Förra onsdagen lovade jag en uppdatering om hur det går för Malte, så det ska ni få nu   

Ni som följt oss vet att Malte bodde ifrån oss 3 veckor och var som en helt annan hund när han kom hem igen i positiv bemärkelse.

Jag tycker att Malte fortfarande är rätt lugn av sig. Det e klart att han kan ”glömma” av sig och springa inne – ngt som inte är ok då han ska hålla sig lugn inomhus. Men han är mycket bättre på att faktiskt gå och lägga sig och framför allt ligga kvar även om barnen går förbi eller vi reser oss upp. Min man har jobbat jätte mycket med promenaderna för att få lugnare och behagligare promenader och det har funkat toppen bra!

Jag fortsätter att springa med Malte, ngt som han verkligen älskar! Han får vara i grusgropen och springa av sig all energi och där är det fritt fram för honom och Musse att busa tillsammans.

Vi har kört lite spår men där måste jag lägga lite mer energi och tid på att hitta bra spår områden, avancera spåren mer åt honom och sen hålla emot. Som han kör nu är han en ångvält som drar mig runt. Märkte även nu sist att han gick en del på luft vittring istället för nosen i marken. Så där måste vi backa lite och lugna ner honom, hålla emot så han samlar ihop sig och fokuserar och får ner nosen i marken istället. Vi kompletterar vanliga promenader med DW promenader. Jag vet inte om han egentigen tycker det är super kul att dra men det är riktigt nyttigt för honom. Dels tröttar det honom fysiskt mer samt psykiskt och så är det bra för hans kropp. Jag kan ju inte ha honom lös tyvärr då jag inte alls litar på hans inkallning och när han drar ökar han ju tempot lite vilket jag tyckt varit jobbigt. Men nu har jag kommit på att jag sätter kopplet bak i kedjan så är han framför mig och får bestämma takten samt att jag kan periodvis öka tyngen för honom genom att hålla emot lite i kopplet. Funkar toppen bra!

Men, trots allt ovanstående så har vi hittat EN sak som gör Malte genomtrött. Att vara med husse på jobbet. Han ligger då på en plats inne i ett hus och kollar när husse snickrar. Ibland kommer det elektriker och rörmokare men oftast är de ensamma. Så slut som Malte är när de kommer hem, det har jag nog aldrig varit med om med honom. Det är alldeles underbart att se. Det är där man märker att det är inte det fysiska som är det viktigaste utan det mentala. Jag trodde väl aldrig att han skulle bli trött av att ligga still på jobbet och titta på husse i 9 timmar. Men ack så jag bedrog mig.  

Ang Maltes framtid så hoppas jag att han blir kvar hos oss. Att han lugnar sig med åldern samtidigt som våra barn blir äldre så att familjen växer ihop och möts på mitten.

Jag har fått kontakt med en ung tjej som går på djurvårdar linje några mil bort som bor på samma område som oss.  Hon är riktigt duktig med Malte och brukar ta honom på promenader och träna med honom. I höst får vi se om hon kanske ta med sig Malte på skolan. Blir som lite avlastning för oss samtidigt som hon letar efter en staff att ha på foder. Så jag är hoppfull.

//Sofia