Nu kommer en liten efterlysning från oss till er läsare. Har ni några "jul" bilder på era hundar??

Jag har själv inga på mina killar men är jätte nyfiken på om ni läsare har några ni vill dela med er av?

Om ni har det får ni GÄRNA maila dom till mig så jag kan lägga upp dom på bloggen så alla får se era fina hundar. Självklart precis som alla andra gånger spelar det förstås ingen roll vilken ras hunden är.

Så kom igen nu och maila dessa till mig! Senast på fredag vill jag ha era bidrag!

lundqvist.sofia@tele2.se

//Sofia & Malte

Har förstått från er läsare att en del är förtjusta i min röda herre Malte...Så jag tänkte lägga ut en liten "fakta ruta" om honom och rasen  

Ras: Staffordshire Bullterrier

Stamtavle namn: Mastinos Whoopsadaisy

Född: 6.e maj 2008

Färg: röd med vita tecken

Vikt: ca 21 kg

Höjd: 41 cm

Postiva egenskaper: vill arbeta, alltid glad, lätt att motivera i träning.

Negativa egenskaper: lätt till stress, svår att trötta ut och svårt att koppla av.

Vad Malte älskar: att spåra, ligga tätt intill och att springa lös i sin grusgrop

Vad Malte avskyr: Regn!

Malte är en väldigt energisk kille som kräver en hel del arbete för att må bra. Vi spårar en del, drar kedjor med WP sele, tränar en del lydnad framförallt Rallylydnads moment m.m

Den absolut bästa egenskapen som Malte har är att jag faktiskt litar på honom i alla lägen med barnen. Det händer att han får sig tjuvnyp från Leija som är 1.5 år och han skulle ju kunna gå därifrån men han står kvar och väntar på att jag ska ta bort henne. Vi har övat sen både han och barnen var små att de alltid ska kunna gå fram och ta ben och mat från honom. Även om inte dom ska springa och ta hans godsaker så vill jag inte behöva vara på min vakt över att de ska komma för nära när han äter och att han då ska vakta sin mat. Och det har aldrig varit några problem. Det hände faktiskt en väldigt intressant grej ang det för något år sedan när vi hade gammeltaxen kvar. Malte låg i soffan och åt ben och taxen hoppade upp i soffan och kom lite för nära Malte varpå Malte gör ett litet utfall mot taxen för att försvara sitt ben, mitt i detta kryper Alice då 2 år gammal upp i soffan och tar benet från honom. Ingen reaktion alls från honom utan han bara tittade på henne och väntade på att få tillbaks benet. Sånt gör mig varm i hjärtat att han inte skulle göra samma sak mot barnen. Det är inte konstigt att rasen kallas "Nanny Dog" hemma i England.   

Nu till lite rasfakta - taget direkt ur rasstandarden.

Bakgrund/ändamål:
Staffordshire bullterrier är en modern sällskapshund.
Den nya rasens namn godkändes 1935 av den engelska kennelklubben och inmönstringen genomfördes 1935-1938.

Uppförande/karaktär:
Rasen är känd för sitt okuvliga mod och sin ihärdighet. Den är
mycket intelligent och tillgiven. Den skall vara djärv, orädd och
fullständigt pålitlig.

Mankhöjd:
Önskvärd mankhöjd: 36-41 cm Höjden skall vara i proportion till vikten

Vikt:
Hanhund 13-17 kg.
Tik 11-15,5 kg.

Min egen reflektion kring aveln är att många förväxlar deras positiva energi med att de lätt går upp i stress. Många menar att "stressen" är den energin som staffen ska ha. Jag personligen håller inte med då jag har samma ras men där den ena har en positiv energi och den andra går upp i stress för minsta lilla. Det är säkert en hårfin linje detta och alla har olika syn kring detta men därför rekommenderar jag alla som ska köpa sin första staffe att verkligen utvärdera föräldrarna så man slipper en Staffe som är avlad mot det "stressiga" hållet för att leva med en stressad hund oavsett ras är inte alltid så enkelt. Man får hela tiden tänka lugn lugn lugn och vissa lekar är inte ens att tänka på, tex kasta pinnar, sparka boll. Sånt som de flesta hundar och ägare tycker är roligt.

Det var lite om Malte och rasen Staffordshire Bullterrier. En ras som kräver ett tydligt ledarskap och en fast hand - en ouppfostrad Staffe vill ingen ha i kopplet. Men lägger man bara ner rätt tid på individen så har man en alldeles underbar vän.

Har ni frågor är ni välkomna att fråga, antingen här på bloggen eller till min mail: lundqvist.sofia@tele2.se Jag finns förstås på Facebook oxå. Sofia Lundqvist

//Sofia & Malte

Jag har känt sista veckorna att vi inte riktigt gett den tid åt Musse & Malte som de behövt. Det dåliga samvetet gnager i bakhuvudet hela tiden samtidigt som man försöker jobba heltid, ta hand om 3 barn och hålla hemmet i ordning.Att känna att allt man gör är att träta och vara tjurig mot hundarna är ingen trevlig känsla. Därför kom inbjudan till hund "jippo" hos mina instruktörer som en skänk från ovan. Vi packade ihop 2 av 3 barn i bilen och grabbarna och sen bar det iväg mot Kristinehamn.   

Inne i lokalen trängdes hundar, ägare, loppis bord och fika bord. Vi tog oss genom folk massan och fram till ett lite lugnare hörn med grabbarna. Malte som är lite "dum" i hund situationer när de kommer för nära gjorde några försök till utfall men jag tycker jag räddade upp dom rätt bra och till slut kom vi in i vårat lite avskilda hörn. Där övade vi mycket på passivitet medans vi tittade på Freestyle uppvisning, hur en vardags lydnads lektion kan se ut och sen testade vi även rallylydnads banan som stod uppställd.

Malte blir väldigt uppjagad i såna situationer där det är mycket folk och andra hundar. Så det vi gör är att fokusera på lugn och att han är i rätt sinnesstämning. Ingen spänd kropp, uppspärrade öron och andra typiska saker han gör. Efter ngn timme började han frivilligt lägga sig ner och slappna av trots att det satt 2 väldigt nyfikna Tibetanska spaniels brevid och kika på honom ;) De där små framstegen som vi gör känns så oerhört stora och jag blir så stolt!

När vi varit där i 2 timmar gjorde de iordning en miljö bana som alla fick desta på. Det var bla tunnlar som de fick gå igenom, hoppa över eller bara lukta på, kompost galler att gå på, en stor låda att hoppa i och hämta godis, leta godis/leksak bland massa koner och galler, gå "igenom" plast som hänger över en torkställning och till sist var det som en liten bana där de först ska gå in bland PET flaskor och frigolit in i ett mörkt rum med presenning på golvet och markera vart det finns godis. När de hittat det så tändes lampan och hundarna fick gå runt och lukta och titta på allt som var där inne. Allt var jätte intressant att se hur hundarna hanterade och hur de löste de olika situationerna. Jag är mycket nöjd med båda våra grabbar och det var riktigt kul att få se hur de är i olika "miljöer".

hela familjen testar banan, Malte i lådan, Alice i tunneln och Zacke springer till nästa grej :)

Musse och husse försöker komma på hur de ska komma åt godisen i lådan ;)

Efter 3 timmar med hundarna var de riktigt möra i huvudet och Malte brydde sig inte om de andra hundarna längre oavsett om de kom nära honom. Han är så bra!!!

Pratade med min instruktör på kvällen att jag ville ha en privat lektion med henne för att öva hundmöten och för att lära mig läsa honom ordentligt. Det hon erbjöd mig var helt otroligt! Jag ska få vara med på en vardagslydnads kurs som de ska ha i 7 veckor. MEN, den andra instruktören ska hålla i kursen och hon ska köra hantering och hund signaler med mig vid sidan av. Så 7 privat lektioner med min guru! Jag är i himlen!!! Är oerhört taggad för detta och även om jag vet att det kommer bli tufft och hon kommer köra hårt med MIG så kommer det vara värt det och jag kommer lära mig så mycket! Och jag kommer få MASSOR att blogga om. Första lektionen är på måndag kväll. Så nästa vecka kommer första rapporten.

Hoppas alla har det bra i vinter vädret.

//Sofia & Malte

Jag har ju haft det lite tufft med min röda herre på olika plan men framförallt så är han ju outtröttlig. Vi spårar en hel del med honom som jag skrivit innan och vi är nu uppe på dryga kilometern i spårlängd, olika underlag och i total mörker. Han är helt klockren!

Vi försöker ju hitta hans "gräns" för vad han klarar av men den här gossen ser till att klara allt vi ger honom. Det är jätte kul förstås men det är ju ändå så att vi skulle vilja hitta hans gräns. En gräns där vi kan jobba vidare ifrån och se att han blir trött. Men på 3.5 år så har vi inte hittat den än. Men vi har ju många år kvar ;)

När vi testade på id spår i somras så började jag inse kapaciteten i hans nos. Med risk för att jag skrivit detta tidigare så gör jag det ändå igen. Id spåret vi testade var väldigt "basic" men ändå ngt nytt för oss båda. 2 för Malte helt främmande personen går armkrok X antal meter in i skogen. Vid ett utsatt märke så viker de av åt varsitt håll och gör en båge och går ur skogen. Vi starten av detta har den ena personen lagt ett föremål med dennes doft på. (I vårat fall en tröja). Samma person har lagt ett annat föremål på väg ut från skogen. Malte ska ju då alltså lukta på första föremålet. Följa deras spår och sen när de delar sig urskilja vilket spår som tillhör den som lagt föremålet, följa det och till slut hitta det andra föremålet. Det visade sig att jag missuppfattat vart personerna delat på sig så när Malte snabbt sticker av spåret åt ena hållet tror jag att det var där som de hade skiljts åt. Men det visade sig att han redan när han luktade på tröjan i starten att han visste vilket spår han skulle följa så när han var i jämnhöjd med det andra föremålet (många meter innan personerna skiljts åt) så går han direkt på doften av det och hittar föremålet. Hade detta varit en försvunnen person så hade ju han direkt hittat personen utan att följa spåret hela vägen runt. (snabbare i tiden alltså).

Jag är fortfarande djupt imponerad av Maltes id spår och mina tankar kring detta har snurrat rejält.

Jag vill ju verkligen använda hans nos och den energin som han har på ett positivt sätt.

Jag har ju en liten "dröm" om att jobba med missbrukare. Antingen på behandlingshem eller inom kriminalvården. Så när jag pratade med min instruktör om detta så blev jag ju överlycklig när hon säger att jag ska utbilda Malte till narkotika hund!

Jag har sökt och sökt efter detta på nätet och nu hittat 2 ställen som det finns förberedande kurser för detta på. I dagsläget så är det ju bara inom tullen och polisen som man kan utbilda hundar till detta men inom kort så kommer utbildningen av detta att släppas "fri" så att det finns möjlighet för övriga att utbilda sina hundar inom detta.

Tänk vilken dröm vardag att varje dag få jobba med min röding och faktiskt utföra uppgifter ihop med honom. Jag har fått erbjudande från det ena stället att gå en 3 dagars kurs i januari och från det andra stället en längre kurs som börjar i aug. Jag är ju helt överlycklig. MEN, ju mer jag tänker på det desto mer börjar jag tveka.

• Är han tillräckligt bra?
• Är JAG tillräckligt bra?
• Är jag alldeles för naiv som tror att detta skulle vara ngt för oss?

Ja massor av tankar som gör mig osäker virvlar runt i huvudet på mig och plötsligt är jag inte lika säker längre.

Drömmen kommer alltid finnas kvar och vi får se vad jag beslutar mig för. Men att jobba med mitt röda energi knippe är nog den största drömmen jag har.

//Sofia & Malte

Mörkret är här och vi har tidigare gått igenom detta med reflexer och hur viktigt det är att synas. Nu är även kylan på gång och med den rasen som jag har så krävs det kläder till herrarna.

Detta med täcken är ju en ny erfarenhet för mig då raser jag haft tidigare (rottweiler,bernersennen) haft både mer päls och framförallt underull som dessa gossar saknar. De två senaste vintrarna med sin enorma kyla har varit jätte jobbig för grabbarna. Täcken har de ju haft förstås och accepterat det bra. Men tassarna har de haft det jobbigt med. Jag har försökt sätta på dom barnens strumpor och vantar men det har inte funkat vidare bra.

Har ni skor till era hundar?       

Jag skulle verkligen vilja få tag på bra skor som sitter BRA och framförallt sitter KVAR på tassarna. Hundarna har klarat ca 3 min ute på promenad innan de börjat hoppa på 3 ben. Vi har stannat och tagit bort snö mellan trampdynorna och försökt gått vidare men det känns inge bra att se dom hoppa runt och bara vilja gå hem.

Jag vill kunna ta längre promenader även när snön kommit. Med tanke på att jag vill ha med dom på skidsemestern denna säsong så krävs det riktigt bra utrustning så de klarar av det.

Vad har ni för vinter kläder till era hundar som behöver det?

Vi kör med Hurtta täcken och de känns som de värmer bra. Vissa hundar har svårt för fleecen på insidan men våra verkar okej med det så vi kör på det.Tog på Maltet täcket för första gången förra veckan då det var kyligt och lite små fuktigt ute och han sprang runt som en kalv och skuttade. Haha...

Så nu behöver jag eran hjäp! Ni som kanske har lite mer koll på detta med skor än jag. Finns det något speciell märke/modell som funkar som sitter kvar så mina pojkar kan klara sig runt kvarteret iallafall  

//Sofia 

När vi planerade att skaffa en staffe kille till här i huset så möttes det av väldigt blandade åsikter. Vi har fått höra otaliga gånger av både vänner och uppfödare att 2 staffe killar är dömt att misslyckas med. De kommer förr eller senare att ryka ihop och det kommer sluta med omplacering av den ena. Vi har självklart lyssnat på detta och övervägt fram och tillbaks innan vi bestämde oss för att köpa Musse. Vi ville ha 2 staffar och skulle vi då välja en tik bara för att de skulle funka ihop trots att vi inte ville ha en tik? Nej! Vi var ändå beredda att ta chansen/risken att skaffa en pojke till.

När Musse hämtades var Malte 2.5 år gammal. Visserligen kastrerad men jag tror faktiskt inte att det hade varit någon skillnad om han hade varit okastrerad. Malte är en rätt vass kille, han ger lugnande signaler mot omgivningen men händer det något så backar han inte för en fight. Även om han tycker det är riktigt obehagligt och man ser på hela honom efteråt hur dåligt han mår. Vi pratade med uppfödaren och beskrev att vi ville ha en ”lugn” valp som inte var någon jätte tuffing och jag tror vi fick helt rätt kille. Musse pussar Malte i mungiporna JÄMT och viftar valpigt på hela kroppen. När vi hämtade Musse så satt Malte bak i sin bur. Jag gick inte fram till honom i buren med Musse för jag ville inte att han skulle känna sig trängd även om det var en liten bebis. Vi tog Musse i baksätet och Malte nosade och vädrade en hel del under resan hem. Vi stannade till under vägen hem för att rasta dom och då fick de träffas. Inga problem!

  (första kvällen hemma i soffan)

Nu är Malte 3.5 år och Musse 15 mån. Jag tror att de ”rykt ihop” 2 ggr och det har varit när Musse försökt sno märgben från Malte. Men det har mest låtit. När vi höjt rösten så har de gett sig. Jag är väldigt förvånad över att Malte ALDRIG sagt ifrån till Musse. Hur mycket buset än bitit honom i kinder, lår, svans, ridit på honom, hoppat på honom i buren när han vill hälsa på folk – ja Malte har fått utstå det mesta. Han visar tydligt för Musse med kropps språket att han inte vill. Han viker bort huvudet, går därifrån och ser allmänt deppig ut. Jag har varit väldigt noga med att ta bort Musse när jag ser att Malte faktiskt inte vill. Även om jag trodde att han skulle säga till Musse och ”uppfostra” honom på sitt eget sätt så är jag ändå glad att han vänder sig till mig för hjälp att få bort ”lillebror”. Jag vill inte att han ska ta egna beslut och behöva säga ifrån på skarpen till Musse. Egentligen samma som med barnen, barnen ska respektera hundarna och att de inte alltid vill mysa eller leka. Samma sak för Musse mot Malte.

Jag fick en sån hemsk känsla i magen en kväll när jag gick med båda grabbarna själv. Tänk OM det händer ngt en dag och de inte kan leva ihop. Jag fick PANIK och började prata med olika hundfolk om detta. Fick bla höra att Musse vet ju att Malte är ledaren för det märks ju när Malte får mat först och får gå ut före Musse genom dörren och liknande. Jag satt och funderade över våra rutiner här hemma i vardagen för jag märker inte på ngt sätt att Malte är en ledare. När vi hade gammeltaxen så märkte man att han var en ledare och det är inget jag ser på Malte. Våra hundar får sitt varsågod samtidigt, den vars koppel man får upp ur lådan först får koppel på sig först och ut genom dörren är varierande. Ibland går jag ut först, ibland Musse och ibland Malte. Det viktigaste just vid dörren för mig är vilken sinnes stämning de är i. De får inte RUSA ut. Och märker jag att Musse har svårt att hålla sig lugn så går jag och Malte ut först och sen får Musse sitta kvar en stund i öppningen eller tvärtom.

Kan det vara just detta – att vi behandlar dom exakt lika som gör att de är på samma nivå? Musse har inget att vinna på att börja utmana Malte? Ja jag vet inte.

Självklart ska man inte ropa hej för Musse är som sagt bara drygt ett år och en staffe är inte färdig utvecklad psykiskt förrän vid 3 års ålder men jag tycker ändå vi byggt upp en bra grund för dessa killar.

Och precis som med sina barn och deras syskonkärlek så blir man lika varm i kroppen när man ser hur mycket de njuter av varandras sällskap.

//Sofia med staffe pojkarna

Halloj hoppas ni haft en härlig höst helg...

Här kommer resultatet av höstbilderna som vi efterlyste tidigare i veckan. Det har kommit in några jätte fina bilder på höst vovvar.   

Först ut har vi Deamon som ägs av Kat Bylund. Deamon är ca 2 år och 8 mån på bilderna. Super fina bilder!

Det kom även bidrag från Katrin Palm. Första bilden är på Svea som är en amstaff tik på 2 år.

Denna bild kommer oxå från Katrin Palm, Liten heter finingen på 1,5 år. Ägs av Petra Wallenberg men som Katrin har på foder.Jätte härliga bilder!   

Det har även kommit bidrag från 2 av bloggarna. Först ut är DD på denna otroligt vackra höstbild.

Och sist (och kanske minst (?) Jennicas fina Supra på en dagsfärsk bild.

Helt otroligt fina höstbilder på jätte fina hundar. Jätte kul att se även er läsares hundar.

Stort tack för era bilder!

Håll utkik för fler bild teman framöver!!   

I varje inlägg visar vi bilder på våra hundar, de som finns med oss och även de som passerat över till andra sidan men som ändå är viktiga för oss.

Nu vill vi se ERA hundar. Då och då kommer det komma såna här inlägg där vi efterlyser bilder från er läsare. Olika teman kommer det vara och alla bilder kommer sen att publiceras i ett inlägg här på bloggen. Här spelar varken ras, kön eller storlek någon roll. Huvudsaken är att det är en hund som ni äger eller har ägt och att den hör till temat.

Första temat är höstbild!

Era bilder mailar ni till: kamphundsbloggen@gmail.com märk mailet med höstbild.

Skriv med ras och namn på hunden, ålder på bilden och kanske någon annan rad om bilden.

Ser verkligen fram emot att få se ERA hundar så kom igen och maila!Vi vill ha era bidrag innan söndagen den 23.e okt kl 15.

För att hålla mig till temat så kommer här en höstbild på min röding Malte. 1,5 år var han på bilden.