Direktlänk till inlägg 6 mars 2012

Min nästa hund - uppföljning.

Av kamphundblogg - 6 mars 2012 08:15

Jag har ju tidigare skrivit om "jakten" på min nästa hund.

Jag har skrivit om hur jag gick till väga för att hitta den/de raser som jag tror kan passa mig, DD och mitt liv.

http://kamphund.bloggsida.se/paula-bloggar/att-kopa-hund

Jag har skrivit en uppdatering om hur jag insett att en valp inte skulle fungera i mitt liv just nu. Att jag letade efter en ung/vuxen hund.

http://kamphund.bloggsida.se/paula-bloggar/utokning-av-flocken

Detta är ca ett halvår sedan, och mycket har hänt sedan dess!

För exakt ett år sedan var jag på en utställning. Jag såg att den rasen jag var intresserad av skulle ställas i samma ring som amstaffen, bara några raser senare. Jag frågade min vän som jag var med om vi kunde sitta kvar, och det var okej. Innan ringen ens startade kom det två kvinnor gående, med flera hundar var av just den rasen!! Dom satte sig bredvid oss. Efter en stund började vi småprata med dom, och efter ytterligare en stund berättade jag om mitt intresse för rasen. De båda pratade mycket gott om rasen och svarade tålmodigt på mina frågor.

Vi pratade med dom i många timmar och jag blev hembjuden att träffa de båda och deras hundar i hemmiljö.

Kort därefter åkte jag och min sambo till en av dom, den andra kvinnan var där med några av sina hundar. Vi båda blev verkligen positivt överraskade av rasen! Särskilt min sambo som hade varit mycket skeptisk till mitt rasval ;)

Vi höll kontakten med uppfödaren, vi sågs emellanåt, både över en fika och på utställningar. Jag hade dock redan hittat "min" hund.. synd att hon var uppfödarens tilltänkta avelstik. Eller kanske tur? Jag berättade för uppfödaren om mitt intresse för tiken, och sa att jag är intresserad av kommande parningar av denna tik.

En dag ser jag på hemsidan att uppfödaren söker fodervärd till en 1-årig tik. Eftersom hon bara hade en tik i den åldern så åkte hjärtat upp i halsgropen på mig!! Tänk om det var HON!!!! "Min"!!!

Jag fick veta att det var så, och att uppfödaren gärna ville diskutera vidare ett ev. fodervärdsavtal med mig! Lyckan var gjord! Men, så kom tvekan. Jag hade ju nyss lagt detta på is, just för att låta DD mogna mer.

Skulle jag ta mig vatten över huvudet nu?

Tiden gick, vi sågs ofta och höll tät kontakt. Slutligen kom vi överens om att jag skulle få låna tiken en månad, för att få känna på både rasen och henne. I oktober hämtade jag henne.

Månaden gick och allt flöt på förvånansvärt bra! DD och "lånehunden" kom fint överens, och trots att DD är så lätt-stressad så tyckte jag inte att hon gick upp i stress alls, tack vare "lånehundens" lugna temperament. Härligt!

Jag och uppfödaren hade fin kontakt och allt var så rätt!! Allt var rätt "på papper". Rent praktiskt och teoretiskt var allt rätt.

Varför sa då magen nej?

Ni anar inte vilka problem jag hade, magen skrek nej, medan huvudet sa ja. "Detta är det du alltid velat ha, rätt ras, rätt utseende, rätt mentalitet. Hon och DD funkar ihop, hon är snäll, lugn och mycket enkel att ha och göra med." men magen sa nej nej nej.

Länge gick jag och försökte övertala magkänslan, men den är svår att argumentera mot, ska ni veta.

De få argument jag kom på, slogs ner med nej-känslan.

Till slut kom jag till en återvändsgränd. Jag var tvungen att ta ett beslut, för min skull! Magen eller hjärnan?

Jag valde magen. När jag väl hade bestämt mig att lyssna på magen, så kändes det så rätt. Ett lugn kom över mig, och trots att jag genast kände saknaden av att inte kunna få dela mitt liv med den tös jag lärt känna och börjat tycka om, så vet jag ju att hon har ett förträffligt liv hos uppfödaren. Jag vet att hon sätter var och en av sina hundar före sitt egna mående, och att dom får det dom behöver och mer därtill.

Jag har dock inte gått lottlöst ur den här historien. Jag har funnit en uppfödare som gett mig stort hopp om framtiden och som jag hoppas kan bli min framtida uppfödare. Tack vare henne har jag fått lära känna rasen och hon har välkomnat både mig och min sambo med öppna armar i sitt hem. Hon har sett DD för den hon är; en väldigt glad skit!

Alla säger: "Ta inte första bästa!!" men jag har fått svara: "Men om första ÄR den bästa?" för så känner jag med denna uppfödare. Det var den första jag kom i kontakt med, men bättre tror jag inte att jag hade kunnat hitta.

Så livet fortsätter, för tillfället utan hund nummer två.

Jag känner varje dag att jag gjorde rätt val! DD behöver mogna väldigt mycket mer innan hon kan bli en bra storasyster. Och som jag och Lena kom fram till; DD kommer bli lycklig över en "partner in crime" hur gammal hon än blir.

Hon är inte den typen av hund som kommer bli "tråkig" och tappa leklusten för att hon passerar 5 år! Hon kommer högst troligt hålla igång tills hon trillar av pinnen vid en sisådär 77 års ålder ( minst!!! ..om jag får bestämma.)

//Paula & DD

Paula bloggar

Dela

Katrin

6 mars 2012 08:41

Va hemlighetsfull du är, jag blir jätte nyfiken på vad det är för ras du kollat på. :)

Lena

6 mars 2012 08:41

Har sagt det till dig redan, men tål att upprepas;

Beundrar din förmåga att lyssna på din mage!
Jag hade inte haft den själsstyrkan att avstå från en hund jag så gärna ville ha!

Just den styrkan är en av anledningarna till att det känns så bra att få vara en av dina vänner, för jag vet, att om dagen kommer när jag inte själv ser att mina hundar inte längre får den omvårdnad de har rätt till, då kommer du att säga ifrån..

Sofia & Malte

6 mars 2012 19:37

Kan tänka mig att många känner sig snuvade på konfetten nu när ingen fick veta vilken ras det handlar om ;)

Ulrika

6 mars 2012 20:41

Blev jätteglad av att läsa det här inlägget och du vet precis varför! :) Kram <3

Paula

7 mars 2012 20:32

Tack för alla era kommentarer :D
Ja, planen var ju att mitt nästa inlägg skulle vara en presentation av nya familje-medlemmen, men eftersom det blev som det blev så kommer hon förbli hemlig, och så även hennes ras ;)
Jo, folk känner sig säkert snuvade på konfettin, men grund-tanken i mina inlägg var att berätta för folk hur jag gjorde när jag letade hund, inte vad jag kom fram till.
Och Lena: TACK, tack tack!! Det värmer att läsa.
Ulrika, ja jag vet, och som sagt: det kommer från hjärtat. <3

Presentation Nero

Kommentarer (0)

Av kamphundblogg - 16 juli 2014 10:15

Min underbara tant Cilla blev nästan 12 år. Nu har hon vandrat vidare till Enzo och Trolla <3 Iris och jag var ensam någon månad sen kom en fråga från uppfödaren om jag kunde tänka mig att vara jourhem/hundvakt åt Nero på obestämd tid. Då Ne...

Presentation Iris

Kommentarer (1)

Av kamphundblogg - 7 februari 2014 12:45

Jag tappade tyvärr all lust till bloggande, här och på min egen blogg, efter Trolla och Enzo. Saknaden och sorgen har varit överväldigande även fast jag haft Iris och Cilla… Jag vet inte hur det kommer bli framöver heller, förmodligen än...

Allt är inte svart eller vitt.

Kommentarer (2)

Av kamphundblogg - 3 december 2013 09:52

..eller mjukt eller hårt.. Jag vet inte om det ens är någon mening med att be om ursäkt för de dåliga och sällsynta uppdateringarna.. jag blir ju uppenbarligen inte bättre på det! Har så många idéer om inlägg men får inte ner de i ord. Mitt i s...

Kastreringens vara eller inte vara...

Kommentarer (3)

Av kamphundblogg - 21 oktober 2013 08:36

Som de flesta som känner mig vet har jag alltid varit för kastrering, jag har alltid sagt att alla hundar som inte ska gå i avel bör kastreras - oavsett om dom har problem som kan vara kopplade till hormoner eller inte. Jag kastrerade Diza, har i fle...

Enzo 091213-131001

Kommentarer (2)

Av kamphundblogg - 4 oktober 2013 17:05

Enzo och jag tackar för allt stöd vi fått från er som följt oss under dessa år, nu ska jag sörja och bearbeta att han inte är vid min sida längre ...

Visa fler inlägg

Presentation

Visa presentation

Bloggtoppen

Gästbok

Gå till gästboken

Pierina

Jag ramlade in på kamphundar genom Enzo och nu är jag helt såld. Tyvärr har Enzo, Trolla & Cilla nu fått somna in, jag saknar de alla så vansinnigt men istället har jag nu två Amstaffar som gör livet lite lättare. Eller svårare, beroende på hur man ser det :)

Iris (Ruffwood Cloudberry Kiss) har jag presenterat men Nero (The Kids Best Friend´s Dark Knight) har precis blivit en ny familjemedlem

Jag pysslar mycket med nosarna. Specialsök och spår

Jennica

Jennica här! Jag är 23år och under utbildning till hundinstruktör. :)
Jag äger AST-tiken Supra som nu är 1½år gammal.

Sofia

Sofia har ni här...stolt ägare till Staffordshire Bullterrier killarna Malte 4.5 år och Musse 2 år. Oss hittar ni i Karlskoga. Vi sysslar en del med spår, rallylydnad och DW.