Med anledning av ett gästboksinlägg som vi fick i helgen så skriver jag detta inlägg. Gästboksinlägget löd: 

Eller egentligen 9 nätter har hon haft det här jäkla klobrottet nu. I slutet på förra veckan blev hennes onda bara mer och mer stackars flickan min. På fredagen var vi tillbaka till veterinär och ny antibiotika sattes in då en infektion var ett faktum, inte konstigt hon hade ont. Det gjordes rent ordentligt, och det gick mkt bättre hos veterinären denna gången, Aysha var så duktig och var still nästan hela tiden fast hon hade så förbaskat ont, mattes kämpe!

Efter besöket hoppade hon dock på 3 ben och det gjorde så ont i mig att se hennes vädjande ögon, som att hon tänkte, ska det verkligen vara på det här viset matte??

Hela lördagen var hennes smärta jobbig och hon tog sig fram på 3 ben, men sen tror jag att antibotikan lyckades göra sitt, för hon blev piggare framåt söndagen och mkt gladare och hoppade bara på tre ben 50% av gångerna. Imorse när vi var ute så kunde hon belasta tassen hela tiden, jippiiii, visst hon haltar men ändå slipper hon hoppa på 3 ben.

Dock var hennes kompress kladdigare idag =( Ska lufta mkt idag igen och hoppas att det bara var det sista kletet som skulle ut eller nåt, för jag vill att infektionen ska vara över och inte få något nytt fäste eftersom detta är hennes 2a antibiotika sort på 1 vecka hon äter nu. Jag har ju ingen bra erfarenhet av antibiotika och bakterier.

Imorgon är det återkoll till veterinären för att se hur tassen utvecklats, och jag hoppas så mkt att dom tycker det ser bättre ut!!  Håll tummarna för att min lilla tös får bli frisk nu!

//Camilla

 För några veckor sedan var en vän till mig på besök hos en "djurpratare". Hon berättade för mig om besöket och det var en hel del saker som hennes hundar hade "sagt" som imponerade på mig.. men realisten i mig tog över och skeptismen ökade. 

Min vän sa väldigt omgående att hon så gärna ville att DD skulle få "prata" genom den här personen: "Jag är såå nyfiken på vad DD har att berätta, det hade varit så himla kul att få veta vad som rör sig i hennes huvud!" …"Ja, om hon hinner med att uppfatta alla saker DD tänker.." kontrade jag med ;) 

När Annika skulle tillbaka på besök så bokade hon in mig och DD, det kunde bli en kul utflykt, tyckte jag. Så häromdagen åkte vi till Emelie Cajsdotter, som hon heter. Hon hade rid-träning för ett handikappat barn när vi kom, så vi stod och pratade med hennes man en stund.

Sedan var det Annika's tur, så jag och DD tog en promenad så länge. 

När det sedan blev min tur så gick jag, DD och Emelie in i rummet. Jag kopplade loss DD så hon kunde strosa runt och nosa in sig i rummet. 

Jag frågade Emelie hur det går till när hon "pratar" med djur. Hon sa att hon enklast kan beskriva det som om det är en väldigt stark känsla av empati som gör att hon kan känna och uppfatta så mycket.

Under hela besöket sitter Emelie på en bar-stol och de enda gångerna hon tittar mot DD är när hon med beundran i blicken säger att hon tycker att hon är otroligt vacker! 

Under första 10 minuterna av vårt besök så berättar hon om saker som DD "säger" till henne, och hon förklarar hur DD är. Att lyckas beskriva henne så detaljerat på så kort tid gör mig otroligt imponerad! Hur hon än gör det, så är hon skicklig på det.. den saken är säker!

Emelie jobbar med bilder och intryck, hon får upp bilder och i de korta bilderna får hon förmedlat känsla och intryck på samma gång. Hon måste alltså skriva snabbt och uppfatta fort. 

Första bilden hon får upp när DD och jag kommer in i rummet är DD som fintar.. när hon visar med kroppspråket hur hon menar så är det precis som det inlägg jag skrev för en kort tid sedan, hur DD fintade mig vid de två tillfällen.. 

Hon skrattar när hon ser bilden, och förklarar att det här är en hund med en otroligt humor! Hon förmedlar att den här hunden mår så jäkla bra, att hon trivs otroligt bra med mig och känner sig balanserad och nöjd med livet. Emelie påpekar att det är så härligt att möta en sådan energi, en så okuvad och levnadsglad själ och hon säger att DD ser hela världen som en lekplats. En hund som får vara hund, helt enkelt! 

Enligt Emelie är DD en väldigt intelligent hund som är mycket skärpt. Hon är "för smart" på många sätt, och Emelie säger att det är ovanligt att möta så här smarta hundar. Vi människor tenderar att inte vilja avla på det, eftersom dom är "jobbiga" då dom är smartare än oss. Så hon tyckte det var kul att möta en hund med så mycket "urhund" i sig. Vi skojade om att DD var en faraohund i amstaff-förpackning.   

DD's uppgift i livet - ur hennes synvinkel - är att hitta lösningar på saker och ting, "orsak och verkan" är det hon lever för. Alltså: "Om jag gör så här, vad händer då.. och om jag gör så här då, vad händer då?" så för varje sak hon testar och får en reaktion så är det en belöning, eftersom hon alltid vill hitta en verkan på allt hon gör. Oavsett om verkan blir en bestraffning. 

Det har jag märkt på henne, det är lönlöst att bestraffa henne, hon tycker bara det blir ännu roligare då. Den biten stämde väldigt bra på henne, och det är inte många andra som har förstått det när jag förklarat det för dom, de flesta tror att DD är "som de andra" som bara behöver rätt typ av bestraffning, men jag har försökt förklara att hon inte fungerar på det sättet. Många människor som har träffat henne flera gånger har ändå inte lyckats se och förstå det, men Emelie såg det på bara några minuter. 

Rätt var det är så tystnar Emelie, man ser att hon fokuserar och sen börjar hon skratta högt för sig själv samtidigt som hon skriver snabbt på anteckningsblocket. Hon säger efter en stund att hon har fått upp en bild till. Då ser hon DD som sitter, jag står bredvid och pratar med någon person, och det enda hon hör är (i slow motion) "Blaaaa blaaaa blaaaaaa!" för det är ungefär så tråkigt hon tycker det är att lyssna på när folk pratar. Det är inte bara SÅÅÅ himla tråkigt, det är så att hon tror att hon ska avlida av tristess! Hon är så snabb i tankarna och sitt sätt, så när vi pratar så är vi ju som i slow motion och det är trist! Dessutom tycker hon att vi människor ältar saker jämt ;) 

Två meningar som Emelie har skrivit i anteckningarna, som också beskriver DD väldigt bra är dessa: 

"Alla ytterligheter är logiska för henne, det däremellan är oförståeligt." och "Äventyr prioriteras." 

Säga vad man vill om sådan här "hokus pokus" men ingen människa har lyckats pricka in så mycket rätt på DD ens när dom träffat henne både 4 och 5 gånger som Emelie lyckades med på de första 10 minuterna av vårt samtal.

Högst troligt kommer vi åka tillbaka till Emelie igen, kanske om några månader, och då återkommer jag såklart med en ny rapport om vad DD hade att säga ;) 

//Paula & DD 

Jag blir galen faktiskt, fast när jag tänker efter är jag nog det redan, har nog slagit över för länge sedan egentligen. I lördags skadade Aysha sin ena klo rejält, den sprack och det såg helt rubbat ut och hon hade svår smärta. Jag ringer Strömsholm eftersom det är lördag och inget annat är öppet, annars skulle jag inte vända mig dit frivilligt. Bemötandet jag får är under all kritik, hon som svarade måste ha vaknat på fel sida, eller käkat huggorm till frukost eller borde enbart få sortera muttrar. Jag förklarar läget att klon ser hel konstig ut och att hon har mkt smärta, människan säger direkt att dom har inte tid att ta emot så jag ska försöka hålla i henne och rycka bort klon!!! Känner hur jag blir helt chockad ärligt talat, hur ska jag kunna slita loss hela klon utan att hon typ dör av smärta tänkte jag för mig själv. Sa på en gång att jag kommer inte slita eller rycka bort någon klo, då tyckte hon att jag skulle linda över det och invänta måndag och söka hjälp då istället. Orkar inte dra hela historien, vill man läsa mer utförligt kan ni gå in på: http://camillaochtyra.bloggplatsen.se

Hur som helst så efter en massa turer fram och tillbaka så fick vi komma in till Strömsholm iallafall och hon fick smärtstillande direkt och efter ett tag så tog dom med henne till operationssalen och tog bort klon så nu har hon bara pulpan kvar.

Stackars Stackars mattes flicka som har sån smärta, dessutom snetände hon på drogningen så hon ylade som en flock vargar och kissade på sig flera gånger på förnatten, natten till söndag, hon vägrade äta och dricka, men på eftermiddagen på söndagen lyckades min mor få i henne lite korv och vatten, bästaste mamma! På kvällen hemma igår så åt hon självmant mat och drack så det var jätte skönt. Tog bort bandaget och det såg inte så fint ut på kompresserna, så ville låta det luftas inatt, men idag haltar hon ännu mera och har gnytt hela natten inatt, förmodligen pga smärta. Jag har försökt sätta dit nytt bandage x2 men det är omöljigt att få det bra och jag bara grinar efteråt. Aysha är skräckslagen och vill inte alls vara med, vilket gör att jag måste hålla i henne hårt för att ens kunna få dit det där jäkla bandaget. Jag mår så dåligt av att behöva göra henne illa, dels för hon är så öm och när kompresser och det ska dit måste man ju röra pulpan lite och det gör ju jätte ont och sen är hon så rädd när jag håller på, nä ursch, känner mig så usel just nu!!

Ringde Västerås Djurklinik imorse och förklarade läget, så ska få komma dit idag vid 15 tiden så ska dom hjälpa mig att lägga nytt bandage, och när det tas bort ska jag få ett annat alternativ att ta till istället för bandaget, för då har hon fått ett skydd dom växt ut över pulpan, men det kommer ta månader innan klon är tillbaka =(

Nä just nu är det inge vidare här hemma, jag känner mig som stans värsta djurplågare och Aysha har ont och förstår ingenting varför det är som det är. Skönt att få komma till Västerås och få hjälp och jag är så tacksam att dom tar emot oss.

Här ser ni själva klobrottet, aj aj aj säger jag bara!!! Kan ni förstå att hon på Strömsholms rådgivning ansåg att jag skulle rycka bort klon?? Kan ni hajja vilken smärta det skulle inneburit för Aysha? Ren idioti att komma med det som förslag i mina ögon sett iallafall!

Ayshas söta bandage, stjärnor till en liten stjärna =)

Ta hand om er därute och var rädda om er!!

//Camilla

Min nya "Gud"   
Inlägget kommer lite sent men jag har haft galet mycket att göra idag och som man säger "Bättre sent än aldrig"

Kommer inte ihåg riktigt hur jag ramlade över BAT först för det var en sån där sak som Det där ska jag läsa mer om sen  och när jag väl gjorde det blev jag rätt fast i tänket på en gång. Jag kan/vet absolut inte mycket men grundidén tilltalar mig och att det kan användas till alla slags "problem" man kan ha.

Det påminner lite om Skvallerträning men man belönar när hunden visar lugnande signaler (slicka sig om munnen, gäspar, tittar bort, nosar i backen mm) och låter hunden göra ett aktivt val till slut.

Jag tog hjälp av en kompis och hennes amstaff Mr G som satte sig på en gräsmatta en bit från oss så började Enzo och jag gå mot dom. När jag ser att Enzo ser Anna och G stannar jag och när han vänder sig mot mig klickar jag och ökar avståndet till störningen. Så gjorde vi rätt många gånger och första gången vi går förbi (10 meter ifrån) så hoppar han fram lite men vänder emot mig så jag belönar med att öka avståndet. Till slut idag så kunde Enzo och jag gå förbi utan knappt en reaktion men fortfarande på 10 meters avstånd och med den lyckade gången avslutade vi dagens träning     Men jag undrar vem som bytt ut mitt monster mot den här charmgrisen....

G tyckte att Anna var lite tråkig som bara sitter så där men han uppförde sig helt exemplariskt! Jag tror jag är lite förälskad i denna grabb   

Jag fick även låna en DW-sele av Anna så i em har vi provat dra ca 2 kg i 30 min och det var verkligen hans grej!

Kan även meddela att hans klor blev klippta idag utan en tillstymmelse till reaktion   , fortfarande stående men ändå    BILEN, HERE WE COME! (snart bara bilproblemet kvar att lösa   )

Redan i höstas blev jag tipsad om "VGW-bältet" av en kompis, hon förklarade att det är en snäll typ av "anti-drag-sele", som inte gör ont på hunden. Man fäster kopplet framtill så när hunden drar så vänder den automatiskt mot en. 

Det lät ju bra, men det rann ut i sanden, för jag bytte till att använda vanlig sele, och jag tyckte hon verkade trivas bra med den. 

Tiden gick och selen slets, den var ju gammal redan innan DD började använda den. Det var dags att leta efter en ny sele, helst innan denna gick sönder och hon råkade komma lös i fel situation - tänkte jag. 

DD drar ju ytterst sällan när vi går ensamma, men när vi promenerar med någon mer hund så drar hon en hel del, och det är inte bra varken för hennes stress eller min rygg, så jag tänkte att jag skulle kika lite mer på den här selen. När jag satt och läste info om en föreläsning jag och Lena ska åka på, så såg jag att detta stället även var återförsäljare av VGW-bätet! Jag läste lite mer om det, och även Lena blev intresserad. Jag tänkte vänta till föreläsningen och beställa en då, men Lena tipsade mig att kika på deras hemsida - jag hade nämligen återförsäljare mycket närmre! Jag såg att "min" lilla Arken Zoo i Bollebygd sålde dessa, och självklart vill man stödja sin lilla butik så den får finnas kvar! 

Jag åkte dit för att prova ut en. Hon hade ingen Large inne, så vi provade Medium. Hon sa att den var för liten, och gick och hämtade sin hunds Large, den tyckte hon passade. Klart att det var svårt att se exakt, men det var ingen tvekan om att Medium var för liten. 

Jag beställde en Large och en vecka senare åkte jag och hämtade den. Vi justerade så gott det gick, men hon sa att man får finjustera lite i efterhand, när selen mjuknat och man ser vart det behövs spännas. 

Efter första promenaden var jag mycket skeptisk, och faktiskt lite besviken. Bältet levde inte alls upp till mina förväntningar, och såg inte alls så ergonomiskt och "vänligt" ut för hunden.. DD vände inte upp mot mig när hon drog, hon saktade bara ner, alternativt tog i hårdare så att selet hamnade på sned! 

Första promenaden med en annan hund gjorde att selet låg snett hela tiden, vilket innebar att remmen som skulle ligga bakom hennes vänstra framben nu låg över bicepsen, och tryckte mot armbågen. Det såg inte särskilt ergonomiskt ut - vill jag erkänna! Jag retade upp mig, tyckte det var falsk marknadsföring och blev riktigt irriterad. Det är inget sele för 150:- direkt, och jag tycker man ska få vad man betalar för! 

Jag var inne och läste på deras sida, för att se om dom hade någon "Nöjd kund"-garanti. Hittade ingen info om det, så jag mailade dom. Dagen efter fick jag svar. Lena - som hon heter - tyckte min beskrivning lät väldigt konstig, hon undrade om jag inte fått fel storlek.. hon bad om att få ringa upp mig. 

I fredags när jag var ute på långrunda så ringde hon mig. Hon bad mig känna på lite olika ställen på selet, för att se om hennes teori stämde. Under bröstkorgen fick jag in en knuten näve, vilket bekräftade hennes misstankar om att selet är för stort. 

Hon förklarade att hon verkligen vill att alla ska bli nöjda, och eftersom hundar är så olika byggda så är det svårt att göra selar som passar alla. Dom har 8 olika storlekar, men det är ju inte säkert alla dom passar ändå. Efter lite funderande så sa hon att hon kommer specialsy en sele till mig, och skicka den, så får jag returnera min som jag har nu. Hon vill inte att jag skulle behöva vara utan sele i de dagarna, så hon väljer alltså att - kostnadsfritt - byta ut min sele mot någon som förhoppningsvis passar. 

Under samtalet fick jag även lite tips om hur man kan förenkla användningen av selet. Eftersom man kopplar fast kopplet framtill så kommer man ju inte undan att det hänger och slänger i vägen, ibland hamnar mellan frambenen osv. Så Lena tipsade om att trä kopplet genom ena öglan som sitter vid skuldran. Hon tipsade också om att variera, särskilt om man har en hund som alltid går på samma sida. Jag trädde i kopplet direkt när vi hade lagt på, och vilken skillnad det var att slippa hålla på att "slänga runt" kopplet, stanna och lyfta på tassar osv osv. Verkligen smidigt! 

När jag läste lite på deras Facebook-sida så hittade jag denna film.. där var ett hundansikte jag kände igen! 

Jag tycker verkligen att kundbemötandet från detta företag har varit otroligt bra! Och jag hoppas - och tror - att nya selet kommer passa bra och fungera som det ska! 

Tack NovaDog!

Självklart återkommer jag med rapport om hur nya selet fungerar! 

//Paula

Åh va jag tycker det är härligt att kika på bilder på läsarnas hundar. Underbara bilder allihop!

Det verkar dock som att det var svårt att få fram genuina sommar bilder så vi får se det som "vår & sommar" bilder istället.Vilket kanske passar lite bättre i dessa dagar ändå  

Först ut har vi Charlie som är 14 mån och blandning pitt/amstaff. Ägaren Nadia skickade in bilderna på den här fina killen.

Här springer 3 kompisar: Dobermannkillen Igor 4år, rottismixen Kira 4år & amstaffmixen Deamon 2år. De ser ut att ha riktigt roligt! 

Kramar är mysigt! Rottismixen Kira 4år & amstaffmixen Deamon 2 år
  

Amstaffmixen Deamon 2 år & rottis/labben Puff 3år vill ha samma pinne

Rottismixen Kira 4år & amstaffmixen Deamon 2 år tar en promenad i vattnet. Otroligt fin bild!

Dessa 4 bilder är inskickade av Deamons ägare Kat Bylund.

Sommarlata dagar är temat på dessa två bilder. Överst Staffordshire Bullterriern Smilla (Atomkrafts Mums mums) 6 år och under Smilla hittar vi Alaskan Malamuten Yra (wintermorning´s evening frost) 9 månader

Vita boxertiken Smilla och Cane Corso killen Fuji springer på stranden.

Efter en massa bus tycker Smilla att det är skönt att svalka sig i vattnet.

DD sitter på klipporna och njuter av utsikten.

 Badsugen DD tar sig i från bryggan.

Min egen röda herre älskar solen och ligger gärna mitt i solen och myser.

Även min svarta herre gillar solen - dock klarar han inte av den så länge som Malte pga sin mörka färg. Men då och då passar han på och njuta av den.

Jag vill tacka alla som skickat in sina bidrag! Så himla roligt att se era fina hundar av olika raser!

//Sofia , Malte & Musse