I veckan kommer vi att presentera en ny vikarie för er. Vi är flera på bloggen som fått upp ögonen för henne, och när hon anmälde intresse att gästblogga så beslutade vi att vi ville tillfråga henne om vikarie-tjänst. Hon tackade ja, och kommer tilldelas torsdagar. 
Som läget är idag så är det flera på bloggen som har personlig bloggtorka, och vi blev mycket tacksamma för att få in den här kvinnan till oss. Min personliga tro är att hon - enbart med att komma med inlägg - kommer att ge mig inspiration till att skriva mer. De ämnen hon berör kommer antagligen väcka lusten att skriva även hos mig. 

På torsdag kommer - som sagt - första inlägget, och då avslöjas även vem hon är! 

//Paula och co ;) 

Varför är det så svårt lita på sin magkänsla?

Ända sedan Musse var liten valp så har jag tyckt att han går konstigt baktill. Jag slog bort tanken med att han var liten, omusklad, att han växte i otakt, att han var valpig och såg ut som en kalv. Förra vintern började han hoppa på 3 ben, alltid vänster bakben som drogs upp i början på promenaderna. Även då slog jag bort det med att det var kallt och att han nog fick köld kramp  - även om jag tyckte att det var konstigt att det alltid var samma ben.

För att ge er en liten bakgrunds bild om hur jag är när det gäller att söka vård så var min mamma när hon levde sjuksköterska. Hon sökte ALDRIG vård. Man skulle inte gnälla osv. Det där har smittat av sig på mig. Jag söker aldrig vård åt mina barn och inte heller mina djur. Därför får jag nu stå mitt kast.

För några veckor sen kom tankarna som legat i mitt bakhuvud tillbaks ang Musse och hans bakben. Han är nu 1.5 år och han borde vara tillräckligt ”vuxen” att nu ha en stabil bakdel. Men istället kom fler tecken som vittnade om ngt annat. Han är väldigt nerböjd i bak, bakdelen är väldigt rundad, han trycker inte ner tassarna i backen ordentligt utan nästan trippar med bakbenen. Nu är ju vår ras väldigt framåtlutad men så som jag ser att han går har jag aldrig sett Malte röra sig. Han är väldigt vinglig i bak, bakdelen svänger från ena hållet till det andra när han går och mer och mer började jag se en hälta. Då bestämde jag mig för att boka tid hos veterinären för en rejäl genomgång av honom.

Vi var där förra onsdagen 15/2 strax efter 13. Musse ÄLSKAR att gå till veterinären, massa snälla människor som man dessutom får gott godis av.   Han var så glad när veterinären kom in att jag fick hålla honom rejält i min famn när hon skulle känna igenom honom för han ville bara pussas.

Vi fick ta en sväng i gången där de går med hästarna för att se om de är halta och där fanns ju massa gott att lukta på. Veterinären höll med mig om att han inte går ”rent” som hon sa. Nästa steg blev en lugnande spruta inför röntgen. Han var jätte uppspelt hela tiden och jag trodde inte att det där lugnandet skulle bita på honom. Men plötsligt föll han ihop i min famn. Han lyfte inte ens på huvudet sen när veterinären kom in och skulle hämta honom. (tänk om man kunde ha lite lugnande hemma vissa dagar)  

(utslagen Musse på golvet hos veterinären)

Jag satt utanför röntgen länge och väntade på honom. Till slut kom de ut bärandes på min lilla svarta kille och sa att de kunde lägga honom på golvet vid mig. NEJ! Han ska vara i min famn. Han var alldeles kall om öronen och det kändes som han frös. Värmde honom innanför min jacka och han snarkade ljudligt. Veterinären gick igenom plåtarna, kom ut och kände på knäna medans han sov och sen bad de att få ta fler bilder. De röntgade knän, höfter och ländryggen.

Till slut kom svaret: Hans höfter ser inte alls bra ut! Jag blev alldeles kall. Vad har jag gjort? Varför väntade jag så länge med att åka dit? Hon ville inte säga så mycket om bilderna utan skickade en remiss till en specialist på höfter till Karlstad så att vi kan få träffa någon som kan ge klara besked. Så det enda hon sa var att de inte alls såg fina ut och att höger var värre än vänster.

Så på måndag ska husse åka in med Musse till specialisten. Jag har mängder av frågor som han ska få med sig på papper. Det är så mycket man vill veta. Först och främst om det är ngt han kan leva med eller om det bara kommer bli värre. Hur han ska leva, om han får hoppa ut ur bilen, hoppa ner från soffan, hur blir det fysiska aktiveter osv. Ja mängder av frågor. Många har skrivit att deras hundar blivit bättre av att olika aktiviteter. Men för mig är det viktigt att få en diagnos just på min herre och se vad VI får för förhållnings regler. Om detta är ngt som uppstått av en händelse, tex för att han hoppat mycket, fått sig en smäll av Malte under lekstunder eller om det är ärftligt.

Så nu vill jag att det ska bli måndag så vi får lite svar och sen kan leva efter det.  Håller er uppdaterade.

//Sofia & Musse

Ung Musse ståtränar

Bebis Musse

Musse socialtränas på en fotbolls match

Bus i skogen

Musse och Matte på kurs