När jag tänker träna hund så tänker jag att man har ett moment som man vill öva in och går "ut" och gör enbart det. Jag tycker ju att sån träning är rätt tråkig och omedvetet sätter jag höga krav på både mig och hunden. Eftersom jag tänker träning så vill jag snabbt se resultat och lessnar när det tar för "lång" tid. Jag är väl medveten om att jag tänker helt galet och det är något som jag försöker jobba med.   

Men vad jag tänkte skriva om är sånt som man "omedvetet" lär sin hund - sånt man tränar fast man inte riktigt tänker på det.

Malte har ju alltid varit väldigt besatt av föremål av alla dess slag. Han är ju en tuggande kille som bara MÅSTE tugga sönder pinnar, gosedjur, kuddar, bollar... Ja just BOLLAR har han haft väldig fixering vid. Även om en boll ligger still så måste han slakta den rejält. Jag har en son som nu är 7 år som är lika besatt av fotbollar som Malte och denna kombination med Malte och Zackarias gör att det blivit många söndertuggade bollar och tårar genom åren. Nu när vintersäsongen är här så har Zacke fått lov att träna fotboll i vårat vardagsrum med sin mindre teknik boll eller med en mjukis fotboll. Först nu har det slagit mig att båda hundarna är kanon duktiga när vi står inne och spelar och bollen "flyger" genom rummet. De rör inte en fena  . Ibland kan de kolla på den men de försöker aldrig ta den!

Hur kunde detta hända när jag aldrig gått in för att träna detta med dom? 

Jo jag har ju tränat fotboll med Zacke och visat dom på ett tydligt sätt att jag inte accepterar att de försöker ta bollen för varken honom eller mig när jag inte gett dom tillåtelse. Det jag vet att jag däremot gjort av och till är att verkligen utmana dom i deras beslut att inte röra bollen geom att gå med Malte och samtidigt så dribblar JAG bollen framför oss. Jag har sparkat bollen mot dom och ibland har den kommit på dom. Jag har på alla möjliga sätt utsatt dom för frestelsen att hugga tag i bollen men icke!

Självklart kan det ibland hända att de gör ett ryck mot en boll, om sonen är ute och spelar landhockey med många kompisar och det stojjas och så. Men det är inte alls på samma sätt längre. Det är inte med tänderna först i den och ren slakt.

Det som gör mig extra nöjd och glad över detta med bollarna är  att man inte behöver förbereda dom på att bollarna ska fram eller "påminna" dom med ett kommando. De VET vad som gäller. Även om sonen tar fram bollen när jag inte är i samma rum så är det samma regler som gäller och det är så skönt!

Det här är nog det som de lärt sig som jag är mest NÖJD över och faktiskt det som sitter hårdast rotat i dom. Här VET dom vad som gäller. Och det är klart, här blir det alltid en konsekvens/tillsägelse om de rör bollen. Men bollarna ligger framme här hemma och de rör dom inte - inte ens när de är ensamma hemma.   

Däremot är Malte fortfarade tokig i bollar när han FÅR busa med bollar. Det är iofs inte så ofta med tanke på att han så lätt går upp i stress men det händer ibland som extra rolig belöning och då är det slakt som gäller.

Så vi går emot en intressant tid nu när jag börjat studera herrarna och bollarna när det snart är dags för vår/sommar och massa fotboll i trägården.

• Har ni något liknande där ni kanske som jag tränat ngt med ngn annan men omedvetet lärt in ett beteende hos era hundar?
  
  
• Har era hundar något som de har lite extra svårt att låta bli?

//Sofia & Malte & Musse

La bollarna vid Maltes bädd för att se om han skulle lockas att känna lite på dom

Kikar på dom i helt rätt sinnesstämning

Kliver sedan EMELLAN dom och lägger sig   

VINTER BILDER

Vi har fått in ett helt gäng med underbara vinter bilder. TACK alla som skickat in och vill dela med sig av sina fina hundar i snön. Jag har plockat bilder från alla som skickat in men jag har inte kunnat ta med alla för då hade jag fått dela upp detta inlägg på 4 st. Men alla hundar är med minst en gång iallafall så det är ingen som är bortvald.

Ciara spanar - Nicole

Vackra Cissi - Nicole

Cissi och Ciara busar - Nicole

Amstaffen Alba ute i kylan - ägare Cozma

Pudeln Sessan ser lycklig ut i snön - inskickad av Katrin

En liten Svea är puss sugen även ute i snön - Katrin

Ett stor gäng vovvar en frostig vinter dag, Pudeln Sessan, Amstaffarna Svea och Liten, Blandras (amstaff+parrson terrier) Theo och Amstaff hanen Ace - Katrin

Nina springer så snön yr - Petra

Liten tar ett glädjeskutt i snön, Nina kikar fram i bakgrunden - Petra

Hhmm tror allt att Liten letat efter ngt i snön   - Petra

Diza ute på isen och jobbar - Paula

Diza tar ett rejält skutt - Paula

DD & Milli busar rejält - Paula

DD & Jane - Paula

En alldeles UNDERBAR bild på DD - Paula

DD vill klä av sig    - Paula

Den där Paula hon kan verkligen hantera en kamera, ytterligare en vacker bild på DD - Paula 

Är det DD eller en Isbjörn? - Paula

Chrissie har hittat ngt i snön - Lena

Basta tar sig fram genom den höga snön - Lena

Basta springer över vidderna - Lena

Basta har hittat ngt spännande under snön - Lena

Stiliga Deamon på Mälarens is - Katrine

Deamon får avsluta denna bild tråd - Katrine

Vill återigen säga TACK för alla läsare som bidragit med bilder. Utan er hade inte bloggen blivit så här vintrig. Hoppas vi får tillfälle att ta mer fina snö bilder nästa vinter då snön lyst med sin frånvaro denna vinter.

// Sofia & Malte

Det här med att hitta en ras som passar sig själv är inte så lätt.Tycker inte jag i alla fall.

Med facit i hand så är nog inte staffarna en ras som passar mig med tanke på hur mycket kluriga uppgifter de behöver och inte den fysiska aktiviteten. Känner att just terrier är något jag vill ifrån. Det jag fastnade för hos staffen var ju deras utseende. Jag älskar ju det bulliga utseendet och att de inte fäller och inte luktar hund gjorde ju inte saken sämre. Även om varken jag eller min man är säkra på att det blir ngn mer hund efter våra grabbar så är jag sån som älskar hundar och vill lära mig mer och läsa på om olika raser. Som att jag ändå måste ha drömmen om en ny hund även om det som sagt inte blir ngn mer. Våran ras lever ju i genomsnitt tills de är 11-13 år om de får vara friska och vid det laget är ju våra barn 20, 17 och 14 (helt sjukt) och kanske att det blir några år då utan hund men sen när de flyttat hemifrån tror jag absolut att det blir en ny vovve här hemma – kanske för att fylla tomrummet efter barnen.

Frågan är ju då, vilken ras passar oss – egentligen?

Jag vill ha en hund som är lugn, efter mina år med Malte som är en stressboll så får den gärna vara på gränsen till sävlig    En ras som inte är känd som stressig, som faktiskt kan nöja sig med det fysiska arbetet i första hand men självklart behöver ju alla hundar tänka. En ras som inte har jakt i sig för jag vill kunna släppa den lös i skogen utan att det far iväg som en avlöning direkt. Jag tycker ju verkligen att hund hår är bland det värsta som finns och eftersom jag inte gillar att städa så är det ju ingen bra kombination.    Däremot så är ju det här en hund som kommer in hos oss när barnen är vuxna vilket betyder att det (förhoppningsvis) finns mer tid över till just städningen.

Sen spelar utseendet stor roll för mig faktiskt och jag klarar inte riktigt av hundar med snipiga nosar. Tex schäfer, border osv. Jag har inga bra erfarenheter av dessa hundar och därför får jag för mig att de är lömska och når längre med nosen….Hahhaha…Ja knäppt jag vet!   

När jag sammanställt detta och sen kollat runt efter raser så har det kommit fram till följande:

• Amerikansk Bulldogg – beskrivs iofs som en livlig hund men som är lugn inne, bulliga som staffarna och lite samma ras utseende mässigt men större. Nackdelen här är att hundarna i denna ras kan se så himla olika ut och jag gillar bara en speciell typ av dessa så det krävs att man hittar valpar efter den typen.

• American Bully – finns bara 1 uppfödare idag i Sverige och när man pratar med dom så verkar detta vara perfekta rasen för oss. Däremot så behöver jag följa uppfödarens hundar genom flera år så jag ser hur de utvecklar vissa egenskaper som jag är lite osäker på.

• Engelsk Bulldogg – älskar deras speciella uppsyn och temperament. Däremot går denna ras bort just nu eftersom det är en hel del sjukdomar inom rasen. Framförallt med deras andning. Så för att jag ska välja denna ras så krävs att en hel del ska hända inom aveln.

Så här långt finns det ändå en röd tråd genom raserna. Men nu tar de en liten udda vändning.   Jag är även inne och läser på om:

• Berner Sennen – en ras som mina föräldrar hade när jag var liten. En typisk tjuren ferdinand. En ”enkel” ras som är följsam men som däremot har en hel del sjukdomar så som höfter/armbågar och tumörer. Här kommer ju även det här med pälsen in i bilden. Men dessa är jag väldig intresserad av.

Och den sista rasen är

• Cavallier King Charles Spaniel - En liten hund som kan användas inom många olika tränings områden. Även här kommer pälsen in i det hela och även att det är en liten hund som jag inte träffat någon än och därför osäker på vissa saker. Är det en liten skällig hund tex?   

Jag har alltså frågetecken kring alla dessa raser och självklart så måste jag besöka utställningar/vänner/uppfödare så jag får träffa dessa raser mer så att jag verkligen kan bilda mig en hel bild av raserna. Sen är det ju självklart så att det inte är pälsen som det står och faller på även om jag framhäver att det är en ”negativ” egenskap för mig.  

 Jag tror man blir lite bortskämd när man har staffar tex som har väldigt lite päls och ingen underull. Det fastnar ingen smuts i den och man har inte ett helt grustag i hallen och är de blöta luktar dom inte blöt hund.

Många frågetecken och många år kvar innan det ev kommer in en ny familjemedlem hos oss. Men jag behöver ha drömmar och ha något att läsa om och undersöka. Men så länge ska jag njuta av mina två killar så mycket jag kan.

Hur ser eran hundframtid ut?

Kommer ni fortsätta med den ras ni har idag eller kommer ni välja någon annan?

Vilka raser är ni nyfikna på?

//Sofia & Malte

Vinter?

Har ni någon sån hos er? Hos oss har det knappt varit ngn snö alls så det känns inte som det varit/är vinter. Man blir nästan chockad när man tittar ut på gräsmattan och det ser ut som en swimming pool där med allt vatten, så tittar man i almanackan och jo, det är JANUARI! Utan snö.   

Så nu vill jag få det lite vintrigt här i bloggen och efterlyser härliga vinter bilder på era hundar! Som vanligt så spelar inte raser ngn roll (förstås) utan enda kravet är att det är en hund på bilden och att den har med vintern att göra.

Så kom igen nu och mail bomba mig med bilder!!!   

lundqvist.sofia@tele2.se skickar ni dom till. Senast onsdag 18/1 vill jag ha era bilder som sen kommer publiceras. skriv gärna med namn på ägaren och vad hunden heter och gärna ras om ni vill.

Sofia & Malte

Nu tar jag en "favorit i repris". Jag bloggade om detta förra vintern och det var då väldigt uppskattat. Så jag lägger in det igen då det iallafall i våran stad går Kennelhosta just nu. Så det är INTE så att mina killar har det just NU.

"Det råder Kennel hosta här hemma hos oss.

Musse verkar ok än så länge, de sa att han hade hostat när vi var borta men jag har inte hört ngt sen vi kom hem så kanske fick han jätte lindrigt eller så var det inte kennelhosta.

Malte hade kennelhosta även förra våren då han gick på dagis och det var riktigt lindrigt. Denna gång är hostan värre tycker jag. Den låter riktigt läskig.

När hundarna har kennelhosta så är det minimal ansträngning som gäller. Så det är mycket ligga och sova och korta promenader som gäller – passar mig rätt bra just nu och hundarna verkar inte ha ngt emot det heller.

Jag vet inte hur pass vanligt det är med kennelhosta så jag tänkte ta tillfället i akt att skriva några rader om det för er som inte vet vad det är.
Innan Malte hade haft kennelhosta förra året så trodde jag att det var riktigt farligt men efter att ha läst om det så har jag förstått att så inte är fallet.

Det är flera virus och bakterier som orsakar kennelhosta, vissa ensamma, andra i kombination. Namnen på dessa är både krångliga och egentligen oviktiga för oss ”vanliga” då bakterier och virus som drabbar hundarna knappast presenterar sig först    Därför skriver jag inte ut namnen men det finns mer ingående information om detta för de som vill gotta ner sig i det.

Hostan uppkommer från ”ingenstans” och det är som kikhosta. Man kan tro som ägare att det fastnat något i halsen på hunden för de hostar väldigt kraftigt och det skrapar och låter som de försöker få upp ngt. Det avslutas även med att det ser ut som de ska kräkas. I en del fall hostar de upp vitt slem eller kräks. (Detta har aldrig hänt Malte)

Kennelhosta sprids väldigt snabbt och störst risk för smitta är förstås ytor där många hundar samlas, tex dagis, utställningar och kennlar.

Inkubationstiden för kennelhosta är 4-10 dagar och de kan ha en feber topp i början som sen försvinner resten av sjukdoms tiden. De hostar under 5-10 dagar för att sedan tillfriskna helt. Dock finns det hundar som hostar i upp till 2-3 veckor. Virusen smittar framförallt under den första hostveckan medan  bakterien kan utsöndras i 3-4 månader efter genomgången infektion. (detta har med bakterier och virus att göra som är lite små krånligt)

Om hunden följer beskrivningen ovan så är detta inget farligt. Det låter jobbigt för dom och Malte ser väldigt ledsen ut, som att han inte förstår vad som händer. Men han är pigg för övrigt även om han sover mycket. Men hans allmän tillstånd är ej påverkat och det är det som är det viktigaste. Är det påverkat ska man kontakta veterinären för att se om det behövs hostmedicin eller annan typ av medicin. Man ska även fortsätta tempa hundarna så man ser att inte tempen går upp igen. De allra flesta hundar blir friska utan behandling.

Det är inte så att Malte går och hostar hela tiden utan det är dels när han rör sig, om han reser sig och springer mot dörren tex. Upphetsning och inandning av luften ute framkallar hostattacker också.

Till följd av kennelhosta kan hunden få lunginflammation – då är hunden allmänpåverkad och behöver uppsöka veterinär.

De som har störst risk att bli allvarligt sjuka av kennelhosta är som vanligt små valpar, äldre hundar och tex nyopererade djur.

Jag trodde att vaccinationen som de får mot kennelhosta gjorde att de var immuna mot det men så är det alltså inte. Vaccinationen lindrar symptomen och förkortar sjukdomstiden men de kan ändå få det. Därför är det viktigt att vaccinera framförallt riskgrupperna (äldre/valpar) och även de som vistas bland mycket hundar.

Det man ska tänka på när en hund har kennelhosta (eller andra sjukdomar) är ju förstås att den inte ska röra sig mycket. Det är ju som när vi har feber eller är förkylda – ingen motion!!Och självklart så ska en hund som hostar INTE träffa andra hundar.

Det blev ett inlägg med mycket fakta i och det finns massa olika veterinär sidor där man kan läsa mer om detta och fördjupa sig i olika bakterier och virusar.

Är det fler som haft hundar som haft kennelhosta?

Hur reagerade dom? Jag hoppas de flesta blir som Malte – lugna och passar på att mysa."

Ha en fortsatt trevlig kväll och mys rejält nu i kylan. 

Sofia & Malte

Vi har skapat en grupp på Facebook, den heter "www.KAMPARNA.se - bloggen" 

Gå in och bli medlem! Där kommer vi uppdatera varje gång ett nytt inlägg kommer upp i bloggen, vi kommer använda gruppen om vi efterlyser något - bilder, gästbloggare m.m m.m

I gruppen kan du lämna kritik, ställa frågor om bloggen, dela tips och ideér med oss.

Varmt välkomna till vår grupp, glöm inte att bjuda in dina vänner! 

http://www.facebook.com/groups/kamparna/ 

I måndags tog jag med mig Malte och drog till Kristinehamn för hundpromenad med 4 andra ägare och deras hundar. Det var en jätte trevlig promenad med mycket hund prat och fint väder faktiskt. Malte skötte sig utmärkt på promenaden med de andra hundarna. Han brydde sig inte direkt om dom och det kändes jätte skönt! Enda gången han tyckte det var lite olustigt var när en hund kom lite för nära bakifrån. Men inga utfall så det känns som en stooor framgång.    

Som jag skrivit om tidigare så är ju våra herrar väldigt olika. Det är som att Malte tar väldigt mycket energi från mig. Med facit i hand så är han ingen första hund för att han har så oerhört mycket motor i sig. Ibland kan jag känna att Malte och jag inte är bra för varann. Som att vi har ett för starkt band till varann - svårt att förklara.

Musse däremot är en utmärkt första hund och bra förebild för rasen. Han har lätt till lugn och passivitet, följsam, enkel.

I måndags eftermiddag så tog jag med mig Musse i flexikoppel = mycket rörelsefrihet och knappt ngn lydnad. Vi gick till skogen där jag släppte honom lös och han sprang efter pinnar, letade godis och utforskade skogen. Jag testade honom några gånger och gömde mig när jag tyckte han kom lite för långt bort. Men det är svårt för han har stenkoll på mig när han är lös vilket är super skönt!

Vi gick vidare till grusgropen som båda grabbarna älskar. Där sprang Musse i de enorma vatten pölarna, upp i gruset efter pinnar och bara var en fri och glad liten kille.

Ovanför grusgropen har kommunen en plats där de förvarar STORA stenblock, gatustenar och enorma betong "rör". Vi gick där och han hoppade upp på stenar och balanserade. När vi kom fram till betong rören gick jag fram och kastade in några godisar i röret och vips så var han där inne och tuggade. Han hade inte jätte bråttom ut därifrån heller utan nosade runt där inne. Jag tycker det är så kul och intressant att testa såna enkla grejer med killarna för att se hur de löser vissa uppgifter och för att se vad de "törs".

En del frågar mig varför jag inte tar båda hundarna samtidigt på promenader osv. Men eftersom de är så olika vill jag ge dom det de behöver var för sig. Musse är sån som man kan kasta pinnar och bollar till och ha lös i skogen och då vill jag att han ska få komma ut och röra sig och bara vara! Malte däremot behöver hund möten och lugna promenader. Men när han ska få vara hund så tar vi med båda två till grusgropen där de busar loss - finns det ngt härligare att titta på än hundar som är lösa och springer fritt och man riktigt kan se hur lyckliga dom är?

En stor skillnad mellan Musse och Malte är att Musse TAR SIG TID att nosa runt och undersöka medans Malte löser uppgiften och sen vill ha en ny direkt. De kommer fram till samma lösning tex när de ska hitta godis och så men Musse gör det grundligare. Någon gång i veckan brukar jag kasta ut korv i trädgården för att de ska ha lite att göra en stund och få lite gott. Malte söker av det väldigt snabbt och sen ska han ha en ny uppgift. När Malte är klar så finns det inga korvar kvar och det vet han men Musse han kan gå i en timme där ute efter att Malte har gått in för att det KAN finnas ngt kvar. Det är så man kan sammanfatta dom. Malte = snabb och vill ha nya uppgifter medans Musse är grundlig!

Nu har jag fått sällskap i soffan av två trötta killar - kl är trots allt åtta   så nu blir det mys resten av kvällen. 

Ha en underbar fredag kväll och en härlig nyårs afton imorgon!

//Sofia & Malte & Musse

Lovade en uppdatering ang min och Maltes "privatkurs" och här kommer den.

Vi var iväg förra måndagen. Det är en vardagslydnads kurs samtidigt som den andra instruktören kör och jag och "min" instruktör vid dessa tillfällen kör intill dom. Med de andra hundarna som störning. Det är riktigt nyttigt!

Första tillfället gick ut på att få mig att tänka om HELT när det gäller Malte. Jag hjälper honom för mycket i olika situationer så det har resulterat i att han inte tänker själv. Han gör inga egna val. Det kan vara så lite som att jag sätter fram ena benet framför honom vid ett hundmöte eller att jag pratar för mycket med honom istället för att "visa" vad som är rätt och fel så att han själv börjar göra medvetna val.

Jag är ju en sån som håller i kopplet som en riktigt livlina. livrädd att han ska göra ngt dumt. Styr honom väldigt mycket med kopplet och även där försvinner ju hans förmåga att kunna ta egna beslut. Så det var oxå en sak jag inte fick göra, hålla sträckt koppel. Det skulle vara slakt hela tiden.

En annan sak som jag gjort med honom är att jag ger honom beröring FÖR ATT lugna ner honom, inte beröring som belöning NÄR HAN lugnat ner sig. Samma sak att jag har svårt att berömma honom när han gör rätt med tex beröringen för då upphör han direkt med det som var bra och blir en studsboll som INTE uppskattas.

  (teamet)

Det är riktigt svårt för MIG att ändra MITT beteende när man trott att man gjort rätt i över 3 år. Men det var mycket som föll på plats under dessa 2 timmar. Det märks verkligen när hunden börjar förstå vad man menar nästan utan ord. Tänk om man gjorde rätt från början istället. Ser verkligen fram emot kommande träningar, 6 ggr kvar och jag tror det kommer hända mycket under denna period. Men som sagt, det är tufft eftersom alla "fel" är ngt som jag måste ändra hos MIG.

Vi skulle ha tränat i måndags men då var jag helt ur form och vi sköt på tillfället och har inte bokat in än när det blir. Men jag återkommer om fortsättningen. 

Framöver har vi några små grejer inplanerat med hundarna som kommer bli roliga. Dels så ska husse gå en intensiv kurs på 3 dagar med Musse. Gå fint/hundmötes kurs. Ska se om jag kan vara med i bakgrunden med Malte oxå för att träna ännu mer med andra hundar. Och sen är det hundpromenad inplanerat med andra ägare och hundar den 26.e dec som jag ska åka på med Malte. Även det för att utsätta honom för andra/nya hundar.

Har ni något inplanerat för era hundar i mellandagarna eller tar ni en paus och njuter av julledigheten??

//Sofia & Malte