar på problemen. Sagt och gjort, vi kom överens om ett datum och hon kom hit. Vi var först utomhus och hon fick se lite hur vi gör på våra promenader. Förr tillät jag DD att gå framför mig i full koppel-längd, så länge hon inte drog eller sick-sackade framför fötterna på mig. Line gav mig tipset att alltid ha henne vid min sida, och låta henne be om lov för att få gå och kissa/bajsa/nosa. Jag började träningen med att gå några meter med henne vid min sida, sedan stanna och invänta ögonkontakt. Direkt när hon gav mig ögonkontakt så sa jag "Gå fritt" (ett kommando hon kände till sedan tidigare). I början fick vi stanna ofta, och jag fick ge henne "Gå fritt"-kommandot varje gång hon gav mig ögonkontakt. 

Det tog inte många promenader innan hon sökte ögonkontakt även när vi gick, och - som sagt - i början fick hon "Gå fritt"-kommando varje gång. Numera kan jag uppmärksamma ögonkontakten genom att besvara den, ibland säger jag "Bra" ibland bara jag besvarar den med en blick och ett uppmuntrande leende, och när jag tycker att det är okej att hon får "Gå fritt" så tillåter jag det. 

Vad har detta lett till då? Jo, en hund som (oftast) frivilligt går vid min sida, och har kontakt med mig. Inte som förr då hon gick framför mig och jag mest var en "fet blubb" som hängde bak i kopplet och som ibland rabblade ointressanta meningar som man ändå inte skulle lyssna på. 

Det har lett till att hon numera söker min kontakt mer och mer för allt hon vill. 

Vi fick även tipset att sluta använda halsband till henne, dragandet i halsbandet hetsade henne, så att vid hundmöten när jag höll emot och hon studsade framåt, så hetsade jag henne indirekt med rycken som uppkom i halsbandet. Line tipsade om sele. Jag har alltid HATAT sele, jag tycker att man tappar "kontrollen" över halva hunden, eftersom hela framdelen av kroppen är "fri". Jag får också för mig att dom blir så mycket starkare i sele.

Men, då sa Line att tanken är att hon inte ska hetsas att dra mer, eftersom selet inte hetsar henne. När hon har halsband så blir hon hetsad och då drar hon mer, när hon har selet så är hon lugnare och då drar hon mindre. Numera är det också lugnare att möta andra hundar (för det mesta) eftersom hon redan innan hundmötet går vid min sida, och därför inte behövs "fångas in" och "slitas" in vid sidan och direkt skapa en spänning.. som man annars ofta lyckas med. 

Så detta inlägg blev ett kombinerat "vi har tagit hjälp av en hundinstruktör" och "våra rutiner" inlägg. Jag hoppas att det kändes bra för er :D 

Nästa inlägg på temat "Rutiner i vardagen" kommer handla om våra rutiner här hemma. Även de med inslag av Line's tips. Jag planerar även ett inlägg om vår hundmötes-träning, som Line också gav mig tips om. 

//Paula & DD