Vilket ämne jag än skriver om, vad jag än skriver och tycker, är det mina tankar, mina åsikter och mitt tyckande, det är varken  bättre eller sämre än någon annans, de är bara mina!

Jag dröjer med fortsättning  om am staffens första år i Sverige, så småningom kommer ni att förstå varför..

I stället handlar det om Förr i tiden när jag var ung..

Då var synen på hundar helt annorlunda mot i dag!                                              

Inte så att sällskapshundarna var mindre värda för sin ägare, eller behandlades på ett grymt sätt, men hundar fick liksom vara lite mer djur, och inte så mycket substitut för annat i livet, något jag ibland får känslan av i dag, när jag ser och hör hur många talar om sina hundar.

Jag är uppväxt med svans- och öronkuperade hundar. Denna omständighet gör att jag inte blir så upprörd som många anser att jag borde bli, när kupering förs på tal.

Tyckte då och tycker än idag att många raser är "snyggare" kuperade, de får ett annat uttryck, och helhetsintrycket av hunden blir för mig flottare.

En riktigt snyggt öron- och svanskuperad Boxer/Dobberman/Grand Danois/ Rieseschnauzer(med dåtidens rasriktiga päls) av den gamla typen, med rejäl benstomme och kraftfullt huvud, ger mig ståpäls!

Var inte  född när öronkuperingsförbud infördes i Sverige,  men att känslorna svallade när kuperingsförbudet på svansar nämndes första gången, det minns jag!

Sveriges Television sände debattprogram i bästa ”Sverker-stil”, hiskeliga berättelser om grymma kuperingsmetoder, berättades av anonyma uppfödare med talförvrängning och blurriga ansikten och wallraffreportagen var många.

Har själv kuperat svansar på unga valpar, utan att uppleva det som traumatiskt för hunden på något vis, de valpar jag kuperat och senare träffat, har aldrig visat någon rädsla för mig eller varit rädda om sin svans.

OT..

Däremot, en sak som jag upplevt som oerhört mycket mer smärtsamt för valpen, är öronmärkning med ”tatueringstång” som var det enda som fanns under många år. Jag gick en tvådagarskurs i Skara där vi fick öva på massa grisöron dag 1, dag 2 hade vi med oss egna hundar att märka, sen gällde det att hitta nån som kunde intyga att jag märkt 10 valpar med godkänt resultat, och vips så var jag behörig ID-märkare!   Himla enkelt och käckt.

Gläds verkligen över att chipmärkning kommer att vara det enda godkända efter 1 januari 2012!

En av de få gånger jag verkligen gillat ett  EU-beslut.

 Många var de uppfödare av kuperingsraser som skulle sluta med sin ras när förbudet trädde i kraft, för svansar skulle komma att fördärva hundarna, hur eller på vilket sätt minns jag inte, gissar att en hel del av argumenten var så korkade att dom inte var värda att lägga på minnet​.

Några uttalanden var av sådan dignitet att jag aldrig kommer att glömma dom, det bästa tycker jag detta var:

”Äntligen får våra hundar behålla sina svansar, det är något vi väntat på i många år”

Än i dag undrar jag varför de fortsatte att kupera sina hundar, var ju inte så att SKK riktade en pistol mot deras tinning och tvingade dom att knipsa svansar, utan det var upp till var och en, men det hade givetvis krävts ett enormt mod för att våga skilja sig så från mängden!!!

Dessutom var uppfödarna bakom detta fantastiska uttalande, inte ”ett dugg intresserade av utställning” rasen var faktiskt gjord för att arbeta!

Förbudet framkallade en uppfinningsrikedom av sällan skådat slag hos många!

Varken förr eller senare, har så många uppfödare haft så många valpar som blivit trampade av sin mamma, legat fel under dräktigheten, fastnat någonstans, blivit skadade under lek eller blivit klämda i någon form av dörr!

En av anledningarna till att det idag krävs veterinärintyg på hundar med kort svans

På den tiden var det okey att sälja hundar till utlandet, där dom kuperades och sedan köptes tillbaka till Sverige.

Plötsligt verkade dom svenska hundarna inom flera raser, vara av så god kvalité att de var attraktiva för många uppfödare utomlands, för att efter en tid förvandlas till exteriöra misstag som säljaren måste köpa tillbaka..

Helt plötsligt hade vi ännu ett förbud att följa!

Ett sista desperat försök att undkomma all ny lagstiftning här i Sverige, och i mitt tycke det mest uppfinningsrika, gjordes av en uppfödare som lastade tik och valpar i en båt, tog sig utanför Sveriges gränser till Internationellt vatten, och där kupera bäbisarna!

Om jag inte minns helt fel, så kom inte ens hon undan lagens långa arm.

Okidoki, tänkte många uppfödare, vi gör så här i stället: vi låter våra tikar valpa utomlands, och efter ett tag hämtar vi hem henne och hennes avkomma som då, tänka sig, är kuperade.

Vips, så fanns det skäl för ytterligare förbud!

Och så har det fortsatt, drygt 30 års "krig" mellan de som vill , och de som inte vill ha kuperat.

Idag är det stenhårt styrt,tror att de flesta kryphål är tätade vad gäller kuperingsfusk..

Men det är inte så många år sedan en till Sverige inköpt hund, sändes tillbaka till hemlandet, och återvände efter några månader med tjusigt kuperade öron..

Gick ju inte att ställa ut den, men å andra sidan hade den inte längre rasotypiska öron!

Fast fotona på nätet låg kvar  

Inom vissa raser verkar det vara snoffsigare med en öronkuperad hund som inte kan ställas men dock avlas på, än att chansa på att valpen/unghunden får korrekta öron som vuxen.

Här finns inte plats nog att skriva ner alla regler, men om du, liksom jag, är av den nyfikna och kunskapstörstande typen, gå in på SKKs sida och läs mer..

Ärligt talat, vet inte vilka beslut jag själv skulle fatta om alternativen fanns..

Är inte helt säker på jag verkligen skulle kupera eller inte..

Tycker jag löst det på ett smart sätt, min ras skall ha lång svans och uppåtstående öron