Min underbara tant Cilla blev nästan 12 år. Nu har hon vandrat vidare till Enzo och Trolla <3

Iris och jag var ensam någon månad sen kom en fråga från uppfödaren om jag kunde tänka mig att vara jourhem/hundvakt åt Nero på obestämd tid. Då Nero gjorde sitt BPH samma dag som Iris så har jag därefter varit lite förtjust i honom så jag kände att det var Ok.

Nero (The Kids Best Friend´s Dark Knight) är en fantastisk kille! Men då jag är lite psykiskt skadad av slagsmål så tog jag det väldigt försiktigt i början. Första veckorna ute hade jag en i koppel och en lös i omgångar. Efter en vecka var de tillsammans inne på samma sätt, en i koppel och en lös.

Nero har lite problem att vara ensam så jag funderade hur jag skulle fixa det, jag har inte ensamhetstränat en hund sen -92 när jag hade en Schäfervalp....

Men jag tänkte att jag rör mig väldigt mycket in & ut då jag röker så jag började där helt enkelt samt att Iris är väldigt lugn så jag håller tummarna för att hon hjälper till

/Pierina, Iris & Nero

Jag tappade tyvärr all lust till bloggande, här och på min egen blogg, efter Trolla och Enzo. Saknaden och sorgen har varit överväldigande även fast jag haft Iris och Cilla…

Jag vet inte hur det kommer bli framöver heller, förmodligen ännu en period osynlig då Cilla inte är helt Ok och jag kämpar med ett beslut där   

Men jag ska iaf presentera Iris som dök upp vid 10 månaders ålder. Jag hade vid några tillfällen pratat med ett par uppfödare som jag valt ut för min nästa hund som var planerad till våren el hösten -14, där jag presenterat mig och vad jag är ute efter för individ.

Blir uppringd av en av dessa ang en tik som kommit tillbaka och jag åker för att träffa henne. Så söt och underbar och uppfödaren säger att  hon har krut under tassarna, hon hänger med hem.

De första veckorna funderade jag både 5 och 10 gånger om uppfödaren kanske tagit fel för Iris var såååå tråkig! Tuggade gottan i en minut och glömde vad hon gjort, väldigt lugn, fattade inte klickern el ngn annan träning. Med Trolla och Enzo färskt i minnet, som var så brighta, tyckte jag att Iris var en katastrof….

Jag har en ganska slapp syn på vardagslydnad i allmänhet, den enda som hade lite regler var Enzo då han annars blev för stressad om rutiner och regler förändrades, så det blev lika med den här lilla söta saken; Hon fick ta för sig som hon ville och efter de första veckorna (tråååååkhund) så släppte det lite. Jag hade mjuka, små gottor att belöna arbetspassen med och mycket lek då hon inte ens kampade utan bara släppte.

Idag är hon en huligan! Precis så mycket krut under tassarna som hon enl uppfödaren skulle ha, påhittig, snabblärd. Idag kommer hon tillbaka till mig med leksaken för att få kampa lite mer, närvarande och fokuserad. Vilken skillnad!

Ganska fort märkte jag att hon älskar nosandet mer än något annat så naturligtvis satte vi igång med hårda spår. Ett ”problem” uppstår; Hon tar ingen belöning i slutet… Ja inget att göra åt, spåret ska ju vara det viktigaste
Hon är också igångsatt på barnsökhundsutbildning så jag hoppas hon kan certifieras till hösten då vi även ska anmäla oss till SWDI:s 1.5 milaspåret J

Iris är hos mig på halvfoder så utställningsmeriter behövs ju. Jag följde med på en utställning där uppfödaren ställde Iris och sen var det min tur i Stockholm. Har aldrig varit så nervös någon gång i livet men jag överlevde och det blir väl några till

Nu på söndag 9/2 gör vi vår debut i Rallylydnad. Vi är inte redo. Försöker ta av mig ”PetigaPerfektionistenSåDetFörslår”-rocken men den verkar sitta där den sitter… Nervös. Inte så mycket för Iris skull, hon kommer sköta sig galant, men Jag! Jag är ju den felande länken hos oss…

Tävlingen tränger bort tankarna på ett liv utan Cilla i alla fall, några dagar till

/Pierina, Cilla & Iris

..eller mjukt eller hårt..

Jag vet inte om det ens är någon mening med att be om ursäkt för de dåliga och sällsynta uppdateringarna.. jag blir ju uppenbarligen inte bättre på det! Har så många idéer om inlägg men får inte ner de i ord. 
Mitt i skrivandet av detta inlägg får jag totalt hjärnsläpp och tänker "Vart ville jag komma med det här?" Vad är det för budskap jag vill få fram? Inlägget är verkligen inte genomtänkt, det är knappt påbörjat.....

Alla har en uppfattning om mjuka vs. hårda metoder och de båda kryddas av oerhört mycket fördomar. Vad gäller de mjuka metoderna så verkar folk tro att vi som använder oss av de, bara matar med godis hela tiden, aldrig säger nej, aldrig sätter ner foten, aldrig säger åt våran hund att den gjort fel osv. 
Ja, de mest extrema kanske jobbar på det sättet.. precis som de mest extrema som jobbar med hårda metoder använder sig av elhalsband, pissar på sin hund och slår den. 

Det finns en gråzon i allt. Bara för att jag använder mig av mjuka metoder så betyder inte det att jag inte kan säga åt min hund med bestämdhet när den gör fel. Jag står inte och väntar på att min hund ska sluta tugga på den lilla hunden så att jag kan klicka och belöna det. När så krävs så använder jag fysiskt kraft för att hindra min hund från att göra skada, eller skada sig själv. 

Exempelvis sliter jag bort min hund om den är på väg fram till en huggorm. Jag står inte och väntar på ögonkontakt för att klicka och belöna. Det kan ju kosta min hund livet! Däremot kan jag - i förebyggande syfte - träna på "Låt bli!"-övningar, så att jag kan säga åt min hund att låta huggormen vara. 

Vissa verkar tro att mjuka metoder enbart går ut på att gulla och dalta med hunden, och det är därför många är emot det. Många påstår att det är djurplågeri att använda sig av mjuka metoder, eftersom man daltar sönder psyket på hunden.. men dessa personer har uppenbarligen fördomar mot mjuka metoder. 
Ett citat taget ur en bok skriven av Bengt Rödseth: "Det är lika att misshandla en hund som det är att hjärntvätta den med hjälp av godis." ..boken heter för övrigt "Shadow, att skapa en skugga" ..och det är vad han vill göra; Skapa skuggor av sina hundar. ...nej det där ska jag inte gå in på, det inlägget kommer bli för avancerat för en influensa-sjuk Paula att skriva ;) 

Jag är emot fysiska korrigeringar i träning och inlärning, jag ser inte anledningen till att orsaka sin hund fysisk smärta för att få den att lyda. Jag vill inte heller trycka ner min hund psykiskt så att den lyder av den anledningen. 

Hur tänker ni? Tror ni att klicker och godis är farligt, och att det kanske inte passar alla hundar? 

Jag vill avluta detta halvdana och ogenomtänkta inlägg med att tipsa om en jäkligt bra bok: Släpp kontrollen lös, skriven av Leslie McDevitt. Oerhört lättläst och läsvärd!!

//Paula

Som de flesta som känner mig vet har jag alltid varit för kastrering, jag har alltid sagt att alla hundar som inte ska gå i avel bör kastreras - oavsett om dom har problem som kan vara kopplade till hormoner eller inte. Jag kastrerade Diza, har i flera år försökt få DD's överlåtare att förstå att hon behöver en kastrering, har gett upp och insett att hon får stå ut tills hon är 5 år innan hon kan få sin välförtjänta kastrering. Ja, jag har skrivit om det i både denna och den gamla bloggen.. inte många har missat min åsikt om just kastrering. 

Men! Nu kommer ni få se en vändning från mig som ni inte alls trodde var möjlig. Man är aldrig fullärd! Det är mitt motto.. jag är verkligen fullt medveten om att man lär sig nya saker hela tiden, och att man kan ändra sina åsikter lite när man lär sig nytt. Men detta trodde jag inte var möjligt, att göra en sån här hel-omvädning som jag har gjort.

Jag går - som jag skrivit om tidigare - och utbildar mig till Hundinstruktör. Redan första dagen fick jag höra att en av våra lärare (som vi skulle ha dag nr 2) är emot kastrering. Jag gned mina händer, fick ett hånleende på läpparna och tänkte "Det här kan bli väldigt intressant!" Jag fick höra från en tidigare kursdeltagare att denna lärare är väldigt bra på att argumentera och diskutera, så jag hade ingen oro över att vi skulle bli osams eller något sånt. 

Så dag nr 2 kom vi osökt in på att prata om kastrering. Hon fick mig verkligen att tänka! 

Våra hundars identitet är ju lukten, om vi kastrerar en hund så tar vi bort deras lukt. 

En hund som tidigare varit lite osäker, kanske inte har en trygg självkänsla, kommer troligtvis känna sig mindre trygg i sig själv när denne inte har kvar sin lukt - sin identitet. 

Kastrering är det enda ingrepp vi gör i förebyggande syfte.. man tar inte bort juver för att förhindra juvertumörer, som man egentligen borde kunna göra - om man ska se rent krasst på det.. 
Det var några argument hon hade.. men jag stod på mig; "En hund som mår dåligt av att löpa då? Som blir skendräktig, får "valpar" och som är allmänt deprimerad under dessa perioder?" - som DD alltså.. hon frågade vad det var som fick mig att tro att DD mådde dåligt under dessa perioder. Jag svarade att hon inte viftar på svansen, inte "svarar på tilltal", knappt vill gå ut, knappt vill leka.. hon vill bara sova och gräva gropar till sina "valpar". 

Läraren vände på det hela och frågade mig om det kanske var så att DD mådde dåligt för att hon vill ta hand om sina "valpar" och hon vill gräva gropar, men jag tillåter inte det. Kanske är det därför hon inte är glad? Kanske hon inte är deprimerad, hon kanske bara helt enkelt har tankarna på annat håll just för tillfället.. hon kanske bara inte är lika intresserad av sånt som annars är roligt, nu när "valparna" är prio 1. 

Jag blev helt stum.. vad sjutton vet jag!? Jag har ju trott att hon varit deprimerad, att hon mått dåligt osv.. jag har ju sett att hon varit mer utåtagerande under dessa perioder, något som jag tolkat som att hon har ont i magen eller mår dåligt rent allmänt. Men det kan ju likväl vara så att resursförsvaret faktiskt ökar under tiden dom ska ha sina valpar (riktiga eller inte spelar ju ingen roll i detta fall). Så kanske är det resursförsvaret som ökat, inte hon som mått dåligt. Vad vet jag? 

Jag fick mig en rejäl funderare. När jag kom hem bestämde jag mig för att göra raka motsatsen till vad jag gjort tidigare! Istället för att hindra henne från att boa in sig, adoptera mina fötter som valpar osv osv så tillåter jag det. Kanske är det precis vad hon behöver? Jag kan ju inte kastrera henne förrän hon fyller 5 oavsett (det är nästa sommar), så vad har jag att förlora på det? Ingenting! 

Så nu har jag stoppat upp två strumpor som hon kan adoptera som valpar när hon känner att det är dags. Och jag ska fälla upp buren och täcka över den så den blir som ett litet gryt, fylla den med filtar så hon har mycket att bädda med. Sen får hon ha den buren själv om hon vill, så får Frank inte vara där om inte DD tillåter det. 

Det låter helt sjukt i mina öron att göra så här, det är så rakt emot det som folk alltid sagt.. man ska INTE tillåta dom att ha valpar, man ska INTE tillåta dom att bädda osv osv.. men kanske är det precis vad dom behöver? Varför jobba mot naturen? Som sagt, jag känner inte att jag har något att förlora på det nu.. så jag kör på och ser hur det går att göra på detta sättet. 

För övrigt så fick hon mig att fundera en hel del över "inavel" (linjeavel) också... men det kan jag ta i ett annat blogginlägg om jag hittar tid och ork till det. Herregud, denna människa får mig att vackla på allt jag trodde var sanning. Så för några veckor sedan var jag för kastrering och för linjeavel. Nu är jag inte säker på något av det längre....... 

Visst är det härligt att man kan ändra sig? ;) 
Och med facit i hand så är jag jätteglad idag att jag inte fick kastrera DD när jag ville göra det.. med denna kunskap, och med den erfarenhet min lärare delade med sig av så tror jag DD mår bättre av att vara okastrerad och ha sina löpperioder, än att vara kastrerad och förlora sin lukt och identitet. 

Heja Jenny! Jag älskar att gå på hennes lektioner, hon är så jäkla rolig att lyssna på och dessutom får hon en själv att tänka.. hon lär inte bara ut, hon får oss i klassen att komma fram till svaren på våra egna funderingar själva. Grymt! 

//Paula, DD & Frank

Enzo och jag tackar för allt stöd vi fått från er som följt oss under dessa år, nu ska jag sörja och bearbeta att han inte är vid min sida längre   

Jag vill börja med att efterlysa "mm" som skickade en fråga till oss förra veckan. Jag ber så mycket om ursäkt att vi inte har svarat på den förrän nu, men jag hoppas verkligen att mitt svar kan vara till någon hjälp!! 

Sen kommer jag till huvudinlägget; 

Grattis Frank, som fyller 1 år idag! 

Det firades såklart med tårta till båda hundarna, DD går på diet så hon fick lite mindre..

Så; Ett stort grattis till Frank och hans syskon. 
Äntligen är han "myndig", så vi kan genomföra BPH och röntgen. Det blir av under hösten, så jag återkommer nog med info om hur det gått :) 

//Paula, DD & Frank

GÖKAN ARSLAN ÄR SEDD MED EN AMSTAFF VALP I FLEMINSGBERG.
Hunden är en beige amstaff ca 3-4 månader

Gökan är dömd för grov djurplågeri och har djurförbud.
Be alla att sprida och hålla uppsikt. 
Ser ni honom ring direkt 112.

RING BARA POLISEN OM NI SER HONOM! 

Gökan är dömd för att brutalt tagit livet av Lillebror och Pilango.

Om ni klarar av, och vill läsa domen så gör du det här: 
http://hundtilltusen.files.wordpress.com/2012/10/domen.pdf

Men jag varnar er för mycket stark läsning! :( 

Hjälp till att sprida detta, det är OK från djurpolisen att sprida det. Läs mer på "Rädda våra djur" på Facebook. 

//Paula, DD & Frank

Förstår inte varför det ska vara så jobbigt att få till en liten uppdatering? 

Det går fortsatt bra med Frank, över förväntan faktiskt. Antingen har han inte kommit in i sin trots, eller så är han bara så jäkla enkel. Visst har han dagar som jag kallar "Blocket-dagar", men det har väl alla hundar? 
DD började löpa för en vecka sedan och min första tanke var "Neeeej, inte första dagen på semestern!" jag trodde jag skulle behöva lämna bort Frank efter bara några dagar. Kollade av med mina hundvakter och meddelade att jag ev. behöver hundvakt en period. Inga problem. För mig spelar det ju ingen roll vem som får vara hos hundvakt, så jag låter hundvakten avgöra vem hon vill ta ;) 
Men än så länge går det bra. Bara för en liten stund sedan så var dom till och med lösa tillsammans (självklart under övervakning från mig) utan att bry sig nämnvärt om varandra. Underbart! Frank tycker såklart att DD luktar gott, men det är inte mer än så. När vi är hemma så sover dom, helt obrydda om varandra, och på promenaderna är allt som vanligt. 
Jag lämnar dom absolut inte oövervakade! Tänker inte ta några risker. 

En annan sak som jag vill passa på att uppdatera om, när jag ändå är inne på ämnet, är att jag knappt märkte av att DDs löp var på gång. Hon som brukar vara så oerhört påverkad en hel månad innan. Jag kunde märka någon enstaka sak, men inget jag kopplade med att det var hormoner. Så plötsligt bara började hon löpa! Visst, helgen innan löpet var hon jäääkligt grinig mot andra hundar, så med facit i hand kan jag nog misstänka hormonerna, men det kunde ju likväl varit värme, trötthet osv. 
Hon har börjat svullna upp i kroppen, hon har redan fått en liten mage och hon tänker bara på mat hela tiden.. annars är hon som vanligt. Hoppas, hoppas att hon har mognat och slipper ha fler jobbiga löp. Det vore ju helt underbart för henne!! 

Jag och DD är projejtekipage för Jennifer (som är ny bloggare här), i hennes Agility-utbildning. Oj, vad DD är duktig!! Hon lär sig så jäkla snabbt, och att hoppa över hinder är ju ingen stor grej för henne. Snart har vi sista kurstillfället, och jag kommer nog bli sugen på att gå en kurs i detta.. kanske det kan vara något för henne? :D 

Vill dela med mig av en bild som min vän Mia tog när vi träffades förra veckan för fotosession. Min fina Frank, han är så himla snygg!!! 

Förra helgen kom hans uppfödare hit från Lettland och hälsade på oss. Vi åkte på två olika utställningar och hon visade honom på båda. Det gick bra, han placerade sig bra med tanke på konkurrensen. Riktigt roligt!!! 

DD ställdes också ut, det är kul att damma av henne ibland. För henne gick det oerhört bra på lördagen, hon fick Exc och blev placerad som 2:a i sin klass!!! Min brutta! 
På söndagen fick hon nöja sig med ett "VG" men en mycket fin kritik! 
 

En annan sak som jag vill uppdatera om är att i Fredags åkte Frank på sin första båttur. En vän till mig har en liten eka, så vi tog en tur med den. Hanna-Karin med gamla bulle-tanten Dhiva (ja, hon hänger i än) var också med. Vi var alltså 3 personer och 3 hundar i båten. Två båt-vanan och en helt oerfaren. 
Han vägrade gå i båten, men vi hade ju flytväst på honom så det var bara att lyfta i den. När han väl kom i båten tog det inte lång tid innan han fann sig i den nya miljön. Som sagt, antingen har han inte kommit in i någon trots eller också så är han bara så jäkla enkel! Kanske får jag tillbaka för allt slit jag lagt ner på DD, kanske får jag nu den enkla hund jag drömt om ;) 
Nä.. det är väl ingen risk :P 

Vi pratade om det när vi var ute på båtturen.. att man nog får den hunden man behöver.. eller vänta lite.. det var väl så att man får den hunden man förtjänar! Jag som har två clowner visste inte hur jag skulle tolka det.. tills jag kom på det: "Jag förtjänar massa skratt med andra ord!" för det är vad dessa två ger mig. Dagligen! 

Hoppas ni får en fortsatt skön sommar, och ta väl hand om både er och hundarna! 

//Paula, DD o Frank