Ofta hör man att tiken blivit parad för att förhindra livmoderinflammation. Vad många inte vet är att själva parningen ökar risken för livmoderinflammation, och likaså förlossningen. 
Det finns inga som helst belägg på att tiken skulle lida mindre risk att få livmoderinflammation för att hon har fått valpar! Det är dessutom ärftligt, så när man tar beslutet att "para bort" en livmoderinflammation så riskerar man istället att sprida den vidare till fler tikar.

En tik som aldrig haft valpar kan få livmoderinflammation, vissa får det vid ung ålder, andra när dom blir äldre. Men samma sak gäller tikar som haft valpar, även tikar som haft flera kullar kan få livmoderinflammation. Det enda som helt säkert hindrar en livmoderinflammation är kastrering! Det finns inget säkrare sätt att förhindra det, eftersom livmodern helt och hållet plockas ut ur tiken.

Jag har varit kontakt med flertalet veterinärer vid flertalet tillfällen pga min hunds skendräktighet och alla utom en har sagt att skendräktighet och livmoderinflammation ofta går hand i hand. En sa att jag kunde "testa att ta valpar på henne för att se om det hjälper".. men om tiken inte är avelsduglig, ska man ta valpar på henne ändå? Bara för att hon kanske ska slippa skendräktighet och livmoderinflammation. 
För även med skendräktighet kan det vara totalt oförändrat efter en valpkull, det kan också gå över, likväl som det kan bli värre! (eftersom tiken då vet vad det innebär att ha valpar).  

Just på grund av sådana dumma uttalanden av veterinärer finns det en mycket omtalad kull just nu. Tiken var i höstas nära på att få livmoderinflammation, ägaren kontaktade veterinär som rådde henne att antingen para tiken eller kastrera.. (alltså blev valet mellan att betala 6-12.000:- eller kanske tjäna en liten slant på en valpkull........) Tikägaren bestämde sig för att leta upp en hane. Bara tiken i sig är inte något som bidrar till rasen med sina gener, hon har C-höfter, inget ataxi-resultat, inga officiella utställningsresultat och är inte mentalbeskriven. Av hennes syskon har en gjort mentalbeskrivning, en är fritröntgad, en är röntgad med 2 på armbågarna. 
Ingen av föräldrarna har officiella röntgenresultat.

Så redan där borde tikägaren övervägt kastrering.

Tanken vad dock god från början, hon letade reda på en hane som - enligt henne - var bra.. men något hände och hon beslutade att låna en oröntgad hane istället. Tikägaren tyckte att hans meriter som WP-hund (att han dragit 150kg) räckte för tillfället. 
Ägaren till hanhunden har jag varit i kontakt med vid ett flertal tillfällen, jag har gett henne rådet att röntga, ataxi-testa, mh-beskriva och ställa ut innan hon funderar på avel. Trots att hon lovat att göra detta har han nu - mig veterligen - två kullar efter sig. En blandraskull och denna renraskull. 
Efter parning röntgades hanen, han fick resultatet D/E och 1/2!!!! Abort påstods vara försent så valparna föddes och förhoppningsvis kommer dessa hundar inte plågas av deras uppfödares idiotiska misstag! 

Och jag hoppas att tiken inte åker på en ny livmoderinflammation, för då kommer vi antagligen få se fler valpar efter henne. :( 

Så alla ni där ute som stöter på veterinärer som råder er att antingen kastrera eller para, fundera på vad det är tiken ärver ner.. problemen med livmoderinflammation vid ung ålder kan ju drabba hennes avkommor! 
Är tiken aveldsuglig i övrigt? Anser du att det är en värdig risk att låta valparna ev. drabbas av denna åkomma?

Annars är det inget snack om saken: Kastrering är det enda som är ett helt säkert skydd mot livmoderinflammation!  

//Paula & DD

På söndagen då jag satt och målade fönsterbrädor blev jag helt totalt utmattad och var tvungen att lägga mig och sova lite. Tänkte inte så mycket på det då det har varit hektiskt med fixande av anläggningen och aktivering/motionering av då många hundar. Vi kom på den brillianta idén att sätta upp en whiteboard för dels sånt som ska fixas och dels för hundarna så man har koll på vem man redan har aktiverat eller rastat :D

När jag åkte hem där på em så tyckte jag att jag började se suddigt så jag tänkte att jag måste nog ringa sjukvårdsupplysningen när jag kommer hem. Dom skickade mig genast till Jourläkare på VC, där dom i sin tur skickade mig med remiss till akuten    Inte tyckte väl jag att mina "symtom" var så farlig; Eko (som vid förkylning), lite huvudvärk (behövde absolut inte ta tabletter), yrsel, trampa luft och lite suddig syn... Hur korkad är man egentligen???

Väl på akuten blev det skallröntgen, läskigt värre! Men dom kom fram till att jag fått hjärnskakning annars var min hjärna så normal som den bara kan bli (där "normal" kan ha olika betydelser...)    
Ordinera vila två dar så jag passade på att packa lite inför flytten och det är lättare sagt än gjort då Enzo den rackaren hela tiden packar upp från kartongerna och återvinner det jag kastar!

Men snart så går flyttlasset upp mot Jämtland och härliga dagar med hundar
     

Visst är det underbart att se barn och hundar tillsammans. Vi har tagit upp det flera gånger tidigare i bloggen, och alla är nog rörande överens om att just barn och hund kan ha en väldigt speciell relation tillsammans. 

Men idag tänkte jag skriva några rader om barn som får ta ansvar över hund, och då också kanske i situationer dom inte är mogna att ta det ansvaret. 

Jag börjar med att berätta om en händelse en vän var med om för några år sedan. Dom hade en dvärgtax, en lugn och snäll hund som aldrig drog i kopplet, aldrig ens försökte gå fram och hälsa på varken människor eller hundar. En okomplicerad och trevlig tik, helt enkelt. Sonen i familjen ville gärna gå ut med hunden, trots att han bara var 5-6 år vid den tiden. Mamman lät honom vara ute på gräsmattan och "träna" och leka lite, men där gick gränsen. Hur det kom sig att hon en dag släppte ut sonen och hans något äldre kompis med hunden vet jag inte, men det fick hon ångra. 
Pojkarna var ute en stund och sedan kommer sonen hem med hunden, utan kompisen. Hunden var lerig och blödde från huvudet. Sonen mådde märkbart dåligt, men ville först inte alls berätta vad som hade hänt. Efter mycket om och men så avslöjade han att kompisen hade tvingat honom att putta ner hunden i ett dike och kasta stenar på den. Dom hade båda gjort det en stund, men avbröt av någon anledning. Som tur var skakades inte hunden allvarligt, "bara" några små ytliga sår. Ingen skillnad märktes på hennes psyke heller. Sonen fick inte umgås med den här kompisen något mer, och självklart blev kompisens mamma informerad. 

Något år senare högg kompisens rottis honom rakt i ansiktet. Ingen av oss blev särskilt förvånad. 

Bilden är på en kompis dotter och deras hund. 

Dottern får inte ansvara över hunden. 
Min kompis övervakar hela tiden och dottern vet att mamma
måste hålla i kopplet om det kommer en annan hund.
Hunden är lugn, trygg och snäll,
men min kompis tar inga onödiga risker!  
Men visst är det fantastiskt att se denna relation.
Dom till och med går i takt!  

Ofta ser man barn som är ute och går med hundar, jag vet inte hur det är där ni bor, men här ser man det någon gång i veckan. Det är 6-7 åringar som går med den "lilla söta hunden" på en liten promenad mellan husen. Jättegulligt.. eller? En dag såg jag två barn som höll en liten hund och lät den jaga grann-katten. Katten är orädd och flyttade inte nämnvärt på sig, så dom började putta på djuren, jag antar att dom ville att något skulle hända.

Jag ser ofta några unga tjejer gå ut med 3 st golden retrivers här i området. En gång såg jag en av tjejerna själv med alla tre. Tjejerna är 13-14 år och hundarna har inte alltid uppfört sig exemplariskt. När hon går med hanen själv så gör han utfall och hon har svårt för att hålla honom. Ena tiken har aldrig gjort något, men med tanke på dom reagerar när hon tittar mot en annan hund så antar jag att hon har gjort något.. dom sliter in henne i kopplet och upprepar hennes namn med ljus, hysterisk röst. Sånt gör mig nervös ;) 

Förra veckan mötte jag min granne, han berättade då att hans hund (i storlek som en naken-kines) var på väg till veterinären med matte, eftersom han blivit påflugen av en lös liten terrier. När han hade berättat om händelsen frågade jag vart ägaren var. Då sa han att en flicka på 8 år var den ansvariga för hunden för tillfället. Flickan visste att hunden inte gillade andra hundar, men valde ändå att ha den lös i samhället. Allt gick bra för grannens hund. 

Vem lämnar över ett så stort ansvar på ett barn!? För mig handlar det inte bara om vad deras hund kan göra mot min eller andras hundar, för mig handlar det lika mycket om vad som kan hända med dom och deras hund! 

Jag undrar hur barn förväntas klara av ansvaret över ett annat liv, inte släpper man väl iväg sin 8-åring med spädbarnet i barnvagnen? Och då får ni tänka att spädbarnet sällan gör en fluga förnär.. vilket hundar kan! 

Alltså, hur ska barn klara av att reda ut en situation där deras hund har gett sig på en annan hund? Men ännu värre; hur ska barn klara av att reda ut en situation där en annan hund har gett sig på deras hund? Om den andra hunden kanske kommer helt lös, utan någon ägare i sikte.. hur tror ni det påverkar ett barn? Vad gör barnet? Agerar och riskerar att bli illa biten, eller står handfallen och tittar på? Flyr? 

Fruktansvärt! 

När jag själv var barn så gick jag och min äldre syster ut med varsin doberman, en tik och en hane. Dom var så enorm stora! Jag fick hålla tiken, och när vi såg en annan hund fick vi rusa fram till första bästa lyktstolpe eller träd och snurra kopplet många varv runt för att klara av att hålla dom. Det var inte två trevliga hundar, dom var hemska vid hundmöten, men ägarna hade inga problem att två fullt främmande barn kom och knackade på dörren och tog med hundarna ut. Vi var då ca 9 och 13 år. 

Bilden är tagen från Google. 

Kan ni fantisera ihop hur en tanig liten 9-åring skulle klara av att hålla emot det här? 

Så hur tänker man då? När man lämnar över ett så stort ansvar på ett barn? Visst är det jättegulligt med barn och hund, men då under uppsikt, av flera olika anledningar! 

//Paula & DD

I torsdags började jag en otroligt intressant teori kurs på 4.a tillfällen.

1.a tillfället handlade om hundens kropps språk och det ska jag skriva mer om vid ett annat tillfälle är jag sammanfattar hela kursen. I fredags på det 2.a tillfället pratade vi om drifter. Jakt drift, försvars drift, flock drift osv. Vi fick svara på 40 frågor om våra hundar för att grovt sett se vad de har mest i sig eller hur driften är fördelad i min hund. Tex att man har en hund med mest jakt drift, lite försvar osv.

Jag tänkte att ni skulle göra samma test utefter era hundar och därför länkar jag till testet. Testet är framtaget av Wendy Volhard vilket ni även ser på sidan ni kommer till.

Det är 10 påstående till varje drift och man har 3 svars alternativ. Alltid 10 poäng, ibland 5 poäng och nästan aldrig 0 poäng. När man svarat på alla frågor räknar man ihop poängen för resp drift och voila! Där är resultatet.

Malte fick följande poäng:

Jakt drift: 45 poäng

Flock drift: 65 poäng

Försvar "fight": 30

Försvar "flykt": 25 poäng

Så man kan sammanfatta det som så att jag har en hund som tycker om att vara med sin flock, älskar att gosa, har svårt att INTE jaga saker som rör sig ;) Flyr inte från situationer och är ej vaktig.

Nu är testet på engelska vilket gör det lite klurigt att svara på då vissa ord är lite svåra. Det ni ska tänka på är att utgå från hur hunden är/var i grunden. Jag kan ta ett exempel. den första frågan i testet är:

Sniff the ground or air alot? - om hunden luktar på marken eller i luften mycket. Fram tills Malte var ca 3 år så har han ALDRIG luktat på marken eller luften pga sin stress. Så detta är ngt som jag TRÄNAT in hos honom. Jag har kastat mycket godis åt honom i gräs och tränat spår för att han ska få ner näsan i marken. Men här ska man ju bortse från inlärda saker och sånt man säger på kommando. Så på denna fråga satte jag 0 på Malte.

I försvars delen så finns det en fråga som lyder: Like to fight other dogs? Tycker om att slåss med andra hundar?

Här får man ju tänka lite bortom påståendet. Ja visst, Malte backar inte om det dyker upp en sån situation. Men jag ser TYDLIGT på honom om det hänt ngt sånt att han inte alls tycker om det. Han ser helt förstörd ut efteråt och vill nästan krypa in under skinnet på mig för att det hände ngt otäckt. därför fick han en 0.a även på det påståendet. Hänger ni med?

Kan era hundar gå förbi en katt lös utan att ni ger den ett kommando och stanna hos er? grattis! det kan inte mina och därför får de höga poäng på såna påståenden.

Nu är det ju inte så att detta förklarar EXAKT hur hunden är och dessa påståenden kan gälla i vissa situationer och inte i andra så det är inte helt enkelt att fylla i. Men ni får jätte gärna testa det och ännu hellre dela med er av resultaten om ni vill :) Maxpoängen per drift är alltså 100 poäng. 

Hade jag förklarat Malte innan jag gjorde detta test så hade jag trott att han hade mycket försvar i sig i form av aggression mot andra hundar. Genom denna kurs och även av detta test så har jag insett att han är ingen äkta slagskämpe utan en hund som ÄLSKAR att vara med oss och mysa och bara ha det gott. Och att sen hans problem med andra hundar grundar sig i andra saker men det ska jag skriva om senare.

Jag gjorde även testet när jag kom hem på Musse och han fick följande resultat:

Jakt drift: 50

Flock drift: 60

Försvar: 30

Försvar/flykt:30.

Det ska bli väldigt roligt att se hur era resultat ser ut och jag hoppas ni kommer tycka om att göra testet.

http://www.angelfire.com/ky/bestfriendsobedience/drives.html

Ha en fortsatt trevlig kväll

Sofia & busarna

Efter lite funderande och planerande så kom vi, Kim på Nordiska Hund och jag, fram till att Enzo skulle följa med på denna resa... Försökte att inte känna mig så himla nervös angående resan och mötena med alla hundar för att inte föra över min nervositet på honom men det var svårt, speciellt när resan till veterinären gick så fantastiskt bra

När vi åkt i ca 10 minuter var jag tvungen att stoppa bomullspads i öronen på Cilla, så illa skrek den lille mannen i början, resten av resan gick det i vågor men han var inte blockerad utan kunde lyssna på mig när jag sa "lägg din ner och vila" så låg han en stund iaf.

När vi kom fram fick han springa av sig lite på innergården och gå igenom en del av byggnaden. Inte allt för stressad men mycket nyfiken och luktade på ALLT! Sen blev det ett litet slagsmål då Ronja (Gråhund) kom in lite för hastigt, Ronja fick sig ett litet hål och Enzo fick ett litet skrapsår på kinden. Vidare gick vi koppelpromenad med Cilla, Bambi (Berger des pyréneés a poil long) och Enzo som gick helt super, inte en tillstymmelse till hopp/anfall. Där kände vi att det räckte för ondagen.

På torsdagen, idag, tog vi en tur med Enzo och kickbiken. Snacka om att han gillade det!!!

Kim filmade lite och några minuter senare svischade vi förbi en fastsatt hund på en gård, Enzo kastade sig till höger och jag bromsade kickbiken hårt vilket resulterade i tvärnit på framdäcket! Jag flög som en akrobat genom luften över styret, landade på huvud och kinden, kickbiken fortsatte i luften efter Enzo som inte ens sprang fram till den andra hunden (förmodligen blev han chockad av att allt runt omkring honom flög i luften; matte och den där dragsaken).
Skrubbsår på kinden, hakan, knät och tummen men jag överlevde    Kanske ska jag sätta på mig en hjälm nästa gång...

Ikväll var det grundkurs i specialsök så Enzo kunde få vara med också :) Tidigare under dagen tog jag in honom och Cilla i labbet, Cilla visade hur man skulle kliva upp. Därefter klev Enzo upp och var inte det minsta besvärad över att den skramlade och lät utan stod helt avslappnat och tuggade gotta   
Under kursen var han min stora stjärna igen, älskar hans fokusering när han jobbar

Tyvärr blev det ett till slagsmål när Enzo var ute och Ronja ännu en gång blev släppt men han avbröt faktiskt när jag röt, bara det att Ronja då attackerade honom igen... Attans, attans bara att ta tag i det imorgon, så det blir en massa korta möten med koppel (!) så det inte blir värsta granngrufset   
Lite rakning på Ronja och omplåstring så var det dags för Bambi och Ronja att mucka lite men då stod vi så nära så det avbröts på några sekunder

Nu sitter Kim och jag vid varsin dator, skriver blogginlägg och dricker vin *mums* Hoppas resten av dagarna går lika bra och bättre. Jag flyttar snart upp, det är bara 3 veckor kvar!

Väldigt många med hund har som dom ser det ETT problem. Hjälp, jag har problem med: -Hundmöten, -Stress, -Hälsa på folk, -Matilska mm

Enzo är den absolut bästa läraren jag haft i mitt liv! Han har fått mig att omvärdera allt jag trodde mig kunna/känna till. Han har fått mig att SE...

Ofta, ofta är det inte det specifika beteendet som är problemet, utan något helt annat. Det specifika beteendet är bara en reaktion på vad som egentligen är orsaken. Det tog mig 2-3 månader (jag är nog lite tjock i huvudet...) att förstå vad han försökte säga mig....
-Visst hjälper du mig ut va? :)

Nu när jag har större förståelse vill jag så gärna dela med mig av det han lärt mig MEN det kan variera från hund till hund, jag är inte på lååååånga vägar någon "expert"  
I många fall har inte hunden den trygghet/tillit/förtroende den behöver för att kunna uppföra sig på ett sätt som vi människor tycker är acceptabelt, därför tycker jag att man innan man börjar träna sin hund i den specifika problematiska situationen först ska betrakta helheten med hundens ögon.

Har hunden ett ställe i hemmet som är tyst och tryggt? Har du och hunden ett bra samarbete och ett förtroende för varandra? (här gäller också; litar du på din hund?) Kan hunden ligga kvar när du går ut i köket fram & tillbaka? mm mm
Ser man helheten så ser man ganska snart vad man Egentligen ska träna på

Stackars Enzo blev psykiskt misshandlad av mig när han kom då jag drog med honom på stan, utsatte honom hela tiden för situationer han inte klarade av, stoppade in honom i bilen där han blev rabiat..... Detta är något jag skäms hemskt över!
Tack och lov att jag besinnade mig och började träna det vi egentligen behövde träna på: Vårt förhållande!
"Ryggsäcken" har varit till stor hjälp, han har en position där han nu vet att han är trygg. Stressen tränade vi med passivitetsövningar; ligg-stanna, sitt-stanna, vila, att inte behöva ränna efter mig i hälarna när jag gick två steg, golvmys

När allt funkade bra inne så flyttade vi ut och körde allt likadant ute när det var lugnt (ofta kvällar) och inga störningar

Därefter gick vi sakta över till mer aktiva övningar; öppna/stänga lådor, slalom mellan benen, plocka i/ur saker i en låda mm
Han har lärt mig tålamod, tålamod, tålamod. Det tar tid! Det ska ta tid! Inte blir du bästa kompis och berättar dina djupaste hemligheter för någon du känt i en månad????
Filmen är från 4e träningen med Anna & Goliath :)

Nu först har vi kommit så långt i vårt förhållande att vi påbörjat hundmöten med "metoden" BAT. Det går så fantastiskt bra men jag tror det mest beror på att han litar på mig, han vänder sig till mig och ber om stöd "hur ska jag göra matte?" Jag visar med kropp, röst och beröm att han gör rätt. Jag säger till honom att han är stjärnan i mitt liv, vi fixar det här tillsammans. Till&Med när vi nu gått in lite på att åka bil så sitter han lutande mot mig, darrande och flåsande, men ändå vänder han sitt ansikte mot mitt och slickar mig i ansiktet.... Då blir jag tårögd, i denna svåra situation vänder han sig ändå till mig och talar om att Jag litar på dig matte...

Tillägg från idag 29/5
Vi skulle till vetten och sätta ett nytt kastreringschip. LÄS & HÄPNA!
Han var exemplarisk (i hans mått) i bilen: Inget grävande, inget rullande, inget skällande/skrikande, inget bitande på inredningen, inget hoppande...
Jag blev så till mig att jag nästa kissade på mig av häpnad   Två gnäll blev det på hela resan dit & hem, mitt älskade monster <3

De senaste veckorna har vårat liv gått ut på att umgås och ta det lugnt. Att inte stressa genom vardagen utan njuta av dagarna hela familjen. Detta har även gällt vårat liv med hundarna. Vi har inte ägnat oss åt ngn träning så som lydnads övningar osv utan sett till att ta med oss dom överallt istället. Lekparker där det vimlat av barn och vuxna. Helt enkelt krävt att de inte ska stressa upp sig, ta det lugnt vid våran sida, inte sitta och pipa av upphetsning.

Våra killar älskar människor, stora som små och kan ibland ha svårt att inte gå fram på ett framfusigt sätt och hälsa. I dessa fall fick de inte hälsa och de har skött sig galant båda två i alla situationer. Det kom fram barn och hälsade på dom och de stressade inte upp sig. Behövde barnen gunga har jag tagit med Malte och han har stått brevid mig och väntat lugnt – bara han fått vara med så har han varit nöjd. Inget pip, inget trampande runt. Malte har även cyklat med mig till sonens fotbolls träningar. Vi satt vid sidan av planen ca 2-3 m ifrån själva träningen där det som mest var 25 bollar i rull. Inget fokus alls på bollarna från hans sida. Lite leta godis i gräset gjorde timmarna på planen ännu bättre tyckte Malte. Efter träningen gjorde vi alla grabbar sällskap upp till omklädningsrummet bland kickande bollar och springande grabbar. Så stolt!

(Musse i lekparken)

Jag har under dessa veckor även studerat killarna i andra situationer. Vi var i Västerås för en vecka sen och när vi passerade ett staket så sprang det fram några små hundar och skällde och förde ett fasligt väsen. I det läget reagerade Malte på hundarna, han var ca en halv meter från staketet och blev lika överrumplad som jag över hundarna på andra sidan. Jag stannade och försökte få kontakt men han var alldeles för fixerad. Jag gav kommandot ligg och till slut la han sig. Jag la honom på sidan (inte i en sån där klassisk dominans grej på rygg som många utövar) och strök honom lugnt över kroppen för att få honom att slappna av.

Denna position är enklast att få honom att lugna sig i, små hundarna gav sig rätt snabbt och gick tillbaks till sitt. När jag kände att Malte var redo så reste vi oss lugnt och gick vidare. Efter 2 timmar i lekparken skulle vi gå samma väg tillbaks. När vi närmade oss hörnet för att runda tomten igen började Malte lyfta öronen och spänna kroppen. Petade till honom i ljumsken – reaktion. Stelnade igen – petade till honom en gång till – reaktion. Bestämde mig för att han skulle få bestämma vägen i slakt koppel och se hur han skulle lösa det. Jag ville verkligen studera honom. Han vände sig mot tomten när vi skulle runda hörnet och började lyfta öronen men då sa jag ett skarpt nej och han slappnade av direkt. Han valde sedan att ta ur svängen ordentligt. Upp på en liten gräsmatta som går längs med gångbanan och nosade runt där lugnt och fint. Små hundarna kom ut och skällde även denna gång men han vände bort huvudet från dom och jag såg klart och tydligt att han inte alls ville komma nära dom och utsättas för det som hände på vägen dit. Han rusade inte ifrån situationen som han annars kan göra utan han tog det lugnt och öronen och kroppen var avslappnad hela tiden. Ingen flackande blick, vände sig inte för att kolla bakåt utan skötte sig jätte bra.

Detta stärkte min tidigare känsla av att han inte är ute efter bråk utan ger gärna lugnande signaler och tar ett annat håll om han kan. Ställs han däremot i en nära situation med andra hundar kommer osäkerheten fram och han gör sig beredd på att försvara sig istället för att fly. Detta var verkligen en konkret situation där vi ställdes inför samma hundar två gånger och det gick mycket bättre när jag visste vad som skulle komma, kunde förbereda honom och det fanns utrymme för honom att välja en annan väg än tidigare.

(Zacke & Musse sover gott)

Slutsatsen av detta för våran fortsatta träning är följande: vid kontrollerade hundmöten på längre avstånd där han får sitt utrymme är det avslappnad attityd som gäller. Möter vi en hund på nära håll som jag vet att han har problem med så kommer skvallerträningen och godis belöning in i bilden. Oftast belönar jag skvallret när mötet är över och det blir även lite lek belöning. Är det ett tufft nära möte så kommer det bli godis för varje skvaller och kanske även i stilla sittande position för honom.

Dessa veckor när de fått mycket mental träning egentligen utan att vi tänkt på det har varit väldigt harmoniska. Hundarna har varit lugnare, man ser att tom Malte nu kan lägga sig ner och vila i olika situationer som tidigare stressat honom enormt mycket. Jag tror att min numera 4 åring börjar bli ”gammal” och mogen. Underbart!

(Zacke och Malte "kollar" fotboll)

//Sofia & grabbarna

Jag har haft lite att stå i så förra torsdagen, som är min bloggdag, rusade förbi mig utan att påpeka att det var Torsdag! Har haft ett allvarligt snack med Torsdag nu så jag hoppas att den påminner mig här framöver och inte bara ignorerar mig igen 

Flera gånger har jag försökt få tag på polisen som handlade mitt ärende om Bobbo´s Hundskola och idag svarade han! Anmälan var nedlagt för att brott inte kan styrkas... När jag ändå hade honom i luren frågade jag vad jag kunnat gjort bättre. Svaret var bedrövande. Det ska till rätt mycket innan en anmälan om misshandel av ett djur tas på allvar. Står ord mot ord i stort sett omöjligt. Inte ens om det är 2 mot 1 eller foto/film finns på händelsen är det en garanti att det tas upp.... Jaja, ett nederlag ska inte få mig att sluta

Länsstyrelsen Västernorrland skulle göra ett besök hos honom men det tror jag inte ger så mycket då jag faktiskt inte såg något som var vanvårdande eller ett missförhållande. Tyvärr kunde dom idag inte svara på hur det gick då alla kontrollanter var ute och kontrollerade anmälningar och det satt en vikarie där som bara passade telefonen

Jag är en person som rör mig rätt mycket på forum bla på FB och där jobbar jag lite i det "dolda", istället för att skriva kommentarer där jag beklagar mig eller anklagar folk så tar jag printscreens och mailar berörda parter såsom Polis, Annonssidor, SKK eller LS i det län där det hänt/händer. Jag är alltid öppen med namn och telefonnummer.

Personligen letar jag inte upp annonser på Blocket eller ABC-annonser eftersom jag mår så illa av att se dessa hundar som har tragiska liv "måste ännu en gång omplaceras", "tjuvparning - valpar säljes", "Tik 9 månader och hennes valpar säljes". Däremot finns det på gott och ont andra människor som letar upp dessa annonser och lägger ut på grupper och forum och skriver HUR kan dom göra så här? Dessa annonser är det som jag skickar dit dom hör hemma, antingen polis eller LS

Responsen då. Lite olika. Dels vad det är för grad av djurplågeri och dels vart i Sverige händelsen ägt rum. Våra Djurskyddsavdelningar är mycket olika i sitt driv att göra sitt jobb. Tyvärr måste jag säga att Västernorrland faktiskt ligger bland dom sämta  

Lite dystert inlägg och det beror på att jag idag ramlade över en annons av Anne Olsen (Norskan Aud Stokman) där hon säljer "Rottador - ny rase", vilket innebär att jag nu måste ha koll efter fler annonser av henne då hon bara får ha två kullar/år, blir det fler och man kan dokumentera så kanske, kanske hon får djurförbud i Sverige också....
Naturligtvis har jag skickat ett mail till LS (för dokumentation) och även till en reporter på Aftonbladet som skrev artikeln om henne 2010, även om jag inte har så stor tilltro till dagens reportrar att de gör grävande jobb (de skriver helst av PM från polisen) men man kan aldrig helt säkert veta....

Det sista som överger en människa är ju det berömda hoppet