Förra hösten körde jag ju slut på mig själv när det gäller kurser med Malte. Jag gick allt jag kom över och vi lärde oss massor. Sen början på året har vi haft kurs uppehåll förutom spårkursen som vi gick för ett par månader sedan. Men nu börjar jag känna att Malte behöver ut bland andra hundar och få ha skoj igen.

Tog kontakt med en av mina instruktörer för att se om de hade ngn kurs där jag kunde få komma med Malte och träna och vara störning för dom andra hundarna. Självklart fanns det det. Så i söndags styrde vi mot Kristinehamn för att vara störning under en RallyLydnad fortsättnings kurs. När vi kom dit fick jag reda på att jag blivit ”lurad”. Vi skulle vara med på kursen!  

Jag och Malte har gått nybörjar klassen och den stora skillnaden mellan dessa är att man jobbar med lös hund (endast en hund i lokalen samtidigt) och att det är nya och svårare skyltar förstås.

Det var Malte och 2 schäfrar som var med denna gång. Vi började med att gå banan utan hundar för att veta vilka skyltar det var osv. Schäfrarna körde sen igenom banan 2 ggr var innan det var våran tur. Eftersom vi inte tränat på så länge så kände jag av lite nerver redan innan. Jag bad om att få dispens och få köra med koppel första varvet. Så fort vi började så såg jag på Malte hur lycklig han var. Han älskar att träna och framförallt Rally lydnad. Vi körde ett bra första varv och andra varvet kopplade jag honom lös. Inga problem!   

När vi tränade Rally förra gången, i vintras så hade vi problem med vissa saker. Tex läggande under gång. Han var tveksam och liksom segade sig ner. Nu behövde jag bara säga ligg så kastade han sig ner. Han har nog behövt ett uppehåll för att bearbeta vissa saker. Märkte även vad vi BEHÖVER träna på igen. Godis högen var en sån sak. Man skulle gå i en 8.a mellan 2 köttbullehögar. Malte har varit klockren när det gäller godishögarna tidigare men inte nu. Så det måste vi backa och träna mycket igen.

Det här var en rejäl kick för oss båda två. Han var lycklig och jag var lycklig! Totalt hann vi köra banan 6 ggr var och efter det var Malte rejält trött. När vi kom hem så sov han gott i sin korg hela kvällen och natten. Vi behöver börja kursa igen!   

Idag fick jag nya kurs schemat för hösten och vintern och tyvärr fanns det ingen Rally fortsättningskurs med så det får vi ta i vår. Men däremot så har jag nu anmält Malte till Totalt Ledarskap. Att lära sig mer om ledarskap och läsa sin hund i olika sammanhang. Det är sånt som jag känner att jag vill lära mig mer om. Att läsa sin egen hund. Jag kan läsa honom för det mesta men tex vid hundmöten skulle jag vilja ha mer svar på varför han gör vissa saker så jag vet hur jag ska jobba vidare med det.

Även Musse är anmäld till en kurs. Det blev en Vardagslydnads 2.a för honom. Han är som det minsta barnet här hemma, fortfarande valp i våra ögon och vi ”törs” inte riktigt sätta gränser för honom. Klart vi sätter gränser men han kommer undan med väldigt mycket precis som ett småsyskon kan göra i barnaskaran. Han är väldigt valpig i sitt sätt fortfarande och vi behöver få lite tips på hur vi ska jobba med honom för att minska hans ”flamsighet”. Så detta blir en spännade höst och vinter för oss och våra herrar.

Har ni kurser på gång? Vad tycker ni är roligt att träna och tycker era hundar om samma eller föredrar de ngn annan träning?

//Sofia & Malte & Musse

Jag blir lika överraskad varje år som mörkret kommer. Det är mitt under en promenad som mörkret överraskar mig och jag känner mig såååå dålig när jag och Malte kommer gående i mörkret och möter en bil. Lik förbaskat så glömmer jag det nästa gång jag går och det är LJUST och MÖRKT när jag kommer hem. Gissar att det är för att jag inte har koll på NÄR det blir mörkt. Men nu ska jag börja reflexa oss på riktigt!

Har ni reflex sele till hundarna? Har ni reflex på er själva?

Jag kör med reflex sele. Har både en vanlig och en vadderad. Har tidigare testat reflex täcken men då har det varit med ett kardborre spänne och dels så har kardborren släppt och så har täcket glidit runt på ryggen och inte alls suttit som det ska. Så det får bli sele även i år. (tills det är dags för vintertäcken)

Måste medge att jag är dålig på att själv ha reflexer. Det är verkligen något jag måste se till att ha i jack fickan i år. Förra vintern använde jag reflex väst en del. Det känns ju helt klart bäst när man då syns riktigt bra.

Reflex halsband och koppel har jag aldrig använt mig av och känner inte att det är något som jag har behov av. Jag är väldigt "kräsen" när det gäller koppel och har inte alls gillat reflex koppel som jag känt på.

Har ni reflex koppel?

Den här selen är den som används i mörkret. Vanlig enkel som fyller sin funktion. Just på den här bilden så användes den som spårsele dock... 

Här har Malte sin fina oranga Hurtta sele. Den är rejäl och verkar väldigt skön. Den har dock blivit hans spår sele nu när vi spårar en hel del.

Nästa gång blir det vinter utrustning där jag behöver eran hjälp!

//Sofia & Malte

Hur har ni det med kloklippningen på era hundar?

Malte älskar det inte men han accepterar det så det funkar. Musse däremot får smått panik av att vi håller i tassen på honom. Klotången kan man lägga mot tassen och man kan klappa tassen men när det sen kommer till att hålla i tassen så går det inte. Vi har nu gett upp och lämnat detta till ”proffs”.

Mina instruktörer som jag lovordar med jämna mellan rum    har börjat med hundtrim. (den ena instruktören). Idag var det premiär för Musse hos henne. Min man lämnade Musse hos henne och de började med en promenad. 2 timmar senare ringer hon och meddelar att Musse är klar. Hon har då fått klippa hans klor på framtassarna och filat de i bak. Hon tog det väldigt lugnt för att han ska få förtroende för henne. Känns så himla bra att hittat ett sätt som funkar för honom. Vi kommer fortsätta lämna honom till henne till dess att hon klarar att fixa hans klor enkelt och på ”kort” tid. Det är bättre att hon tränar honom på detta nu och sen när hon fixar det ”smärtfritt” så kan vi börja öva hemma.

Det var en rejält trött herre som hämtades av husse och han har inte gjort många knop under kvällen. Riktigt nyttigt för honom.

Klipper eller filar ni?

Gör ni det själva eller någon annan? Ska tillägga att jag endast klippt klor EN ENDA GÅNG i hela mitt liv och det var på Malte för ngn månad sen. Min man är den som skött det hela tiden, dels för han haft vanan inne då han hade gammel taxen när vi träffades och för att jag varit så rädd att jag ska klippa fel.

Växer era hundars klor fort?

Musses klor växer långsamt. Vilket är rätt skönt eftersom vi haft så svårt med honom. Maltes däremot växer jätte fort och vi skulle behöva ta oss i kragen och klippa oftare på honom. Maltes pulpa är rätt långt ”fram/ut” på klon. Stämmer det att om man klipper klorna ofta så backar pulpan tillbaks eller är det en myt?

Det finns klotänger som varnar för pulpan, är det ngt ni testat och kan rekommendera?

Har ni några andra klotänger, filar eller andra tillbehör att rekommendera?

//Sofia & Malte & Musse

För någon månad sen gick både jag och min man spår kurs med Musse och Malte. Det var riktigt roligt att gå en kurs båda två. Vi fick testa på både person spår och även ID spår vilket var första gången för oss.

• Statusen på Malte när det gäller spår är väldigt bra. Han älskar att spåra och hittills så har vi inte hittat någon gräns där han börjar tycka att det är svårt.
  Vi fick testa på spår på en kurs jag gick med Malte när han var runt året och har spårat en hel del med honom. Min tanke med denna kurs var att få tips på hur vi kan gå vidare och avancera för jag har inte riktigt vetat hur jag ska göra. Efter kursen nu så varvar vi med att öka längden på spåret och att öka liggtiden. Min man är oftast den som hinner ut och lägga på spåren med grabbarna och Maltes har vi avancerat rejält. Längden på spåren nu ligger på mellan 600-800 meter. Blandad terräng och med diken och vägar som passeras. Flera gånger har det även hunnit bli mörkt så han har fått ta spåren i mörker. Jag är mäkta imponerad av min röding för han tar dom varenda gång! Även om husse irrat bort sig så kommer Malte alltid fram till burken i slutet.
  Vi kör med en liten burk som ”mål” så att han verkligen får hitta ngt, stanna upp, vänta in föraren och sen öppnar man burken ”ihop”. Det blir mer ett markerat slut för honom så. Förut lät vi godiset ligga öppet i slutet men då förstod han inte riktigt att det var slut, dels hann han äta upp det innan man hann fram och sen fortsatte han spåra. Så på detta sätt blir det en tydligare markering.
  Med tanke på Maltes intresse för spårningen och hur duktig han faktiskt är så har jag drömmar om att han ska bli eftersöks hund, mögel hund, knark hund…ja jag vet! Drömmar!!! Men jag ska kolla upp olika möjligheter att utbilda honom inom detta för det vore så himla roligt. Husse ska börja med att kolla upp detta med hemvärnet och om det finns möjlighet att gå med där som hundförare.

• Musses status innan spårkursen var att vi försökt lägga korta enkla spår men han har inte riktigt fått ner nosen och förstått vad han ska göra, så med honom fick vi börja från grunden på kursen på enkelt underlag där mycket doft fastnar. Det tog inte spec lång tid innan han började förstå och han tycker det är jätte kul. Musses status idag är att vi lägger spår med lite böj på och ca 200 meter än så länge.

Det är väldigt bra att båda hundarna gillar spår för det är så smidigt att kunna ta båda två och åka iväg och lägga spåren samtidigt. Man märker på dom hur de ÄLSKAR detta för så fort man stängt bildörren och går iväg för att lägga spåret så skriker de i bilen ända tills man kommer tillbaks och hämtar dom. Kan tillägga att de aldrig skäller i bilen annars utan är super lugna. Så även om det kan vara irriterande under en kurs att de sitter och vrålar så är det ju ett gott betyg.

Id spåret som vi fick testa gjorde vi på följande sätt. Vi hade med oss 2 saker hemifrån som luktade JAG. Sen parades vi ihop 2 och 2 på kursen och la varandras spår. Om det var mitt föremål som den hunden som INTE känner mig skulle hitta så sparkade vi upp lite i början av spåret och la min sko vid sidan av. Sen gick jag och den andra personen (ej hundens ägare) armkrok rakt in i skogen. Ca 50 m. Sen svängde vi åt varsitt håll i en båge. Om jag gick till höger så vart det en båge och sen på väg tillbaks ut till vägen så droppade jag min andra sko och la godis under den och sen fortsatte rakt ut till vägen. När sen hunden skulle ta detta så berättade jag för ägaren vart jag och den andra personen hade delat på oss och sen visade hon ner på marken och den skon som låg i start. Och sen bar det av. Det kan bli ett stopp just vid punkten där vi delat oss för att hunden ska sortera ut vart spåret verkligen går. Då är det bara att stå still och vänta. Den hunden som jag la åt var jätte duktigt och tog rätt spår och kom fram till min andra sko utan problem. När han upptäckte den gick en rysning genom hela kroppen. Det var så häftigt!

Malte gjorde en egen variant på detta. Jag hade missuppfattat vart de hade skiljts åt så jag gick inte så långt in. När Malte då var i jämnhöjd med målet så drog han över direkt till det. Alltså genade han över till andra spåret utan att gå fram till platsen där de skilts åt. Han gick direkt på målet. Kan ses som ett fusk men å andra sidan visste han redan vilket spår han skulle gå på och hade det varit i verkliga livet där man inte vet vart spåren går om det tex är en person som gått vilse så hade det ju setts som jätte bra eftersom han då hade hittat det mycket fortare och jag kan tycka i dessa fall att det är resultatet som räknas och inte hur noga han följer hela spåret. Som sagt, om en person gått vilse så vet man ju inte exakt hur denne gått och vet ju då inte om hunden går i spåret eller ej. Så jag är ändå jätte nöjd och kanske lite extra imponerad över att han gjorde så.

Musse klarade också ID spåret klockrent! Han gick exakt i spåret och han tvekade inte en sekund på vilket spår han skulle följa. Duktiga killar!!!

Så nu ska vi bara fortsätta och avancera och se vart detta leder.

//Sofia & Musse & Malte

I vintras gick jag klicker kurs med Malte. Han är inklickad men jag har haft svårt att veta hur jag ska använda den. Jag vet ju att man kan använda den om jag tex säger sitt och han sätter sig förstås. Men i de fall där jag bara ska stå och vänta ut att han ska göra ett visst moment. Tex trampa på ett papper då tycker jag det är super svårt när jag ska klicka för små steg i rätt riktning. Det har gjort att jag lagt klickern på hyllan.

Jag dammade av den tidigare i veckan och gav mig ut med den och Malte.

Jag har under en period försökt få Malte att gå slalom mellan mina ben. Ngt som han inte alls förstått och jag har fått locka honom med godis att han ska gå ”under” mig. Han har inte alls förstått detta så nu tänkte jag testa med klickern. När vi tränat och klickat detta i 15 min så hade han fattat galoppen. Visst det var ingen jätte fart i det hela men han hade nu förstått. Jag har även kunnat lägga in kommandot ”genom” och han går genom mina ben. Nu vill jag bara få upp tempot på det hela och att han verkligen går slalom utan att han stannar upp och jag måste ge kommandot igen. Men det är här jag kör fast.

• Hur går jag vidare?

• Ska jag säga kommandot en gång och sen bara vänta?

• Vänta att han går genom 1 gång? 2 ggr?

• Klickar jag för varje gång han går genom även fast jag vill han ska fortsätta eller bara beröm och sen klick när han gått så många som jag vill. Tex 5?

Använder ni er av klicker? Till allt i vardagen?

Jag tycker som sagt det är lite klurigt vissa gånger men om det är någon som är en hejare på klicker så tar jag gärna emot tips och råd   

Kan man klicka hundmöten?

Jag kör skvallerträning vid hundmöten och det funkar bra. Men det är lite klurigare om vi är i rörelse. Tex om de mötande stannar och vi då måste passera. (oftast vill jag vara den som sätter Malte ner och de andra får passera). Men tycker inte liksom att vi kommer ”framåt” i den träningen längre. Skulle jag ha en liten godis bit i handen så går han förbi möten klockrent. Inga problem alls! Så en torr liten godis får honom att helt ignorera den andra hunden. Han är VÄLDIGT godis motiverad   

Är det i hela världen om man alltid har en godis i fickan som man sticker till honom vid hundmöten eller gör det saken värre i det långa loppet?

Jag vill ju inte vara beroende av godis på promenaderna men har inte hittat ngt som får honom att funka vid hundmötena förutom just godis. Även i skvallret använder jag ju godis som belöning så jag behöver ju godiset även där. Vore jätte tacksam om det är ngn som har idéer och tankar om det här. Vill ni inte skriva här på bloggen så kan ni skriva till min mail: lundqvist.sofia@tele2.se

//Sofia & Malte

Detta med flexikoppel är ett rätt omtalat koppel bland hundfolk. Antingen älskar man det eller så hatar man det.

Är det ett koppel för bångstyriga hundar och lata ägare?

eller är det ett koppel som kräver träning för att kunna hanteras och när det gör det ett stort hjälpmedel?

Min bild av de som använder sig av flexikoppel har länge varit de som går på promenad med sin hund som egentligen inte går bra i koppel. De kommer med en hund (varierande storlek) ca 3 m framför sig. Tar inte in den vid sidan under hela promenaden. Man kan se en hund i flexi komma runt ett hörn och efter ett tag kommer det en disträ ägare.

Jag kommer inte ihåg hur det kom sig faktiskt, jag tror att jag skulle ut och gå i skogen med Musse och ville ha honom lite mer "fri" utan att vara lös. Så jag tog på honom ett gammalt flexi som vi hade till vår gammel tax förr.

Det blev en mycket lyckad promenad.

Både jag och min man har hyfsat höga krav på våra hundar när vi är ute och går. Vi har lagt ner mycket energi på just koppel träningen och jag märker ju att när jag inte är på humör så funkar ingenting. De drar och jag blir irriterad och så är vi fast i en ond cirkel. Efter den lyckade promenaden med Musse bestämde jag mig för att testa detta med Malte. Musse kan jag ha lös i skogen men Malte törs jag inte släppa. När jag tog på flexit på Malte och kom ut i skogen eller på öppna ytor och han fick fri kommando så var ju det rena lyckan för honom. Han kunde springa i dikena, springa och bära på sina enorma pinnar utan att det stör mig osv.Inkallning i flexi är oxå en bra träning för mina herrar.

När jag går med hundarna i flexi - jag kan INTE hantera att BÅDA är i flexi så när jag använder detta så är det med en hund i taget, så försöker jag vara noga med att de får löpa ut i kopplet när det är öppet runt oss. Så att jag har koll på att det inte plötsligt kan dyka upp ngt. För man har ingen styrsel på kopplet/hunden när de är långt ut i det. Får vi möte så kallar jag alltid in och låser kopplet så de går intill mig. De får endast löpa ut vid frikommando. Men visst krävs det träning. Det är riktigt klurigt att verkligen använda det på rätt sätt.

  (2 killar i väntan på promenad)

Jag har satt som rutin nu att när jag känner att jag inte är riktigt på topp och tålamodet tryter så blir det flexi promenad. Malte lyser upp som en sol när han får springa av sig och detta är en väldigt bra belöningsgrej för honom.

Har ni ngn erfarenhet av flexi? Hissar eller dissar ni det?

//Sofia & Malte & Musse

  (2 killar EFTER promenad, de gillar att ligga innanför dörren)

Hur gör ni med hundvakt? Använder ni er av hundvakt ngn timme här och där eller enbart om ni reser bort?

Vi har inte hundvakt spec ofta. Eftersom jag inte har några föräldrar i livet och min mans familj inte vill ha kontakt så har vi inga såna där ”givna” hundvakter som man kanske annars skulle ha.

Tidigare när Malte gick på hunddagis så fick han vara där på pensionat när vi åkte iväg. Det har funkat bra. Senast de var där var 4 dagar i vintras när vi åkte på skidsemester. Det funkar ju men har insett att ett sånt ställe inte alls är bra för Maltes stress. Oftast åker vi bara till ställen där hundarna kan vara med eller så åker vi tidig morgon för att komma hem sen kväll och ha dom med oss även om det kan bli en rätt tråkig dag för dom mestadels liggande i bilen.

Jag har svårt att lita på andra, tror inte att spec många kan hantera dom som vi kan, hantera Maltes stress på ett bra sätt osv. Att de dessutom är av den hundrasen de är gör att jag inte låter ”vem som helst” gå ut med dom och därmed heller inte passa dom. Ibland kan jag känna att jag är så jäkla löjlig när det gäller vem som får passa hundarna men å andra sidan så är inte detta två taxar. Inte för att taxar kanske skulle vara enklare men de florerar inte i pressen var och varannan vecka och är väldigt ut tittade när man är ute med dom. Återigen snuddar jag vid ämnet att JAG känner en enorm skillnad än om jag hade haft en annan ras. Hade vi haft våran gammel tax hade man inte varit lika ”låst” alltid. Men nu är det ju den här rasen vi valt och då får vi ”gilla läget”. Till nästa sommar kommer vi ha köpt en husvagn och det ger oss ju mycket mer frihet. Att kunna ta med oss dom när vi ska ut och semestra. Ingen kan komma och säga att ”här får inga hundar vistas”.

Sen måste jag säga att det är inte jätte många som erbjuder sig att ta hand om dom heller. Men det kan ju bero på att våran närmsta familj/släkt inte är så stor och inte jätte hund vana heller.

Jag har i alla fall nu hittat två tjejer som gladeligen tar våra ”bestar”. Våran granne och hennes kompis. De är blott 16 år men jag litar fullkomligt på dom och de hanterar grabbarna så himla snyggt!

Vi var på en mini semester måndag till tisdag den här veckan och då var tjejerna med hundarna här hos oss. De sov här på natten så killarna skulle slippa vara ensamma. Allt har funkat kanon! Och döm om vår förvåning när Malte knappt kom och hälsade när vi kom hem på natten. Sånt känns riktigt bra!

Däremot kommer det inte bli några resor på ett tag nu och absolut inga längre. Det är som när jag lämnar bort barnen, jag kan inte slappna av helt. Det som är lite tråkigt är att Musse & Malte inte tål kylan spec bra. Vi som nu kommer åka på skidsemester varje år för att barnen ska lära sig åka slalom. Men 4 dagar per år klarar vi nog att lämna bort dom.

Så nu är jag ju jätte nyfiken hur ni gör när det är dags att resa bort osv. Ser ni till att alltid åka dit hundarna kan åka med? Eller kan ni lämna dom och känner er trygga med det? Hade ni haft ”enklare” att lämna bort dom om det hade varit en annan ras? Är det många som VILL vara hundvakt åt dom?

//Sofia & Malte & Musse

Jag har ju tidigare berättat om hur olika Musse och Malte är… Med Musse är det så roligt för han är så lugn när han är ensam att man lätt kan ha honom lös utanför huset.

Häromdagen tog husse ut Musse ensam och tränade honom på att vara lös. Gjorde olika övningar med gå fint, godis högar och inkallning. Han var så himla duktig.   Så fort man säger hans namn så kommer han som ett skott. Riktigt roligt!!! Nu hade vi inget annat än störning av grannarna men han brydde sig inte alls om dom så det var toppen! Både jag och husse var riktigt nöjda med hans träning och man blir ju så himla glad när det går riktigt bra.

Det märktes när han började bli trött för då blev han lite mer ofokuserad så då var det lika bra att sluta medans alla var glada. Det var riktigt varmt ute också och Musse tål inte värmen alls. Så det gäller att tänka på det också.

Jag vill ju så gärna ha en hund som man kan släppa lös då och då i skogen tex och som man vet att inkallningen funkar på. Och det känns så underbart när man är med Musse som är mer av den där ”skrota runt” hunden. Att vara ute i skogen med Musse gör mig lugn, han gör mig lugn. Jag tror att Musse och jag måste umgås mer för att även jag ska varva ner och ta det lite lugnt.

Här följer lite bilder från våran lös träning.

// Sofia & Malte & Musse