Jag har alltid varit av den åsikten att man inte ska dalta med hundar när det kommer till mat. Det har varit självklart att hunden ska ha ett bra basfoder men så länge jag köpte något av de större kända märkena ansåg jag mig nöjd över mitt val av mat till min hund. Jag funderade inget mer på det och åt inte hunden fodret så bytte jag till något annat känt märke som ,enligt mig just då, var ett bra foder, för så som jag resonerade, det hade aldrig varit kännt om det inte varit bra.   

Som tur är blev jag med tiden klokare och insåg det som jag idag tycker är så uppenbart, men inte insåg då, är att bara för att ett foder har ett känt märke som tillverkare gör det inte fodret till ett bra foder.

Vad jag också har lärt mig såhär med tiden är att visst kan ett torrfoder vara ett bra bas foder till din hund, men hur många ger inte torrfodret till sina hundar precis så som det låter, torrt?

Har du någon gång provat blötlägga torrfodret och den mängd som räknas som en portion till din hund? Om inte, prova!

Jag har också varit en av dom som hör till den skaran som alltid givit torrfodret som det är, för det är ju ett torrfoder och man ska inte hålla på och krångla till det, var mitt motto. Tills en dag då jag blev tvungen att blötlägga fodret pga min hunds känsliga mage. När jag måttat upp portionen med torrfodret och sen haft vatten över det och låtit det stå, fick jag en helt annan uppfattning om vad torrfoder är och hur det fungerar.

Jag hade inte tidigare förstått hur mycket en liten foderkula faktiskt sväller när den kommer i kontakt med vatten eller vätska! Kan tyckas naivt, och jag kanske är den enda som inte tänkt på torrfoder på det viset, men huvudsaken är att idag förstår jag bättre och väljer att ge torrfoder blötlagt.

Ibland när jag inte fick vardagen att gå ihop med att låta torrfodret stå och mjukna och svälla till sig med vatten, valde jag ändå att hälla på den vatten mängd som jag brukade ha och sen servera det som det då blev, foderkulor i vatten. Det slank ner lika bra det som tur var, en del hundar kan bli kräsna när det är så vattnigt, men jag hade turen att så inte var fallet med min tidigare hund.

Det jag försöker säga är att torrfoder är inte fel, men för att det ska vara så hälsosamt som möjligt i mina ögon sett, så bör man ge torrfodret blötlagt, för många gånger känns det som att hunden inte tillgodoser sig med vätska så det kompenserar upp torrfodret.

Tack vare min förra hund och den problematik som var med henne har jag idag mer kunskap om foder, men är långt ifrån full lärd, känner att jag har många frågor obesvarade fortfarande.

Men med det jag vet idag så kommer jag välja till min nästa hund ett färskfoder istället för torrfoder. Nu är det ju givetvis mer pyssel med färskfoder då det köps fryst och måste tinas innan servering och man måste dessutom har bra förvaring i form av stor frys för att få plats med fodret.

Men för mig är det värt mödan, färskfoder är precis det som det låter, det ser ut som nötfärs många gånger och är mer skonsamt för hundens mage, iallafall vad jag inbillar mig.

Färskfoder innehåller inte lika mycket onödiga ingredienser som ett torrfoder vilket resulterar i att din hund får i sig bättre föda med ett färskfoder.

Färskfoder är inte detsamma som burkmat, vilket man lätt kan tro, men burkmat är inget du behöver ha fryst utan kan stå i skafferiet och serveras enkelt med att öppna locket och sen i skålen. De flesta hundarna älskar burkmat, för mig påminner det lite om kattmat, men min Tyra älskade burkmat av märket Royal Canin Intestinal och Hills i/d. Båda sorterna är likvärdiga trots olika tillverkare och deras funktion ska vara att hjälpa mot känslig/dålig mage. Det är även ett foder som hunden kan stå på fast magen inte krånglar, och jag har inte mött en enda hund som ratar de märkena, men någon gång ska vara den första såklart   

Men att utfodra sin hund med burkmat resten av livet är inte ett alternativ för min plånbok iallafall. Ibland har man tyvärr inget val, vilket vi inte hade en period och Tyra åt ca 3-4 burkar om dagen och en burk kunde kosta 23 kronor styck    Man behöver inte vara mästare på matte för att förstå att det blir för dyrt.

Nu var min Tyra en kräsen fröken och många tror det inte är sant när jag berättar att hon ratade färskfoder. Det brukar normalt sett hundar älska och göra det mesta för att få äta, men inte Tyra inte. Så jag har inte så mycket erfarenhet av färskfoder annat än att jag läst på lite och hört mycket gott om det och känner att min nästa hund ska få äta det, just av den anledningen att det känns mest naturligt att ge färskfoder som är minsta möjliga tillsatser i än ett torrfoder som sväller till det dubbla i hundens mage.

Det sista alternativet förutom att ge hunden matrester förstås, vilket är något man kan göra, men med lite observation för att tänka på de saker hundens kropp ej kan bryta ner eller tål. Men det är ett annat kapitel som jag inte går in på nu.

Jag fick till slut börja laga mat till Tyra och när det beslutet fattades kände jag att det gjorde inget, bara hon fick må bra och det hjälpte mot hennes allergi så gjorde jag det. Idag kan jag förstå att folk väljer att inte göra hemlagad mat av de skälen att det är för krångligt och ibland ett helt företag att få ihop sin vardag med alla storkok som det innebär att laga mat till sin hund.

Jag började skratta när beslutet togs om att hemlagat var det som stod på schemat framöver för Tyras del, för jag som alltid ansett att en hund ska kunna äta vad som helst och det skulle minsann inte daltas och ge specialkost osv osv osv, där stod jag nu inför faktumet att det var precis det jag skulle göra, laga egen speciell mat till min hund *skratt*

Min far och jag har alltid stridit om just foder till hund och han har alltid sagt att torrfoder kan omöjligt vara hälsosamt för en hund i långa loppet och jag har bestridigt och sagt som jag berättat här att klart det är bra foder annars skulle det inte finnas så kända tillverkare.

Tror ni han blev nöjd över att höra mig krypa till korset och tala om att torrfoder inte längre var ett alternativ för Tyras del utan nu hemlagat   

Jag trodde det skulle vara jobbigare än vad det var, jag hade hört talas om hur arbetsamt och bökigt att få till en allsidig kost för sin hund med hemlagat, men jag upplevde det aldrig så.

Klart jag var urless på att skala potatis, men gjorde jag det en gång i veckan och såg till att göra storkok var det inte så jobbigt.

Tyras hemlagade kost bestod av skalad kokt potatis, kokt nötfärs och kokt morot. Sen ska hunden även ha kosttillskott och omega 3+6, men som sagt, var inte alls så där krångligt som jag trott.

Jag satte som rutin att en gång i veckan ibland 2 laga storkok och så köpte jag perfekta formar på ÖB som fick vara portionsmått och det fungerade toppen. Tyra fullkomligt älskade sin hemlagade mat och när hon fick den, började hon även växa och utvecklas vilket hon inte gjort tidigare i samma bemärkelse. Hon som alltid varit den tunna, spinkiga amstaffen, började efter hemlagad mat och vid ca 1 år och 11 månaders ålder växa och se ut som en amstaff. Det var häftigt att se och jag är övertygad om att hade hon fått fortsätta leva, hade hon vuxit till sig och blivit riktigt snygg i kroppen.

Anledningen till att Tyra fick hemlagat var för att man ej visste om hon var allergisk mot något i födoämnes väg och för att den kokta hemlagade maten även var skonsam mot hennes stackars mage som hon hade haft problem med.

Det jag gillar med hemlagat är att du har full kontroll på vad hunden får i sig, minus är såklart att du ska göra all mat själv och sen dessutom ha plats att förvara den i frys eller kyl.

Jag kan tycka att inget alternativ är fel när det kommer till foder och dess konsistens, huvudsaken är att man har ett foder som din hund äter och tycker är gott, för tänk själv, hur gott vore det att äta ärtsoppa 365 dagar om året om du inte ens tycker om det?   Det jag också vill trycka lite extra på är att var inte lika naiv om jag och tro att bara för att fodret kostar massvis och dessutom är ifrån en känd stor tillverkare så blir det automatiskt bra, utan var lite kritisk och skäms inte för att välja ett billigare foder till din hund.

Slänger upp en bild på hur Tyras matportioner kunde se ut efter ett storkok.

Ta hand om er och era fyrfotade vänner! På återseende =)

//Camilla

Datorn har glufsat i sig större delen av mitt inlägg, så det är bara några foton att glo på...

Ska försöka återkomma med resten i morgon

  The Beauty and the Beast, vem som är vem av dom får ni själva bestämma

Penbrays Pied Piper aka Max & Lilleman

40 kg muskler (jo, det är sant) av hundgårdstyp, tog några månader innan han kunde sova i min säng och uppföra sig som en hund ska!

Varför göra det enkelt när man kan krångla till det?!

Att det är burförbud vet vi alla, detta är ett av skälen!

Stackars hund vilket trauma ..

(inget djur skadades under fotosessionen)

Rösta fram din favorit i Fulaste-Am-Staffen-I-Sverige-Listan 

Nr 1

Nr 2

I vintras gick jag klicker kurs med Malte. Han är inklickad men jag har haft svårt att veta hur jag ska använda den. Jag vet ju att man kan använda den om jag tex säger sitt och han sätter sig förstås. Men i de fall där jag bara ska stå och vänta ut att han ska göra ett visst moment. Tex trampa på ett papper då tycker jag det är super svårt när jag ska klicka för små steg i rätt riktning. Det har gjort att jag lagt klickern på hyllan.

Jag dammade av den tidigare i veckan och gav mig ut med den och Malte.

Jag har under en period försökt få Malte att gå slalom mellan mina ben. Ngt som han inte alls förstått och jag har fått locka honom med godis att han ska gå ”under” mig. Han har inte alls förstått detta så nu tänkte jag testa med klickern. När vi tränat och klickat detta i 15 min så hade han fattat galoppen. Visst det var ingen jätte fart i det hela men han hade nu förstått. Jag har även kunnat lägga in kommandot ”genom” och han går genom mina ben. Nu vill jag bara få upp tempot på det hela och att han verkligen går slalom utan att han stannar upp och jag måste ge kommandot igen. Men det är här jag kör fast.

• Hur går jag vidare?

• Ska jag säga kommandot en gång och sen bara vänta?

• Vänta att han går genom 1 gång? 2 ggr?

• Klickar jag för varje gång han går genom även fast jag vill han ska fortsätta eller bara beröm och sen klick när han gått så många som jag vill. Tex 5?

Använder ni er av klicker? Till allt i vardagen?

Jag tycker som sagt det är lite klurigt vissa gånger men om det är någon som är en hejare på klicker så tar jag gärna emot tips och råd   

Kan man klicka hundmöten?

Jag kör skvallerträning vid hundmöten och det funkar bra. Men det är lite klurigare om vi är i rörelse. Tex om de mötande stannar och vi då måste passera. (oftast vill jag vara den som sätter Malte ner och de andra får passera). Men tycker inte liksom att vi kommer ”framåt” i den träningen längre. Skulle jag ha en liten godis bit i handen så går han förbi möten klockrent. Inga problem alls! Så en torr liten godis får honom att helt ignorera den andra hunden. Han är VÄLDIGT godis motiverad   

Är det i hela världen om man alltid har en godis i fickan som man sticker till honom vid hundmöten eller gör det saken värre i det långa loppet?

Jag vill ju inte vara beroende av godis på promenaderna men har inte hittat ngt som får honom att funka vid hundmötena förutom just godis. Även i skvallret använder jag ju godis som belöning så jag behöver ju godiset även där. Vore jätte tacksam om det är ngn som har idéer och tankar om det här. Vill ni inte skriva här på bloggen så kan ni skriva till min mail: lundqvist.sofia@tele2.se

//Sofia & Malte

Vilket ämne jag än skriver om, vad jag än skriver och tycker, är det mina tankar, mina åsikter och mitt tyckande, det är varken  bättre eller sämre än någon annans, de är bara mina!

Jag dröjer med fortsättning  om am staffens första år i Sverige, så småningom kommer ni att förstå varför..

I stället handlar det om Förr i tiden när jag var ung..

Då var synen på hundar helt annorlunda mot i dag!                                              

Inte så att sällskapshundarna var mindre värda för sin ägare, eller behandlades på ett grymt sätt, men hundar fick liksom vara lite mer djur, och inte så mycket substitut för annat i livet, något jag ibland får känslan av i dag, när jag ser och hör hur många talar om sina hundar.

Jag är uppväxt med svans- och öronkuperade hundar. Denna omständighet gör att jag inte blir så upprörd som många anser att jag borde bli, när kupering förs på tal.

Tyckte då och tycker än idag att många raser är "snyggare" kuperade, de får ett annat uttryck, och helhetsintrycket av hunden blir för mig flottare.

En riktigt snyggt öron- och svanskuperad Boxer/Dobberman/Grand Danois/ Rieseschnauzer(med dåtidens rasriktiga päls) av den gamla typen, med rejäl benstomme och kraftfullt huvud, ger mig ståpäls!

Var inte  född när öronkuperingsförbud infördes i Sverige,  men att känslorna svallade när kuperingsförbudet på svansar nämndes första gången, det minns jag!

Sveriges Television sände debattprogram i bästa ”Sverker-stil”, hiskeliga berättelser om grymma kuperingsmetoder, berättades av anonyma uppfödare med talförvrängning och blurriga ansikten och wallraffreportagen var många.

Har själv kuperat svansar på unga valpar, utan att uppleva det som traumatiskt för hunden på något vis, de valpar jag kuperat och senare träffat, har aldrig visat någon rädsla för mig eller varit rädda om sin svans.

OT..

Däremot, en sak som jag upplevt som oerhört mycket mer smärtsamt för valpen, är öronmärkning med ”tatueringstång” som var det enda som fanns under många år. Jag gick en tvådagarskurs i Skara där vi fick öva på massa grisöron dag 1, dag 2 hade vi med oss egna hundar att märka, sen gällde det att hitta nån som kunde intyga att jag märkt 10 valpar med godkänt resultat, och vips så var jag behörig ID-märkare!   Himla enkelt och käckt.

Gläds verkligen över att chipmärkning kommer att vara det enda godkända efter 1 januari 2012!

En av de få gånger jag verkligen gillat ett  EU-beslut.

 Många var de uppfödare av kuperingsraser som skulle sluta med sin ras när förbudet trädde i kraft, för svansar skulle komma att fördärva hundarna, hur eller på vilket sätt minns jag inte, gissar att en hel del av argumenten var så korkade att dom inte var värda att lägga på minnet​.

Några uttalanden var av sådan dignitet att jag aldrig kommer att glömma dom, det bästa tycker jag detta var:

”Äntligen får våra hundar behålla sina svansar, det är något vi väntat på i många år”

Än i dag undrar jag varför de fortsatte att kupera sina hundar, var ju inte så att SKK riktade en pistol mot deras tinning och tvingade dom att knipsa svansar, utan det var upp till var och en, men det hade givetvis krävts ett enormt mod för att våga skilja sig så från mängden!!!

Dessutom var uppfödarna bakom detta fantastiska uttalande, inte ”ett dugg intresserade av utställning” rasen var faktiskt gjord för att arbeta!

Förbudet framkallade en uppfinningsrikedom av sällan skådat slag hos många!

Varken förr eller senare, har så många uppfödare haft så många valpar som blivit trampade av sin mamma, legat fel under dräktigheten, fastnat någonstans, blivit skadade under lek eller blivit klämda i någon form av dörr!

En av anledningarna till att det idag krävs veterinärintyg på hundar med kort svans

På den tiden var det okey att sälja hundar till utlandet, där dom kuperades och sedan köptes tillbaka till Sverige.

Plötsligt verkade dom svenska hundarna inom flera raser, vara av så god kvalité att de var attraktiva för många uppfödare utomlands, för att efter en tid förvandlas till exteriöra misstag som säljaren måste köpa tillbaka..

Helt plötsligt hade vi ännu ett förbud att följa!

Ett sista desperat försök att undkomma all ny lagstiftning här i Sverige, och i mitt tycke det mest uppfinningsrika, gjordes av en uppfödare som lastade tik och valpar i en båt, tog sig utanför Sveriges gränser till Internationellt vatten, och där kupera bäbisarna!

Om jag inte minns helt fel, så kom inte ens hon undan lagens långa arm.

Okidoki, tänkte många uppfödare, vi gör så här i stället: vi låter våra tikar valpa utomlands, och efter ett tag hämtar vi hem henne och hennes avkomma som då, tänka sig, är kuperade.

Vips, så fanns det skäl för ytterligare förbud!

Och så har det fortsatt, drygt 30 års "krig" mellan de som vill , och de som inte vill ha kuperat.

Idag är det stenhårt styrt,tror att de flesta kryphål är tätade vad gäller kuperingsfusk..

Men det är inte så många år sedan en till Sverige inköpt hund, sändes tillbaka till hemlandet, och återvände efter några månader med tjusigt kuperade öron..

Gick ju inte att ställa ut den, men å andra sidan hade den inte längre rasotypiska öron!

Fast fotona på nätet låg kvar  

Inom vissa raser verkar det vara snoffsigare med en öronkuperad hund som inte kan ställas men dock avlas på, än att chansa på att valpen/unghunden får korrekta öron som vuxen.

Här finns inte plats nog att skriva ner alla regler, men om du, liksom jag, är av den nyfikna och kunskapstörstande typen, gå in på SKKs sida och läs mer..

Ärligt talat, vet inte vilka beslut jag själv skulle fatta om alternativen fanns..

Är inte helt säker på jag verkligen skulle kupera eller inte..

Tycker jag löst det på ett smart sätt, min ras skall ha lång svans och uppåtstående öron