Så här i efterskott har jag nog gjort alla fel man kan göra med en hund som Enzo, det är väl tur i oturen att jag har insikt och kan ändra mig

Vi är ju av den åsikten att finns ingen tillit eller om man inte har förtroende för någon, hund som människa, så får man ingen respons. Det är så jag uppfostrat Emelie; kommunikation, respekt, tillit och förtroende ska man ha för varandra och hon har blivit en bra människa :)

Ibland är det svårt att andas

Det där glömde jag bort av någon anledning och gjorde mitt största fel med Enzo. Han skulle ju lära sig åka bil (och framför allt sluta att attackera den), lära sig umgås med andra hundar, lära sig gå på stan och allt detta utan att bli hysterisk. Sagt och gjort, vi satte honom i bilen och provade en massa saker för att han skulle sitta tyst och lugnt. Vattenspruta, klicker, antiskall halsband, DAP, bur mm och ingenting funkade. Jag t.o.m tappade tålamodet en gång och tog i honom ordentligt, vilket jag skäms väldigt för. Hans reaktion blev ju naturligtvis ”Pick a Fight, Win or Try Dying”! Jösses så sönderbiten jag blev :(

Nu kan man ju fundera hur jag hann prova så många saker vid bilträningen under en ganska ”kort” tid men vissa saker blev det bara en resa med för det såg jag direkt att det var helt katastrofalt

Bilen plus allt annat han skulle ”lära sig” på en gång, jag tog tag i allt samtidigt och inom en tidsperiod av 2 månader. Ingenting fungerade. Då slog det mig; Han har ju inte fått tid på sig att förstå att han kan lita på oss! Genast backade vi och slutade totalt att försöka med bilen, inga promenader till stan, strunta i att försöka få till normala hundmöten och fokuserade bara på att bygga upp vår relation.

Att bygga upp en relation med en så trasig hund tar tid och enormt tålamod har vi konstaterat. Emelie tränade mycket omvänd lockning och lugna stabilitetsövningar. Vid hundmöten vek vi lugnt av och fortsatte i annan riktning, fortsatte med koppelträningen i form av godisdropp vid fötterna, vänta ut honom när han fastnade med blicken på något och belönade när han vände sig mot oss och började med skvallerträning. Helst ska dom söka ögonkontakt vid dessa övningar men vi hoppade över det till att börja med, huvudsaken att han vände tillbaka till oss. Emelie körde ”hitta vanten” och superenkla sökrutor med godis. Jag började kampa och brottas med honom.

Jag vet att en del inte tycker att man ska kampa och brottas med denna slags hundras men jag tycker det är en utmärkt övning för att stärka tilliten/förtroendet och även lära oss varandras kroppsspråk. Ju mer fysisk kontakt vi har med hundarna desto bättre förstår vi varann. Anser jag då, alla håller nog inte med :)

I början när vi brottades tog han i så förbaskat att det nästan var omöjligt att genomföra men med tiden har han lärt sig hur hårt han kan bita genom att jag skrikit ett AAAAH i högt tonläge eller helt sonika vända ryggen åt honom när det blir för hårt. Ibland kan han även ha en leksak i munnen så han inte biter.
Kampandet är helt suveränt då vi samtidigt tränar PÅ/AV, jag blir stilla och håller kampleksaken slappt samtidigt som jag säger ”släpp”, när han släpper får han en godis, dels för utbyte och dels för att tuggandet är lugnande, sen visar jag med hela kroppen att ”nu kör vi, kom och ta den då!”, när leken är över avslutar jag med ”färdig” och så myser vi lite så han kommer ner i varv.

Detta har vi även kört på promenader då han annars var 100% uppmärksam på omgivningen, fick han så skulle han kunna ta sina promenader helt själv för oss var han inte det minsta intresserad av.

Jag skriver ”var” för nu har han minst 80% uppmärksamhet på oss :)