I januari bokade vi våran allra första utlandssemester. Det kändes som en evighet till Juni då det skulle bära av mot de grekiska öarna – Rhodos. Däremot så hade jag smått panik över vart vi skulle göra av hundarna. Vi har ingen given hundvakt, speciellt inte för en så lång tid som det gällde. Jag började febrilt leta på nätet efter olika hundpensionat. Jag gick igenom MÅNGA, allt från Värmländska skogarna till Stockholm. Man kan sålla bort rätt många bara genom att läsa på deras hemsidor. Korta små promenader, att de har hundarna inomhus, att det ska vara problem fria hundar som går ihop med andra hundar utan problem osv osv. Sen hittade jag ETT ställe som jag fastnade för DIREKT! Ett pensionat utanför Arboga. Jag mailade till pensionatet och utelämnade medvetet rasen på mina hundar. Jag fick för mig att de skulle säga att det var fullt pga deras ras, jag ville istället att de skulle få sig en bild av killarna om vi träffades. Rätt eller fel – jag vet inte. Vi bestämde att vi skulle åka dit och titta och känna hur det kändes.

Efter att åkt en stund på en mysig grusväg med massa vackra gårdar på sidorna svängde vi in på gården. Ett fint rött hus på högersidan och en gårdsplan som vi åkte ner och parkerade på. En mycket trevlig kvinna mötte oss och visade oss runt på gården och inne i hund ”stallet”. Det var rymliga boxar med fina bäddar. De flesta boxarna hade utgång till en egen rastgård så de kunde gå ut och in som de ville under dagen. Stora ängar som utsikt runt rastgårdarna gav ett mysigt och harmoniskt intryckt. När vi kom ut till bilen igen så öppnade vi bagage luckan så hon skulle få hälsa på grabbarna. När hon fick se dom utbrast hon: Den här rasen är ju så trevlig. DÅ släppte en stor sten, och jag kände bara att här ska mina herrar vara när vi åker. Vi bokade in vilka datum som gällde och åkte hemåt med en härlig känsla i kroppen.

I slutet av maj började jag få rejäl ångest över att lämna hundarna en hel vecka och åka så långt ifrån dom. Jag skickade återigen ett mail till pensionatet och frågade om vi kunde lämna hundarna där över en natt vi nationaldagen. Dels för att jag skulle känna att det verkligen var rätt och för att de skulle få umgås med hundarna ett dygn och sen kunna ställa frågor osv till oss innan vi lämnade dom en vecka. Sagt och gjort vi körde dit grabbarna över ett dygn och när vi hämtade dom var även husse på pensionatet hemma och han var minst lika delaktig som matte i huset. De berättade att allt gått bra, de hade gått långa promenader i skogen och killarna verkade glada och nöjda.

Förra söndagen var det då dags att lämna killarna en hel vecka. Jag kände mig riktigt lugn och nöjd hela veckan och kunde verkligen koppla bort hundarna. Det som är skönt med att lämna dom på pensionat är att man betalar för att de är där. Dvs inget dåligt samvete för att ngn ställer upp och tar dom när de kunde gjort ngt annat. Men det är klart att jag ägnade några tankar åt dom under veckan, men resonerade som så att så länge jag inte hör ngt från dom så är allt okej.

På måndags morgonen, en vecka efter att vi lämnat dom svängde vi återigen upp på gården för att hämta dom. Det var glada killar som kom ut springandes från stallet. Malte hoppade snabbt in i bilen och Musse strax därefter. I stort sett omgående sov de gott i sin bur. Det är jobbigt att sova borta. Pensionats ägarna var mycket nöjda med veckan och gick igenom allt de gjort under veckan. Det var långa promenader på dryga milen varje dag och Musse som vi inte riktigt satt igång med så långa promenader efter hans träningsschema pga höfterna hade magrat av under veckan märkte de. Då hade de gjort om matransonen åt honom och även gett honom ett bra foder som de hade. Det kändes tryggt att de tog saker på allvar och gjorde vad de kunde för att rätta till det. De var dock lite besvikna över att de inte kunde ta in grabbarna på sin tomt så de kunde vara med dom mer. En av deras tikar löpte och de ville inte riskera ngt även om inte just den tiken var ute. De underströk flera ggr att hundarna var välkomna tillbaks och att de var vänliga killar som skulle gå jätte bra ihop med deras hundar. De hade även hämtat hem en valp som nu var 14 veckor som de gärna hade släppt ihop med våra så att lill killen hade fått busa ordentligt. Tikarna var tydligen inte så lek sugna haha.

När vi kom hem med killarna gick de direkt ut i trädgården och bara stod och blundade med nosen i vädret, de busade och Malte gick snabbt och la sig i våran säng och bara mös. Jag ser på dom att de haft det bra men de njuter av att vara hemma.

Vi kommer definitivt att vända oss till det pensionatet igen och idag ringde husse från pensionatet i ett ärende och underströk återigen att det var mysiga killar och att de är välkomna tillbaks. Underbart!

Många är emot att lämna hundar på pensionat, och självklart finns det mindre bra ställen där det bara är förvaring och för att tjäna pengar men var kräsna. Åk hellre lite längre för att verkligen se till att hundarna ska ha det bra medans ni är borta. Ställ frågor, åk och besök och lita på magkänslan.

//Sofia & Musse & Malte

Vilket fantastiskt initiativ! Skicka in ditt/dina stryphalsband, få en gratis sele.

LÄS HÄR!

Så här gör du:

1. Lägg ner ditt stryphalsband i ett kuvert tillsammans  med en lapp där du skriver din adress samt vilken storlek och vilken färg du vill ha på din sele. Selarna finns i fem olika storlekar och tre olika färger - sand, blå och skog. Storlekarna ser du längst ned.

2. Skicka kuvertet till oss, adressen är:

3. Få din nya sele hemskickad med posten!

Så här mäter du:

Selarna finns i fem olika storlekar, numrerade
mellan 3 och 7. För att hitta rätt storlek för din
hund måste du ta hundens bröstmått. Det mäter
du runt hundens största del av bröstkorgen,
precis före armhålorna.

Heja AdCanis!!!!! 

//Paula&DD