Nu är jag och fröken Supra på semester igen. Den här gången håller vi hus i Södermanland. Utanför Gnesta närmare bestämt.

Som jag sagt förut, Supra är en ängel att åka tåg med. Igår var det en massa strul däremot med förseningar, vår plats var upptagen och sedan en hund som stod hela tiden och stirrade på Supra, framåtlutad och skakande.
Vid ett tillfälle upptäckte hon den andra hunden. Och -poff- så åkte svansen in mellan benen, hon började slicka sig runt munnen och skaka.
Tack och lov blev det inga större problem. :) Jag lyckades till slut få henne att vända sig om och somna.

Däremot sedan, efter de med hunden hade hoppat av, började våran vagn bli ganska tom. Så jag la upp damens filt på platsen där jag suttit, sa åt henne att hoppa upp och sedan la jag mig på sätet framför och somnade. När jag vaknade till igen efter ca 30min så ligger Supra så snällt och sover på sätet bakom. Hon är min ängel.

I stort sett hela gårdagen bestod av att resa. Först bil, sedan tåg och sedan bil igen, med några stopp för inhandling av saker och så, innan vi åkte vidare i bil. Supra var rätt så trött när vi väl kom fram. :) Sköönt!
Och idag tog vi en lång sovmorgon innan vi gick upp och tog en promenad. Det är så kul att gå omkring här på landet faktiskt. Helt annorlunda än hur det ser ut hemma. Framförallt finns det massor av fjärilar som Supra kan följa efter. Sötnosen. ^^,

Köpte även ett fästinghalsband igår från apoteket. Jag är så dåligt insatt i det där eftersom det inte finns fästingar hemma. Men iom att Supra nu har börjat tycka om att simma (till mattes stora glädje) så vill jag inte ha spot-on, utan jag vill kunna trä av och på ett halsband. Blir lättare så.
Så nu håller jag tummarna för att hon ska slippa bli biten av kräken.

Återigen: Specialen nästa helg!! Wohoo! Jag är supertaggad.
Vi kommer inte ställa i år men jag och Supra och min kompis Jennifer (som jag bor hos) kommer dyka upp. Jag längtar.. Haha


Men nu så! Nu ska vi ge oss ut och inhandla lite mat. Måste väcka lilla hjärtat som somnat i fåtöljen under tiden jag skrev detta. :)
Ha en mysig helg! (det ska vi)

/Jennica och Supra

Förra onsdagen lovade jag en uppdatering om hur det går för Malte, så det ska ni få nu   

Ni som följt oss vet att Malte bodde ifrån oss 3 veckor och var som en helt annan hund när han kom hem igen i positiv bemärkelse.

Jag tycker att Malte fortfarande är rätt lugn av sig. Det e klart att han kan ”glömma” av sig och springa inne – ngt som inte är ok då han ska hålla sig lugn inomhus. Men han är mycket bättre på att faktiskt gå och lägga sig och framför allt ligga kvar även om barnen går förbi eller vi reser oss upp. Min man har jobbat jätte mycket med promenaderna för att få lugnare och behagligare promenader och det har funkat toppen bra!

Jag fortsätter att springa med Malte, ngt som han verkligen älskar! Han får vara i grusgropen och springa av sig all energi och där är det fritt fram för honom och Musse att busa tillsammans.

Vi har kört lite spår men där måste jag lägga lite mer energi och tid på att hitta bra spår områden, avancera spåren mer åt honom och sen hålla emot. Som han kör nu är han en ångvält som drar mig runt. Märkte även nu sist att han gick en del på luft vittring istället för nosen i marken. Så där måste vi backa lite och lugna ner honom, hålla emot så han samlar ihop sig och fokuserar och får ner nosen i marken istället. Vi kompletterar vanliga promenader med DW promenader. Jag vet inte om han egentigen tycker det är super kul att dra men det är riktigt nyttigt för honom. Dels tröttar det honom fysiskt mer samt psykiskt och så är det bra för hans kropp. Jag kan ju inte ha honom lös tyvärr då jag inte alls litar på hans inkallning och när han drar ökar han ju tempot lite vilket jag tyckt varit jobbigt. Men nu har jag kommit på att jag sätter kopplet bak i kedjan så är han framför mig och får bestämma takten samt att jag kan periodvis öka tyngen för honom genom att hålla emot lite i kopplet. Funkar toppen bra!

Men, trots allt ovanstående så har vi hittat EN sak som gör Malte genomtrött. Att vara med husse på jobbet. Han ligger då på en plats inne i ett hus och kollar när husse snickrar. Ibland kommer det elektriker och rörmokare men oftast är de ensamma. Så slut som Malte är när de kommer hem, det har jag nog aldrig varit med om med honom. Det är alldeles underbart att se. Det är där man märker att det är inte det fysiska som är det viktigaste utan det mentala. Jag trodde väl aldrig att han skulle bli trött av att ligga still på jobbet och titta på husse i 9 timmar. Men ack så jag bedrog mig.  

Ang Maltes framtid så hoppas jag att han blir kvar hos oss. Att han lugnar sig med åldern samtidigt som våra barn blir äldre så att familjen växer ihop och möts på mitten.

Jag har fått kontakt med en ung tjej som går på djurvårdar linje några mil bort som bor på samma område som oss.  Hon är riktigt duktig med Malte och brukar ta honom på promenader och träna med honom. I höst får vi se om hon kanske ta med sig Malte på skolan. Blir som lite avlastning för oss samtidigt som hon letar efter en staff att ha på foder. Så jag är hoppfull.

//Sofia

Ber om ursäkt i förväg om jag kommer upprepa saker i dessa kommande inlägg eller om det kan bli lite hoppigt, men ska göra mitt bästa för att det ska bli så bra som möjligt. Den resa jag och Tyra gjort tillsammans var fylld med kaos, rädsla, frustration, ilska så ibland är det svårt för mig att komma ihåg saker då det var så extremt mycket som hände hela tiden.

Redan första sommaren som vi hade fått in Tyra i våra liv upptäckte vi i maj-juni att hon fick små utslag i armhålorna och i ljumskarna. Detta kliade inte så märkbart mycket och var inte alls många utslag och dom gick så fint tillbaka till och från. Så hade hon under hela sommaren då det var mycket varmt men det hela stannade av när hösten kom och det blev svalare ute.

  Här ser man en bild på de utslag jag pratar om som hon hade första sommaren i ljumskarna, på denna bild är det dock lite mer än bara några stycken, men i jämförelse med vad hon brukade ha så kommer ni förstå att detta är lite.

Som jag tidigare har berättat i ett annat inlägg så hade vi en hel del att stå i med Tyra pga Koccidierna som härjade i hennes kropp, så det höll vi på med under vinterhalvåret.

Så var det dags för en ny sommar, även denna hade en otroligt varm och torr vår som övergick till en varm och torr sommar. Tyra fick nya utslag på våren, sånna i armbågar och ljumskar jag beskrivit ovan men det eskalerade till fula utslag även på kroppen. Hon var tillslut helt full av utslag på ena sidan.

  Här ovan är en bild på hur de utslagen kunde se ut.

Dessa utslag som ni ser på bilden kliade något vansinnigt på henne och hon var nedsatt i humör och orkade inte så mycket. Vi sökte givetvis vård för även detta och ett tag höll vi på med både koccidhistorien parallelt som denna. Behöver jag säga att Tyra var en kämpe?   

Vi fick hela tiden nya veterinärer när vi åkte till Strömsholm och ingen visste vad felet var och jag var enormt okunnig inom detta så stod helt utlämnad till veterinärernas hjälp och kompetens. När det här med Koccidierna uppdagades insåg jag att jag inte kunde lita på veterinärerna så jag började ta saken i egna händer och forska i allt vad parasiter/bakterier och hud heter. Man gjorde flertalet skrapprov på Tyra och odlade hit och dit, men Tyra påvisade aldrig några parasiter eller något överhuvudtaget, togs även flertalet olika blodprov.

Tyra blev av med koccidierna och åt stark antibiotika, men parallelt med det fick vi komma efter ett tag till en underbar veterinär i Västerås, Katinka Odelius, och där kom vår vändning. Hon satte in antibiotika ( Kefavet ) och Tyra behandlades även mot rävskabb. Tyra fick även kortison vid det tillfället, men det gjorde inte saken bättre, nästan sämre, så det valde jag att avsluta. Tyra skulle stå på specialkost med fisk som protein för att kunna göra en foderutredning.

Utslagen går tillbaka under tiden hon äter antibiotikan och blir fin i huden och jag pustar ut och tänker att nu är det över. 13 dagar senare efter avslutad antibiotika kur var mardrömmen tillbaka och ännu värre!

Väljer att avsluta där för att inlägget inte ska bli för långt.

Lite information som är bra att veta:

Rävskabb: Detta kan ses genom ett skrapprov och även genom ett blodprov men det ÄR INGEN GARANTI!!!! Alltså kan ett skrapprov och blodprov påvisa att hunden INTE har rävskabb fast den egentligen har det. På ett blodprov är det ett bortfall på 15% som har rävskabb men som blodprovet anser inte ha det.

Skrapprov: Veterinären skrapar med ett rakblad direkt på utslaget eller på huden där man vill samla på sig avlagringar och blod för att kunna analysera på labbet. De flesta hundar är oberörda utav detta, men givetvis kan det göra ont när de väljer att utföra skrapproven direkt på utslagen!

Jobbig och tung läsning men som sagt, har valt att dela med mig för att jag VET att det finns så många därute som sitter med stora frågetecken och en hopplöshetskänsla ikroppen över ovissheten som råder.

Fortsättning följer så välkommen tillbaka!

//Camilla

Nu är det snart dags för en av årets (enligt mig såklart) stora höjdpunkter. Nämligen
AmStaffspecialen 2011!!

(Bilden är tagen från Svenska AmStaffklubbens hemsida)

AmStaffspecialen är årets enda utställning med enbart American Staffordshire Terriers. Den brukar vara rätt stor med ca 150 hundar i olika åldrar anmälda. Ruskigt kul måste jag säga. :D

Även om man inte är intresserad av just utställning, men ändå är intresserad av rasen, så är detta ett perfekt tillfälle att kunna spana in några av Sveriges vackraste hundar.

Sedan jag skaffade rasen har Specialen blivit ett av årets absoluta måsten! Och det var nära att jag inte skulla kunna åka i år. Men skam den som ger sig och på onsdag beger jag mig ner mot Södermanland med Supra för att besöka en vän. Och när dagen för Specialen kommer så kommer jag att vara på plats!

I år hålls utställningen i Eskilstuna den 23juli.

Mer info finner du om du klickar på bilden. :)


Jag hoppas att det är några läsare som tänkt dyka upp. Säg gärna till så kanske vi kan träffas och säga hej åtminstone.

Det har ju alltid varit jag som haft största ansvaret för hundarna här hemma. Jag har gått kurser, aktiverat dom osv. Ni som följt oss tidigare har vetat att jag haft det tufft med Malte och att jag kämpat och inte kommit någonstans osv. Det gick till slut till den gränsen att jag inte ville gå ut med honom, ville inte umgås med honom här hemma. Det var så himla psykiskt jobbigt.   

Då hände något som jag faktiskt inte trodde skulle ske.

Min otroligt fina man steg in och tog fullt ansvar för hundarna. Han har gått ALLA promenader, han har tränat med dom varje dag, han har gått kurs med Musse och han har haft med dom på jobbet. Detta har verkligen varit en otrolig hjälp för mig att jag helt kunnat fokusera på mig själv. Det har dessutom visat sig att han tycker att detta med att träna hundar är svin kul och han har verkligen gjort underverk med dom.

Så detta har verkligen varit jätte nyttigt för oss båda.

Ni som har hundar och är sambos/gifta. Är det ni som har ansvar för hunden eller har ni gemensamt ansvar? Är det en av er som tränar hundarna och den andra endast går promenaderna? Hur ser fördelningen ut??

Jag mår nu bättre och har kommit igång med jogging turerna med Malte och vi går kvälls promenaderna tillsammans med dom. Mer gör inte jag just nu.

Det får bli lite bilder nertill och i nästa inlägg nästa vecka blir det en uppdatering om Malte och hur han mår.

  Husse tränar Musse     Fiiiina Musse   Så här trött blir Malte av att vara med husse på jobbet   

Ofta ser man, både på TV och internet, olika djurklipp som exploateras som "roliga". Många utav dom är verkligen roliga, man skrattar och känner till och med igen sin egna hund i många beteenden.
Men dessvärre är många väldigt sorgliga, enligt mig. Hundar som så uppenbart har ont, är stressade eller plågas, och som folk skrattar åt. Hur roligt är den här videon, t.ex?

Hund med ben

Man har hört mycket om detta klippet, bland annat att någon knutit en fiskelina i hundens tass och att den alltså inte självmant rör benet, vilket jag skulle klassa som att plåga hunden! Om det inte är så, så funderar man ju på vad hunden lider av!? Sorgligt.

Nu till nästa klipp, varför uppmuntrar kvinnan i klippet detta beteende hos hunden? Vad är det som är acceptabelt med detta? För uppmuntrar är ju precis vad hon gör, när hon klappar och gör de vänliga ljuden hon gör.

Morrande hund

Eller detta.. "My pups floating in the pool! They look sleepy!" ..nej, jag tycker inte dom ser sömniga ut. Jag tycker dom ser rädda ut, i alla fall den som reser på sig. Chihuahuan ska bära svansen högt, inte intryckt mellan benen som denne gör.

Chihuahuor i poolen

Eller den oh, så populära Bizkit som så många tycker är så underbart söt! Jag tycker inte beteendet känns alls särskilt sött, normalt eller hälsosamt. Se hur hon verkar må efter smällen.. sött? (Att tillägga; Det finns många klipp med Bizkit, så detta är uppenbarligen något som händer ofta för stackaren.)

Bizkit, sömnspringaren

Detta är alltså 3 av många miljoner klipp på hundar på YouTube. Jag har sett många värre och sorgligare än detta, men jag tror ni förstår vart jag vill komma? Ännu värre är det när man hittar SVENSKA klipp med sådana här innehåll! Vi har god uppfattning av hundars värde, och bör inte tycka sådana här beteenden är roliga! :(

För att inte lämna er sorgliga, och ledsna över detta, så får ni några glada och ROLIGA klipp att kika på.. vad sägs om en njutande sengångare?
Sengångare blir kliad

Eller BBC-klippet som nog de flesta av er har sett. Här får man sig många skratt! :D
BBC-djuren

Men jag avslutar med ett av de mysigaste klippen jag sett, som dessutom är relaterat till bloggen; Pitbull Sparky
Det finns mängder av klipp på Sparky och hans udda vänner. Katter, kycklingar, marsvin, höns och tuppar. Det verkar vara en underbar och vänlig hund den där pojken. :)

//Paula & DD