Vissa verkar nöja sig med att ha en "trevlig" tik för att plötsligt involvera sig i hundaveln. Att hon inte är registrerad, inte hälsotestad eller meriterad på något sätt vägs upp av ägarens magnifika förmåga att kunna SE att hon är frisk och är bra mentalt. Men okej, låt oss säga att du har kunskapen och viljan att använda en bra hund i avel, och har blivit välsignad med just en sådan tik, vad är då nästa steg?En hane! En hane som väger upp tikens brister, som passar både linjemässigt och mentalt. Tänk om du har hittat just en sådan! Du har en tik som är avelsduglig, och en hane som matchar henne. Då är det ju bara att köra!! ..eller..?Vad behöver du mer? Kunskap om parning är ett bra första steg. Kunskap om dräktighet, och självklart om förlossning. Sen är det väl allt? En fin valplåda, och allt är kirrat och klart. ..eller..?Har du möjlighet att hålla valparna tills rätt hem dyker upp? Även om det råkar vara 4-5 stycken kvar som blir uppemot 5, 6, eller till och med 7 månader. Har du möjlighet, tiden och platsen att ha hand om dessa unghundar? Det räcker ju inte med rastning, dom är ju i ålder för inlärning och köper man en 6-månaders valp så räknar man nog med att den fått grunderna inlärda åtminstone. Hur många tänker på detta inför kommande kull? För få, om man ska tro annonserna på blocket där hot om avlivning ofta förekommer som sälj-argument. En annan sak jag undrat en del över det sista är när hanhundsägarna kommer börja ta sitt ansvar inom aveln! Visst är det tikägaren som väljer hane, men hanhundsägaren FÅR lov att tacka nej!Det är inte försvarbart att låna ut sin hane med C-höfter till en tik med D-höfter!! Har hon dessutom (som i detta specifika fall) 2:or på armbågarna så ska inte ens TANKEN finnas hos hanhundsägaren!!Jag ser inget annat motiv än PENGAR i en sådan parning!!!Se skillnaden, Camilla sliter sitt hår och kommer göra allt i din värld för att Aysha inte ska få problem med sina pålagringar, så har vi oansvariga ägare (jag vågar nästan kalla dom djurplågare) som parar sin tik med så kraftiga pålagringar.. Jag frågade en tjej som har en hane som är otestad på ataxi, om hon ville låna ut honom till en Carrier-tik.. ja, det var ju tikägarens ansvar att ta den risken, ansåg hon. Nä! Det är för fan DITT ansvar att säga nej!När ska vi ta vårt ansvar?? Tänk på djuren :(Ett svammel-inlägg från en trött Paula.