Kamphund - Kämpar mot Fördomar

Senaste inläggen

Av kamphundblogg - 23 augusti 2012 07:00

Jag har ju skrivit om flytten till Jämtland och att jag bor på en hundskola som startade i mars i år, men jag har inte skrivit så mycket om vad vi verkligen gör här så nu ska jag berätta   


Anledningen till att mina inlägg varit lite sporadisk under sommaren är att vi haft fullt upp med Specialsökläger, Ungdomsläger och Diabetessök och under dessa veckor har vi alla även våra egna hundar att aktivera.


Ungdomslägret hade vi mellan 9-13 juli och det var helt fantastiska ungdomar som deltog, utan föräldrar! Det dom fick prova på var; Specialsök, Spår, Agility, Frisbee och Freestyle. Sista dagen fick dom visa sina föräldrar ett enkelt freestyleprogram och specialsök   
 

 

Direkt därefter hade vi Specialsöksläger där deltagarna kom från Norge, Danmark, Norrbotten och Stockholm. Underbart gäng där några även kommer på vårt Nyårsläger   
På dessa läger får deltagarna köra Plattform, Golvbana, Ytsök, Läcksök, Rumsök och Spår enligt HITT-modellen. De får även bestämma "sitt" preparat som de även kör optimering på, när de åker hem får de med sig smittade bomullspads med sitt ämne för att kunna fortsätta jobba hemma.
 

Direkt därefter kom två ekipage för Älghundsträning, två valpar och en unghund. Detta är inget som är direkt vanligt för älg/björnjägare att träna men fler och fler inser att om hunden vet vad den ska spåra/söka i skogen innan den blir släppt så ökar sannolikheten för träffar.


Mellan detta och nästa Specialsöksläger har vi jobbat med vårt pilotprojekt att kunna utbilda Diabeteshundar fortare och billigare än SOS. De har hittills bara utbildat 30 hundar på de åren de hållit på och även fått massa statliga bidrag. Vi har för tillfället 4 ekipage som kommer och tränar här.
Nästa läger hade vi också ett underbart gäng, vi måste nog få nordens härligaste hundmänniskor hit   
 


Det som är absolut roligast på dessa läger är att jag lär mig så otroligt mycket av kursarna, förmodligen mer än de lär sig här    Och så är det det här med att alla hundar är så olika att man inte kan köra på efter en mall utan det är bara att gå efter hundarna och försöka lösa vissa situationer eftersom....


Så, det var lite vad vi pysslar med här i Jämtland


//Pierina, Cilla, Enzo & Trolla   

Av kamphundblogg - 22 augusti 2012 21:22

Visar ni upp era hundar i olika sammanhang?

Det jag menar med visa upp har inte med utställning att göra utan om ni tar med dom på olika aktiviteter, inte alltid för hundens skull utan för omgivningens skull. För rasens skull.


Vi tar när vi har möjlighet med oss hundarna eller ngn av dom på olika saker vi gör. Tex på fotbolls träningar, till lekparker, minigolf banan, ner på stan osv.

Många ggr handlar det förstås om att hundarna behöver komma ut och träna passivitet, få lite hjärngympa eller bara få komma ut och bara vara, slippa lydnads träning.

Men många ggr handlar det också om att jag vill passa på att visa upp rasen, inte för att få alla att köpa en staffe för det budskapet vill jag inte sända till folk, att det är en ras som passar alla. Jag är väldigt noga med att påpeka vad som krävs och vad man ska tänka lite extra på när det gäller rasen.

Utan mitt budskap är att sudda ut media bilden om att rasen är farlig mot människor!


Min man har även med sig hundarna på jobbet. Han har egen byggfirma och antingen ligger hundarna ute på gräsmattan om han jobbar där det finns trädgård, annars sitter de inne i skåpbilen med skjutdörren öppen och spanar. Alla som vill får gå fram och hälsa på dom och alla han haft dom med sig hos har blivit glada att se dom och ger dom så mycket beröm.


 

(Hjälper Husse att "bygga")


Det är mycket positiva möten vi får med andra människor när vi är ute och "minglar". De flesta vill komma fram och hälsa, tycker de är så fina och sköter sig bra. Eftersom rasen inte är så vanlig i vår stad är det många som inte vet vad en Staffordshire Bullterrier är. Och ngt som är lite roligt och som hänt många ggr är att de sitter och myser med grabbarna och sen frågar de om rasen, de ser ut som frågetecken när man säger vilken ras de har. Och då brukar jag säga: Det är bla den här rasen som kallas "kamphundar" i media. Då blir de helt chockade. Va? Den här? Som ligger på rygg i mitt knä?   Ja precis den, farlig va?


Flera ggr har det hänt att folk tycker de är så fina och vill ha dom till att vara av annan ras. Boxer valpar har jag fått avfärda ett antal ggr. Kan det vara så att människor inte riktigt vill inse att de kan tycka att en "kamphund" faktiskt är söt och snäll?


Det är framför allt äldre män (60+) som kommer och klappar och pratar. Det tycker jag är så himla kul!

Vi har ju alltid våra barn med oss och jag vet inte hur många ggr jag fått frågan av de som först är lite skeptiska: men hur går det med den här rasen och barnen? Vad är det som inte skulle gå? Jag skulle aldrig utsätta mina barn för ett djur som jag inte litar på. Därav att jag inte skulle ta mig an en omplacerings hund tex medans barnen är små. senare  i livet kanske.


 

(Husse, Malte & Lillmatte snarkar ikapp en söndags morgon)


Jag älskar dagar när man är ute så här och visar upp rasen och man ser leende människor som tittar varmt mot våra hundar. Det känns som att vi ger en mer rättvis bild av rasen och får en del att få upp ögonen för rasen och även får dom att inse att allt som står i tidningen inte stämmer.


 

(Musse på fotbolls match)


//Sofia och prinsarna



Av kamphundblogg - 21 augusti 2012 08:00

För en tid sedan blev jag medlem i en facebookgrupp, där några personer hade för avsikt att samla folk att träna, aktivera hundarna och umgås tillsammans. Allt lät så bra, och när man läser på hemsidan känns det som en riktigt bra tanke bakom detta. Jag tänkte att jag skulle kopiera delar av deras filosofi för att ni skulle få läsa, men dom har ändrat hemsidan och det som lät så himla bra i mina ögon är plötsligt borta. Enda som är kvar är: 

Respekt är alltid ömsesidigt och totalt fritt från rädsla.

Första gången jag deltog på någon aktivitet dom hade var på en träningsträff. Det gick bra, vi fick väl inte jättemycket tips och råd, men någon kanske kände att dom fick ut något av träffen. Det jag fick ut av den var att ha DD bland andra hundar, men jag hade fått ut mer av att hålla mig på avstånd och träna kände jag i efterhand. Min farmor var med som åskådare på träningen, (hon älskar nämligen hundar) och hon sa efteråt att hon tyckte ledaren var den som hade minst pli på sin hund, och hon tyckte att hon var så arg på den hela tiden. 
Sedan deltog jag och en vän på en promenad med gruppen. Under promenaden, och särskilt under pausen, såg jag så mycket som gjorde så ont i mig, att jag valde att hålla mig väldigt mycket för mig själv och med min vän. Vi delade åsikt om det vi såg, och det som ledarna minst anammade var just det stora orden ovanför, enligt mig. 


Jag är alltid inställd på att jag vill förändra, jag vill hjälpa andra att upptäcka det jag har upptäckt: "Mjuka metoder fungerar!" men i detta fall var jag ytterst tveksam till om det skulle gå att förändra denna skara människor. Jag kunde tyvärr inte gå på flera av de efterföljande träffarna, men planerade hela tiden att jag ville gå på en sista träff och vara såpass ärlig och rak att jag sade till personerna ifråga vad jag tyckte. 
Tyvärr blev det inte av, efter en diskussion på deras facebook-grupp kunde jag inte riktigt vara tyst.. *dumt av mig*
Jag sa det snällt; att jag inte delade åsikt om en av ledarnas sätt att träna hund.. hon menade på att hon anpassade sig efter varje individ. Jag svarade att - i mina ögon - passar inte det jag sett någon individ. 

Då fick jag ett mail från en annan administratör och blev ifrågasatt varför jag var medlem om jag inte delade deras åsikter. 

Jag svarade: (delar ur mitt mail.

Hej, 

Jag har funderat länge på hur jag vill göra med mitt medlemskap, och har väl mer eller mindre bestämt mig nu. Men så hade jag planerat att prata med er personligen på nästa träff, eftersom jag själv uppskattar konstruktiv och ärlig kritik och själv vill ge detta. 

Tyvärr verkar det som om jag inte kommer kunna gå på fler träffar på ett tag framöver, så det blir svårt. 

 

Jag tycker det är synd att ni inte lever upp till er egen filosofi som ni skriver om på hemsidan, det står mycket bra där men tyvärr ser jag inte mycket av det på era träffar. 

Jag mår dåligt av att se hur du - t.ex - tränar dina hundar.. hur du inte värmer upp eller varvar ner eller stretchar efter ett långt DW-pass, och hur du låter en ung valp gå med på långa promenader. 

Jag ogillade verkligen hur XXXX hanterade sin hane's stress när hon skulle bada med sin nya tik. Massor av småsaker som fick mig att fundera på om ni själva tycker att ni lever upp till det ni skriver om på hemsidan, jag tycker inte det. 

 

Tyvärr är det tråkigt att man inte kan ge er konstruktiv kritik i gruppen eftersom någon raderar kommentarer som inte är till er eller era vänners fördel! ..................borttaget.......................
...

 

Sådant gör att jag tvivlar mer på er grupp, eftersom jag uppfattar att ni har svårt för att ta emot konstruktiv kritik. 

//Paula


I gruppen postade jag följande inlägg: 


Jag har bestämt mig för att lämna XXXXX XXXXXXX, både er Facebook-grupp och som deltagare på kommande träffar. Anledningen är enkel: Jag anser inte att ni som är ledare för gruppen lever upp till er egen filosofi. De två träffar jag varit med på har ni ledare inte visat upp de egenskaper ni påstår att ni strävar efter. Jag ser inte att ni har en god kommunikation med era egna hundar, då ni vid flertalet tillfällen tog till er fysiska styrka mot hundarna när er kunskap om hur ni skulle hantera situationen verkade brista. Att höja rösten och fysiskt korrigera en stressad hund leder - i mina ögon - inte till en god kommunikation, och jag tvivlar på att respekten mellan föraren och dennes hund förstärks. 

För mig är det ömsesidig respekt som gäller, och som ni själva skriver - totalt fritt från rädsla.  

Jag har själv varit där ni är idag, men har utvecklats som hundägare och ser inte längre någon som helst lösning i fysiska korrigeringar. Alla är mänskliga och kan fela när tålamodet brister, det är jag helt införstådd med, men de jag sett på de två träffar jag varit med på kändes mer än bara små misstag. 

 

Att sätta en person som träningsledare som inte har tillräcklig kunskap om anatomi och träning känns också fel. OM nu personen har kunskapen som krävs, så ser jag det ännu mer beklagligt då den inte utövar denna.. och hur ska personen då kunna föra den vidare? 

 

Enda anledningen till att jag har dröjt med denna information (trots att jag bestämde mig redan förra gången i Delsjön) är för att jag har funderat på om jag gör rätt. Jag har alltid viljan att förändra saker jag ser som inte känns bra, men i detta fall vet jag inte om jag kan det.

Jag önskar er lycka till i framtiden och hoppas ni tar till er detta inlägg som konstruktiv kritik och inget annat! 

 

För övrigt hoppas jag att detta inlägg får ligga kvar, och inte raderas. 

 

//Paula 


Direkt efter att jag postat detta var jag raderad ur gruppen och jag tvivlar starkt på att mitt inlägg ligger kvar. 

På ett sätt är det en stor sten som har lättat, jag behöver inte längre se diskussionerna i gruppen, kommentarerna som stärker min uppfattning och jag slipper påminnas av hundarna jag sett på träffarna som gjorde att jag tyckte det var jobbigt att se. Samtidigt vet jag ju att det fortsätter.. men jag måste stänga av. Jag kan inte förändra, jag kan inte nå fram. Kanske även dessa människor utvecklas, lär sig något nytt och inser att det finns andra sätt att nå fram till sina hundar. Jag får hoppas det. 

Tills dess kommer jag omge mig med människor som tar väl hand om sina hundar och som jag delar åsikt med vad gäller uppfostran. 


//Paula & DD 

Av kamphundblogg - 19 augusti 2012 20:58

Finns ett ekipage som jag ser upp till på många sätt och vis. Dom är verksamma inom flera olika grenar och är så duktiga i allt vad dom tar sig för. Jag hoppas och önskar att jag en dag kommer iallafall vara lite i närheten av de prestationer som Tereze Lindberg och hennes Amstaff Bosse erövrar och får uppleva tillsammans.


Idag skrev dom svensk historia inom hundvärlden och Bosse är alltså den FÖRSTA AMSTAFFEN SOM KAN TITULERA SIG SOM SVENSK LYDNADSCHAMPION!!!!!


Ett Jätte Mega Grattis till Tess och hennes Bosse!!!! Ni visar att amstaffar kan och det ni gör för rasen är så betydelsefullt att det inte finns ord som kan beskriva hur bra det är.


Jag önskar er fortsatt lycka till med allt ni tar er för och jag är övertygad om att det inte är sista gången vi får höra om fina framgångar från detta fantastiska ekipage!


 


//Camilla

Av kamphundblogg - 17 augusti 2012 20:43

Jag ber om ursäkt, typiskt nog har jag lagt ut fel mailadress i inlägget där jag ber om hjälp!
Rätt adress är:
kamphundsbloggen@gmail.com
Jag hoppas alla som försökt skicka mail gör ett nytt försök på denna adress!
Tack.
//Paula

Av kamphundblogg - 16 augusti 2012 07:00

Som om jag inte hade nog med Enzo   


Lördagen den 11 augusti kom min pappa upp med ena av deras katter som dom inte kunde ha kvar och som jag sagt jag skulle ta hand om. Egentligen skulle han komma i slutet av augusti och det hade väl varit mer optimalt men nu blev det som det blev....
Så vi välkomnar Smokey till flocken
  
Han är en renrasig Devon Rex, väldigt mysig och go och älskar att krypa in/under allt som är varmt så man får kolla en extra gång att man inte mosar honom när man sätter sig i soffan eller i sängen   
Tyvärr är han inte van vid hundar och tyckte dom var hemskt otäcka varelser, Cilla har iaf vett att vända sig bort när han morrar men det vettet har inte Enzo så han har fått sig en skrapa på nosen. För att lilla Smokey ska få tid på sig att känna sig hemma har han fått vara med Roffe i sovrummet där jag även ställt in kattlådan.


Sen på måndagen åker jag till Stockholm och hämtar ett nytt stjärnskott som jag döpt till Trolla. Hon har åkt bil från Skåne till Stockholm och därifrån åkte vi tåg, buss och bil hem till Kälarne, lite över 100 mil åkte Trollet....
Här sitter vi på T-centralen och väntar på tåget 
 


På resan var hon som en ängel och jag tänkte "gud så skönt med en lugn hund", hon klev in i alla transporter utan problem, la sig och sov i mitt knä, var snäll mot alla människor som ville prata lite med henne. Helt fantastisk hund!


Precis hemkommen och väldigt trött Trolla la sig i soffan
 
Tills jag kom hem och presenterade Cilla för henne, hon ville äta upp min älskade tant!!! Jaja, på med munkorgar och kolla kroppsspråket. Eftersom jag inte vet om Trolla är chippad så har jag inte kunnat försäkra henne och jag ville inte ha några skador första dagen. Hon verkade lite osäker och gjorde nog utfallen pga det, även om Cilla visade alla lugnande signaler jag kunde se men vid ett tillfälle så vek Trolla med blick och huvud så då visste jag att hon inte är helt obildad   


Sen började pysslet....
Kunde inte ens prova Enzo och Trolla då han har lite svårt att släppa när han blir utmanad så i sovrummet bor Smokey och Roffe med dörren stängd, i vardagsrummet bor Trolla med en sektion av en hundgård som avskärmning till hall och kök, i köket bor Enzo och Cilla. När jag ska ut med Trolla får Cilla och Enzo gå in i badrummet.....
Några hetsiga gräl på var sin sida av gallret har det blivit men Trolla och Cilla släpper lätt när jag bryter, däremot måste Enzo ha en extra försäkring att det verkligen är OK från mig innan han kan släppa, lillgrisen min   
Så nu delar jag upp halvtimmar på alla djur så alla ska få lika mycket gos, tid och träning.....


Enzo och Cilla väntar på sin tur....
 


Det som slagit mig under dessa dagar är dels hur duktig Enzo ändå blivit, han lyssnar verkligen på mitt kroppsspråk och bryter lättare även om han har svårt att släppa riktigt utan en försäkring från mig. Han muckar heller inte utan svarar bara på Trollas utfall, dels att Cilla och han har aldrig varit bästa polare men visar nu att de tillhör samma flock och agerar tillsammas. Man lär så länge man lever   


Tillbaka till Trolla. Jag vet absolut ingenting om henne! Det jag sett under dessa dagar är att hon tyr sig väldigt till mig, hon verkar lite osäker, släpper gruff på sekunder, gillar att arbeta men har inte riktigt lärt sig att tänka själv än, väldigt lätt att bryta (jag behöver bara lägga en hand på henne), väldigt mjuk och trevlig hund att arbeta med.
Efter mina misstag med Enzo så har jag bara tagit lugna promenader med "stanna-metoden" för hon drar kopiöst i kopplet, börjat med att shejpa in sitt och det har tagit några gånger då hon inte verkar fått ta ansvar över sitt "egna" arbete, handtarget och omvänd lockning. Allt lugna övningar som även lockar fram tankeverksamheten hos henne och styrker vårt samarbete. Förhoppningsvis kommer hon få bättre självförtroende också när vi sen påbörjar att shejpa in ligg och får känna mer ansvar över samarbetet   
Första filmen på Trolla in action finns här: http://youtu.be/4A5UhwsGbI0


Gott var det med märgben
 


Tills dess att jag kan föra ihop alla medlemmar tillsammans får jag pussla och dela min tid med alla mina kära så nu ska jag fortsätta med att träna in flyt med Enzo och Cilla där jag börjat om helt från början med "Sitt" och "Ligg" som numera heter "Hatt" och "Däck" för att få momenten mer positiva   

Av kamphundblogg - 15 augusti 2012 09:00

Att vara på semester med både barn och hundar är inte alltid så enkelt som det kan verka.

Barnen vill bada – hundarna får inte vistas på stranden och vi kan inte lämna dom i bilen/husvagnen pga värmen.

Barnen vill åka karuseller – hundar är ej välkomna där, samma sak i djurparker, på restauranger osv.


När vi var på Öland som är VÄLDIGT hundvänligt så beslutade vi oss för att tillbringa en dag på Ölands Djurpark. Där visste vi att det fanns ett hunddagis. Hundar är välkomna i parken där om de sköter sig men jag vet att Malte inte skulle klara att gå så pass nära djuren som han skulle vara tvungen till eftersom våra barn vill fram och titta och klappa. Så vi bestämde oss för att lämna dom på dagiset. Dagiset ligger inne på tivoli området så vi var tvungna att gå en bit genom parken och tivolit för att komma fram. Det här dagiset var ett dagis utan personal, inga problem för mig. Jag är glad att ingen ska försöka lära sig mina hundar på 10 min utan jag vill sköta dom själv så länge jag kan. Vi gick och hyrde ett hänglås i ett lotteri stånd och sen gick vi in för att leta reda på en ledig box.

Det var några hundar där inne redan men boxen precis vid ingången var ledig. Det var grus/sand golv där, stängsel dörr och tak. Inne i boxen fanns en trädkoja där hundarna kunde gå in om de ville och det fanns stora skålar vatten i varje box. Våra hundar blev väldigt uppjagade av att det var andra hundar som skällde där inne och egentligen var det väl inte helt optimalt men vi slängde ut lite godis i deras box, låste in dom och gick. Jag vet att när de väl blir ensamma så stänger de av allt runt omkring och ägnar sig åt sitt.


 

(M & M på Tivoli)


Det som var så bra med just den här boxen var att maken som är så lång kunde från utsidan kika in genom en glipa mellan vägg och tak. Då kunde vi gå dit med jämna mellan rum och ha koll på dom utan att visa oss för dom och jaga upp dom. Ena gången busade de järnet där inne grabbarna så det for sand runt dom och nästa gång såg man tassar sticka ut från den lilla trä kojan, de var helt utslagna. Vi kunde lugnt och stilla ägna oss åt barnen i djurparken, kika på Zebror, de ljuvliga lejon ungarna, roliga aporna och klappa getterna. Sen var det dags för tivoli!

Det blev en hel del åkande för barnen och även mamman åkte lite karuseller. Sonen lurade med sin livrädda mamma i spöktåget och tuff som jag är klamrade jag mig fast i min 8 årings arm, blundade och skrek hela tiden.  

Haha, nä tacka vet jag karuseller med fart i.


 

(Såna här fanns det gott om inne på djurparken/tivolit)


Efter ett tag valde vi att gå och hämta grabbarna så de kunde vara med oss på tivolit. Min man mötte en kvinna inne vid hundgårdarna som kom fram och pratade. Hon hade suttit och myst med grabbarna genom deras dörr när hon skulle hämta sig egen hund. Hon berömde dom massor till husse att de var så duktiga och snälla mot främlingar. Husse hann inte mer än utanför dörren till dagiset så kom nästa person och dök över dom. När jag kollade till så låg Malte på rygg i ngn killes knä. Det visade sig att den här killen hade haft en egen staffe som han nyligen varit tvungen att ta bort pga cancer så han var ju bara tvungen att gosa lite. Han berättade att han hade köpt sin staffe från samma kennel som Malte kommer ifrån så det var ju lite extra roligt.


Vi hade sen en underbar avslutning av dagen på tivolit med våra grabbar. De var hur duktiga som helst och bara stod lugnt och stilla och tittade när barnen åkte och på folk som passerade. Alla var väldigt positiva och glada mot våra fina hundar – med undantag från en mamma vars barn i ca 5-7 års åldern kom bakifrån hundarna och skulle gå till en karusell när mamman fick syn på hundarna, fick skräck i blicken och slet tag i sitt barn och gick åt ett annat håll.

 

Jag kan inte låta bli att känna smärta i hjärtat när sånt händer.   Jag kan inte göra ngt åt det, jag skulle självklart vilja springa ifatt och fråga varför de gör så och sen göra ett långt utlägg och berätta om rasen men jag låter bli. Istället försöker jag visa upp mina hundar med mina egna barn och hur snälla och fina de är. Bara synen av att lilla Leija 2 år står och matar Musse med hudgodis. Hon stoppar in hela handen i munnen på honom och ändå är han försiktigt och väntar på varsågod. Behöver jag nämna att både barn och hundar var trötta den kvällen?    


 
Ett annat ställe där det var hundvänligt på Öland var Solliden slott. Jag som är hyper royalist och aldrig varit på Öland förut släpade med min stackars familj till Solliden för att se på Kungens ”sommarstuga”.    

Det rörde sig en hel del hundar även där och jag valde att köra stenhårt på skvaller träningen och att hålla avstånd förstås. När vi kom in i parken visade det sig att Kungen skulle lämna pris till Årets Ölänning    så helt plötsligt stod vi mitt bland fotografer och andra turister. Där blev det mycket passivitets träning för grabbarna men det tröttar ju om möjligt ut ännu mer.

 

(Malte spanar ut över den gigantiska Solliden parken)


När vi kom upp till bilen igen så fick nog vi och alla andra bilägare lite av en chock. Vi hade parkerat i en kohage!    Där stod korna mellan bilarna, slickade på rutorna, kliade sig mot kofångarna osv. Jag kunde inte göra annat än skratta åt det! Det förklarade alla komockor vi sett tidigare. Innan vi gick och kelade med korna satte vi faktiskt in de super nyfikna hundarna i bilen. Inte värt att stressa upp vare sig dom eller korna.


 


Vi hade en super härlig vecka på Öland – verkligen en hundvänlig ö.

Har ni några tips på hundvänliga semesterutflykter?

//Sofia & Staffarna

Av kamphundblogg - 14 augusti 2012 09:45

En favorit i repris. Tyvärr är det sådant som inte går att upprepa för många gånger.. och om det kan hjälpa en person och en hund, så är det gott nog - enligt mig! Jag hoppas att ni förstår att detta inlägg är helt okej att sprida vidare. Vill ni kopiera det till er egen blogg så är det också okej, så länge ni har mig eller www.kamparna.se som källhänvisning. 
Fick även ett mail ang. inlägget, som gjorde mig riktigt glad, här är delar ur det: 



"Av en slump hittade jag ditt blogginlägg "Varning för annonser" när jag letade runt lite på internet.

Jag tycker att det du skriver är helt fantastiskt rätt och riktigt och som även kan användas på/till andra raser och annonser.

 

Så jag undrar om jag kan få använda din text när jag har mina kurser som en del av informationen som är så viktig och intressant för blivande och nuvarande hundägare?

Självklart kommer jag att uppge dig som upphovsmakare och källa.

 

Hoppas att detta skulle vara ok och ser fram emot att höra av dig!"


Så det gav mig inspiration att köra en "favorit i repris" idag. 

_______________________________________________________________________


Varning för annonser!


Det är allt för ofta man ser oseriösa annonser på olika annons-sidor och jag tänkte tipsa om en del återkommande texter som bör få varningsklockorna att ringa! Om ni stöter på en annons med någon liknande text så bör ni dra öronen åt er och vara noggrannare med kontroller av uppfödaren/hundarna.

 


    Mamman och pappan är reggade
Det SKA stå VART mamman och pappan är reggade.

I Jordbruksverket? Bra! Det är nämligen lag på att alla hundar skall ägarregistreras i Jordbruksverket. Detta görs för alla raser, oavsett om man vet rashärkomst eller inte. Med andra ord intygar det ingen rasrenhet hos hunden.
I SKK? Kolla då upp så att hunden inte bara är ägarregistrerad, detta kan nämligen göras även för blandraser. Om en hund är registrerad i SKK så kan du lätt kolla upp om hunden innehar stamtavla genom att söka på hundens registreringsnummer på denna sida. Ett registreringsnummer kan se ut på lite olika sätt, men ett svensktregistreringsnummer ser ut på nåt av följande sätt:
S14434/99 - så här såg dom ut innan 2000-talet
S14434/2009 - så här såg dom ut från 2000-2010
SE14434/2010 - detta gäller för hundar födda efter 2010. (Detta är DD's registreringsnummer.)
De 5 första siffrorna är individuella för alla hundar, efter /-tecket står året då hunden registrerades alltså inte året då hunden är född! Detta kan variera på t.ex hundar som är födda på slutet av året, eller hundar som är importerade. Dock står födelsedatum med på sidan.

 

 Valparna har bluenose-anlag

Blue/rednose är endast en färg, och gör inte hunden bättre, friskare, trevligare eller mer värd! Ibland ser man annonser där hunden sägs vara blue-nose när den i själva verkat har svart nos. Folk verkar tro att bluenose är en ras, men jag vill understryka att det är endast ett uttryck för en färg!


Renrasig utan stamtavla

Inom vissa raser finns det krav för att få registrera valparna, t.ex HDAD-röntgen. Om två renrasiga med stamtavla som inte uppfyller dessa kraven paras så får inte valpen registreras hos SKK. Visst är valpen renrasig, men om det finns krav inom aveln så är det av en anledning, antagligen lider rasen av ex. dåliga höfter. Uppfyller föräldradjure inte dessa kraven så är dom inte avelsdugliga och bör alltså inte ens få valpar över huvud taget!
Detta är undantagsfall, de flesta är blandraser men påstås vara renrasiga. Om ena föräldern har stamtavla men paras med en blandras eller oregistrerad hund, så kan man ställa sig frågan: "Varför duger inte den renrasiga hunden i renrasaveln, utan måste paras med en blandras?" Jag ser det därför inte som en merit att valpens ena förälder har stamtavla, utan ser det som en varning att hunden egentligen inte ens är avelsduglig.

 

Hundarna är friska


Om föräldrarna påstås vara friska så ska det finnas intyg på detta! Vilka tester brukar göras inom rasen?  HD/AD-röntgen? Patella? Ögonlysning? Ataxi? Det finns många olika, och på rasklubbens hemsida bör du finna information om detta. Lita inte på att "en veterinär har kollat dom, och dom mår bra".  Många sjukdomar/åkommor går inte att se med blotta ögat utan hunden måste genomgå ett test. Antingen röntgen, eller att man tar ett prov som skickas på analys. T.ex inom amstaffen så kan föräldrarna vara bärare (carrier) utav sjukdomen ataxi, sjukdomen kommer då inte att bryta ut hos föräldrarna men valparna lider stor risk att få sjukdomen!
Det går inte heller att se om hundarna har bra höfter (t.ex) utan detta måste röntgas. Om hunden har blivit röntgad så ska det finnas avläsning från SKK där resultatet står. Detta går att få även på blandraser och oregistrerade hundar!

 

Föräldrarna är mycket bra mentalt

Återigen är detta "upp till bevis" eftersom det är svårt att se hundens riktiga mentalitet om du inte har stor kunskap. Om föräldrarna är renrasiga hundar så går det att göra mentalbeskrivningar på dom, och du bör få se resultaten på dessa. Blandraser får genomgå mentalbeskrivningar om dom har tävlingslicens hos SKK. Lita inte på att dom sägs vara bra mentalt. Inom alla raser görs inte mentalbeskrivningar, men se då till att försöka möta hunden i många olika situationer och se hur den verkar handskas med livet i allmänhet.

 Rednose valp 10.000:-


Ofta ser man sådana här ockerpriser för blandraser och det som gör den dyrare är färgen på nosen. Varför skulle valpen vara värd mer pengar för att den har en avvikande nosfärg? Kom ihåg att du aldrig kan livförsäkra en blandras för mer än 5000:- och det säger en del om vilka överpriser dom tar ut för vissa blandraser.

 

Efter ovanligt kraftiga föräldrar


Personligen så avskyr jag när föräldrarna beskrivs genom sin storlek, oavsett om det är litenheten hos en liten ras eller "kraftigheten" hos en större ras. En hund ska väl ändå följa ras-standarden? Är då hunden större/mindre än ras-standard så tycker jag inte det ska ses som en merit.

 

9 veckor gammal, säljes pga tidsbrist

Om man säljer en valp som man haft knappt en vecka pga tidsbrist, så är det dålig planering! Antagligen var valpen ett totalt spontanköp och ni kan då fundera på hur valpen haft det den veckan den varit hos ägaren. Min andra tanke är: Var finns uppfödaren i detta? Efter en vecka's tid bör uppfödaren finnas kvar och hjälpa, anser jag! Annars är inte uppfödaren seriös. Dessutom kan det handla om smuggelvalpar, så var extra vaksamma när sådana här annonser dyker upp! 



 Säljes billigare vid snabb affär

Varför? Har det blivit för jobbigt att städa efter valparna?
(Bilden är tagen vid ett djurskyddsärende där valpar föddes upp i ett badrum.)
Man ska aldrig stressa sig in i ett hundköp, så att få folk att fatta beslut snabbare för att få ner priset är mycket oseriöst och gynnar absolut inte valpen/hunden! En bilaffär kan påskyndas med detta erbjudande, men om du ångrar dig så mår inte bilen dåligt av att säljas en gång till. Kanske svider det lite i plånboken, men ingen själ skadas.

 

Båda föräldrarna finns i hemmet

Kanske ser ni det som en fördel att båda föräldrarna bor tillsammans, och att ni då kan träffa båda föräldrarna när ni hälsar på valpen. Men hur stor är chansen - tror ni - att just dessa två hundarna utgör en bra kombination? Jag tror att den är väldigt liten. Jag tror att det mer handlar om pengar, det är ju alltid billigare att använda hanen man har hemma, för då behöver man inte lägga ut några pengar på att låna en hane till avel.
Detta gäller inte i alla fall, men i många!

 

Priset kan diskuteras

Varför skriver man en sådan sak, det lockar ju bara folk att höra av sig och pruta. "Du får 6000:- för valpen, annars vill jag inte ha den" Vill man inte ha valpen för att den kostar för mycket, då var man inte intresserad av just den valpen, utan bara av en valp. Att man väljer att sänka priset till rätt hem ser jag inte som något dåligt, men jag ogillar att det skrivs ut i annonsen.

 

Valparna är 90% amstaff och 10% rottweiler


Nej, valparna kommer inte vara 90% av en ras och 10% av en annan.. inte heller 50/50, 75/25 eller 12,5% av nån ras. En valp kan visa mer än 10% av rottweiler i ovanstående kombination, kanske så mycket att den ser ut  och beter sig som en renrasig rottweiler. Man kan aldrig säga procentuellt hur mycket som ärvs ner hos valparna. Därför det är fel att räkna i procent, man kan däremot säga att valparna har rottweiler i sig. Men det går inte att säga att dom är nästan renrasiga bara för att det är så lite av en ras.

 

Valparna är unika


Jag tycker inte det behövs skrivas ut, eftersom alla individer är unika! Ingen är identisk med någon annan, alla är egna individer och har egna personligheter. Se det inte som en positiv sak att valparna beskrivs som unika, se det som en självklarhet som inte egentligen behövs nämnas.

 

 

Andra saker att tänka på när ni kollar annonser:

Titta noga på bilderna i annonsen, ser det rent och fint ut runtomkring? Hur ser klorna ut på hundarna, är dom långa och ovårdade? Har hundarna utslag på kroppen, eller mycket ärr från bitskador?
Sådana saker kan tyda på att hunden inte blivit bra omhändertagen.
(Bilden ovan är tagen vid ett djurskyddsärende. Hundarna hade övergetts då deras ägare flyttade. Dom blev lämnade instängda i buren utan mat och vatten, i sin egna avföring.)

 

Funderar du på att ta dig an en omplacering?

Har du inte kunskapen och tiden som krävs för att rädda en omplaceringshund som haft det svårt i sitt tidigare hem så ta dig inte an den! Det kan bli en mycket krävande uppgift och du gör hunden en s.k. björntjänst om du inte klarar av det du tagit på dig.

När jag läser annonser så slås jag av hur mycket hundar det säljs, och jag undrar hur stor chans det är att alla får ett bra hem. Enligt uppgifter är det en av ca 200 omhändertagna (av polisen/länsstyrelsen i Sthlms län, 2010/2011) som är renrasig. Detta säger en hel del om blandrasuppfödning, tycker jag.

Se det inte som om ni räddar en valp från ett trist öde när ni köper en blandras, se det som att ni bidrar till att blandrasuppfödningen kan fortsätta. För så länge valparna går att sälja så kommer dom fortsätta att produceras.

 

//Paula & DD 


Presentation

Bloggtoppen

Gästbok

Pierina

  Jag ramlade in på kamphundar genom Enzo och nu är jag helt såld. Tyvärr har Enzo, Trolla & Cilla  nu fått somna in, jag saknar de alla så vansinnigt men istället har jag nu två Amstaffar som gör livet lite lättare. Eller svårare, beroende på hur man ser det :)

Iris (Ruffwood Cloudberry Kiss) har jag presenterat men Nero (The Kids Best Friend´s Dark Knight) har precis blivit en ny familjemedlem

 

Jag pysslar mycket med nosarna. Specialsök och spår

Jennica

  Jennica här! Jag är 23år och under utbildning till hundinstruktör. :)
Jag äger AST-tiken Supra som nu är 1½år gammal.

Sofia

  Sofia har ni här...stolt ägare till Staffordshire Bullterrier killarna Malte 4.5 år och Musse 2 år. Oss hittar ni i Karlskoga. Vi sysslar en del med spår, rallylydnad och DW.

Fråga mig

23 besvarade frågor

Senaste inläggen

Kategorier

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2014
>>>

Sök i bloggen

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

Tidigare år

RSS


Skapa flashcards