Hallå kära bloggläsare!

Nu har jag och Supra legat på latsidan extremt länge gällande vårt bloggande. Fy och fy! Men nu är tanken att vi ska vara tillbaka i gänget igen!
Det har inte hänt mycket hos oss här i Jämtland så jag har helt enkelt inte haft någonting att skriva om. Men så satte jag mig och läste i bloggen och såg Camillas inlägg om ifall hunden sover i sängen eller inte. Och jag tänkte att jag kan ju mjukstarta mitt skrivande med att berätta om mina två hundar. :)

Alice: (som bor i Skåne hos Ida nu)

Redan innan Alice kom hem till oss hade jag gjort klart för min dåvarande sambo att hon skulle sova i sängen med oss. Haha Jag tycker att det är mysigt. :P
Som valp ville hon ligga nära intill, men man fick inte hålla om henne. Det blev kanske tungt och varmt, vad vet jag?
Men ju äldre hon blev desto närmre och mer ingosad skulle hon vara. Så tillslut hade jag inget val än att ligga och "skeda" henne. Hon låg framför mig och jag hade armen om henne. Supermysigt! <3

Supra:

Precis tvärtemot Alice så ville Supra som valp att man skulle hålla om henne. Helst skulle hon ligga bredvid eller framför (eller ibland på) mig. Då la hon alltid upp huvudet på min hals. Det var så sjukt mysigt!
Idag vill hon alltid ligga vid fötterna. Mellan mina ben och ovanpå täcket. Det tycker hon är helt perfekt! :)
Det passar även mig perfekt faktiskt. Nog för att jag gillar att ligga nära, men det är inte lika mysigt att ha en vuxen hund i ansiktet som att ha en valp på samma ställe. Haha.

Det blev ett kort inlägg idag. Men det är alltid något åtminstone. :D
Nästa inlägg kommer att handla om När hunden tagit över!!! Läskigt va? :)
På återseende!

/ Jennica och Supra

Nu har jag haft Aysha hos mig i 3 veckor ganska exakt och ja hur går det?? I början kändes det som att Aysha mest körde samma replik som inläggsrubriken fast då på Italienska *skratt*

I dagsläget har hon börjat förstå sitt och ligg litegrann, men vi har lååång väg kvar. Jag har introducerat klickern för att underlätta våra språklektioner och det går framåt.

Något som var positivt ändå med att få hem en hund som inte kan ett endaste ord svenska var att jag var tvungen att prata "hundens" språk och fick tänka till hur det skulle bli på bästa möjliga sätt så vi slapp stå där båda två och klia oss i huvudet och inte förstå oss på varandra.

Det syntes väldigt tydligt när jag hade ett bra kroppsspråk och när jag inte hade det *ler*

För övrigt är Aysha en mycket snäll hund, väldigt lugn och gillar att sova i soffan, men på samma gång tycker hon om att vara med när det händer något, så det kommer nog bli riktigt bra det här i slutändan.

Hoppas ni alla har det riktigt bra därute och inte stressar ihjäl er såhär innan alla umgås-med-all-släkt-och-vänner-helger som stundar.

Aysha =)

Det här med att ha hunden i sängen gör vi ju alla olika, jag har själv gjort olika med mina hundar. Varga sov inte i sängen, Tyra sov i sängen och gärna på mig och nu när Aysha kom hade jag lite funderingar hur jag skulle göra, eller nä, nu ljög jag, det hade jag inte alls, jag var snarare rädd att jag skulle banga ur och inte fullfölja det jag hade bestämt, att sängen tillhör mig och ska inte förvandlas till en 180 stor bred hundbädd.

Visst är det mysigt att ha hunden i sängen, det tycker jag verkligen, man får något speciellt band, fast det där speciella bandet kan man få på andra sätt med, det är jag helt övertygad om.

Tyra sov som sagt i sängen vilket ledde till att jag vissa nätter faktiskt la mig på soffan för att få sova. När jag tänker tillbaka och inser hur vi faktiskt hade det jag och Tyra, så kan jag konstatera att jag inte sov en hel natt så länge vi sov ihop hon och jag, varför? Jo för att hon skulle ha allt på sitt sätt, annars...

Varje kväll var det en procedur, hon kom och la sig på mitt bröst, jätte mysigt med en söt liten valp, men när hon började bli året kändes det snarare tungt än sött *skratt* Så låg hon där och tittade på mig tills hon somnade och visst var det mysigt, det ska jag inte sticka under stolen med!

Sen när jag skulle sova flyttade hon på sig för jag ville ligga på sidan och då la jag mig på sidan och lyfte på täcket och hon kröp in och la sig till rätta och med det menar jag först åla sig tills hon hittat rätt plats längs hela mig och sen sparka mig några gånger för att veeerkligen se till att hamna i rätt sovställning. Sen på natten så fick jag mig en spark då och då och vips hade hon sparkat ut sig själv från det varma goa täcket så då kom hon upp till mig vid huvudändan, dunkade med sin söta lilla svarta nos som kändes som ett bowlingklot till slut om jag inte var snabb nog att lyfta på täcket och så var proceduren igång igen. Så höll vi på nätterna i ända!!!!!

Ibland när jag lyckats somna sådär riktigt tungt och inte märkte att hon försökt nocka mig med sin nos för att lyfta på täcket, så gav hon sig inte förrän jag vaknade och lyfte på täcket, och när jag väl gjorde det kunde hon sitta och sura precis som att jag skulle få mig en läxa och lyfta på täcket fortare nästa gång minsann och efter en stund fnös hon och sen kröp hon in under täcket *skratt*

Visst låter det helt vansinnigt och det här ligger till grund för att nu Aysha inte ska få sova i sängen. De första nätterna var jag för svag och vips sov hon i sängen, hon skulle inte in under täcket men promt ligga på mig och då kände jag att nä det här går inte, så då fick jag ta några nätter då hon försökte smyga upp i sängen från sin bädd, men nu sover hon fint i sin bädd hela natten och jag får sova gott jag med och det är ju enbart en win och win situation =)

Hur gör ni därhemma? Trängs ni med vovvar i sängen, har ni vovvar som sover i sängen men som gärna låter dig ha din plats?

Tyra älskade att sova under täcket och på mornarna när jag gått upp kunde hon sticka ut huvudet som hon gjort på översta bilden och bara ligga och titta på mig tills hon själv behagade kliva upp =) Och när ingen fanns till hands att lyfta på täcket så la hon sig alltid i mitten av sängen mellan mina och min sambos kuddar och sov.

..att Fredrik Steen har blivit "Kamphundsägare"? 

Vi hälsar Fredrik välkommen till vår värld, vi är väldigt stolta över att ha honom som representant för våran typ av hund, och vi vet att han kommer föra "kamphundarna" framåt i samhället på ett oerhört positivt sätt. 

Stor lycka till, Fredrik med din lilla engelsman :) 

Nu är även jag kamphundsägare

//Paula & DD 

Har förstått från er läsare att en del är förtjusta i min röda herre Malte...Så jag tänkte lägga ut en liten "fakta ruta" om honom och rasen  

Ras: Staffordshire Bullterrier

Stamtavle namn: Mastinos Whoopsadaisy

Född: 6.e maj 2008

Färg: röd med vita tecken

Vikt: ca 21 kg

Höjd: 41 cm

Postiva egenskaper: vill arbeta, alltid glad, lätt att motivera i träning.

Negativa egenskaper: lätt till stress, svår att trötta ut och svårt att koppla av.

Vad Malte älskar: att spåra, ligga tätt intill och att springa lös i sin grusgrop

Vad Malte avskyr: Regn!

Malte är en väldigt energisk kille som kräver en hel del arbete för att må bra. Vi spårar en del, drar kedjor med WP sele, tränar en del lydnad framförallt Rallylydnads moment m.m

Den absolut bästa egenskapen som Malte har är att jag faktiskt litar på honom i alla lägen med barnen. Det händer att han får sig tjuvnyp från Leija som är 1.5 år och han skulle ju kunna gå därifrån men han står kvar och väntar på att jag ska ta bort henne. Vi har övat sen både han och barnen var små att de alltid ska kunna gå fram och ta ben och mat från honom. Även om inte dom ska springa och ta hans godsaker så vill jag inte behöva vara på min vakt över att de ska komma för nära när han äter och att han då ska vakta sin mat. Och det har aldrig varit några problem. Det hände faktiskt en väldigt intressant grej ang det för något år sedan när vi hade gammeltaxen kvar. Malte låg i soffan och åt ben och taxen hoppade upp i soffan och kom lite för nära Malte varpå Malte gör ett litet utfall mot taxen för att försvara sitt ben, mitt i detta kryper Alice då 2 år gammal upp i soffan och tar benet från honom. Ingen reaktion alls från honom utan han bara tittade på henne och väntade på att få tillbaks benet. Sånt gör mig varm i hjärtat att han inte skulle göra samma sak mot barnen. Det är inte konstigt att rasen kallas "Nanny Dog" hemma i England.   

Nu till lite rasfakta - taget direkt ur rasstandarden.

Bakgrund/ändamål:
Staffordshire bullterrier är en modern sällskapshund.
Den nya rasens namn godkändes 1935 av den engelska kennelklubben och inmönstringen genomfördes 1935-1938.

Uppförande/karaktär:
Rasen är känd för sitt okuvliga mod och sin ihärdighet. Den är
mycket intelligent och tillgiven. Den skall vara djärv, orädd och
fullständigt pålitlig.

Mankhöjd:
Önskvärd mankhöjd: 36-41 cm Höjden skall vara i proportion till vikten

Vikt:
Hanhund 13-17 kg.
Tik 11-15,5 kg.

Min egen reflektion kring aveln är att många förväxlar deras positiva energi med att de lätt går upp i stress. Många menar att "stressen" är den energin som staffen ska ha. Jag personligen håller inte med då jag har samma ras men där den ena har en positiv energi och den andra går upp i stress för minsta lilla. Det är säkert en hårfin linje detta och alla har olika syn kring detta men därför rekommenderar jag alla som ska köpa sin första staffe att verkligen utvärdera föräldrarna så man slipper en Staffe som är avlad mot det "stressiga" hållet för att leva med en stressad hund oavsett ras är inte alltid så enkelt. Man får hela tiden tänka lugn lugn lugn och vissa lekar är inte ens att tänka på, tex kasta pinnar, sparka boll. Sånt som de flesta hundar och ägare tycker är roligt.

Det var lite om Malte och rasen Staffordshire Bullterrier. En ras som kräver ett tydligt ledarskap och en fast hand - en ouppfostrad Staffe vill ingen ha i kopplet. Men lägger man bara ner rätt tid på individen så har man en alldeles underbar vän.

Har ni frågor är ni välkomna att fråga, antingen här på bloggen eller till min mail: lundqvist.sofia@tele2.se Jag finns förstås på Facebook oxå. Sofia Lundqvist

//Sofia & Malte

Jag har känt sista veckorna att vi inte riktigt gett den tid åt Musse & Malte som de behövt. Det dåliga samvetet gnager i bakhuvudet hela tiden samtidigt som man försöker jobba heltid, ta hand om 3 barn och hålla hemmet i ordning.Att känna att allt man gör är att träta och vara tjurig mot hundarna är ingen trevlig känsla. Därför kom inbjudan till hund "jippo" hos mina instruktörer som en skänk från ovan. Vi packade ihop 2 av 3 barn i bilen och grabbarna och sen bar det iväg mot Kristinehamn.   

Inne i lokalen trängdes hundar, ägare, loppis bord och fika bord. Vi tog oss genom folk massan och fram till ett lite lugnare hörn med grabbarna. Malte som är lite "dum" i hund situationer när de kommer för nära gjorde några försök till utfall men jag tycker jag räddade upp dom rätt bra och till slut kom vi in i vårat lite avskilda hörn. Där övade vi mycket på passivitet medans vi tittade på Freestyle uppvisning, hur en vardags lydnads lektion kan se ut och sen testade vi även rallylydnads banan som stod uppställd.

Malte blir väldigt uppjagad i såna situationer där det är mycket folk och andra hundar. Så det vi gör är att fokusera på lugn och att han är i rätt sinnesstämning. Ingen spänd kropp, uppspärrade öron och andra typiska saker han gör. Efter ngn timme började han frivilligt lägga sig ner och slappna av trots att det satt 2 väldigt nyfikna Tibetanska spaniels brevid och kika på honom ;) De där små framstegen som vi gör känns så oerhört stora och jag blir så stolt!

När vi varit där i 2 timmar gjorde de iordning en miljö bana som alla fick desta på. Det var bla tunnlar som de fick gå igenom, hoppa över eller bara lukta på, kompost galler att gå på, en stor låda att hoppa i och hämta godis, leta godis/leksak bland massa koner och galler, gå "igenom" plast som hänger över en torkställning och till sist var det som en liten bana där de först ska gå in bland PET flaskor och frigolit in i ett mörkt rum med presenning på golvet och markera vart det finns godis. När de hittat det så tändes lampan och hundarna fick gå runt och lukta och titta på allt som var där inne. Allt var jätte intressant att se hur hundarna hanterade och hur de löste de olika situationerna. Jag är mycket nöjd med båda våra grabbar och det var riktigt kul att få se hur de är i olika "miljöer".

hela familjen testar banan, Malte i lådan, Alice i tunneln och Zacke springer till nästa grej :)

Musse och husse försöker komma på hur de ska komma åt godisen i lådan ;)

Efter 3 timmar med hundarna var de riktigt möra i huvudet och Malte brydde sig inte om de andra hundarna längre oavsett om de kom nära honom. Han är så bra!!!

Pratade med min instruktör på kvällen att jag ville ha en privat lektion med henne för att öva hundmöten och för att lära mig läsa honom ordentligt. Det hon erbjöd mig var helt otroligt! Jag ska få vara med på en vardagslydnads kurs som de ska ha i 7 veckor. MEN, den andra instruktören ska hålla i kursen och hon ska köra hantering och hund signaler med mig vid sidan av. Så 7 privat lektioner med min guru! Jag är i himlen!!! Är oerhört taggad för detta och även om jag vet att det kommer bli tufft och hon kommer köra hårt med MIG så kommer det vara värt det och jag kommer lära mig så mycket! Och jag kommer få MASSOR att blogga om. Första lektionen är på måndag kväll. Så nästa vecka kommer första rapporten.

Hoppas alla har det bra i vinter vädret.

//Sofia & Malte

En ny blogg har dykt upp, en blogg jag tycker är värd att uppmärksamma. Läs, och lär av andras misstag. 

http://youareneverforgotten.blogspot.com/

Nedan kan du läsa Anna's presentation av bloggen: 

Baksidan av dålig avel, personliga berättelser om kamphundsavel och dess konsekvenser. 

Du är välkommen att berätta om dina erfarenheter av en sjuk hund med kamphundsraser i sig. Det spelar ingen roll om det är en renras eller blandras, däremot kommer den faktan presenteras i ditt bidrag.

Jag kommer inte vara ute efter att sätta dit personer. Detta handlar om hundarna, inget annat. Det handlar om att öka kunskapen, om att inse hur du kan förbättra förutsättningarna för din hund. Du kan påverka. Det handlar även om smärtan att leva med en sjuk hund.

Har du en hund vars historia och liv du vill dela med dig av är det bara att höra av sig. Är det en hund du förlorat eller en hund du kämpar med spelar ingen roll, din historia kan påverka och öka kunskapen hos många.

Den här bloggen handlar inte om mig. Den handlar om hundar och deras öden. Jag har valt att koncentrera mig på hundar av kamphundstyp. Det är inte bara de raser som ligger mig närmast hjärtat utan även väldigt utsatta hundar. Baksidan är enormt stor och väldigt dold. Jag vill föra fram den i ljuset. Öka kunskapen och medvetenheten.

Jag hoppas att folk läser denna blogg och tänker om både två och tre gånger innan dom stödjer oseriös avel. Genomgående i de flesta inlägg är att magkänslan fanns där, den där lilla klockan ringde någonstans och sade "Tänk dig för, köp inte denna hunden" men vi lyssnade inte. Vi såg de vackra valpögonen och struntade i varningsklockor och magkänslor. Vi fick betala ett högt pris, många av oss betalar än. Lär av våra misstag. 

//Paula & DD