Hej på er alla läsare, idag ska jag skriva om något som jag tror att de flesta råkar ut för och det är en enorm mega jätte svacka när det kommer till motivation och träning och hund överhuvudtaget. Ibland tar energin slut helt, iallafall för min del och det känns som att man inte har en aning om alls hur man ska ta sig upp igen.

Igår körde jag rakt in i den där väggen, all lust och motivation rann av mig, jag bara gick och muttrade och tyckte att fy vad allt är jobbigt. Blir läget bättre av det?? Hahaha en näääääj så klart inte och jag vet ju att jag inte ska fortsätta muttra, men ja ibland är man en sån där surkossa som bara inte kan sluta.

Aysha blev bara jobbigare och jobbigare på promenaden, vems fel? Ja såklart mitt då jag bara fokuserade på mitt muttrande och surande och inte alls var en sån där lyhörd matte som man ska vara på en promenad om man vill ha bra hundmöten osv.

Hon spände upp sig och stirrade in sig på hundarna, sa inget, för är det någon som är socialiserad så är det ju min alldeles egna gathund Aysha, men tja, med en surkärring till matte i andra änden av kopplet kan ju tydligen få vilken hund som helst att bli hetsig *skrattar*

Jag insåg tillslut i mitt egna lilla åskmoln att jag inte skulle gå några längre promenader eller träna överhuvudtaget för jag skötte inte min del av avtalet och det är inte rättvist, så jag hade en liten ljus stund i allt mörker iallafall, även fast Aysha tyckte jag var hysteriskt tråkig.

Hela tiden när jag var sådär mörk och dyster tänkte jag att det är ingen ide att vara sådär, det gagnar inte mig, det gagnar inte hunden det är ju inte roligt för någon men vissa gånger kan jag inte bara låta bli.

Ibland undrar jag om dessa stunder krävs för att man ska rannsaka sig själv och sin träning ordentligt för när man kommit ur det så känns allt också så mycket bättre. Förmodligen har det någon funktion, men fyyyyy vad jobbigt det är när det blir så. Framstår jag som totalt crazy nu och skrämmer bort alla läsare?? Eller kan någon känna igen sig i det jag skriver?

Jag har även fastnat där jag fastnat med alla hundar sen jag blev mer kunnig på hund. Varga som var min första hund, henne tränade jag upp till lydnadsklass 3 utan problem, vi hade roligt och funderade inte så mycket mer på det, utan bara gjorde sakerna.

Men så vips så lärde jag mig massa saker, gick kurser, läste böcker och efter det fastnar jag då och då i det här kunskapsträsket och det resulterar i att jag inte gör något alls och blir paralyserad för jag vet att lär jag in detta fel så kan det bli sjukt jobbigt att lära om och då är jag fast.

Ibland kan jag önska att jag inte hade all kunskap inom lydnad jag faktiskt har och kunskap om inlärning och hur viktig den är om man vill sikta högt. Idag när jag tränar, tränar jag så målinriktat, och i de flestas ögon ses det som positivt och något bra, men det där roliga i träningen blir inte lika stort när man tränar så, för man tränar utifrån perfektion och det är ett påfrestande träningssätt. Man är ytterst petig och belönar inget som inte är precis exakt så som man vill ha det. Nu skriver jag på ett extremt sätt, men för att ni ska förstå hur jag tänker, sen är det klart att man belönar i små steg så hunden förstår vad man vill, men när den väl förstått så belönas bara perfektion och där tappar jag liksom sugen.

Nu kan man ju tycka att eftersom jag är så medveten om detta problem så borde det vara lätt att göra något åt det, men jag måste nog vara från en annan planet eller något för det är inte enkelt, jag blir sådär så jag överanalyserar allt och så blir jag paralyserad *skratt* Inte lätt att vara min hund inte och jag gnäller på att Aysha är jobbig *asgarvar*

Nu ska jag inte fastna i det där, något mer jag deppade över var det här med mitt val av ras, att ständigt ha folks ögon på sig tar energi, att ständigt få förklara sig, försvara sig och försöka sprida kunskap suger ur musten ur mig vissa perioder. Jag är med på olika forum där det diskuteras, ibland känner jag att jag ej borde vara med där, för det suger energi när man ska försöka förklara för folk hur rasen egentligen fungerar och hela tiden försöka vara trevlig och korrekt. Blääää säger jag bara för okunskap till rasers existens och bläääää till media som svartlistat raser och myntat begreppet som mördarhundar och kamphundar som är som stridsmaskiner.

Bläääää till alla idioter därute som äger bull och terrier raser som får människor i sin omgivning att tro på det media skriver om och blääääää till alla som gör dessa hundar så illa att dom sedan framstår som monster för att dom tappat all gnista till livet och tappat all tro till människan och på något sätt behöver få ur sig sin frustration och då riktar in sig på andra hundar. Mitt hjärta blöder för dessa hundar och det får mig så deprimerad ibland, tänk om jag ändå kunde rädda världen från denna pestsmitta till tanke kring vissa raser.

Jahapp, vad ville jag med detta inlägg då tro? Gnälla av mig lite faktiskt och visa min dark side =) Idag känns det lite bättre, jag ska verkligen försöka sluta träna utifrån perfektion och bara ha roligt, hur det går får jag uppdatera er om nästa måndag =) Tror även att jag är lite ur funktion just nu för jag är nervös inför vårt besök imorgon, tisdag, till Redog i Västerås. Vi ska ju dit för att få en plan kring Ayshas armbågar som är under all kritik tyvärr, så tror jag är så nervös över det att jag blir lite såhär ur fas.

Förlåt om jag svamlat en massa i detta inlägg, inte lätt ibland att få en inblick i mitt röriga huvud, men hoppas ni överlevde *ler*

Ha nu en riktigt skön dag allihopa och ta hand om er och era fyrbenta vänner!

//Camilla

 

Pierina, Cilla & Enzo

26 mars 2012 09:53

Men kära du, det är ju helt fantastiskt att du ändå kan inse att det inte är ngn idé att träna när man är nere och inspirationslös :)

Tänk alla som inte har den insikten och förstör så mycket dom redan tränat in och sen fattar noll varför det har blivit som det blivit...

Jag har massa dagar jag inte orkar med mig själv och definitivt inte orkar med hundarna och då får dom faktiskt vara, även om Enzo blir helt hysterisk av att inte få aktivering så är det bra att för honom med lata dagar och för att lugna honom så myser/masserar vi mest dom dagarna :)

Det blir helt kanon med ReDog och att du får börja planera en bra fysisk träning för Aysha, bara för att hon har lite pålagringar betyder ju inte att hon är handikappad och behöver rullstoll :D

Nä, Nu önskar jag ett stort lycka till och det kommer bli såå bra :)

http://mixtomax.se/blogg

 

Malin och freddie

26 mars 2012 20:02

ååååååå vad jag känner igen mig, freddie är amstaff/bullterrier 9 månader och jag kan bli så jävla trött ibland... men fast man går där och bara tänker negativa tankar och tankarna uppfylls i hundmötena, lika överaskad blir jag när man är positiv och det går hur bra som helst... jag tycker det är helt fantastisk!

jag vill tacka er alla för en underbar blog! jag har fått så många idiotiska kommentarer om min lilla bebis men hoppet kommer tillbaka när jag läser eran blog!!!

många många kramar från malin och många blöta pussar från freddie!

 

Carolina

11 april 2012 12:23

Lite sent svar, nydebuterad upptäckare av er blogg... Uppskattar den verkligen =)
Alla drabbas vi av bristande motivation av och till, jag hör till den otåliga typen som gärna vill se snabba resultat men har så sakteliga insett att det bara förstör för mig när jag blir frustrerad och precis som du konstaterar så går träningen uruselt när man är på dåligt humör. Nu har jag två grymma instruktörer som jag går hos och de är otroligt duktiga på att peppa och ffa en av dem är så personlig i sin hantering (har gått på brukshundklubben tidigare och de är billiga, har fina anläggningar och absolut mycket samlad erfarenhet, men alla får samma övningar och tips, det finns inget utrymme för individuell träning...) och ser precis vad man gör för tokigheter och när man behöver pushas eller bromsas. En bra kurs med en duktig instruktör kan få vem som helst att få tillbaka sugen! Annars läser jag gärna hundböcker och hundtidningar (och bloggar!!), de brukar också inspirera när man själv är ur humör. De där riktigt dåliga dagarna kör jag långt ut i skogen och släpper hundarna så får de busa av sig tillsammans och själv hänger jag bara på, kanske gömmer lite godis som de får leta upp och så får man vara nöjd för stunden, varje dag behöver inte innebära superträning, ingen orkar vara perfekt jämt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Min underbara tant Cilla blev nästan 12 år. Nu har hon vandrat vidare till Enzo och Trolla <3   Iris och jag var ensam någon månad sen kom en fråga från uppfödaren om jag kunde tänka mig att vara jourhem/hundvakt åt Nero på obestämd tid. Då Ne...

Jag tappade tyvärr all lust till bloggande, här och på min egen blogg, efter Trolla och Enzo. Saknaden och sorgen har varit överväldigande även fast jag haft Iris och Cilla…   Jag vet inte hur det kommer bli framöver heller, förmodligen än...

..eller mjukt eller hårt..   Jag vet inte om det ens är någon mening med att be om ursäkt för de dåliga och sällsynta uppdateringarna.. jag blir ju uppenbarligen inte bättre på det! Har så många idéer om inlägg men får inte ner de i ord. Mitt i s...

Som de flesta som känner mig vet har jag alltid varit för kastrering, jag har alltid sagt att alla hundar som inte ska gå i avel bör kastreras - oavsett om dom har problem som kan vara kopplade till hormoner eller inte. Jag kastrerade Diza, har i fle...

Enzo och jag tackar för allt stöd vi fått från er som följt oss under dessa år, nu ska jag sörja och bearbeta att han inte är vid min sida längre    ...