I januari bokade vi våran allra första utlandssemester. Det kändes som en evighet till Juni då det skulle bära av mot de grekiska öarna – Rhodos. Däremot så hade jag smått panik över vart vi skulle göra av hundarna. Vi har ingen given hundvakt, speciellt inte för en så lång tid som det gällde. Jag började febrilt leta på nätet efter olika hundpensionat. Jag gick igenom MÅNGA, allt från Värmländska skogarna till Stockholm. Man kan sålla bort rätt många bara genom att läsa på deras hemsidor. Korta små promenader, att de har hundarna inomhus, att det ska vara problem fria hundar som går ihop med andra hundar utan problem osv osv. Sen hittade jag ETT ställe som jag fastnade för DIREKT! Ett pensionat utanför Arboga. Jag mailade till pensionatet och utelämnade medvetet rasen på mina hundar. Jag fick för mig att de skulle säga att det var fullt pga deras ras, jag ville istället att de skulle få sig en bild av killarna om vi träffades. Rätt eller fel – jag vet inte. Vi bestämde att vi skulle åka dit och titta och känna hur det kändes.

Efter att åkt en stund på en mysig grusväg med massa vackra gårdar på sidorna svängde vi in på gården. Ett fint rött hus på högersidan och en gårdsplan som vi åkte ner och parkerade på. En mycket trevlig kvinna mötte oss och visade oss runt på gården och inne i hund ”stallet”. Det var rymliga boxar med fina bäddar. De flesta boxarna hade utgång till en egen rastgård så de kunde gå ut och in som de ville under dagen. Stora ängar som utsikt runt rastgårdarna gav ett mysigt och harmoniskt intryckt. När vi kom ut till bilen igen så öppnade vi bagage luckan så hon skulle få hälsa på grabbarna. När hon fick se dom utbrast hon: Den här rasen är ju så trevlig. DÅ släppte en stor sten, och jag kände bara att här ska mina herrar vara när vi åker. Vi bokade in vilka datum som gällde och åkte hemåt med en härlig känsla i kroppen.

I slutet av maj började jag få rejäl ångest över att lämna hundarna en hel vecka och åka så långt ifrån dom. Jag skickade återigen ett mail till pensionatet och frågade om vi kunde lämna hundarna där över en natt vi nationaldagen. Dels för att jag skulle känna att det verkligen var rätt och för att de skulle få umgås med hundarna ett dygn och sen kunna ställa frågor osv till oss innan vi lämnade dom en vecka. Sagt och gjort vi körde dit grabbarna över ett dygn och när vi hämtade dom var även husse på pensionatet hemma och han var minst lika delaktig som matte i huset. De berättade att allt gått bra, de hade gått långa promenader i skogen och killarna verkade glada och nöjda.

Förra söndagen var det då dags att lämna killarna en hel vecka. Jag kände mig riktigt lugn och nöjd hela veckan och kunde verkligen koppla bort hundarna. Det som är skönt med att lämna dom på pensionat är att man betalar för att de är där. Dvs inget dåligt samvete för att ngn ställer upp och tar dom när de kunde gjort ngt annat. Men det är klart att jag ägnade några tankar åt dom under veckan, men resonerade som så att så länge jag inte hör ngt från dom så är allt okej.

På måndags morgonen, en vecka efter att vi lämnat dom svängde vi återigen upp på gården för att hämta dom. Det var glada killar som kom ut springandes från stallet. Malte hoppade snabbt in i bilen och Musse strax därefter. I stort sett omgående sov de gott i sin bur. Det är jobbigt att sova borta. Pensionats ägarna var mycket nöjda med veckan och gick igenom allt de gjort under veckan. Det var långa promenader på dryga milen varje dag och Musse som vi inte riktigt satt igång med så långa promenader efter hans träningsschema pga höfterna hade magrat av under veckan märkte de. Då hade de gjort om matransonen åt honom och även gett honom ett bra foder som de hade. Det kändes tryggt att de tog saker på allvar och gjorde vad de kunde för att rätta till det. De var dock lite besvikna över att de inte kunde ta in grabbarna på sin tomt så de kunde vara med dom mer. En av deras tikar löpte och de ville inte riskera ngt även om inte just den tiken var ute. De underströk flera ggr att hundarna var välkomna tillbaks och att de var vänliga killar som skulle gå jätte bra ihop med deras hundar. De hade även hämtat hem en valp som nu var 14 veckor som de gärna hade släppt ihop med våra så att lill killen hade fått busa ordentligt. Tikarna var tydligen inte så lek sugna haha.

När vi kom hem med killarna gick de direkt ut i trädgården och bara stod och blundade med nosen i vädret, de busade och Malte gick snabbt och la sig i våran säng och bara mös. Jag ser på dom att de haft det bra men de njuter av att vara hemma.

Vi kommer definitivt att vända oss till det pensionatet igen och idag ringde husse från pensionatet i ett ärende och underströk återigen att det var mysiga killar och att de är välkomna tillbaks. Underbart!

Många är emot att lämna hundar på pensionat, och självklart finns det mindre bra ställen där det bara är förvaring och för att tjäna pengar men var kräsna. Åk hellre lite längre för att verkligen se till att hundarna ska ha det bra medans ni är borta. Ställ frågor, åk och besök och lita på magkänslan.

//Sofia & Musse & Malte

 

Pierina, Cilla & Enzo

5 juli 2012 08:23

Gud vad skönt att det var ett bra ställe! :)
Jag måste ju misstro hela världen jag för under hela läsningen väntade jag bara på att det skulle varit en katastrof :o

http://mixtomax.se/blogg

 

Carolina

6 juli 2012 17:43

Åh, det låter fantastiskt, nästan så man blir sugen på att flytta 😊
Vi har också hittat ett liknande guldklimpställe som vi har använt, för mig blev första urvalet att de ska ta emot stora hundar och okastrerade hanar, dels för att ena hunden annars blir "underkänd" men också för att jag då vet att de faktiskt själva tror sig om att klara det mesta och det känns betryggande. Sedan tycker jag att ta referenser är superviktigt, jag pressar ogenerat folk i hundkretsar vad de tycker om både hundskolor, butiker och hundpensionat och delar med mig hejdlöst också (vet inte om alla alltid är så intresserade men så länge de inte stoppar mig 😉). Jag har av trist erfarenhet lärt mig att det är viktigt när man har en "kamphundsras" att om man ska iväg på något, inte minst hundträning, ska de helst ha vana vid dylika raser och inte bara superbrukshundar, man får hantera olika hundtyper lite olika och alla övningar passar inte alla typer, även om förstås personligheten hos den enskilde hunden är allra viktigast. Tycker jag i alla fall...

 

Paula

6 juli 2012 21:46

Fy fan vad underbart det låter!!! Verkligen härligt för er att ni har hittat ett så bra ställe :D

 

Nicole

7 juli 2012 23:00

Vad härligt att hitta ett sånt bra ställe.
Vi har ju alltid lämnat till familj eller vänner men känner nu att det kanske inte är så¨lämpligt då vår ena tik Cissi måste vara med hundvana människor, hon har en hel del problem, gillar inte vissa hundar och kan göra utfall mot de,biter sönder saker när man lämnar henne hemma(allt detta tränar vi på men det tar tid och det blir bättre men så ibland faller hon tillbaka lite)
Människor som stirrar på henne har hon också svårt för...

Vi funderade faktiskt också på att i framtiden om vi ska åka nånstans lämna de på pensionat, där de är vana vid våra raser, kan hantera hundar som inte är perfekta ;)
Vi har redan börjat att kika runt lite även fast det kanske inte blir aktuellt i år.
Men vi är rädda att vi kommer få ett nej just pga Cissi :(
Men verkligen bra skrivet och gav en del att tänka på :)

http://minbebis.com/blogg/nccs

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Min underbara tant Cilla blev nästan 12 år. Nu har hon vandrat vidare till Enzo och Trolla <3   Iris och jag var ensam någon månad sen kom en fråga från uppfödaren om jag kunde tänka mig att vara jourhem/hundvakt åt Nero på obestämd tid. Då Ne...

Jag tappade tyvärr all lust till bloggande, här och på min egen blogg, efter Trolla och Enzo. Saknaden och sorgen har varit överväldigande även fast jag haft Iris och Cilla…   Jag vet inte hur det kommer bli framöver heller, förmodligen än...

..eller mjukt eller hårt..   Jag vet inte om det ens är någon mening med att be om ursäkt för de dåliga och sällsynta uppdateringarna.. jag blir ju uppenbarligen inte bättre på det! Har så många idéer om inlägg men får inte ner de i ord. Mitt i s...

Som de flesta som känner mig vet har jag alltid varit för kastrering, jag har alltid sagt att alla hundar som inte ska gå i avel bör kastreras - oavsett om dom har problem som kan vara kopplade till hormoner eller inte. Jag kastrerade Diza, har i fle...

Enzo och jag tackar för allt stöd vi fått från er som följt oss under dessa år, nu ska jag sörja och bearbeta att han inte är vid min sida längre    ...