Pga bristande uppkoppling så har jag inte kunnat publicera detta tidigare. Det skrevs för ca en vecka sen men ni får leva er in i det ändå   

Oj oj oj vilken vecka. I lördags packade vi in barn och hundar i bilen och styrde kosan mot Öland. Våran första riktiga camping semester med husvagnen. Jag hade med omsorg valt ut campingen som på hemsidan lovade mycket aktiviteter för barnen men även för hundarna. En sk ”hundcamping” med agilitybana, rastgård, hundbad/hunddusch och gratis kurser varje kväll med instruktör. Perfekt för oss!   

I lördags kväll anlände vi i ös regn och medans vi höll på med förtältet så rusade tankarna genom huvudet. Vad hade jag gett mig in på? Det var hundar ÖVERALLT! I varenda husvagn var det minst EN hund, i vissa var det 5!!! Inte ett steg kunde vi gå utan att man mötte eller såg hundar. Jag blev alldeles svettig. Hur skulle detta gå med Malte??  

Som ni vet har ju Malte det väldigt jobbigt när vi möter hundar. Hur skulle jag lösa detta? Vilken strategi skulle jag välja? Bara gå och ”dra” med mig en hund mitt i ett utfall? Stänga in oss i husvagnen och inte gå ut? Godis i massor? Rycka och slita?

Jag valde GODIS varianten. Jag tror att Malte är en labrador egentligen   – han ÄLSKAR godis och mat så om man har en godis i handen så ser han inget annat.

(Malte på agilitybanan - i stormen)

Första dagen var han hyper stressad så fort vi gick utanför dörren. Huvudet for och han kunde inte fokusera på ngt. Varje promenad började med att jag satte honom så han fick lugna sig och jag kunde se att han började varva ner och dofta i luften. Malte är sån att han aldrig haft ”ro” att gå och lukta på marken eller ngt sånt. Ett lyx problem tycker säkert många med hundar som man får dra med sig från olika fläckar men jag uppmuntrar Malte att lukta på olika saker och jag kan stanna och kasta godis i gräset för att han ska börja lukta. På detta ställe har det förstås varit MASSOR av dofter så här har han faktiskt börjat lukta en hel del vilket jag är glad för. Oj nu hamnade jag lite ur spår – tillbaks till våra promenader.

När jag sett att han varvat ner så har vi börjat gå. Sen har jag kört skvaller metoden med honom. Dvs när han ser en hund ska han vända sig mot mig, titta på hunden, titta på mig osv. GODIS! Vi har kört detta mycket hemma men eftersom man inte alltid får hundmöten hemma så har vi inte kunnat öva detta jätte intensivt. Men nu blir det intensivt. Även om det bara är en liten kissrunda på några minuter så får man minst 3 hundmöten. I början gick jag med en hand i fickan hela tiden och när jag såg att det kom en hund, även om inte Malte sett det än så satte jag honom ner för att enklare ha kontroll på honom när han väl skulle få syn på den. När han fick syn på den började han skvallra och det blev förstås godis och beröm. Ibland har vi passerat en hund som kommit lite för nära och då har jag ändrat våran riktning med ngn meter för att Malte ska få mer utrymme och det har verkligen gått kanon!

I söndags tog vi en tur ner mot havet/stranden där agilitybanan och de övriga aktiviteterna är och Malte drog så in i bomben, jag fattade inte vad han höll på med och blev ganska frustrerad på honom för jag fick honom inte alls att lyssna. Till slut tänkte jag att jag skulle testa vart det var han ville egentligen och gav honom lång koppel och Malte satte fart, mot HAVET! Han ville bada. Jag som inte alls trodde han gillade vatten. Han klättrade ner för höga stenar för att komma ner i vattnet. Där stod han med vatten upp till magen, sniffade upp i den starka vinden och slöt ögonen. Jag har sällan sett honom njuta så mycket. Det var verkligen underbart att se. Så varje gång vi går ner mot stranden så ser Malte till att det blir en tur till vattnet.    

(Malte blickar längtande ut mot havet)

Vi har testat agilitybanan, det var en himla fart genom tunneln, över hindren och allt annat. Utom vipp brädan. Den har vi aldrig provat och jag ville inte göra det nu heller. Mellan agilitybanan och rastgården finns en yta där de ställt ut stora däck och trädstammar som hundarna kan gå igenom, hoppa över och gå upp på. Jag blev väldigt imponerad av Malte när vi var och hoppade på däcken och det var fullt ös inne på agility banan med flera hundar som skällde och rusade mot staketet, hundar sprang löst inne i rastgården och Malte var helt avslappnad. Det var nog runt 15 hundar i rörelse runt oss – snacka om störning!

För varje dag som går märker jag att Malte förstår mer och mer hur man ”ska” bete sig. Att en hund betyder titta på matte. Om de kommer för nära så kan han dock hoppa ut från mig men jag ser att mitt i hoppet så kommer han på sig själv och nästan rusar tillbaks till mig, sätter sig och börjar skvallra. Jag har börjat släppa efter mer i kopplet än tidigare och det går riktigt bra. När jag ser att han får ett möte som gör att han stelnar till så säger jag: Malte och ibland Kom efter. Är det fusk? Eller ska han helt själv fatta alla beslut? På den punkten är jag lite osäker om jag gör rätt? Men det funkar. Jag kanske ”curlar” honom som man säger i barnuppfostran men jag vill bryta honom INNAN det eskalerar och då är det väl bättre att göra en form av inkallning än att det antingen blir ett utfall som är negativt för honom eller att jag måste korrigera honom under ett utfall som både är lönlöst för oss båda då han är för uppjagad för att förstå den och inte spec trevlig heller. Eller tänker jag helt galet? För det är väl samma sak som att man har en lös hund som man kallar in vid ett möte?   

Det har varit några bakslag under veckan, jag tror det varit 2 riktiga utfall (vilket är bra för att vara han) och sen några där han flugit ut men ångrat sig mitt i. Men jag är väldigt nöjd med veckan hittills. Så här mycket intensiv träning har de inte fått förut och de är helt slut på kvällarna både Malte och Musse. Det är riktigt härligt att se.

Häromdagen var Malte och jag med på Rallylydnads kurs och det gick super bra! Han älskar ju verkligen rallyn. Förutom en incident med en odräglig unghund som kaxade sig mot Malte som Malte svarade på förstås.    Så där fick jag det lite svettigt, men sen fortsatte vi att visa upp våra färdigheter på rally banan haha.

När de är inne i husvagnen är det lugnt och stilla även om det skälls och härjas på hundar utanför. För det är ett väldigt liv på många hundar här, jag är riktigt glad att våra hundar aldrig skäller. Just nu är kl 22:20 och det skälls ute så man hör hundar hela tiden. En annan sak som är skillnad mot hemma här är att vi går med en hund i taget. Mest för att man ska hinna med att styra upp Malte men även för att Musse ska fortsätta med sitt fina beteende runt andra hundar. Han är verkligen klockren. Han rör inte en min. Om det inte kommer en lekfull hund förstås för då går svansen i 180 och han vet inte hur glad han ska bli. Han ser verkligen ut som en liten valp i sina rörelser. Häromdagen fick han hälsa på en gammal tax och han blev så himla glad.

(Musse i rastgården)

Även min man har fått en aha upplevelse denna vecka. Jag har i alla år vi haft Malte sagt till honom att det är hjärngympan som tröttar ut mest och inte den fysiska aktiviteten. NU har han verkligen sett det för här blir det inga långa jobbiga promenader fysiskt utan ute vistelse bland andra hundar utan större fysisk ansträngning och hundarna är helt slut.

 Jag tror inte att ngn den här veckan sneglat snett på våra hundar pga deras ras. I alla fall inte pga deras beteende. Om de sen gjort det pga deras utseende så får det stå för dom. Jag åker inte ifrån den här campingen och skäms i alla fall.

Här är vi: www.eriksore.com

I mitt nästa inlägg ska ni få höra mer om våran Ölands vecka. Besöket på Ölands Djurpark och Sollidens slott  

(Staffe mys i husvagnen)

//Sofia med staffe herrarna