Jag hade hoppats på att Ayshas mage skulle gett sig, men vi har varit ute flera gånger inatt med. Jag gnäller på att jag är trött, undrar då inte vad hon är stackaren som har den onda magen som bråkar.

Fast jag är sån som person att får jag inte sömn blir jag som ett 3årigt litet barn, kinkig och gnällig *skratt* Imorse när jag vaknade styrde jag kosan till djurkliniken och inhandlade Canikur Pro och burkmat som är bra för magar som ballat ur.

Sen åkte jag och Aysha till skogs för att jag tänkte låta henne vara ute en bra stund och få springa av sig lite, hon har samlat på sig lite överskottsenergi pluttan. Men när vi väl kom till skogen och installerat oss där öppnade himlen sig och det blev vips en snöstorm så vi packade in oss i bilen igen, hade ju varken mössa eller dubbla byxor och Aysha hade inget täcke heller för den delen.

Hem igen och så gjorde jag iordning mat åt henne. En halv burk Intestinal och 1 riven morot och sen en dos med Canikur Pro. Jag som trott hon samlat på sig massa onödig energi hade fel, ursch vad jobbigt jag tycker det är när jag inte känner henne så pass mycket än att jag kan läsa av henne rätt. Förmodligen har hon varit orolig och så för att magen varit/är paj för så fort hon fått i sig det lilla kom hon till ro och sover nu sådär riktigt tungt.

Stackars lilla pluttan då! Snälla håll tummarna att det här vänder nu så hennes mage kan stabiliseras ordentligt en gång för alla så vi kan fokusera på roligare saker än att springa ut och attack bajsa hela tiden.

Jag skrev för något inlägg sedan att jag kört fast i min träning, nu ligger den ju nere för att Aysha är dålig, men har bokat in privatlektion på tisdag hos en mkt kompetent tränare, så det ser jag fram emot, ska bli så roligt, men mer om det efter tisdagen =)

Ha en underbar helg allihopa därute, själv ska jag jobba fredag och lördag natt. Sköt om er och pssst, glöm inte att hålla tummarna =)

Camilla

Neutral inställning till Cesar Millan!

Det har varit så mycket prat om Cesar Millan och hans metoder i några år nu och jag blir matt i kroppen och funderar på hur alla orkar, kan de inte bara bilda sig en helt egen uppfattning och sen bestämma sig för om de gillar det eller inte eller bara vissa saker och sen låta det vara. Detta görs med andra hundtränare och hundkännare så varför inte med Cesar? Jag har rehabiliterat djur i runt 16 år nu och jag har aldrig sett på maken till uppståndelse angående en hundkännare. Alla har vi bra och mindre bra sidor, ingen är perfekt! Cesar har räddat och rehabiliterat flera hundra hundar från avlivning, mycket värt att tänka på.

Först och främst är det imponerande och fascinerande att Cesar är självlärd, av hundar dessutom! Medan många hundtränare och hundkännare har blivit lärda i ett klassrum och till viss del påverkade av lärarens synsätt. Cesar har aldrig klankat ner på någon så som många gör mot honom och jag tycker det säger en del om karaktären, kanske är en del av dem bara avundsjuka på hans framgångar… Cesar säger inte att hans sätt är det enda eller att man blint ska följa honom.

Han kan oerhört mycket om hundars psyke och flockdynamiken hur det går till naturligt, om deras kroppsspråk, energi och signaler. Därför har jag sett nästan alla hans avsnitt för de har hjälpt mig oerhört mycket när jag har rehabiliterat ”problemhundar” men jag tillämpar bara det som passar individen. Jag både kollar på och läser om andra hundtränare och hundkännare för att lära mig nya saker för mångsidighet i rehabilitering. Detta har fungerat utmärkt för mig alla dessa år samt att jag växt upp med djur runt omkring mig och sett hur de beter sig gemtemot varandra och tillämpat det såsom Cesar.

Det är mycket snack om olika halsband, koppel, ”el verktyg” av olika slag och hans metoder. Har märkt att oftast kommer detta snack från folk som bara hört talas om det och då kommer exempel som inte är sanna eller påspädda för att de ska låta som grymt handlande, sett korta klipp ur ett helt sammanhang här och där, sen vrängs sanningen till en helt annan eller så tror folk att bara för att han i ett fall kan prata om ett extremt beteende så pratar han om ALLA hundar. De har med andra ord inte ens all fakta innan de anklagar och håller fast vid denna åsikt om honom. Generellt känns det som att många missförstår honom. Ett ex är när han använder elhalsband gör han det i sammanhang då det kan rädda liv och det kan jag relatera till (elhalsband och dylikt är olagligt i Sverige och inget jag använder mig av). Ett bra ex är när han lär Daddy att undvika ormar såsom Jada Pinket Smith har gjort med sina. Sen å andra sidan så borde det nämnas att han påpekar ofta att han använder så svag el att det enbart vibrerar, precis som en personsökare eller mobiltelefon och det skadar inte hunden. Verkar som att de som är emot Cesar alltid tar extrema förklarningar till detta och påstår att han skadar hundarna när han gör vad en annan hund skulle ha gjort i hans ställe.

Stackel (vänster bild ovan) är inget han väljer utan använder det som ägarna redan använder till hunden (att vi i Sverige reagerar så starkt på detta är pga. att detta också är olagligt, klart att det blir reaktioner) men väldigt ofta byter han ut sådana halsband. Han förklarar dessutom detta flera gånger i sin serie. Sen detta eviga gnat om att han stryper hundarna med sina händer eller med retriver koppel (höger bild ovan), har ett ord till detta: NEJ! Om en hund är upphetsad och fixerad vid t.ex en annan hund och den drar i ett ”helt” halsband får du samma ljud från hunden. Han pressar inte ner hunden med våld så den ligger på sidan som många påstår, utan han hjälper hunden med lagom tryck för att den ska lägga sig på sidan för hundar har mycket enklare för att slappna av i det läget (åter igen så imiterar han vad en annan hund skulle gjort i hans ställe).

Cesars ”kick” ser många som en hård spark, vilket det inte är. Det är en stöt för att bryta ett oönskat beteende (hundar gör samma sak men de gör detta med munnen eller ”knuffas” med kroppen på olika sätt) och detta kan se illa ut men han skadar inte hunden, att hunden reagerar så snabbt på detta är för att den blir tagen på ”bar gärning”. Som om du kommer på ditt barn med något eller du får inte kontakt med en person, de hör inte att du ropar för de är så inne i något annat men lägger du handen på armen/axeln eller petar till på armen/axeln så vänder sig personen med uttrycket ”Va?”, detta är samma princip!

”Shh ljudet” är det många som flinar åt och tycker att folk är ”mini Cesar” eller wannabes men det ligger en funktion bakom ett ljud. Jag har använt ”shh ljudet” sen jag kunde prata i princip sen har jag tillämpat det på alla djur för att de skulle flytta på sig ex en kossa som kommit lös i ladan, när de skulle in från hagen eller när katten traskade på köksbordet. Sen att man märkte hur djuren slutade med vad de nu höll på med och riktade sin uppmärksamhet mot en gjorde att jag började använda ljudet i det sammanhanget också. Sen ser man Cesar på tv som använder samma ljud tyckte jag mest var komiskt, jag använder mig av fler ljud så klart. De flesta har ett ljud som har just denna funktion t.ex en klicker för att hunden ska fokusera på den som klickar.

Många gånger får man höra ”Cesar säger att hunden inte får vara i sängen eller soffan…” och de har missförstått hela poängen. Det handlar inte om att hundar inte får vara i säng eller soffa, utan att hunden inte ska ”försvara” sina ägare när ngn annan närmar sig samt att hunden inte ska ”äga” möbeln utan de ska bli inbjudna till att umgås på ägarens möbel. Många hundar kan morra osv när någon vill flytta på hunden och detta är inte önskvärt.

Han har erbjudit sig att byta eller helt adoptera en hund när han sett att det inte kommer fungera och detta har hänt i flera avsnitt under årens gång. Att han har en text ”prova inte detta hemma utan ha konsulterat ett proffs” är pga. att han är professionell och vet vad han ska göra jämfört en svensson utan kunnande, liknande denna text finns med i olika program av den anledningen att man inte ska ge sig in på saker man inte kan något om. Med ett logiskt tänkande tycker jag att detta säger sig självt!

Förstår inte vad som menas med att hans metoder är föråldrade när hundarna ursprungligen fungerar samt har samma instinkter som för flera tusen år sedan, inget har förändrats och även om hunden är släkt med vargen så är de helt olika i flera avseenden. Människan har allteftersom släppt sina instinkter (som vi faktiskt föds med men detta klassas ofta som primitivt beteende) för att passa in i en mall man uppfostras genom samhälle och skola. Många tillämpar mänsklig psykologi vilket är underligt för hundar fungerar INTE som människor, de fungerar som hundar. Alltså ska man använda sig av hundpsykologi/etologi i grund och botten oberoende av vilken metod man använder.

Människan påstås vara så smart men ändå är det svårt att med logiskt tänk förstå
att en hund är en hund, inte en människa!

Just nu har jag en tvätt äkta skithund här hemma! Till en början var jag sådär barnsligt tjurig och tyckte att ja så kan det gå när man promt ska hålla på och stoppa i sig saker som ska användas till allt annat än att tugga på. Men såhär mot kvällskvisten och hon har hållt på sen inatt kan jag börja känna att jag veknar och tycker att hennes diarre rejs kan vara över för den här gången.

Jag håller ju på att ensamhetstränar min hund. Det går framåt men igår på dagen var hon själv i 3 timmar och då roade hon sig med att äta stearinljus och när hon inte smaskade i sig dom flisade hon sönder dom och som grand final strödde hon ut dom över hela lägenheten. Detta har då uppenbarligen lett till diarre, nog för att hundars magar kan stå pall för mycket, men tydligen inte för värmeljus =)

Jag har försökt ge henne lite kokt ris men även det rinner igenom så nu ska jag fasta henne i ett dygn som man ska göra när hunden är dålig i magen, men ska jag vara ärlig har jag svårt för sånt, hon är så sjukt hungrig och tycker synd om henne, men vet ju att det är bra för magen på ett sätt att inte få något att jobba med så det kanske vänder.

Men jag brukar tänka lite på hur det är för en själv om man har sådär dålig mage, inte fan blir den bättre av att inte äta något alls, jag tycker snarare det är bättre att äta lite, lite grann då och då när magen ballat ur. Ibland tycker jag att man kan få ont i magen för att den är för tom helt enkelt. Ursch vad svårt det är ibland, önskar dom kunde prata på ett sätt =)

Något jag använde en del till min förra hund var Canikur Pro, är som en brun pasta man har på maten som ska hjälpa hundens tarmflora att återhämta sig, ska nog införskaffa det imorgon och även nötfärs som jag kan koka och ge, det har alltid funkat bra hemma hos oss, och hoppas det även kan funka på stackars Aysha.

Håll tummarna att hennes Akutus Pruttus lagt sig nu så vi får sova inatt, skulle verkligen behöva sova nämligen eftersom jag jobbar vaken natt annars.

Hur brukar ni göra när era hundar är dåliga i magen med diarre eller kräkningar? Har ni några erfarenheter av hund som kanske har magkatarr? Det är ju något vi människor kan åka på ibland och jag har funderat lite på om även hundar kan ha det på samma sätt som vi människor?

Sov så gott nu alla kära läsare och ta hand om er därute!

Camilla

I söndags morse åkte jag och DD in till MyDog på Svenska Mässan. Vi hade inte anmält till utställningen, utan hade planerat att sitta i rasmontern. Dessvärre hade vi ingen egen rasmonter i år, så vi hade en del i Västsvenska Terrierklubben's monter. Det är ju trevligt att dela monter, och visa upp olika raser, men vi saknade vår egna monter! :) 
Planerna för en egen monter MyDog 2013 har redan börjat smidas på.

Jag och DD var först till montern, så vi satte oss på en stol och tog det lite lungt i väntan på resten av gänget. 

Det tog inte många timmar innan DD var helt slut, hon låg ner och sökte ingen kontakt med besökarna. Jag lät henne självklart vila sig, och när monterhund nummer 2 kom så fick DD vila i en bur under bordet, där det var mörkt och lugnt ..lugnare.. 

Man får höra så mycket fina saker om rasen, och om sin hund när man sitter i montern. Det är så härligt! Det kom en familj, en mamma, pappa och en dotter. Jag skulle tippa på att tjejen var runt 13-14 år. Hon sa att hon så gärna ville ha en amstaff. Vi pratade en lång stund och hennes engagemang, hennes kunskapstörstande och hennes vilja gjorde sig påmind under hela samtalet. Hon ville verkligen ha en amstaff, men var lite osäker på storleken och styrkan. Jag sa att hon fick låna DD och gå en liten promenad, så hon traskade iväg. DD följde henne som en liten ängel, så inte fick hon demostrerat något dragande inte ;) 

Jag tror den familjen kommer utöka sin flock med en amstaff till sommaren, och jag tror den amstaffen kommer få ett fint hem och ett fint liv! :) 

För att skryta lite så var jag så glad över min DD hela dagen igår! När vi gick så strosade hon snällt vid min sida, hon stannade ibland för att nosa på någon kisse-fläck, men inte mer. Ibland drog hon nyfiket mot någon hund, men inte argt. 
När man såg - i stort sett - alla andra hundar gå förbi så drog dom som tokar, dom hängde i kopplet, matte/husse släpades mer eller mindre bakom. Hundar käftade mot varandra osv osv. Men DD skötte sig utmärkt! Då blir man så glad över sin egna hund! :) 

Monterlivet ur DD's synvinkel

När klockan var strax innan 2 så frågade någon oss vem som skulle gå rasparaden för dagen. Alla raser som har montrar ska visa upp sig i rasparaden, varje dag. Jag antog att någon annan hade ansvarat för det, eftersom vi inte hade fått någon information. Eftersom DD var ensam monterhund för stunden så sprang vi bort till Finalringen i alla fall, för säkerhetsskull. Nej, det var ingen annan där, så vi fick snällt ställa oss i led med de andra terrier-raserna. Utanför ringen, bakom det svarta skynket, så var DD stökig och antagligen lite stressad. Hunden som stod bakom oss var inte alls särskilt trevlig, så jag tror att hon blev påverkad av dennes humör. 
Samma sekund som vi kom in i finalringen så travade hon fint vid min sida, hon hade bra kontakt med mig hela tiden. Vi fick stå still allihopa och kliva fram mot mitten av ringen när vår ras presenterades. DD försökte leka lite med bullterriern bredvid oss, men hon skötte sig bra. När vi stod i mitten så stod hon stilla och höll ögonkontakt med mig! Min ängel!

Tyvärr hann jag inte fixa någon som kunde fota oss, och jag har letat runt massa bloggar och frågat massa folk, men hittills utan resultat :( 
Är det någon av er som vet någon som fotat under söndagens MyDog, och då helst rasparaden så får ni gärna be dom titta bland sina bilder om nån liten amstaff-flicka fastnade på bild. :) 

Väl tillbaka i montern så var DD om möjligt ännu tröttare.
   

Den sista timmen blev det inte alls mycket hälsande från DD's sida. :) 
Bästa kritiken från dagen var när man fick höra att våra hundar var bra representanter för rasen! Sådant värmer in i hjärtat. :)

När vi kom hem åt vi middag och sen slappade vi i sängen. Jag somnade innan 8 på kvällen!!! DD hann knappt svälja sista tuggan innan hon sov ;) 
Måndagen blev total vilodag för allas skull! 

I det stora hela är jag så himla nöjd med DD. Hon var grinig mot 3 hundar under hela dagen, och alla tre var under sista timmen. Det var så uppenbart att det var trötthet, och jag förstår henne!
Om jag hittar parad-bilder så återkommer jag självklart med dom! :) 

//Paula & DD 

Ibland blir jag så trött på mig själv, innan jag ens kommit igång med träningen så har jag kört fast, varför? Jo för jag har en hjärna som analyserar för mycket och krånglar till saker i onödan. Min stora passion i livet är ju att träna lydnad, jag fullkomligt älskar det, och då är det ju ännu lustigare att jag helt plötsligt kör fast, precis som att jag upptäcker jag är fastlimmad i startblocken när skottet går av och jag har möljigheten att springa hela loppet själv och vinna dessutom. *ler*

Jag vill ju i framtiden tävla och då vet jag eller nä min hjärna har programmerat in hur viktigt det är med nogrannhet och att inlärningen blir så bra och nogrann som möjligt. Då tar liksom petigheten över och så blir det konflikt mellan mina hjärnceller, ena sidan vill bara träna på och ha kul och så blir det som det blir, men andra sidan tjatar om att visst är det roligt, men vill du nå ditt mål måste du vara petigare och inte slarva. Kan ni förstå nu varför jag kör fast? *skrattar*

Försöker säga åt mig själv på skarpen att inte hålla på och peta i allt och bara träna för skojs skull, men åh vad jobbigt det är när man vet hur mycket det lönar sig att vara nogrann från början.

Jag vet dock hur jag ska kunna hålla min personlighetsklyvning lite i schack *skratt* och det är om jag planerar träningen i förväg för då håller jag mig till det och behöver inte börja snurra runt och göra 40 saker på en gång som då i sin tur leder till massa onödigt grubbel. Jag är gärna sån som testar nya saker och då blir det lätt slarv och förvirring, allra mest för hundstackaren som inte då kan hålla isär allt nytt man försöker pracka på den i inlärningsväg.

Som ni ser så har jag svaret på mitt egna problem, men så var det, det där att ta sig i kragen och göra så det blir bättre också, vilket jag verkligen ska försöka med. Ska göra ett tappert försök att sätta mig ner och planera vår träning så vi nån dag kan ge oss ut på tävlingsplanerna som jag så gärna önskar och vill.

Hur gör ni med er träning? För ni träningsdagbok, planerar ni träningen eller tar ni dagen som den kommer? Är alltid så intressant att få ta del av hur andra gör, för någonstans vill jag ändå klamra mig fast vid att jag inte är den enda som kör fast ibland med min träning och känner mig lite lätt schitzofren emellanåt *skratt*

Hoppas allt är bra med er därute!

Camilla

Nu tar jag en "favorit i repris". Jag bloggade om detta förra vintern och det var då väldigt uppskattat. Så jag lägger in det igen då det iallafall i våran stad går Kennelhosta just nu. Så det är INTE så att mina killar har det just NU.

"Det råder Kennel hosta här hemma hos oss.

Musse verkar ok än så länge, de sa att han hade hostat när vi var borta men jag har inte hört ngt sen vi kom hem så kanske fick han jätte lindrigt eller så var det inte kennelhosta.

Malte hade kennelhosta även förra våren då han gick på dagis och det var riktigt lindrigt. Denna gång är hostan värre tycker jag. Den låter riktigt läskig.

När hundarna har kennelhosta så är det minimal ansträngning som gäller. Så det är mycket ligga och sova och korta promenader som gäller – passar mig rätt bra just nu och hundarna verkar inte ha ngt emot det heller.

Jag vet inte hur pass vanligt det är med kennelhosta så jag tänkte ta tillfället i akt att skriva några rader om det för er som inte vet vad det är.
Innan Malte hade haft kennelhosta förra året så trodde jag att det var riktigt farligt men efter att ha läst om det så har jag förstått att så inte är fallet.

Det är flera virus och bakterier som orsakar kennelhosta, vissa ensamma, andra i kombination. Namnen på dessa är både krångliga och egentligen oviktiga för oss ”vanliga” då bakterier och virus som drabbar hundarna knappast presenterar sig först    Därför skriver jag inte ut namnen men det finns mer ingående information om detta för de som vill gotta ner sig i det.

Hostan uppkommer från ”ingenstans” och det är som kikhosta. Man kan tro som ägare att det fastnat något i halsen på hunden för de hostar väldigt kraftigt och det skrapar och låter som de försöker få upp ngt. Det avslutas även med att det ser ut som de ska kräkas. I en del fall hostar de upp vitt slem eller kräks. (Detta har aldrig hänt Malte)

Kennelhosta sprids väldigt snabbt och störst risk för smitta är förstås ytor där många hundar samlas, tex dagis, utställningar och kennlar.

Inkubationstiden för kennelhosta är 4-10 dagar och de kan ha en feber topp i början som sen försvinner resten av sjukdoms tiden. De hostar under 5-10 dagar för att sedan tillfriskna helt. Dock finns det hundar som hostar i upp till 2-3 veckor. Virusen smittar framförallt under den första hostveckan medan  bakterien kan utsöndras i 3-4 månader efter genomgången infektion. (detta har med bakterier och virus att göra som är lite små krånligt)

Om hunden följer beskrivningen ovan så är detta inget farligt. Det låter jobbigt för dom och Malte ser väldigt ledsen ut, som att han inte förstår vad som händer. Men han är pigg för övrigt även om han sover mycket. Men hans allmän tillstånd är ej påverkat och det är det som är det viktigaste. Är det påverkat ska man kontakta veterinären för att se om det behövs hostmedicin eller annan typ av medicin. Man ska även fortsätta tempa hundarna så man ser att inte tempen går upp igen. De allra flesta hundar blir friska utan behandling.

Det är inte så att Malte går och hostar hela tiden utan det är dels när han rör sig, om han reser sig och springer mot dörren tex. Upphetsning och inandning av luften ute framkallar hostattacker också.

Till följd av kennelhosta kan hunden få lunginflammation – då är hunden allmänpåverkad och behöver uppsöka veterinär.

De som har störst risk att bli allvarligt sjuka av kennelhosta är som vanligt små valpar, äldre hundar och tex nyopererade djur.

Jag trodde att vaccinationen som de får mot kennelhosta gjorde att de var immuna mot det men så är det alltså inte. Vaccinationen lindrar symptomen och förkortar sjukdomstiden men de kan ändå få det. Därför är det viktigt att vaccinera framförallt riskgrupperna (äldre/valpar) och även de som vistas bland mycket hundar.

Det man ska tänka på när en hund har kennelhosta (eller andra sjukdomar) är ju förstås att den inte ska röra sig mycket. Det är ju som när vi har feber eller är förkylda – ingen motion!!Och självklart så ska en hund som hostar INTE träffa andra hundar.

Det blev ett inlägg med mycket fakta i och det finns massa olika veterinär sidor där man kan läsa mer om detta och fördjupa sig i olika bakterier och virusar.

Är det fler som haft hundar som haft kennelhosta?

Hur reagerade dom? Jag hoppas de flesta blir som Malte – lugna och passar på att mysa."

Ha en fortsatt trevlig kväll och mys rejält nu i kylan. 

Sofia & Malte

Vi har skapat en grupp på Facebook, den heter "www.KAMPARNA.se - bloggen" 

Gå in och bli medlem! Där kommer vi uppdatera varje gång ett nytt inlägg kommer upp i bloggen, vi kommer använda gruppen om vi efterlyser något - bilder, gästbloggare m.m m.m

I gruppen kan du lämna kritik, ställa frågor om bloggen, dela tips och ideér med oss.

Varmt välkomna till vår grupp, glöm inte att bjuda in dina vänner! 

http://www.facebook.com/groups/kamparna/ 

Hur vi blev med Charlie (och hur det kommer sig att vi sover på soffan!)

 

Detta är Charlie. Han ligger i en bäddad soffa för att... Nej, vänta. Ni ska få höra hela historien. 

Charlie, eller snarare idéen om att skaffa hund, vaknade i mig då min barnlängtan blev så stor att jag hotade min sambo. Bra jobbat, säger ni, men då svarar jag att det var en jäkla tur att jag varit gravt djur- och hundintresserad sen barnsben, annars hade vi fått en till såndär "som förstör ryktet om våra kamphundar!" Skämt åt sido, jag hade tittat på hundar ganska länge innan jag tog steget att faktiskt ringa på en. En valp kvar. Hunden var röd, med röd näsa och vit mustasch, ljusa ögon och en ledsen blick. Jag åkte dit och träffade uppfödarna och hundarna samma dag. 

Han var den ballaste hunden i kullen. Mitt första intryck av flocken var att hans kullsyskon var hysteriska. Brodern och systern hoppade högt upp i ansiktet och ville slicka mungipa, de lät och gnydde och var fantastiskt kärleksfulla! Charlie var med på ett hörn och slickade fingrar, men sen gick han och la sig på vardagsrumsmattan. En cool kille, vi klickade direkt. Jag och min sambo blev kära och fick ta hem den lille efter några veckor. 

Vi hade några regler bestämda redan innan Charlie kom hem:

1. Ingen hund i sängen
2. Vänta på var så god i dörren
3. Inte jaga katterna

Alla dessa tre regler har följts till punkt och pricka under alla dessa månader vi har haft vår lille valp, Charlie har sovit på en egen liten bädd på golvet brevid sängen, han tar alltid ögonkontakt i dörren även fast han håller på att kissa på sig och ja, sista regeln går väl ärligt talat sådär... Regel nummer två går sådär när katterna springer ut samtidigt som jag och Charlie ska ut och Charlie är lös, då skulle man kunna säga att både regel nummer två och tre går käpp rätt åt helvete... Hur som haver så hade vi en regel kvar, den viktigaste då vi bara har en 120 cm bred säng och det är omöjligt att få plats alla tre (plus gammelkatten) om Charlie ska sova i sängen också. 

Sen. Sen ni. Sen reste jag bort i ett par dagar. Oskyldig liten semester till ett bröllop. När jag kommer hem så upptäcker jag till min stora fasa att vår hund, Charlie the Pitmix, vår lilla rödnäsa Red Nose á (då) 16 kilo, har fått ligga och sova i vår säng med husse under dessa dagar då jag har varit borta, och till min annu större förskräckelse så upptäcker jag hur mysigt det är att sova tillsammans alla tre (fyra)! 

Nu är Charlie äldre och tygnre. Vår 26 kilos best gillar att ligga vid fotändan (läs: nedre halvan av sängen), på täcket så att man måste ligga som en liten boll på övre halvan för att inte frysa arslet av sig. Och det är här vi kommer till början på detta blogginlägg. 

Jag och min sambo sover nu, tills vår nya 160 cm breda säng kommer, varannan natt i soffan. Den som sover i sängen sover med Charlie, och den som sover i soffan sover med Elvis (gammelkatten). Men vad i helsike gör Charlie i soffan då? Det var sambons tur i sängen, och han ville inte ligga och frysa av täcke-brist, så då tänkte jag att Charlie ligger redan och sover så lugnt i soffan, det kan inte skada. 

Jag fick alltså alla nitlotter i natt. Fast personligen tycker jag att sambon fick alla nitlotter, han sover själv i en stor säng, jag ligger varmt brevid en gosekno utan dess like, bloggar, kollar på Dexter och käkar chokladglass utan att frysa. Livet är fan bra härligt med en pitmix! 

Så går det till hemma hos oss, med vår "lilla" nio månaders valp Charlie. Busfröt, älskade vän, underbaraste rädd-för-sin-egen-skugga-hjälp-goseknot som finns på hela jorden. Jag hoppas att vi får många fler år, du och jag. 

Och jag då? Ja, frågan är det. Det är så roligt detta med hundar, jag var verkligen besatt av hundar när jag var liten, men fick ingen, sen i äldre ålder så har jag bara sett en hund som en ouppnåelig dröm. När min dåvarande kollega Angelica skaffade hund så förstod jag inte hur det gick till, hur hon hade tid och råd, alla hade ju sagt att det kostade så himla mycket och att det var så omöjligt att ha tid med en. Jag gick alltså och trånade efter en hund i flera tiotals år innan alla pusselbitar föll på plats. Jag och min pojkvän blev sambos och helt plötsligt så fanns tiden. Varje dag så tittar jag på Charlie och tänker att det är för bra för att vara sant. Varje dag går jag in på Blocket och tittar på alla omplaceringshundar i olika åldrar och tänker ”Vi har klarat oss förbi 16 veckor, sex månader, åtta”. För varje dag som går så älskar jag honom mer och mer, och för varje dag så blir jag mer och mer som en kamphund själv, jag är redo att kämpa till döden för min lilla älskling. 

Jag heter i alla fall Nadia och bor med Charlie, min sambo Christian (eller Chrillian, hans rymdnamn) och vår inneboende/låtsastonårsdotter Nathalie, hennes två katter och min omplaceringsgammelkatt Elvis (han är 17 – och INTE GLAD). Vi har en litet kollektiv i en gammal omisolerad (det märks inte) sommarstuga i förorten Nacka.
När jag inte fryser arslet av mig så pluggar jag in massa hundfakta då jag ska börja en hundinstruktörsutbildning på Hundsteg i Enköping, eller så ligger jag och Charlie och halvslaggar i soffan och kollar på Dexter, eller så är vi ute och rör på oss och försöker ducka fördomar!
Det gäller att se så söt och normal ut som möjligt för både mig och Charlie, och helst vänta lite med att berätta vad det är för hundras, tills Charlie har slickat klart personen i ansiktet och lekt en stund med dennes hund (eventuellt ljuga, Ungersk Vizla brukar funka) . Det är värre för Chrillian som har mörkt skägg, ”HJÄLP HAN ÄR TERRORIST OCH HAR EN KAMPHUND”, där blir det oftast syntax error/system overload för folk, ingen går ju på hans Ungerska Vizla. Vi försöker vägleda Charlie till att bli en så väluppfostrad hund som möjligt, för trots att han är en glad falukorv som inte viftar på svansen utan på hela kroppen och som gärna hoppar upp i ansiktet och slickar på folk istället för hoppa upp i ansiktet och bita folk, så fattar tyvärr inte folk med förutfattade meningar att han älskar allt på två eller fyra ben (inklusive bord och stolar). Att han är stor som ett hus hjälper inte till, man ser ju knappt att han är valp! Men jag har i alla fall ett ess i jackfickan, Charlie blev nämligen bäst i klassen i Vardagslydnad 1 Bull- & Terrier hos Irene Westerholm och Hundläroverket, och om inte det funkar, då finns det bara en sak kvar att säga, och det är att man är gravid och ska få barn snart, det tar bort all uppmärksamhet från hunden. Det funkar dock bara under vintertid med bylsig jacka… 

Det var en inblick i mitt liv. En helt normal vardag med kamphund, det vill säga! Kommentera gärna om ni känner igen er, jag börjar känna mig som ett UFO!