Pga bristande uppkoppling så har jag inte kunnat publicera detta tidigare. Det skrevs för ca en vecka sen men ni får leva er in i det ändå   

Oj oj oj vilken vecka. I lördags packade vi in barn och hundar i bilen och styrde kosan mot Öland. Våran första riktiga camping semester med husvagnen. Jag hade med omsorg valt ut campingen som på hemsidan lovade mycket aktiviteter för barnen men även för hundarna. En sk ”hundcamping” med agilitybana, rastgård, hundbad/hunddusch och gratis kurser varje kväll med instruktör. Perfekt för oss!   

I lördags kväll anlände vi i ös regn och medans vi höll på med förtältet så rusade tankarna genom huvudet. Vad hade jag gett mig in på? Det var hundar ÖVERALLT! I varenda husvagn var det minst EN hund, i vissa var det 5!!! Inte ett steg kunde vi gå utan att man mötte eller såg hundar. Jag blev alldeles svettig. Hur skulle detta gå med Malte??  

Som ni vet har ju Malte det väldigt jobbigt när vi möter hundar. Hur skulle jag lösa detta? Vilken strategi skulle jag välja? Bara gå och ”dra” med mig en hund mitt i ett utfall? Stänga in oss i husvagnen och inte gå ut? Godis i massor? Rycka och slita?

Jag valde GODIS varianten. Jag tror att Malte är en labrador egentligen   – han ÄLSKAR godis och mat så om man har en godis i handen så ser han inget annat.

(Malte på agilitybanan - i stormen)

Första dagen var han hyper stressad så fort vi gick utanför dörren. Huvudet for och han kunde inte fokusera på ngt. Varje promenad började med att jag satte honom så han fick lugna sig och jag kunde se att han började varva ner och dofta i luften. Malte är sån att han aldrig haft ”ro” att gå och lukta på marken eller ngt sånt. Ett lyx problem tycker säkert många med hundar som man får dra med sig från olika fläckar men jag uppmuntrar Malte att lukta på olika saker och jag kan stanna och kasta godis i gräset för att han ska börja lukta. På detta ställe har det förstås varit MASSOR av dofter så här har han faktiskt börjat lukta en hel del vilket jag är glad för. Oj nu hamnade jag lite ur spår – tillbaks till våra promenader.

När jag sett att han varvat ner så har vi börjat gå. Sen har jag kört skvaller metoden med honom. Dvs när han ser en hund ska han vända sig mot mig, titta på hunden, titta på mig osv. GODIS! Vi har kört detta mycket hemma men eftersom man inte alltid får hundmöten hemma så har vi inte kunnat öva detta jätte intensivt. Men nu blir det intensivt. Även om det bara är en liten kissrunda på några minuter så får man minst 3 hundmöten. I början gick jag med en hand i fickan hela tiden och när jag såg att det kom en hund, även om inte Malte sett det än så satte jag honom ner för att enklare ha kontroll på honom när han väl skulle få syn på den. När han fick syn på den började han skvallra och det blev förstås godis och beröm. Ibland har vi passerat en hund som kommit lite för nära och då har jag ändrat våran riktning med ngn meter för att Malte ska få mer utrymme och det har verkligen gått kanon!

I söndags tog vi en tur ner mot havet/stranden där agilitybanan och de övriga aktiviteterna är och Malte drog så in i bomben, jag fattade inte vad han höll på med och blev ganska frustrerad på honom för jag fick honom inte alls att lyssna. Till slut tänkte jag att jag skulle testa vart det var han ville egentligen och gav honom lång koppel och Malte satte fart, mot HAVET! Han ville bada. Jag som inte alls trodde han gillade vatten. Han klättrade ner för höga stenar för att komma ner i vattnet. Där stod han med vatten upp till magen, sniffade upp i den starka vinden och slöt ögonen. Jag har sällan sett honom njuta så mycket. Det var verkligen underbart att se. Så varje gång vi går ner mot stranden så ser Malte till att det blir en tur till vattnet.    

(Malte blickar längtande ut mot havet)

Vi har testat agilitybanan, det var en himla fart genom tunneln, över hindren och allt annat. Utom vipp brädan. Den har vi aldrig provat och jag ville inte göra det nu heller. Mellan agilitybanan och rastgården finns en yta där de ställt ut stora däck och trädstammar som hundarna kan gå igenom, hoppa över och gå upp på. Jag blev väldigt imponerad av Malte när vi var och hoppade på däcken och det var fullt ös inne på agility banan med flera hundar som skällde och rusade mot staketet, hundar sprang löst inne i rastgården och Malte var helt avslappnad. Det var nog runt 15 hundar i rörelse runt oss – snacka om störning!

För varje dag som går märker jag att Malte förstår mer och mer hur man ”ska” bete sig. Att en hund betyder titta på matte. Om de kommer för nära så kan han dock hoppa ut från mig men jag ser att mitt i hoppet så kommer han på sig själv och nästan rusar tillbaks till mig, sätter sig och börjar skvallra. Jag har börjat släppa efter mer i kopplet än tidigare och det går riktigt bra. När jag ser att han får ett möte som gör att han stelnar till så säger jag: Malte och ibland Kom efter. Är det fusk? Eller ska han helt själv fatta alla beslut? På den punkten är jag lite osäker om jag gör rätt? Men det funkar. Jag kanske ”curlar” honom som man säger i barnuppfostran men jag vill bryta honom INNAN det eskalerar och då är det väl bättre att göra en form av inkallning än att det antingen blir ett utfall som är negativt för honom eller att jag måste korrigera honom under ett utfall som både är lönlöst för oss båda då han är för uppjagad för att förstå den och inte spec trevlig heller. Eller tänker jag helt galet? För det är väl samma sak som att man har en lös hund som man kallar in vid ett möte?   

Det har varit några bakslag under veckan, jag tror det varit 2 riktiga utfall (vilket är bra för att vara han) och sen några där han flugit ut men ångrat sig mitt i. Men jag är väldigt nöjd med veckan hittills. Så här mycket intensiv träning har de inte fått förut och de är helt slut på kvällarna både Malte och Musse. Det är riktigt härligt att se.

Häromdagen var Malte och jag med på Rallylydnads kurs och det gick super bra! Han älskar ju verkligen rallyn. Förutom en incident med en odräglig unghund som kaxade sig mot Malte som Malte svarade på förstås.    Så där fick jag det lite svettigt, men sen fortsatte vi att visa upp våra färdigheter på rally banan haha.

När de är inne i husvagnen är det lugnt och stilla även om det skälls och härjas på hundar utanför. För det är ett väldigt liv på många hundar här, jag är riktigt glad att våra hundar aldrig skäller. Just nu är kl 22:20 och det skälls ute så man hör hundar hela tiden. En annan sak som är skillnad mot hemma här är att vi går med en hund i taget. Mest för att man ska hinna med att styra upp Malte men även för att Musse ska fortsätta med sitt fina beteende runt andra hundar. Han är verkligen klockren. Han rör inte en min. Om det inte kommer en lekfull hund förstås för då går svansen i 180 och han vet inte hur glad han ska bli. Han ser verkligen ut som en liten valp i sina rörelser. Häromdagen fick han hälsa på en gammal tax och han blev så himla glad.

(Musse i rastgården)

Även min man har fått en aha upplevelse denna vecka. Jag har i alla år vi haft Malte sagt till honom att det är hjärngympan som tröttar ut mest och inte den fysiska aktiviteten. NU har han verkligen sett det för här blir det inga långa jobbiga promenader fysiskt utan ute vistelse bland andra hundar utan större fysisk ansträngning och hundarna är helt slut.

 Jag tror inte att ngn den här veckan sneglat snett på våra hundar pga deras ras. I alla fall inte pga deras beteende. Om de sen gjort det pga deras utseende så får det stå för dom. Jag åker inte ifrån den här campingen och skäms i alla fall.

Här är vi: www.eriksore.com

I mitt nästa inlägg ska ni få höra mer om våran Ölands vecka. Besöket på Ölands Djurpark och Sollidens slott  

(Staffe mys i husvagnen)

//Sofia med staffe herrarna

I januari bokade vi våran allra första utlandssemester. Det kändes som en evighet till Juni då det skulle bära av mot de grekiska öarna – Rhodos. Däremot så hade jag smått panik över vart vi skulle göra av hundarna. Vi har ingen given hundvakt, speciellt inte för en så lång tid som det gällde. Jag började febrilt leta på nätet efter olika hundpensionat. Jag gick igenom MÅNGA, allt från Värmländska skogarna till Stockholm. Man kan sålla bort rätt många bara genom att läsa på deras hemsidor. Korta små promenader, att de har hundarna inomhus, att det ska vara problem fria hundar som går ihop med andra hundar utan problem osv osv. Sen hittade jag ETT ställe som jag fastnade för DIREKT! Ett pensionat utanför Arboga. Jag mailade till pensionatet och utelämnade medvetet rasen på mina hundar. Jag fick för mig att de skulle säga att det var fullt pga deras ras, jag ville istället att de skulle få sig en bild av killarna om vi träffades. Rätt eller fel – jag vet inte. Vi bestämde att vi skulle åka dit och titta och känna hur det kändes.

Efter att åkt en stund på en mysig grusväg med massa vackra gårdar på sidorna svängde vi in på gården. Ett fint rött hus på högersidan och en gårdsplan som vi åkte ner och parkerade på. En mycket trevlig kvinna mötte oss och visade oss runt på gården och inne i hund ”stallet”. Det var rymliga boxar med fina bäddar. De flesta boxarna hade utgång till en egen rastgård så de kunde gå ut och in som de ville under dagen. Stora ängar som utsikt runt rastgårdarna gav ett mysigt och harmoniskt intryckt. När vi kom ut till bilen igen så öppnade vi bagage luckan så hon skulle få hälsa på grabbarna. När hon fick se dom utbrast hon: Den här rasen är ju så trevlig. DÅ släppte en stor sten, och jag kände bara att här ska mina herrar vara när vi åker. Vi bokade in vilka datum som gällde och åkte hemåt med en härlig känsla i kroppen.

I slutet av maj började jag få rejäl ångest över att lämna hundarna en hel vecka och åka så långt ifrån dom. Jag skickade återigen ett mail till pensionatet och frågade om vi kunde lämna hundarna där över en natt vi nationaldagen. Dels för att jag skulle känna att det verkligen var rätt och för att de skulle få umgås med hundarna ett dygn och sen kunna ställa frågor osv till oss innan vi lämnade dom en vecka. Sagt och gjort vi körde dit grabbarna över ett dygn och när vi hämtade dom var även husse på pensionatet hemma och han var minst lika delaktig som matte i huset. De berättade att allt gått bra, de hade gått långa promenader i skogen och killarna verkade glada och nöjda.

Förra söndagen var det då dags att lämna killarna en hel vecka. Jag kände mig riktigt lugn och nöjd hela veckan och kunde verkligen koppla bort hundarna. Det som är skönt med att lämna dom på pensionat är att man betalar för att de är där. Dvs inget dåligt samvete för att ngn ställer upp och tar dom när de kunde gjort ngt annat. Men det är klart att jag ägnade några tankar åt dom under veckan, men resonerade som så att så länge jag inte hör ngt från dom så är allt okej.

På måndags morgonen, en vecka efter att vi lämnat dom svängde vi återigen upp på gården för att hämta dom. Det var glada killar som kom ut springandes från stallet. Malte hoppade snabbt in i bilen och Musse strax därefter. I stort sett omgående sov de gott i sin bur. Det är jobbigt att sova borta. Pensionats ägarna var mycket nöjda med veckan och gick igenom allt de gjort under veckan. Det var långa promenader på dryga milen varje dag och Musse som vi inte riktigt satt igång med så långa promenader efter hans träningsschema pga höfterna hade magrat av under veckan märkte de. Då hade de gjort om matransonen åt honom och även gett honom ett bra foder som de hade. Det kändes tryggt att de tog saker på allvar och gjorde vad de kunde för att rätta till det. De var dock lite besvikna över att de inte kunde ta in grabbarna på sin tomt så de kunde vara med dom mer. En av deras tikar löpte och de ville inte riskera ngt även om inte just den tiken var ute. De underströk flera ggr att hundarna var välkomna tillbaks och att de var vänliga killar som skulle gå jätte bra ihop med deras hundar. De hade även hämtat hem en valp som nu var 14 veckor som de gärna hade släppt ihop med våra så att lill killen hade fått busa ordentligt. Tikarna var tydligen inte så lek sugna haha.

När vi kom hem med killarna gick de direkt ut i trädgården och bara stod och blundade med nosen i vädret, de busade och Malte gick snabbt och la sig i våran säng och bara mös. Jag ser på dom att de haft det bra men de njuter av att vara hemma.

Vi kommer definitivt att vända oss till det pensionatet igen och idag ringde husse från pensionatet i ett ärende och underströk återigen att det var mysiga killar och att de är välkomna tillbaks. Underbart!

Många är emot att lämna hundar på pensionat, och självklart finns det mindre bra ställen där det bara är förvaring och för att tjäna pengar men var kräsna. Åk hellre lite längre för att verkligen se till att hundarna ska ha det bra medans ni är borta. Ställ frågor, åk och besök och lita på magkänslan.

//Sofia & Musse & Malte

När man har två hundar blir det lätt att man tar med dom båda när man ska göra olika saker. Jag är dålig på att lämna den ena hemma, ska jag lämna en lämnar jag båda. Nu har jag börjat tänka om.

Framför allt Musse som är ”lillebror” behöver egen tid. Få en chans att upptäcka världen själv, få ta egna beslut och förstå att världen inte är stor och hemsk utan storebror som man då kan gömma sig bakom. När jag tänker efter så har Musse knappt TRÄFFAT en annan hund än Malte. Han har ju förstås SETT många hundar på promenader och kurser men inte hälsat eller lekt. Spec har jag varit nyfiken på hur han är med andra hundar. Jag har aldrig upplevt honom som en kille som skulle göra utfall eller så mot andra men jag VET ju inte.

Igår bestämde jag och en kompis att vi skulle ta en promenad ihop med våra herrar. Kompisen har en Golden som är 10 år gammal. En lugn och stabil farbror som jag vet att det inte skulle bli ngt krångel med. När de kom emot oss och Musse insåg att Golden hanen skulle komma nära honom så reste han ragg i nacken och bak vid rumpan, samtidigt som han viftade på svansen.   Vi påbörjade promenaden och hundarna hade ännu inte hälsat. Musse höll sig på sin kant och gjorde ingen ansats att hälsa först. Efter en stund tyckte Musse att det ändå var dags att hälsa och jag trodde svansen skulle gå av av allt viftande. Lekinviter från dom båda. Dock fick de inte leka eftersom de var kopplade. Av och till under promenaden gjordes mer lekinviter och det nosades en del på varann men däremellan brydde de sig inte om varann.   

Vid några tillfällen ville Golden killen lägga tassen på Musses rygg och då tog Musse Bus i ända från tårna och ”morrade” åt honom. Men det var ett morr och sen gick han därifrån så jag var aldrig orolig att det var ngt som skulle eskalera och det kändes underbart när de i nästa stund efter morrandet återigen stod nyfiket och nosade på varann. 

Innan vi skiljdes åt så stod vi och pratade och Musse la sig ner och vilade en stund, han var bra sliten efter en timmes promenad. Underbart! Jag sa till Musse på skoj innan vi skulle gå att han skulle säga hej då till Tello (hunden) och då gick Musse fram och pussade honom i mungipan. Haha, så himla söt! 

Den här promenaden stärkte både mig och Musse tror jag. Jag som alltid varit osäker vid hundmöten med Malte då han har den olaten har. Men det här kändes underbart. Nu vet jag att Musse inte är den som går runt och ”muckar” med andra eller kan explodera när som helst. Inte för att jag skulle släppa fram honom till alla nu men jag kan släppa honom lös med hundar vi känner som jag vet är stabila och det känns kanon!

Idag tog jag med Musse till sonens fotbolls träning. Det är ju en hel del störning där när 20 små killar springer runt och jagar 20 bollar. I vatten pauserna kommer det fram nyfikna killar som klappar och kastar pinnar åt honom. Även föräldrar kom fram och hälsade och Musse blev ju överlycklig. På slutet kastade jag ut torrfoder i gräset för honom att leta efter och då var han sysselsatt länge.

Nu sussar Musse gott i soffan och jag är mycket nöjd med våra 2 dagar.

Men vad har Malte pysslat med då? Har han bara fått vara hemma? Nej då, husse har börjat åka inlines med honom. Han sköter sig tydligen jätte bra och tycker det är en super rolig sysselsättning. Så han får sin egen tid med husse också. Vilket jag tror är bra för honom i hans utveckling nu att han är med husse och inte med mig för husse är inte lika osäker som jag är i vissa situationer. Så just nu lunkar allt på.  

//Sofia och grabbarna grus

I torsdags började jag en otroligt intressant teori kurs på 4.a tillfällen.

1.a tillfället handlade om hundens kropps språk och det ska jag skriva mer om vid ett annat tillfälle är jag sammanfattar hela kursen. I fredags på det 2.a tillfället pratade vi om drifter. Jakt drift, försvars drift, flock drift osv. Vi fick svara på 40 frågor om våra hundar för att grovt sett se vad de har mest i sig eller hur driften är fördelad i min hund. Tex att man har en hund med mest jakt drift, lite försvar osv.

Jag tänkte att ni skulle göra samma test utefter era hundar och därför länkar jag till testet. Testet är framtaget av Wendy Volhard vilket ni även ser på sidan ni kommer till.

Det är 10 påstående till varje drift och man har 3 svars alternativ. Alltid 10 poäng, ibland 5 poäng och nästan aldrig 0 poäng. När man svarat på alla frågor räknar man ihop poängen för resp drift och voila! Där är resultatet.

Malte fick följande poäng:

Jakt drift: 45 poäng

Flock drift: 65 poäng

Försvar "fight": 30

Försvar "flykt": 25 poäng

Så man kan sammanfatta det som så att jag har en hund som tycker om att vara med sin flock, älskar att gosa, har svårt att INTE jaga saker som rör sig ;) Flyr inte från situationer och är ej vaktig.

Nu är testet på engelska vilket gör det lite klurigt att svara på då vissa ord är lite svåra. Det ni ska tänka på är att utgå från hur hunden är/var i grunden. Jag kan ta ett exempel. den första frågan i testet är:

Sniff the ground or air alot? - om hunden luktar på marken eller i luften mycket. Fram tills Malte var ca 3 år så har han ALDRIG luktat på marken eller luften pga sin stress. Så detta är ngt som jag TRÄNAT in hos honom. Jag har kastat mycket godis åt honom i gräs och tränat spår för att han ska få ner näsan i marken. Men här ska man ju bortse från inlärda saker och sånt man säger på kommando. Så på denna fråga satte jag 0 på Malte.

I försvars delen så finns det en fråga som lyder: Like to fight other dogs? Tycker om att slåss med andra hundar?

Här får man ju tänka lite bortom påståendet. Ja visst, Malte backar inte om det dyker upp en sån situation. Men jag ser TYDLIGT på honom om det hänt ngt sånt att han inte alls tycker om det. Han ser helt förstörd ut efteråt och vill nästan krypa in under skinnet på mig för att det hände ngt otäckt. därför fick han en 0.a även på det påståendet. Hänger ni med?

Kan era hundar gå förbi en katt lös utan att ni ger den ett kommando och stanna hos er? grattis! det kan inte mina och därför får de höga poäng på såna påståenden.

Nu är det ju inte så att detta förklarar EXAKT hur hunden är och dessa påståenden kan gälla i vissa situationer och inte i andra så det är inte helt enkelt att fylla i. Men ni får jätte gärna testa det och ännu hellre dela med er av resultaten om ni vill :) Maxpoängen per drift är alltså 100 poäng. 

Hade jag förklarat Malte innan jag gjorde detta test så hade jag trott att han hade mycket försvar i sig i form av aggression mot andra hundar. Genom denna kurs och även av detta test så har jag insett att han är ingen äkta slagskämpe utan en hund som ÄLSKAR att vara med oss och mysa och bara ha det gott. Och att sen hans problem med andra hundar grundar sig i andra saker men det ska jag skriva om senare.

Jag gjorde även testet när jag kom hem på Musse och han fick följande resultat:

Jakt drift: 50

Flock drift: 60

Försvar: 30

Försvar/flykt:30.

Det ska bli väldigt roligt att se hur era resultat ser ut och jag hoppas ni kommer tycka om att göra testet.

http://www.angelfire.com/ky/bestfriendsobedience/drives.html

Ha en fortsatt trevlig kväll

Sofia & busarna

De senaste veckorna har vårat liv gått ut på att umgås och ta det lugnt. Att inte stressa genom vardagen utan njuta av dagarna hela familjen. Detta har även gällt vårat liv med hundarna. Vi har inte ägnat oss åt ngn träning så som lydnads övningar osv utan sett till att ta med oss dom överallt istället. Lekparker där det vimlat av barn och vuxna. Helt enkelt krävt att de inte ska stressa upp sig, ta det lugnt vid våran sida, inte sitta och pipa av upphetsning.

Våra killar älskar människor, stora som små och kan ibland ha svårt att inte gå fram på ett framfusigt sätt och hälsa. I dessa fall fick de inte hälsa och de har skött sig galant båda två i alla situationer. Det kom fram barn och hälsade på dom och de stressade inte upp sig. Behövde barnen gunga har jag tagit med Malte och han har stått brevid mig och väntat lugnt – bara han fått vara med så har han varit nöjd. Inget pip, inget trampande runt. Malte har även cyklat med mig till sonens fotbolls träningar. Vi satt vid sidan av planen ca 2-3 m ifrån själva träningen där det som mest var 25 bollar i rull. Inget fokus alls på bollarna från hans sida. Lite leta godis i gräset gjorde timmarna på planen ännu bättre tyckte Malte. Efter träningen gjorde vi alla grabbar sällskap upp till omklädningsrummet bland kickande bollar och springande grabbar. Så stolt!

(Musse i lekparken)

Jag har under dessa veckor även studerat killarna i andra situationer. Vi var i Västerås för en vecka sen och när vi passerade ett staket så sprang det fram några små hundar och skällde och förde ett fasligt väsen. I det läget reagerade Malte på hundarna, han var ca en halv meter från staketet och blev lika överrumplad som jag över hundarna på andra sidan. Jag stannade och försökte få kontakt men han var alldeles för fixerad. Jag gav kommandot ligg och till slut la han sig. Jag la honom på sidan (inte i en sån där klassisk dominans grej på rygg som många utövar) och strök honom lugnt över kroppen för att få honom att slappna av.

Denna position är enklast att få honom att lugna sig i, små hundarna gav sig rätt snabbt och gick tillbaks till sitt. När jag kände att Malte var redo så reste vi oss lugnt och gick vidare. Efter 2 timmar i lekparken skulle vi gå samma väg tillbaks. När vi närmade oss hörnet för att runda tomten igen började Malte lyfta öronen och spänna kroppen. Petade till honom i ljumsken – reaktion. Stelnade igen – petade till honom en gång till – reaktion. Bestämde mig för att han skulle få bestämma vägen i slakt koppel och se hur han skulle lösa det. Jag ville verkligen studera honom. Han vände sig mot tomten när vi skulle runda hörnet och började lyfta öronen men då sa jag ett skarpt nej och han slappnade av direkt. Han valde sedan att ta ur svängen ordentligt. Upp på en liten gräsmatta som går längs med gångbanan och nosade runt där lugnt och fint. Små hundarna kom ut och skällde även denna gång men han vände bort huvudet från dom och jag såg klart och tydligt att han inte alls ville komma nära dom och utsättas för det som hände på vägen dit. Han rusade inte ifrån situationen som han annars kan göra utan han tog det lugnt och öronen och kroppen var avslappnad hela tiden. Ingen flackande blick, vände sig inte för att kolla bakåt utan skötte sig jätte bra.

Detta stärkte min tidigare känsla av att han inte är ute efter bråk utan ger gärna lugnande signaler och tar ett annat håll om han kan. Ställs han däremot i en nära situation med andra hundar kommer osäkerheten fram och han gör sig beredd på att försvara sig istället för att fly. Detta var verkligen en konkret situation där vi ställdes inför samma hundar två gånger och det gick mycket bättre när jag visste vad som skulle komma, kunde förbereda honom och det fanns utrymme för honom att välja en annan väg än tidigare.

(Zacke & Musse sover gott)

Slutsatsen av detta för våran fortsatta träning är följande: vid kontrollerade hundmöten på längre avstånd där han får sitt utrymme är det avslappnad attityd som gäller. Möter vi en hund på nära håll som jag vet att han har problem med så kommer skvallerträningen och godis belöning in i bilden. Oftast belönar jag skvallret när mötet är över och det blir även lite lek belöning. Är det ett tufft nära möte så kommer det bli godis för varje skvaller och kanske även i stilla sittande position för honom.

Dessa veckor när de fått mycket mental träning egentligen utan att vi tänkt på det har varit väldigt harmoniska. Hundarna har varit lugnare, man ser att tom Malte nu kan lägga sig ner och vila i olika situationer som tidigare stressat honom enormt mycket. Jag tror att min numera 4 åring börjar bli ”gammal” och mogen. Underbart!

(Zacke och Malte "kollar" fotboll)

//Sofia & grabbarna

Halloj!

Nu tror jag hela Sverige har fått en försmak av sommaren - eller?? Här i Värmland har vi haft några underbart soliga och varma dagar. Det börjar bli rejält grönt ute och våren/försommaren har verkligen sin charm! det är så underbart vackert ute nu.   

Nu är jag så himla nyfiken på att se era hundar och hur de njuter av sommaren. Som vanligt så är ALLA bilder välkomna oavsett ras. Så se till att bomba mig med bilder! skriv gärna med vad hunden heter, ev ras/raser och ägare.

Skicka era bidrag till lundqvist.sofia@tele2.se

Senast lördag kväll vill jag ha era bilder så kommer de publiceras på söndag   

Malte ÄLSKAR solen och ÄLSKAR att ligga på studsmattan och sola/mysa

/Sofia

För ett tag sen så skrev jag om Musse och att vi varit hos veterinären ang hans rörelser och fick beskedet att han har grova höftfel. Vi blev sedan remitterade till en höft specialist i Karlstad. Nu är det så att min man skött alla besöken med Musse (förutom det första som jag skrev om) då jag jobbat och inte kunnat åka med. Därmed har jag inte första hands informationen och har nog inte därför förstått exakt hur allt ligger till. Men tänkte uppdatera lite om detta så gott jag kan.

När de var hos höft specialisten fick de beskedet att höft felet inte alls var grovt. Det var snarare litet och inget som egentligen borde skapa problem för honom. Vi fick ytterligare en remiss till rehab för honom och maken åkte dit med honom. Där fick vi informationen att när Musse var valp så kände han troligtvis av höften mer än han gör idag. Detta i samband med att han växte gjorde att han började gå ”fel”, på ett sätt som var skönare för honom. När detta hände började han även belasta fel muskler, han använde musklerna i ljumskarna istället för de rätta musklerna. Detta är nog anledningen till att han inte är spec grov över bakdelen som andra staffar i hans ålder. Han har ju inte använt de musklerna alls. Som ytterligare en effekt av detta har han belastat vänster muskeln mer än höger och fått muskel knutar/inflammation i vänster bakdel. Ja ni hör ju själva, inte enkelt att hänga med.

Enl han på rehab så ska inte detta var ngt problem att träna bort med tanke på att han är så ung ännu. Så nu har vi fått träningsschema för honom som vi måste hålla på med ett bra tag. Det första vi fick var ben manschetter (som Paula bloggat om tidigare). Vi ska inte ha ngn vikt i dessa utan det räcker att vi har dom på tomma. Vilken skillnad! Direkt han fick på sig dom såg man att han gick på ett annat sätt. Vi ska använda dessa på promenader dagligen. 30 min 3 ggr om dagen, det är allt han får promenera. Inget bus och lek – så det blir en hel del hjärn gympa med andra ord.

Han får även simträning 1 gång varannan vecka. Här var de väldigt schyssta och sa att eftersom vi betalat för en viss tid i bassängen och Musse bara använder sig av 8 min i bassängen totalt (4*2) så får Malte följa med och simma resterande tid. Artros tabletter fick vi med till båda hundarna också och trots att de luktar riktigt illa så slinker de ner utan problem hos båda herrarna.

Tanken med Musses träning är att han ska börja använda rätt muskler och räta ut ryggen mer. Som jag skrev sist så är han ju väldigt rundad över baken, han liksom drar in den under sig. Han tar dessutom inte ut stegen baktill utan benen rör sig bara framåt under honom och inte bakåt alls. Så jag hoppas verkligen att vi snart ska se skillnad även utan benmanschetterna. Jag gissar att vi efter en tid med detta kommer få börja med vikter i manschetterna. Tänkte att jag ska köpa manschetter till Malte också.

Så ligger till och det var ju förstås en stor lättnad att hans höftfel inte var grövre än det är. Så nu kämpar vi på med träningen och hoppas på bra resultat!

//Sofia

Det är inte riktigt sommar än men den kommer snabbare än vi tror.   

Hundägandet blir så mycket roligare när vädret blir bättre. Längre och fler promenader blir det här iallafall. Dock så är det ju så att man inte lika lätt kan ta med hunden i bilen om den ska ligga själv en stund. Temperaturerna stiger katastrofalt snabbt och högt! Varje sommar läser man om hundar som dött i bilar runt om i landet. Jag förstår inte att folk inte lär sig och tar till sig av dessa tragiska händelser. Att veva ner rutan 1 cm gör varken till eller från.

Polisen får varje år många samtal gällande djur som är utsatta för risken att dö i varma bilar och vädjar till allmänheten om att hjälpa till. Polisen menar att man får slå sönder bilrutor om djuret riskerar att dö i värmen. Man bör helst ha ett vittne med sig om man bedömer att krossa rutan är enda alternativet.

Så ta er en extra funderare INNAN ni tar med er hunden i bilen. Kanske mår den bättre av att vara hemma eller lämnas hos hundvakt???

Jag har valt att skriva om några faror som finns på sommaren och hur man ska agera om olyckan är framme. 

Huggormen

Något som jag själv är totalt  livrädd för är ormar och förstås då huggormen. Huggormen är ju som bekant den enda giftiga ormen i Sverige och om en hund blir biten av en huggorm så ser man inom 30 min en kraftig svullnad där den blivit biten. 

De allra flesta hundarna överlever ett huggorms bett men ngn % dör varje år.

Om hunden blir biten av en huggorm så ska den genast till veterinär. Om man har möjlighet så ska man bära hunden till bilen. Varje steg den tar pumpar ut giftet i kroppen och det når organen snabbare. Speciellt om den blivit biten i tassen så ska den vara stilla då det pumpas ut ännu fortare om den rör sig då. Tassen är det farligaste stället för hunden att bli biten på. Av de hundar som dör av huggorms bett har de flesta blivit bitna i just tassen.

Behandlingen består av smärtstillande och dropp samt övervakning av hjärtat med EKG.  Hos veterinären brukar hunden få vara kvar 1 dygn för observation.

Råttgift

Det är vanligt på sommaren att det läggs ut råttgift lite här och där. Råttgift är framställt som så att det ska smaka gottså att råttorna ska äta det och tyvärr så tycker även våra hundar att det är gott. Oftast så ska hundarna äta råttgift flera ggr för att bli påverkade av detta men det    

kan så klart räcka med en gång också beroende på storlek på hunden etc.  

Det som händer med råttgift är att kroppen börja blöda invändigt, råttan ska förblöda. (hemsk död måste jag säga) Symtomen på hundarna är därför röda fläckar under läpparna eller i ljumskarna, att de kräks blod eller har blod i avföringen. De kan även få svårt att andas,bli trötta och till slut inte orka gå.

Märker man detta så ska hunden till veterinären där den får motgift (k vitamin) under 3 veckors tid samt strikt vila.

Fästingar

Från vår till höst så härjar ju fästingarna i landet. Det finns många olika fästingmedel som ni alla vet och man får prova sig fram vad som passar just sin hund bäst. (Själv kör vi med fästinghalsband). Sjukdomarna som fästingar bär på sitter i deras saliv, varje gång de ska ”äta” så kommer salivet in i hunden och därmed också sjukdomen.

Förr sa man att man ska smeta in fästingen i tex smör eller nagellack – gör INTE det!  Om man smetar in fästingen i något så kräks den ut allt sitt innehåll IN I hunden och då hamnar alla sjukdomar inne i hunden. Man bör ta bort fästingen inom ett dygn från det att den fastnat för att minimera att den hinner sprida sjukdomar vidare.

Persikor & Majs

Något annat som vi gärna äter på sommaren är persikor och vi tycker om att grilla majskolvar. Jag gissar att fler än jag slängt persiko kärnan i naturen med tanken att ”den bryts ner”. MEN, både persiko kärnor och majs kolvs bitar fastnar i hundarnas tarmar så de måste opereras bort. Så JAG kommer INTE slänga sånt i naturen mer.

Andra saker man ska tänka på i sommar som kan vara skadligt för hunden är: giftalger om den badar där såna finns, paddor och glasskärvor i vattnet. (självklart dom på land med)

Så ta med er detta och möt den underbara sommaren när den kommer - och NJUT av den!

//Sofia & Malte