se är en dvärgtax som är strävhårig och han försvann i lördags den 3/3 kl. 10.15 i Vilsta. Det var till höger om backen där den här frisbee banan börjar som Nisse sprang iväg mot skogen och kom aldrig tillbaka. Hans matte med familj och andra som velat hjälpa till har sökt efter Nisse hela helgen utan resultat. Nisse har ett svart täcke på sig med rött foder, att han har täcke på sig kan innebära att han sitter fast någonstans.

Snälla ni som bor i Eskilstuna med omnejd, har ni möjlighet att gå en sväng i Vilsta och leta efter Nisse vore det jätte snällt om ni gjorde det!

Nisse har även figurerat på fb sen i lördags som en efterlysning och även på blocket.

http://www.blocket.se/sodermanland/Har_nagon_sett_Dvargtaxen_Nisse_38955038.htm?ca=12&w=1

Jag förstod inte då att det är samma Nisse som jag och Tyra gått kurs med, nu spelar det ingen roll iof för det är lika hemskt att en hund är bortsprungen och ej återfunnen, men det känns ändå lite extra i hjärtat när man träffat Nisse och hans underbara matte. Nisse är en mkt söt lite hund och mkt snäll.

Så snälla, hjälp till att hitta Nisse!!! Jag och Aysha ska ge oss ut strax och leta.

Här är numret till Nisses matte: 070-733 86 90 och Nisses matte heter Anna.

I lördags var det dags för Aysha att göra debut i utställningsringen. Svenska Terrierklubben arrangerade en utställning i Sollentunas Rackethall. Det var sammanlagt 32 amstaffar anmälda denna dag. Tyvärr var det bara 2 st anmälda till Ayshas klass, unghundsklass tikar, hade varit lite roligare om det var flera i hennes ålder.

Aysha skötte sig så otroligt fint, jag har försökt träna så gott det går och har hunnit vara på 2 ringträningar för att försöka få lite hum om hur det är att försöka visa hund så bra det bara går. Många tror att det bara är att ta hunden och gå in i ringen och springa några varv, men det kan jag intyga att så är INTE fallet. Man måste ha en viss teknik och träning krävs för att det verkligen ska se snyggt ut.

Jag har ju bara haft Aysha sen slutet av november så jag trodde inte att det skulle gå så bra ärligt talat, hon håller fortfarande på att vänja sig vid Sverige och sånna här situationer. Där Aysha levt tidigare har hon levt helt fritt, sprungit ute hela dagarna och inte haft så mycket regler att följa. Så att bli satt på en utställning var nog lite väl magstark tyckte jag till en början, men åh så fel jag hade =)

Aysha tycker det är lite jobbigt att sitta i bur, vilket man får ha på utställning, så jag hade henne hos mig istället. Nackdelen med det är ju att hon inte kom undan och fick vila för sig själv då, för hon ville ju ha koll på allt som hände hela tiden. I buren kan dom få en stund för sig själva och komma bort från alla intryck som är på en utställning, men vi håller på att träna på att vara i buren så det kommer.

Hur gick det då? =)

Jo, Aysha vann sin klass vilket resulterade i att hon fick delta i klassen, bästa tik klassen. Där blev hon oplacerad, var 5 hundar som deltog och Aysha blev 5a. Och eftersom hon vann sin unghundsklass tik fick hon delta i bästa unghundklass där hon mötte sin kullbror och blev slagen av honom. Aysha blev även tilldelad ett CK, vilket betyder Champion Kvalité, så domaren tyckte att Aysha har goda möjligheter att bli champion i framtiden, vilket känns jätte roligt såklart.

Eftersom det var flera som ställdes ut från samma kennel som Aysha är ifrån blev det även en uppfödargrupp. Var bara en uppfödargrupp från amstaffens sida och det var Kennel Capa Tostas. Vi fick fint betyg och HP och fick tävla i stora finalringen på eftermiddagen mot alla andra rasers uppfödargrupper. I den blev vi oplacerade.

Det var Ayshas uppfödar som ställde henne på utställningen, jag var så nervös och kände att jag inte var tillräckligt förberedd kunskapsmässigt för att kunna ställa Aysha på bästa möjliga sätt. Men när det var dags för finalringen för uppfödargruppen blev jag övertalad att ställa Aysha själv så jag tog mod till mig och gjorde det, vilket jag är glad över att jag gjorde =) En härlig känsla det där att ha ett sånt fint samarbete med sin hund under den situationen som det faktiskt är på en utställning, mycket hundar och människor och massa ljud överallt. Krävs verkligen ett fint teamwork för att klara det och det tycker jag att vi hade jag och Aysha.

Tänk att det finns folk därute som tror och inbillar sig att amstaffs är blodtörstiga bestar, kan tycka att dom borde besöka en utställning någon gång, för om amstaffs vore det dom tror, hur skulle det då vara genomförbart med alla utställningar som äger rum varje år där flertalet amstaffs är med.

Nästa gång har jag lovat mig själv att jag ska ställa Aysha från början, har kollat lite på utställningar som kommer det här året och ska sätta mig en dag och anmäla oss till dom som känns bra och passar.

Här kommer Ayshas kritik som hon fick av domaren Mette Sorum, Danmark:

18 mån, tik med fin könsprägel, bra huvud och uttryck, korrekt burna öron, välplacerad skuldra, bra front och djup i kroppen, fin över och underlinje, korrekt svansplacering, fina breda lår, rör sig fritt när hon kommer igång, skulle önska längre steg, härligt temperament.

Jag och Aysha tränar lite utanför utställningshallen

Här är en filmsnutt när vi deltar i bästa uppfödargrupp i stora finalringen, vi blev dock oplacerade =) Aysha står som hund nr 2 om man ser från vänster sett.

Hoppas ni alla haft en toppen helg därute!

//Camilla